Socutredning IGEN direkt efter

Tack för alla kloka svar som kommit i tråden och era egna berättelser! Här kommer en liten uppdatering av läget, jag tror inte att jag har skrivit om det tidigare men annars får ni ursäka :)

Jag kontaktade BUP och bad att få göra en egenremiss för utredning. De skickade två formulär till mig respektive klassföreståndaren (som verkligen inte gillar vår dotter och därför inte lär ha "skönmålat" svaren), ett avseende ADHD och ett för högfungerande autism (tidigare kallat Asperger). Samma dag ringde en barnläkare som även var socionom upp och höll en timslång intervju med mig kring dottern. Slutligen berättade han att alla staplar i formulären var "gröna", det vill säga, hon hade helt normalt resultat på ALLA olika kriterier för någon av dessa diagnoser. Den enda stapel som var lite avvikande var den för motivation och frånvaro i skolan. Summa summarum: Det fanns inte tillstymmelse till risk att hon hade varken ADHD eller autism (även om man kan ha drag av det inom ramen för en "normal" personlighet tänker jag, men att det hos barn kan vara sådant som mognar bort). 

"Det är tydligt att det här är skolrelaterade problem där skolan måste jobba med att motivera henne och anpassa även om hon inte har någon diagnos. Så fungerar det för alla barn. Detta har ingenting med er dotter eller hemmet att göra." Jag höll på att börja gråta. Efter allt Soc har utsatt oss för och all oro för dottern och hur det ska gå för henne i livet var det som om en gigantisk sten föll från bröstet. 

Jag berättade att Soc startat utredning igen då skolan upplevt henne "låg" i några veckor även om varken vi eller dottern hållit med. Då sa han åter att det var tydligt att det var i skolan problemet fanns. Flickan mådde bra hemma men de behöver hjälpa henne att trivas där. Jag frågade hur jag kan stötta henne om hon någon gång visar tendenser till att vara låg och han sa att jag skulle göra precis som jag gjort, trygga upp henne, ha ett lågaffektivt bemötande och lyssna. 

Jag skrev allt detta till skolan men de har reagerat med total tystnad. Sen skrev jag det till Soc men de nämnde det överhuvudtaget inte i svaret. I mailet frågade jag om det utifrån det som framkommit verkligen är nödvändigt att utsätta dottern för fortsatt utredning eller om vi fortsättningsvis kan ta detta med skolan. Både dottern och vi som familj mår mycket dåligt av att gå igenom ytterligare en utredning och hon VILL verkligen inte träffa socsekreteraren, vid enda tillfället hon gjort det har hon gråtit sig igenom samtalet och verkligen inte "varit sig själv" så de kunnat göra någon rättvis bedömning. Då sa socsekreteraren att det var "vårt föräldraansvar" att trygga henne i detta och att om hon inte fick träffa henne på kontoret skulle hon åka till skolan och träffa henne där (!!!). Jag tyckte att mitt föräldraansvar var att förmedla att dottern mår dåligt av det, att jag tar hennes upplevelse på allvar och att jag som förälder inte heller ser någon vits i att plåga henne och oss utan att det finns någon vinning i det nu när vi tagit alla kontakter som behövs och problemet ligger hos skolan som vi samarbetar väl med.

Hon bara tjatar om "föräldraansvar" och att "barn har rättigheter" som en papegoja så fort man säger emot och det känns som en härskarteknik för vem kan argumentera mot det liksom? Är jag oansvarig och dum som tycker så här? Vi våndas inför mötet och vet att dottern verkligen kommer framstå som "låg" då eftersom hon är ledsen över det. Då kommer soc bara bli ännu oroligare för hennes psykiska mående trots att hon mår bra annnars utom i kontakt med dem..! De bara letar ju fel! 

Tråkigt att du får så dålig respons från skola och soc. Det låter tyvärr precis som vår sockontakt. :( När vi hörde av ossmed fakta som motbevisade hennes ideer fick vi inga svar. Bara tyst. Hon skrev inte heller in de sakerna i slurapporten. 

Jag hade nog bett läkaren bjuda in soc och skola till ett möte där de tillsammans går igenom det han kommit fram till i sin screening. Om läkaren är med kommer mötet att journalföras villket är jättebra (för då kan inte soc och skola ljuga om vad man pratade om). För oss är vårdens journaler jätteviktiga i och med att de visar en helt annan verklighet än den socialtjänsten hittade på. 

Har du bett om att få byta handläggare på soc? Det har du rätt att göra. Ett byte av handläggare och att den kontakten inleds med ett möte med läkaren vore nog bra (men kan vara knepigt att få till tidsmässigt). Det finns ju bra folk på soc. Men ni och vi verkar båda ha råkat ut för riktiga bottennapp.