Anonym (?) skrev 2025-03-16 21:24:42 följande:
Låter som en rätt skev och dystopisk uppfattning.
Ibland går man helt enkelt bara på känsla, det som känns bra.
Man planerar heller inte sin egen begravning när man är 40 eller 50 ..
Att vara kär och galen måste också få ha sin tid. Till slut landar du med rätt person!
Jag letade i 46 år.
Eh, jag är redan gift. Utan äktenskapsförord. Jag behöver inte leta efter någon, för jag har redan hittat min person.
Och nej, det är inte ett dugg skevt eller dystopiskt, det är bara att vara realistisk. Jag skulle nog inte ens bo där jag bor nu om det inte var för mitt förhållande och det påverkar ju mina jobbmöjligheter och min ekonomi. Att lägga in barn i den mixen med FL, vabb och att kanske gå ner i tid första åren kommer definitivt påverka min karriär, min pension och mitt finansiella liv. Det är inget dystopiskt eller hypotetiskt utan ren och skär fakta. Om jag är borta från arbetslivet i några år pga att jag är hemma med bebisar är liksom inget extremt konstigt scenario, utan något väldigt många går igenom.
Jag vill inte behöva tänka främst hur JAG påverkas ekonomiskt av ett beslut för mig och min familj, utan vad som är bäst för OSS. Ett sätt som möjliggör det är att vi delar på det ekonomiska. Att jag vet att om jag gör någon uppoffring för att han ska få fokusera på sin karriär och kunna bygga upp ett ordentligt sparkonto, är något jag också juridiskt sett, har rätt att ta del i hans framgångar. Skulle liksom inte ens finnas på världskartan att jag skulle skaffa barn med någon jag inte är gift med.