Hur påverkar man kroppens viktspann?

Ja det var vad jag gissade också men forskningen visar på annat. Ta och kolla upp den istället för att gissa. Det är  mind blowing 

Det handlar inte om att man inte kan. Det handlar om insikten att det är olika svårt för olika människor. För en del  tar det över hela livet om de ska vara smala. Det är enligt mig en orimlig kostnad.  

Jag är nyfiken på varför det finns ett sådant förakt för tjocka. Varför är det ett problem för dig att någon använder generna som ursäkt? Varför ska någon ens behöva ursäkta sin vikt? 

Det där är en sanning med modifikation. Absolut, i teorin skulle man kunna hålla dig 200-300 kcal under ens förbrukning för att gå ner i vikt. Men det skulle ju också vara ett heltidsarbete. Det är svårt att veta exakt på kalorin vad ens grundmetabolism är till att börja med och den är förändering, så redan där kommer det vara svårt att veta exakt hur mycket du förbrukar varje dag. På det ska du dessutom räkna ut hur mycket du rört dig i vardagen, tränat och exakt på kalorin vad du ätit. Det är inte möjligt. 
Dessutom kompenserar kroppens setpoint/viktspann med att förbruka mindre energi, äka hunger osv för att förbruka mindre för att behålla sin vikt.

Det är därför man ofta måste ligga rejält under sin nuvarande förbrukning under en längre tid för att ens se någon skillnad. Dvs ha kroppen i konstant svält där du förbrukar mer än du äter och göra det till sådan grad att kroppens biologiska funktioner inte kan kämpa emot och kompensera längre. 

Att man går ner i vikt om man äter mindre än man förbrukar och upp i vikt om man äter mer än man förbrukar är en väldigt förenklad version av sanningen. I långa loppet ja, men kortsiktigt nej. Jag skulle kunna äta 3000 kcal idag och det skulle inte hända något med min kropp för kroppen skulle kompensera genom att dämpa hungern imorgon.

Det är ju därför ätstörningsvård också tar LÅNG tid. De får äta enligt schema, sex mål per dag och uträknat antal kalorier och noll fysisk aktivitet. Ofta ligger man 1000-2000 kcal över sin grundmetabolism och det tar ändå månader att ta igen förlorad vikt, trots att man arbetar med kroppen i det avseendet som vill tillbaka till sitt viktspann. 

Det som det pratas om i denna tråd är inte att äta enligt schema, räkna kalorier osv utan att behålla en vikt utan att tänka på vad man äter. Majoriteten i denna tråd pratar om päron och de andra om äpplen. Alla skriker "Banta", "Ät mindre, förbruka mer". Det är INTE det tråden handlar om. Alla de tipsen kräver att man som person behöver planera sina måltider, röra sig enligt schema osv. Här pratar jag om den vikten alla har som INTE tänker på vad de äter utan som låter hungern styra och rör sig måttligt i vardagen. Inte de med sjuklig fetma som äter för att hantera känslor, som stressäter, hetsäter eller de med anorexia som svälter sig själv eller liknande. Utan om personer som är friska, äter hälsosamt och rör på sig normalt i vardagen. Alla de personer kommer ha ett viktspann de håller sig inom oavsett om de är på kalas och äter fika och tårta tre gånger ena veckan eller äter en hel chipspåse till fredagsmyset ena veckan eller åker på semester en vecka och äter utemat, glass och dricker drinkar varje dag. 
Där kompenserar kroppen själv genom att sänka hungern kommande vecka så man inte äter lika mycket t ex. 

Jag är emot bantning och för att man ska få leva som man vill, men håller inte riktigt med om det där med viktspannet. Vi är alla vanemänniskor så en smal person äter av sin natur färre kalorier medan en tyngre person konsumerar fler. Oavsett om de tänker på kalorierna eller inte så är det ändå kalorier in/ut som gäller. En person som en vecka fikar/äter ute extra mycket kommer gå upp den veckan. Nästa vecka återgår hen till sina vanliga vanor och då går vikten ner igen. Det är inte kroppen som har en egen vilja - det är det jag alltså inte håller med om - utan det är personens vanor.

