Lämnad i nyköpt hus

Han lämnade mig och åkte tillbaka till sin stad och bor hos sina föräldrar. Nu i efterhand ser jag att han har haft plan B hela tiden, att om saker skiter sig så har han magasinerat sina möbler/inredning hos sina föräldrar. Förstod inte varför han så gärna ville behålla allt gammal.. Jag hade ju nya möbler och komplett till hela huset. Han vägrade ta med sin mer än lite kläder och en data när vi flyttade ihop.

Ja, nu i efterhand så inser jag att detta bara var lite ?på skoj? för honom. Medan vi gick in helhjärtat. Körde min ekonomi i botten för att kunna låna och köpa huset. Flyttade alla mina möbler till huset, många av möblerna tog skada. Oavsett så var det mina möbler vi använde och slet under tiden vi var sambo. 

Vi hann vara sambo i 2 månader. Redan första månaden (efter att min lägenhet blev uppsagd) började han ge signaler på att han var trött på läget. Läget: jag blev sjuk, blev gravid, vi fick nycklarna till huset och möttes av att huset var i ganska dåligt skick och vi var alltså också nysambos. Han har hela sitt liv blivit söndercurlad av sina föräldrar i lilla byn han växte upp i och klarade inte av pressen i storstan. Han är alltså 30+. 

I andra månaden som sambos blev jag lämnad 1 gång i veckan i huset. Flyttlådor överallt, ingenstans att sova, inplastade möbler, missfall, sjuk, en son att ta hand om, inga pengar kvar och ett hus som behövde städas, renoveras här och var (inget stort men många småprojekt). 

Han skrev från jobbet och ville ha sina kläder och data för det var slut skrev han. Han fick allt och nu vill han och hans föräldrar att jag ska skynda på att sälja huset. 

Ingen har bett honom att ta ansvar och skärpa sig. Han lämnade oss i ett mörker. Som att drunkna. 

Jag gjorde fel som litade blint på honom men har man ett gott hjärta så tror man tyvärr att alla andra har det. Speciellt när man också är en ärlig människa. 

Jag borde inte ha sagt upp min lägenhet, bara hyrt ut den. Men oavsett, att flytta alla sina saker, ett helt liv i kartonger är också svårt. Nu står jag och min son här.

Denna månad tog han och betalde hälften av allt gemensamt. Men jag fick jaga honom och jag sov inte på två nätter av oro.. 

Hur gör jag till nästa månad? :( 

Ja, jag letar för fullt efter något nytt :(

Jag är medveten om att huset måste säljas så fort som möjligt men oron är vad jag och mitt barn gör om vi har tur och det säljs snabbt. På 2-3 månader lär vi inte hitta, varken att hyra eller köpa. Och om vi hittar något och huset inte hinner säljas så står jag med dubbla avgifter/lån mm.

Och nu till den svåraste biten.. min ekonomi är alltså körd i botten eftersom jag fick ta ett privatlån/blancolån av banken och detta var min kontantinsats till huset. Efter det lånet är min ekonomi väldigt ansträngd då jag har andra lån, CSN, billån mm. Så även som sambo så skulle min ekonomi varit sådär men han var ju min trygghet som jag trodde att jag kunde lita på. Och då skulle allt ordna sig. Men så gick han. Så länge han tar sitt ansvar kring våra gemensamma kostnader så är det mesta lugnt. Men inga banker är intresserade av mig även om jag har kontantinsatsen nu. 

Jag hade tidigare en väldigt hög hyra på min lägenhet som motiverade mig att säga upp den och köpa hus med denna man. Så jag var väl klok men med fel människa vid min sida. 

Ja, jag har varit väldigt naiv och drömmande och inte alls tänkt att han såhär tidigt skulle gå. Som sagt, det var bra innan vi blev sambo. Jag trodde att han var stabil och pålitlig. 

Jag vill bara vila och bli frisk innan flyttkarusellen drar igång igen.. och han och hela situationen stressar mig. Jag menar, för 3 månader sen hade jag ett fint hem och en stabil ekonomi utan konstiga lån. Och nu står jag här med trasig ekonom, lån och inget hem att kalla eget. Oron är ständig där och sveket gör ont. 

Jag är medveten om att huset måste säljas så fort som möjligt men oron är vad jag och mitt barn gör om vi har tur och det säljs snabbt. På 2-3 månader lär vi inte hitta, varken att hyra eller köpa. Och om vi hittar något och huset inte hinner säljas så står jag med dubbla avgifter/lån mm.

Och nu till den svåraste biten.. min ekonomi är alltså körd i botten eftersom jag fick ta ett privatlån/blancolån av banken och detta var min kontantinsats till huset. Efter det lånet är min ekonomi väldigt ansträngd då jag har andra lån, CSN, billån mm. Så även som sambo så skulle min ekonomi varit sådär men han var ju min trygghet som jag trodde att jag kunde lita på. Och då skulle allt ordna sig. Men så gick han. Så länge han tar sitt ansvar kring våra gemensamma kostnader så är det mesta lugnt. Men inga banker är intresserade av mig även om jag har kontantinsatsen nu. 

Jag hade tidigare en väldigt hög hyra på min lägenhet som motiverade mig att säga upp den och köpa hus med denna man. Så jag var väl klok men med fel människa vid min sida. 

Ja, jag har varit väldigt naiv och drömmande och inte alls tänkt att han såhär tidigt skulle gå. Som sagt, det var bra innan vi blev sambo. Jag trodde att han var stabil och pålitlig. 

Jag vill bara vila och bli frisk innan flyttkarusellen drar igång igen.. och han och hela situationen stressar mig. Jag menar, för 3 månader sen hade jag ett fint hem och en stabil ekonomi utan konstiga lån. Och nu står jag här med trasig ekonom, lån och inget hem att kalla eget. Oron är ständig där och sveket gör ont.