• Anonym (Frugan)

    Medelåders ätstörda tanter i lunchrummet

    Ni har säkert också stött på dem. De där medelålders damerna som sitter i lunchrummet på jobbet och högljutt deklarerar hur mätta de är, eller hur mastig portionen var. "JAG KAN INTE FÅ NER EN BIIIIT TILL", efter en halv normalportion. Eller de som köper med en normalportion från lunchrestaurang och sen ylar om vilken "ENORM PORTION MAT DET ÄR. JAG FÅR DELA DEN I TVÅ, FÖR SÅ MYCKET MAT FÅR JAG AAALDRIG I MIG!"

    Semmeldagen är en annan återkommande favorit, där de högljutt deklareras att det minsann INTE KOMMER ATT BLI NÅGON LUNCH/MIDDAG efter semlan. Samma sak om det bjuds fika. Då ska det gastas om hur mätta de är eftersom de AAAALDRIG ÄTER SÅNT HÄR VANLIGEN.

    Hur bemöter man de här människorna? Jag är totalt ointresserad av vad och hur du äter. Ät din semla, lunch, smörgås, filtallrik och håll käften. Sprid inte din ätstörda dynga över resten av sällskapet.

    /En annan medelålders kärring som hållit faktiskt varit ätstörd på riktigt

  • Svar på tråden Medelåders ätstörda tanter i lunchrummet
  • Fossil
    Anonym (Frugan) skrev 2025-03-14 22:24:28 följande:

    Så kanske du inte heller levt med ätstörningar. Jag är frisk idag, så frisk man kan bli, men att ständigt höra den här typen av kommentarer är tröttsamt och triggande. 


    Det blir så skevt. Häromdagen hade två kollegor köpt mat på samma ställe. Den ena åt sin portion. Den andra hade tydligen lagt undan hälften. Där satt hon och gjorde ett stort nummer av vilka OERHÖRDA portioner det var och hur OMÖÖÖÖJLIGT det var att äta SÅÅ MYCKET MAAAT! Intill satt kollegan som just ätit sin portion, oxh skruvade obekvämt på sig. 


    Jag har varit svårt sjuk i anorexi, med ett BMI på 13.
    IDag är jag frisk men medveten.

    Jag tror att det är din gamla ätstörning som spökar här faktiskt. Det är nog den du bör försöka ta dig ur, snarare än att störa dig på dina kollegor.

    Varför bryr du dig? Slå dövörat till bara.
    Eller gå en promenad.
    Som fossil är man in i helvete gammal
  • Anonym (Ana)
    Anonym (Frugan) skrev 2025-03-14 09:06:28 följande:
    Medelåders ätstörda tanter i lunchrummet

    Ni har säkert också stött på dem. De där medelålders damerna som sitter i lunchrummet på jobbet och högljutt deklarerar hur mätta de är, eller hur mastig portionen var. "JAG KAN INTE FÅ NER EN BIIIIT TILL", efter en halv normalportion. Eller de som köper med en normalportion från lunchrestaurang och sen ylar om vilken "ENORM PORTION MAT DET ÄR. JAG FÅR DELA DEN I TVÅ, FÖR SÅ MYCKET MAT FÅR JAG AAALDRIG I MIG!"

    Semmeldagen är en annan återkommande favorit, där de högljutt deklareras att det minsann INTE KOMMER ATT BLI NÅGON LUNCH/MIDDAG efter semlan. Samma sak om det bjuds fika. Då ska det gastas om hur mätta de är eftersom de AAAALDRIG ÄTER SÅNT HÄR VANLIGEN.

    Hur bemöter man de här människorna? Jag är totalt ointresserad av vad och hur du äter. Ät din semla, lunch, smörgås, filtallrik och håll käften. Sprid inte din ätstörda dynga över resten av sällskapet.

