Anonym (TS)

Thu 13 Mar 18:56

84 svar

Hur påverkar man kroppens viktspann?

Jag lärde mig nyligen att kroppen har ett viktspann. En vikt som kroppen VILL ha. Äter man bra och rör sig regelbundet så kommer kroppen hålla det spannet, oavsett om man äter mer eller mindre olika dagar. Detta tillämpar man t ex inom ätstörningsvården. Att man ska tillbaka till sitt viktspann. Den vikten kroppen vill ha. Ligger man över eller under detta spannet så kämpar kroppen för att ta sig tillbaka. Antingen genom att förbränna mer för att man äter mer eller genom hunger för att man äter för lite. Man måste konstant ligga på betydligt för högt intag eller för lågt intag av mat för att påverka vikten. T ex om man har ett viktspann på 60-65kg, men vill väga 55kg så kommer man behöva tänka på vad man äter och hur mycket man rör på sig för att kunna hålla sig på 55 kg. Men om man har samma viktspann men väger 80kg så beror det på att man äter betydligt för mycket hela tiden. Men hur påverkar man detta spannet?

Jag t ex är något överviktig och hade velat gå ner i vikt, men min kropp har liksom fastnat på den vikten jag har nu. Den har skapat ett nytt viktspann. I tonåren och upp till 25 årsåldern har jag haft ett viktspann på 50-55 kg. Åt vad som helst och vikten påverkades inte. Sen poff, gick jag upp 25 kg under en period på typ 7 år. Jag hade då hormonspiral. Jag tog ut spiralen och började med p-piller, Yasmine och gick då ner 9 kg på ett par månader. Utan att ändra min livsstil. Nu är jag fast där. Jag har hela livet haft samma rutiner, samma livsstil osv. Men något i dessa p-piller påverkar ju mitt viktspann. Jag kan äta hur mycket jag vill och går inte upp i vikt, för min kropp vill ligga på denna vikt.

Jag har testat diverse matscheman och träningsscheman och det är ett heltidsarbete att hålla min vikt lägre. Medan om jag struntar i att räkna kalorier så går jag upp till denna vikt igen och stannar där.

Vad kan man göra för att kroppen ska vilja ha ett annat viktspann?

Anonym (Drive)

Fri 14 Mar 08:34

#11

Anonym (Xyz) skrev 2025-03-14 08:18:35 följande:

Fast det är inte det som TS fråga handlar om. Viktspann, där kroppen strävar efter att vara, pratade man om i vården redan när jag var ätstörd för 20 är sen. Målet med tilfrisknande, var att kroppen skulle hamna i sitt viktspann.

För att exemplifiera. Om jag vill väga 50 kilo, måste jag konstant tänka på vad jag äter. Jag måste äta väldigt lite för att behålla den vikten. Nu väger jag 56 kilo. Jag äter absolut sunt, men jag unnar mig alkohol, hämtmat och sötsaker ibland, utan att det händer så mycket med min vikt. Jag äter mig alltid mätt. Här, plus minus något/några kilo, ligger mitt viktspann. Skulle jag överäta skulle jag gå upp och skulle jag underäta skulle jag gå ner.

Det TS undrar är om man kan ändra sitt viktspann. Inte vikten, utan viktspannet. Där, där man kan äta utan att fundera så mycket och fortsatt behålla vikten.

Fast hur du lever påverkar detta.

Anledningen till att människor är fetare idag än för 50 år sedan beror på att de äter sämre mat och rör sig mindre. Därför har normal personen högre vikt utan att tänka än vad normalpersonen hade för 50 år sedan.

Men en person som idag lever som de gjorde för 50 år sedan har lägre vikt utan att tänka på också.

Anonym (Drive)

Fri 14 Mar 08:36

#12

Anonym (Xyz) skrev 2025-03-14 08:18:35 följande:

Fast det är inte det som TS fråga handlar om. Viktspann, där kroppen strävar efter att vara, pratade man om i vården redan när jag var ätstörd för 20 är sen. Målet med tilfrisknande, var att kroppen skulle hamna i sitt viktspann.

För att exemplifiera. Om jag vill väga 50 kilo, måste jag konstant tänka på vad jag äter. Jag måste äta väldigt lite för att behålla den vikten. Nu väger jag 56 kilo. Jag äter absolut sunt, men jag unnar mig alkohol, hämtmat och sötsaker ibland, utan att det händer så mycket med min vikt. Jag äter mig alltid mätt. Här, plus minus något/några kilo, ligger mitt viktspann. Skulle jag överäta skulle jag gå upp och skulle jag underäta skulle jag gå ner.

Det TS undrar är om man kan ändra sitt viktspann. Inte vikten, utan viktspannet. Där, där man kan äta utan att fundera så mycket och fortsatt behålla vikten.

