Lätt chockad - förlovad 6 ggr

Hon är strax över 30 och varit förlovat hela 6 gånger? Något är tvärfel. Att 1-2 förlovningar spricker men inte 6! Hur hinner hon. Etablera relation och sedan lova bort sig för giftermål? Religiöst jan det inte vara för ingen tro skulle acceptera så många försök. Kulturellt? Inte det heller för hon skulle bli paria och kallna helt på marknaden. 

Tänk dig för. Backa medan tid är. 

Kanske inte bara hennes fel.

Låter som en rätt skev och dystopisk uppfattning. 
Ibland går man helt enkelt bara på känsla, det som känns bra.
Man planerar heller inte sin egen begravning när man är 40 eller 50 ..
Att vara kär och galen måste också få ha sin tid. Till slut landar du med rätt person!
Jag letade i 46 år.

Du glömde nämna att om du blir gravid, föder och ammar så förstör du din kropp för mannens skull. Så därför borde mannen betala kvinna och göra allt det andra föräldrarjobbet. 
Tänk alltså på att i efterhand få det att verka som det inte var du som ville ha barn för bästa möjliga effekt.
Hmm., vad konstigt att det föds mindre och mindre barn i Sverige...

Det har inte slagit dig att en kvinna kanske verkligen VILL ha barn, inte för sin partners skull utan för sin egen skull.
Jag har två barn med två olika mammor och ingen av dem har oroat sig för sin kropp i samband med graviditet. 
En yngre med massor av kroppsproblem och en äldre med tre barn i ryggsäcken.
Rådet är att vara väldigt försiktig med att skaffa barn men - du får lova att älska dem vad som än händer!

Klart det finns sådana kvinnor också. Många kvinnor är bra mammor. 
Men när man läser trådar härinne blir man ofta mörkrädd över inställningen till föräldrarskap. 

Eh, jag är redan gift. Utan äktenskapsförord. Jag behöver inte leta efter någon, för jag har redan hittat min person. 

Och nej, det är inte ett dugg skevt eller dystopiskt, det är bara att vara realistisk. Jag skulle nog inte ens bo där jag bor nu om det inte var för mitt förhållande och det påverkar ju mina jobbmöjligheter och min ekonomi. Att lägga in barn i den mixen med FL, vabb och att kanske gå ner i tid första åren kommer definitivt påverka min karriär, min pension och mitt finansiella liv. Det är inget dystopiskt eller hypotetiskt utan ren och skär fakta. Om jag är borta från arbetslivet i några år pga att jag är hemma med bebisar är liksom inget extremt konstigt scenario, utan något väldigt många går igenom.

Jag vill inte behöva tänka främst hur JAG påverkas ekonomiskt av ett beslut för mig och min familj, utan vad som är bäst för OSS. Ett sätt som möjliggör det är att vi delar på det ekonomiska. Att jag vet att om jag gör någon uppoffring för att han ska få fokusera på sin karriär och kunna bygga upp ett ordentligt sparkonto, är något jag också juridiskt sett, har rätt att ta del i hans framgångar. Skulle liksom inte ens finnas på världskartan att jag skulle skaffa barn med någon jag inte är gift med.  

Vill bara betona att båda mina mammor har gjort ett väldigt bra jobb och bidragit till två empatiska barn. Dessutom har jag lyckats träffa en fantastisk "plastmamma" som verkligen tagit mina barn till sig.
Hon har äldre barn så det har varit svårare med kontakten på så vis.
Är däremot tacksam att de alla ser att deras mamma mår så mycket bättre nu.
Och mina barn ser detsamma hos mig.

Och jag med!

Två av förlovningnarna var på gymnasiet, sedan hade hon 2 i de tidiga 20 åren, hon var förlovad med pappan till hennes barn samt mannen hon var ihop med innan hon träffade mig. Hon fick sin ADHD diagnos och började medicinera där efter 5 förlovningen. Så hon kanske inte rikitogt är ?samma person? nu. Jag kör på eftersom jag älskar henne och jag har ju också ett bagag.

Alltså var det ungefär som jag gissade med hallonsnörena.

Gymnasiet kan man väl räkna bort, det är ju barn som leker stora och försöker få sin valpkärlek till århundradets kärlekssaga, för att tröttna fem minuter senare.

Men det är sant om många med ADHD att de hoppar in med bägge fötterna och inte ser att det är ett träsk de landar i förrän det är för sent.