    /En annan medelålders kärring som hållit faktiskt varit ätstörd på riktigt


    Först vill jag säga att jag förstår din frustration till 100 procent - det är sjukt triggade med folk som håller på så här. Däremot är jag väldigt förvånad över att du, med din bakgrund, öht kallar det för ätstörning/ätstört beteende. Jag har själv haft (och har ff) en svår ÄS i 40+ år (och då menar jag verkligen svår; sen ätstörningar faktiskt började uppmärksammas som något som man behövde omfattande behandling för har jag spenderat mer tid inlåst på psyket än ute i det fria, med ett bmi som varierat mellan strax under bmi 10 och upp till bmi 16). Jag vågar lova dig att ingen i hela det stora community av ätstörda som jag tillhör skulle bete sig på det här sättet. Tvärtom försöker ju alla ta så mycket fokus som möjligt från sitt eget ätande (ofta genom att inte ens sätta sig i lunchrummet eller på annat sätt delta i gemensamma måltider med andra). Det du beskriver är inte öht i närheten av ÄS - det är endast och allenast en produkt av uppväxt i en tid som präglades av att man skulle vara smal och sund, jogga och gymma, osv. Det är helt enkelt ett fullt normalt resultat av ett extremt kroppsfixerat samhälle. Men likförbannat jävligt jobbigt och triggande - absolut.
  • Anonym (förståelse)
    Fossil skrev 2025-03-15 11:12:52 följande:
    Jag är en av de medelålders tanterna på min arbetsplats. Och jag är den som alltid skippar lunchen och går ut och går en halvmil istället. Iaf när vädret inte är för bedrövligt, då tar jag en slät kaffe istället.
    Dock är det inget jag pratar om, men frågor har jag fått. Många.

    Svaret är att jag kör periodisk fasta, och mår väldigt bra av det.
    Energin är på topp och vikten är stabil.

    Vad finns det i det som du tycker är så roligt med det så att du skrattar bakom ryggen på din kollega?

    Du "har svårt att föstå att man irriterar sig" men sitter samtidigt och skrattar åt din kollega?
    Charmigt. Eller inte.

    De som äter "massor av mat" på pendeln kanske inte äter mer under dagen, eller kräks när de kommer fram. Det har du ju inte en aning om.
    Utöver det så kanske de är unga, då har de flesta förmågan att kunna äta mer än när man blir äldre.

    Ah det blev helt fel när jag skrev. Ja det är
    väl elakt att skratta lite åt någon men den som vi skrattar lite åt är hon som tjatar om att hon är så mätt och inte kan äta något utan att bli mätt direkt eftersom vi vet att hon äter mycket när ingen ser typ, äter godis o fika och sånt. 


    Det är de yngre som inte äter lunch. Och de
    är jag i vanlig ordning avundsjuk på eftersom jag själv inte längre kan äta något alls utan att gå upp i vikt. Men samtidigt är jag så hungrig att jag inte klarar av att hoppa över måltider. Har själv kört periodisk fasta i vissa perioder och då håller sig ju vikten stabil. Man måste bara ha ett mindset där man klarar av hungern ?

  • Anonym
    Anonym (förståelse) skrev 2025-03-15 13:41:49 följande:

    Ah det blev helt fel när jag skrev. Ja det är
    väl elakt att skratta lite åt någon men den som vi skrattar lite åt är hon som tjatar om att hon är så mätt och inte kan äta något utan att bli mätt direkt eftersom vi vet att hon äter mycket när ingen ser typ, äter godis o fika och sånt. 


    Det är de yngre som inte äter lunch. Och de
    är jag i vanlig ordning avundsjuk på eftersom jag själv inte längre kan äta något alls utan att gå upp i vikt. Men samtidigt är jag så hungrig att jag inte klarar av att hoppa över måltider. Har själv kört periodisk fasta i vissa perioder och då håller sig ju vikten stabil. Man måste bara ha ett mindset där man klarar av hungern ?


    Hur vet ni vad hon äter när ingen ser?
    Känns ju ologiskt menar jag.

    Det måste väl ändå bero på vad du äter, kalorier in och kalorier ut är ju det som gäller.
    Jag känner ingen hunger, det underlättar såklart för mig. Min anorexi som jag led av i många år under 70- och 80-talen resluterade i det. Det var ju ändå något positivt som kom ur det eländet.

    En god vän klarade av periodisk fasta genom att dricka mycket vatten.
    Min partner kör också PF och stålsätte sig bara i början. Hunger och sug går över. Det gäller bara att ta sig över den jobbiga tröskeln.