Man förändrar sitt viktspann genom att motionera mer och äta och dricka rätt. Får man sådana rutiner blir det enkelt att hålla vikten.

För man tänker inte på sina rutiner.

Jämför en person som börjar dagen med sockriga flingor mot en person som startar med ägg och grönsaker.

Om den första personen ändrar sin frukostrutin kommer den att få ett lägre vikt spann.

Mrs Moneybags

Fri 14 Mar 11:00

#13

Jag tror att det är så illa att om man har varit överviktig en längre tid så blir det till att räkna kalorier/hålla koll på matintaget i resten av livet när man går ner i vikt.

Det är inte en slump att över 80% av alla överviktiga går upp i vikt igen efter en viktnedgång. Man slutar med dieten och börjar äta "som vanligt" igen. I början går det bra, men sakta kryper vikten uppåt och så är man där igen.

Man måste bestämma sig för att det är värt att äta kontrollerat för alltid.

Anonym (TS) Trådstartaren

Fri 14 Mar 21:41

#14

Anonym (Drive) skrev 2025-03-14 08:34:25 följande:

Fast hur du lever påverkar detta.

Anledningen till att människor är fetare idag än för 50 år sedan beror på att de äter sämre mat och rör sig mindre. Därför har normal personen högre vikt utan att tänka än vad normalpersonen hade för 50 år sedan.

Men en person som idag lever som de gjorde för 50 år sedan har lägre vikt utan att tänka på också.

Att prata om överätning och skräpmat är inte vad denna tråden handlar om, det har jag förklarat många gånger. Detta handlar om att man äter när man är hungrig och man har en varierad kost och rör sig normalt mycket, när man känner för det. Egentligen spelar det ingen roll. Jag har varit en väldigt inaktiv person som aldrig sysslat med sporter, gått på gym eller ens promenerat speciellt mycket. Har vräkt i mig chips, läsk och ätit onyttigt och vägt 52kg i princip hela mitt liv. För min kropp har velat ligga där. Kroppen justerar förlängningen efter hur mycket man äter.

Men om man konstant äter kopiösa mängder utöver detta så skulle det påverka vikten. Precis som att en person som har ett viktspann på 80-85 kg, men vill väga 70 kg, konstant får tänka på vad de sätter i munnen. Skulle de äta utifrån hunger och känsla skulle de snart väga 80kg igen och stannar där.
Skulle kroppen inte ha ett viktspann och kunna justera förbränningen skulle förmodligen alla människor sakta men säkert bli överviktiga, för det är endast ett fåtal av alla som räknar kalorier.

Mitt viktspann har som sagt varit ungefär 52 kg. Jag har varit gravid och gick upp till 69k g under graviditeten, men var ganska snabbt tillbaka på 52 kg. Sedan hände något, vet ej vad, förmodligen insättning av spiralen som gjorde att jag sakta men säkert gick upp till 78 kg och där har jag legat i typ 5-6 år. Ingen förändring av matvanor eller livsstil. Sedan blev jag gravid igen, gick upp till nästan 90 kg och sen tillbaka till 78 kg utan att göra något aktivt för att gå ner i vikt. Något i min kropp har skett som gjort att denna vill väga 78 kg.

Jag tänker att det är betydligt svårare att motarbeta kroppens viktspann också. En person som är överviktig pga av dåliga matvanor och bristande motion kan "lätt" gå ner genom att ändra sina vanor. Bara kapa maten så kommer kroppen förbränna mer och återgå till sitt viktspann. Medan t ex för mig som använt mig av diverse kostscheman, träningsprogram, utesluta socker osv har inte gett någon effekt. Det enda som fått mig att gå ner i vikt såsmåningom var p-piller, hipps vipps så gick jag ner 9 kg på ett par månader och är fast där. Så hormoner verkar kunna påverka mitt viktspann.

Jag skulle dock nog vilja väga ytterligare 9 kg mindre. Men vill inte behöva tänka på vad jag äter varje dag, räkna kalorier etc och tvinga mig att träna mer än jag vill. Därav min fråga om man kan påverka sitt viktspann.

Anonym (Drive)

Fri 14 Mar 22:17

#15

Anonym (TS) skrev 2025-03-14 21:41:29 följande:

Att prata om överätning och skräpmat är inte vad denna tråden handlar om, det har jag förklarat många gånger. Detta handlar om att man äter när man är hungrig och man har en varierad kost och rör sig normalt mycket, när man känner för det. Egentligen spelar det ingen roll. Jag har varit en väldigt inaktiv person som aldrig sysslat med sporter, gått på gym eller ens promenerat speciellt mycket. Har vräkt i mig chips, läsk och ätit onyttigt och vägt 52kg i princip hela mitt liv. För min kropp har velat ligga där. Kroppen justerar förlängningen efter hur mycket man äter.

