Medelåders ätstörda tanter i lunchrummet

Skönt för oss alla att inte jobba med dig. Detta är inget litet eller friskt beteende, har jobbat med samma typ av personer och det är jävligt långrandigt att lyssna på.

Det går inte. Jag hade min mamma på äldreboende och det sitter på riktigt 90-åriga tanter där som knappt lever men som ändå inte kan ta kakor på fikatimmen för man måste tänka på vikten. 

Min mammas absolut sista sms till mig var, jag väger äntligen 57 kilo. Härligt. Några timmar senare gick hon bort. Och det stör mig något så enormt att vikten och utseendehetsen hänger med hela vägen till äldreboende och tom till döden. Mår du bra, skit för fan i vad andra tycker eller vad du "lärt" dig om vikt och ätande. 

Tror det man kan störa sig på är all fokus och tjat om maten, vad andra äter, vad du äter, vad de orkar eller inte orkar, att de är sååå mätta, kommenterar andras mat och mängd. De förstör matron för andra med kacklet.

Tror inte alla förstår att kommentarerna om t.ex fika och onyttigheter inte bara säger något om personen som uttalar dom, utan också säger någonting om alla andra i rummet som planerade att faktiskt ta en semla. Det är därför dom är irriterande, störiga och ibland även skadliga. Och det är bristande social kompetens. Jag tar inte heller alltid fika om det bjuds, men det är så jävla enkelt  att säga "åh det ser supergott ut, men tack det är bra just nu" eller "jag kanske tar imorgon" och sen håller man käften och gör ingen grej av det och pratar om annat. Och OM jag vill ha en fucking semla, så vill jag inte höra en jävla monolog om hur onyttiga dom är och att man måste springa en extra mil för att bli av med kalorierna. Jag vet ju att en semla är onyttig, det vet väl alla. Det behöver inte sägas. Så ska alla som längtade efter en semla sitta där och low-key skämmas med grädde på näsan medan duktiga Agneta visar på god karaktär. Och om man nu är en sån som blir så himla mätt av ingenting, fråga neutralt "vill någon dela en med mig?", så skär man en semla i två och äter ena halvan i tystnad. DET ÄR SÅ ENKELT. 

Som sagt, så här ser det tyvärr ut på äldreboenden. Jag tror ärligt det kommer ändras med generationsbyten, men jag tror inte går att göra något åt. Man kan lära gamla hundar att sitta men det är jävligt svårt. 

Det känns som att många i min ålder (35) vuxit upp med mammor som hållit på sådär hela uppväxten och gör lite revolt mot hela det beteendet.

Sett till trådstarten så skulle jag absolut kunna vara en av de du nämner. Jag har problem med min mage som gör att jag sällan klarar va att äta en hel portion på en resturang. Vilket ju är jätteirriterande för det känns som ju att sjukt slöseri att betala 130 kr för en lunch och bara orka hälften så brukar be om en matlåda för att kunna ha resten till lunch nästa dag.

Och ja, om det bjuds på semla så följer jag inre med på lunchen för jag kan inte äta både semla och lunch.

Har inte med kalorier att göra utan att jag helt enkelt inte kan.

Och precis som kollegan som har ont i ryggen får klaga på sitt magonda så måste väl jag få klaga på att jag inte klarar av att äta upp maten jag köpt?

Fast det är ju stor skillnad på att konstatera och att göra ett nummer av det. Jag äter inte semla, eftersom jag inte tycker om det. Om någon frågar, svarar jag att jag inte tycker om det. Ibland äter jag inte upp hela min portion. Om någon frågar, säger jag att jag är mätt. Jag gör inte ett stort uppträdande av hur MÄÄÄÄTT jag är och hur OMÖÖÖÖJLIIIGT det är att få i sig så mycket mat.  Ibland har jag magkatarr och blir mätt snabbt. Då kan jag beklaga mig över magkatarren, utan att låta som att alla som äter sin portion är matvrak. 

Förstår inte varför det är så irriterande om någon pratar om hur mycket eller lite de äter, om någon är hungrig eller mätt. Det är ju ingen tävlan, bara småprat.

De medelålders kvinnor jag brukar äta lunch med är ganska olika. Ett par äter alltid massor, någon äter lite och vegetariskt, några mitt emellan. ibland säger någon att de inte blev riktigt mätta på lunchen och köper något extra, någon konstaterar att hon inte var hungrig den dagen och sparar hälften och någon säger att hon kan aldrig få i sig mycket vid lunchtid. Visst händer det att någon kommenterar vad andra äter, är det där allt du äter, blir du mätt på det? Jag skulle aldrig orka äta en massa bröd till lunchen osv. Det är bara småprat i stil med pladder om vädret, ingen bryr sig, vi pratar mest om helt andra saker. 

Jag håller med dig. Jag är så frisk man kan bli efter att ha haft ätstörningar mellan 11-25 års åldern. Hela ens jävla ungdom, så tragiskt. Önskar att folk kunde visa förståelse för att det pratet kan trigga. Jag är 40 och har väl några kilo för mycket (väger mig inte pga jag får ångest). Är ändå nöjd med min kropp och har fött två barn. Tränar en del och äter normalt. Jag känner igen det du skriver ts, och önskar att mat inte ska vara ett samtalsämne på det sätt du beskriver.