    I vilken ålder är du?
  • Anonym (l)
    Anonym (Qwerty) skrev 2025-03-15 08:05:42 följande:

    Sett till trådstarten så skulle jag absolut kunna vara en av de du nämner. Jag har problem med min mage som gör att jag sällan klarar va att äta en hel portion på en resturang. Vilket ju är jätteirriterande för det känns som ju att sjukt slöseri att betala 130 kr för en lunch och bara orka hälften så brukar be om en matlåda för att kunna ha resten till lunch nästa dag.

    Och ja, om det bjuds på semla så följer jag inre med på lunchen för jag kan inte äta både semla och lunch.

    Har inte med kalorier att göra utan att jag helt enkelt inte kan.

    Och precis som kollegan som har ont i ryggen får klaga på sitt magonda så måste väl jag få klaga på att jag inte klarar av att äta upp maten jag köpt?


    Om du verkligen tror att du är i den kategorin bör du fundera över ditt gränslösa beteende. Men visst. varför skulle du ens klaga på att du inte kunde äta upp, man stoppar maten i en matlåda till senare utan att göra en STOOOOR sak av det.
  • Anonym (H)

    Jag förstår vad TS menar även om det är lite raljerande beskrivet. 


    När jag gick igenom en behandling för min hetsätningsstörning blev jag medveten om vilket osunt förhållande många kvinnor har till mat. 


    Mina kollegor är kvinnor i medelåldern och jag gillar dem verkligen allihop men jag insåg plötsligt hur många kommentarer det är om mängden av mat, dåligt samvete och ursäkter om man tar lite till etc. 


    Det är sorgligt att det är så. Min mamma är också sådan och hon har alltid kommenterat min och mina syskons vikt men bara kvinnornas. Det faktum att min pappa hade flera kilo för mycket kommenterade hon aldrig. 


    Jag växte upp i en priviligerad miljö där det var självklart att kvinnorna skulle vara trådsmala medan det var ok med direktörskagge på männen.

    Jag kommenterar aldrig så numera. 

  • Anonym (S)

    Eller de som mer än gärna förser sig med bjud-fika och bjud-godis men högt deklarerar hur det bara tar en LITEN bit då....!! Som om någon tjatat på den...??? Jag är ätstörd och fixar inte att sitta i matrummet ihop med 48 vidriga mikrolådor med tillhörande odörer. Upplevs säkert som världens mest dryga men klarar inte av att sitta där det luktar skit!

  • Anonym (Blir matmobbad jag med)

    Jag blir matmobbad jag med :( Jag är lite som en bäbis, jobbar jag 10-18 så äter jag helst 3 ggr men små mål typ en proteinshake+frukt, sedan en matlåda sedan en proteinshake+frukt.

    "Fasen vad du käkar hela tiden!" "Har du bulimi?" "Tänk om du slutar träna du skulle bli så jäkla feeeeeet" 

  • Anonym (Louise)

    Tur jag jobbar på ett ställe med folk som har ett helt normalt förhållande till mat. Vi är 97 personer varav kanske 5 är män, resten är kvinnor främst mellan 40 och 60. Har inte stött på någon som har en synbar/märkbar ätstörning ännu.

    Själv äter jag det jag vill och skiter i andra. Det har jag alltid gjort så jag är rätt säker på att det inte har med min ålder att göra haha. 55 år gammal. 

  • Anonym (Tant)
    Anonym (S) skrev 2025-03-16 21:41:07 följande:

    Eller de som mer än gärna förser sig med bjud-fika och bjud-godis men högt deklarerar hur det bara tar en LITEN bit då....!! Som om någon tjatat på den...??? Jag är ätstörd och fixar inte att sitta i matrummet ihop med 48 vidriga mikrolådor med tillhörande odörer. Upplevs säkert som världens mest dryga men klarar inte av att sitta där det luktar skit!


    Jag tror att tjatandet pågår i de personernas huvuden. De är upplärda i att man absolut inte ska äta sånt, för då blir man fet (vilket de fått lära sig är en dödssynd). I huvudet pågår en kamp mellan det de har lärt sig och det de vill och de blidkar båda sidorna genom att ta en liten bit. Det här tjatet kommer ju även utifrån, så att säga det högt är ju ett sätt att rättfärdiga sitt val inför de som finns omkring. 
Svar på tråden Medelåders ätstörda tanter i lunchrummet