Men om man konstant äter kopiösa mängder utöver detta så skulle det påverka vikten. Precis som att en person som har ett viktspann på 80-85 kg, men vill väga 70 kg, konstant får tänka på vad de sätter i munnen. Skulle de äta utifrån hunger och känsla skulle de snart väga 80kg igen och stannar där.
Skulle kroppen inte ha ett viktspann och kunna justera förbränningen skulle förmodligen alla människor sakta men säkert bli överviktiga, för det är endast ett fåtal av alla som räknar kalorier.

Mitt viktspann har som sagt varit ungefär 52 kg. Jag har varit gravid och gick upp till 69k g under graviditeten, men var ganska snabbt tillbaka på 52 kg. Sedan hände något, vet ej vad, förmodligen insättning av spiralen som gjorde att jag sakta men säkert gick upp till 78 kg och där har jag legat i typ 5-6 år. Ingen förändring av matvanor eller livsstil. Sedan blev jag gravid igen, gick upp till nästan 90 kg och sen tillbaka till 78 kg utan att göra något aktivt för att gå ner i vikt. Något i min kropp har skett som gjort att denna vill väga 78 kg.

Jag tänker att det är betydligt svårare att motarbeta kroppens viktspann också. En person som är överviktig pga av dåliga matvanor och bristande motion kan "lätt" gå ner genom att ändra sina vanor. Bara kapa maten så kommer kroppen förbränna mer och återgå till sitt viktspann. Medan t ex för mig som använt mig av diverse kostscheman, träningsprogram, utesluta socker osv har inte gett någon effekt. Det enda som fått mig att gå ner i vikt såsmåningom var p-piller, hipps vipps så gick jag ner 9 kg på ett par månader och är fast där. Så hormoner verkar kunna påverka mitt viktspann.

Jag skulle dock nog vilja väga ytterligare 9 kg mindre. Men vill inte behöva tänka på vad jag äter varje dag, räkna kalorier etc och tvinga mig att träna mer än jag vill. Därav min fråga om man kan påverka sitt viktspann.

Vad jag läser är du bara en person som letar massa dåliga ursäkter för din övervikt.

Om du inte ska behöva tänka på vad du äter så handlar det om att skaffa sig bra mat och motionsrutiner. För dessa tänker man inte på utan bara utför.

Anledningen till att många går upp med åren beror på att de successivt försämrar sina vanor samtidigt som ämnesomsättningen går ner med åldern.

Anonym (TS) Trådstartaren

Sat 15 Mar 07:48

#16

Anonym (Drive) skrev 2025-03-14 22:17:10 följande:

Vad jag läser är du bara en person som letar massa dåliga ursäkter för din övervikt.

Om du inte ska behöva tänka på vad du äter så handlar det om att skaffa sig bra mat och motionsrutiner. För dessa tänker man inte på utan bara utför.

Anledningen till att många går upp med åren beror på att de successivt försämrar sina vanor samtidigt som ämnesomsättningen går ner med åldern.

Jag är inte överviktig utan ligger fortfarande inom normalvikt för BMI.
Jag motionerar och äter hälsosamt. Samma vanor som jag haft tidigare. Förmodligen rör kag dessutom mer på mig nu än innan jag fick barn, dricker dessutom mindre alkohol (aldrig dvs sen jag fick barn) och håller mig till sötsaker på helgerna.

Här är t ex ett svar från en överläkare, då handlar det om fetma dock, medan jag pratar om de som ligger inom normalspannet men ändå vill minska sitt viktspann:

"Det är få personer som kan hålla stränga kaloribegränsade dieter i mer än sex månader och studier har visat att endast 20 procent lyckas behålla vikten vid viktnedgång efter två år.

? Kroppen är inställd på att hela tiden sträva mot en viss vikt, vi kallar det för kroppens inre termostat. När vi går ner i vikt reagerar kroppen med ett alarmtillstånd som ger ökad hunger och minskad ämnesomsättning. Resultatet blir ofta en viktuppgång med en vikt betydligt högre än ursprungsvikten. Det är därför en person som tidigare vägde 80 kilo men gått ner till 60 kilo behöver äta mindre energi för att behålla vikten jämfört med en person som alltid vägt 60 kilo. Kroppen behöver vid viktnedgång ungefär två år på sig för att ställa om termostaten och kunna behålla en ny vikt, förklarar Joanna Uddén Hemmingsson.