De måste ju inte säga något alls då om du nu anser att de inte måste ursäkta sin vikt. Eller säga sanningen att det känns för svårt och orimligt för dem att göra det som krävs. Problemet är att de sprider lögner.

Idag är det väl lättare än någonsin att hålla koll och tex under en tid tracka sitt kaloriintag i någon app. Då blir man ju medveten om vad man ligger på normalt för att kunna bibehålla den vikt man har med den aktivitetsnivå man har.

Du missar fortfarande att det inte är hungern som styr de där tårtbitarna, chipsen, glassen och drinkarna; en vanlig frisk person som äter sådant kommer knappast helt plötsligt sluta och låta hungern styra det enbart nyttiga intaget veckan efter. Vanor och val har en stor påverkan. Med dåliga vanor går du upp ena vecka, men det är så pass lite att du inte märker det. Med bra vanor går du ner detsamma igen vecka efter, men det är så lite att du inte märker det heller. Men gör du det ena eller det andra vecka efter vecka kommer du att märka det, oavsett om det är åt uppåthållet eller neråthållet.

Läste du inte vad jag skrev?
"Alla kan som sagt hålla vikten. Generna kan bara göra det svårare att hålla vikten."

Jag skulle snarare säga att det är fullständigt obegripligt att inte alla håller vikten med tanke på de hälsomässiga nackdelar som följer med övervikt.

Den synen på överviktiga finns för att de inte tar ansvar. 

Har inte läst någon i tråden som hävdar det. Det vi talar om är att man ska skaffa sig så bra vanor att kroppen hamnar i jämvikt. 

De personerna som bara flyter med strömmen lär bli överviktiga Ja. För att hålla normalvikt i dagens samhälle kräver kunskap och medvetenhet. Om man bara äter och rör sig som man känner för blir de allra flesta överviktiga.

Som Tow2Mater mycket riktigt påpekar här ovan är övervikt i regel en konsekvens av att man har liten obalans och ligger på små kalori överskott i vardagen som man knappt ens märker av då viktökningen går mycket långsamt.

Det r inte som du hävdar att kroppen fixar detta av sig själv genom ett viktspann utan personen som ligger över kommer gå upp och personen som ligger under kommer gå ner.

Det behöver inte vara så. Absolut om man pratar om regelrätt övervikt, det beror ju på överkonsumtion. Men en person kan ju vara 163 cm lång och väga 50 kg och en annan kan vara 163 cm och väga 65 kg och de båda äter ungefär lika mycket. Den på 65 kg äter något mer för att grundmetabolismen är högre med högre vikt. Båda står still på sin vikt och båda är inom spannet för normalvikt. De kan till och med vara syskon. Där kommer genetik in t ex. En väldigt liten och tanig mor som en brås på och den andra brås på pappan som är kraftigare i kroppen, inte tjock. De som väger mer av syskonen kommer behöva banta, tänka på vad den äter, röra sig mer osv för att väga samma som sin syster. 

Enligt din teori skulle inte personer som fikar gå ner nästa vecka om denna återgår till sina vanor eftersom du menar på att det är kalorier in och ut som är lösningen. Den personen skulle alltså behöva äta mindre än normalt veckan efter och det kommer den göra naturligt för att kroppen styr själv. Den kommer minska hungern efter ett större matintag än normalt för att reglera. Det är det som är kroppen setpoint. Men inom setpointen så kan man variera typ +/- 5kg. 

Innan du kommenterar kan du ju läsa den forskning som finns länkad i tråden eller för den skull googla setpoint vikt eller viktspann så kommer du få upp MASSOR med sidor som beskriver just detta. Det handlar inte om vad du tror eller tycker utan om hur kroppen faktiskt fungerar.