En vanlig missuppfattning är att personer med obesitas har sig själva att skylla och enkelt kan gå ner i vikt om de slutar äta skräpmat. Så är det inte! Två personer kan äta exakt samma mat och den ena går upp i vikt och den andra inte ? det är orättvist. Personer med obesitas behöver rätt vård i rätt tid för att möjliggöra en hållbar viktnedgång och ett hälsosamt liv, menar Joanna Uddén Hemmingsson."

Anonym (TS) Trådstartaren

Sat 15 Mar 07:53

#17

Här är ytterligare en sida om setpoint:
mywesterdahl.mabra.com/matfrihet/setpoint/

Anonym (Stina)

Sat 15 Mar 20:00

#18

Jag tror också på det där med att kroppen har en idealvikt som den strävar efter. Jag tror det är olika starkt hos olika människor men jag tror också att kroppen måste känna sin vikt för att detta ska funka. Minst en halvtimmes promenad varje dag tror jag är bra om man vill hålla vikten.

Anonym (Nihka)

Sat 15 Mar 20:17

#19

Anonym (TS) skrev 2025-03-15 07:48:56 följande:

Jag är inte överviktig utan ligger fortfarande inom normalvikt för BMI.
Jag motionerar och äter hälsosamt. Samma vanor som jag haft tidigare. Förmodligen rör kag dessutom mer på mig nu än innan jag fick barn, dricker dessutom mindre alkohol (aldrig dvs sen jag fick barn) och håller mig till sötsaker på helgerna.

Här är t ex ett svar från en överläkare, då handlar det om fetma dock, medan jag pratar om de som ligger inom normalspannet men ändå vill minska sitt viktspann:

"Det är få personer som kan hålla stränga kaloribegränsade dieter i mer än sex månader och studier har visat att endast 20 procent lyckas behålla vikten vid viktnedgång efter två år.

? Kroppen är inställd på att hela tiden sträva mot en viss vikt, vi kallar det för kroppens inre termostat. När vi går ner i vikt reagerar kroppen med ett alarmtillstånd som ger ökad hunger och minskad ämnesomsättning. Resultatet blir ofta en viktuppgång med en vikt betydligt högre än ursprungsvikten. Det är därför en person som tidigare vägde 80 kilo men gått ner till 60 kilo behöver äta mindre energi för att behålla vikten jämfört med en person som alltid vägt 60 kilo. Kroppen behöver vid viktnedgång ungefär två år på sig för att ställa om termostaten och kunna behålla en ny vikt, förklarar Joanna Uddén Hemmingsson.

En vanlig missuppfattning är att personer med obesitas har sig själva att skylla och enkelt kan gå ner i vikt om de slutar äta skräpmat. Så är det inte! Två personer kan äta exakt samma mat och den ena går upp i vikt och den andra inte ? det är orättvist. Personer med obesitas behöver rätt vård i rätt tid för att möjliggöra en hållbar viktnedgång och ett hälsosamt liv, menar Joanna Uddén Hemmingsson."

Hela livet är orättvist.

Anonym (Drive)

Sat 15 Mar 20:17

#20

Anonym (TS) skrev 2025-03-15 07:48:56 följande:

Jag är inte överviktig utan ligger fortfarande inom normalvikt för BMI.
Jag motionerar och äter hälsosamt. Samma vanor som jag haft tidigare. Förmodligen rör kag dessutom mer på mig nu än innan jag fick barn, dricker dessutom mindre alkohol (aldrig dvs sen jag fick barn) och håller mig till sötsaker på helgerna.

Här är t ex ett svar från en överläkare, då handlar det om fetma dock, medan jag pratar om de som ligger inom normalspannet men ändå vill minska sitt viktspann:

"Det är få personer som kan hålla stränga kaloribegränsade dieter i mer än sex månader och studier har visat att endast 20 procent lyckas behålla vikten vid viktnedgång efter två år.

? Kroppen är inställd på att hela tiden sträva mot en viss vikt, vi kallar det för kroppens inre termostat. När vi går ner i vikt reagerar kroppen med ett alarmtillstånd som ger ökad hunger och minskad ämnesomsättning. Resultatet blir ofta en viktuppgång med en vikt betydligt högre än ursprungsvikten. Det är därför en person som tidigare vägde 80 kilo men gått ner till 60 kilo behöver äta mindre energi för att behålla vikten jämfört med en person som alltid vägt 60 kilo. Kroppen behöver vid viktnedgång ungefär två år på sig för att ställa om termostaten och kunna behålla en ny vikt, förklarar Joanna Uddén Hemmingsson.

De säger i stort sett det jag säger. Den som vill gå ner i vikt behöver ändra sina levnadsvanor permanent. Dieter och andra kortsiktiga metoder är inte långsiktigt hållbart.

Hur påverkar man kroppens viktspann?

INNEHÅLL