Kommer du att rösta i kyrkovalet?

Är POSK bra eller ska man rösta på ett politiskt parti? Det som man röstar på i riksdagsvalet?

Självklart kan INGEN tala för ALLA och det är inte heller vad jag gör. Jag talar utifrån Svenska Kyrkans värdegrund vilken delas av de allra flesta om inte alla församlingar.
  
Jag liksom de allra flesta vet att Kyrka och tro självfallet hör ihop. Det känns därför lite onödigt att behöva ta upp detta som en grundpelare för kyrkan, men OK, vi skulle kunna ta en teologisk diskussion kring tron i Svenska kyrkan, men vad har det med nomineringsgrupper i kyrkovalet att göra? 

Vill du diskutera de olika teologiska riktningarna så gör jag gärna det, men då kanske tråden borde handla just om teologi 

Det räcker inte med bara värdegrund, för den verkliga förvandling av livet till både det yttre och det injrejag talar om är den som kommer av att vverkligen möta Kristus och bli hans lärjunge 24-7, 365 dagar om året.

Detta har enoirmt mycket med nomineringsgrupperna att göra. Den dubbla ansvarslinjen fungerar inte i verkligheten så att det är vattentäta skott emellan. Fullmäktige, stift och kyrkomöte påverkar i allra högsta grad teologin: Det är helt avgörande vilka präster och diakoner som anställs, och vad en församling , stift eller samfund skall satsa pengar, personalresurser och materiella resurser på, vilket skriftligt material som skall ges ut, hur närraqdion (där jag själv är aktiv) skall vara upplagd och vad den skall innehålla osv

Teologiskt vill jag stå för klassisk kristsendom, såsom man finner den i både många församlingar inom SVK och inom andra samfund. Jag har för länge sedan slutat tänka i samfund vad gäller teologi.  De stora skillnaderna teologiskt idag går ofta mera tvärs oigenom samfunden än mellan dem. Jag lyssnar tex hellre till stadens katolske kyrkoherde (som i realiteten är relativt luthersk i sin förkunnelse) än till liberalteologiska präster inom SVK, men å andra sidan finns många präster i SVK som jag tycker har en mycekt bra förkunnelse. 

Jag är total-ekumén kan man säga, och ser det så att den i andlig mening verkliga kyrkan är den osynliga gemenskapen som mellan klassiskt troende inom alla kristna samfund.

(Förresten, som ett litet sidospår utanför den egentlige diskussionen-nånstans så skrev du i någon liten mening  att nutida kristen tro skiljer sig från urkyrkans - och vad gäller den saken så förnekar jag inte det, och ser inget fel i det ö h t, utan ser  det så här: jag tror andliga vissa insikter har växt fram över tid under Helige Andes ledning, bla om guds heliga och treeniga natur, (Dock är detta inget plötsligt påhitt i Nicea som en del kristendomsmotståndare framställer det, utan det  växte snarare fram. Man har hittat en gammal kyrka i Israel, vill jag minnas från 200-talet om jag minns korrekt, där det stod skrivet på väggen "Jesus är  Gud".) Jag tror tex inte att Paulus var medveten om dessa ting. Jag tror alltså inte allt står uttryckligen i bibeln- mend et är  som sagt ett sidospår utanför vår egentliga diskussion.)

Nu tror jag inte att människors personliga frälsning har så mycket, om ens något med kyrkovalet att göra. Frälsning är en personlig intern upplevelse hos en individ som sker oberoende teologin i församlingen.

Nu är Svenska Kyrkan som jag sa en bred kyrka under vars paraply många olika teologier ryms inunder. Det är mångfalden och förmågan att ändå samarbeta runt den gemensamma värdegrunden som är Svenska Kyrkans styrka. Detta återspeglas också hos de förtroendevalda i församlingarna, stift och kyrkomötet.

Därför är arbetet för demokratin i kyrkan som arbetsplats och bland de förtroendevalda så viktig. 

Jag hoppas verkligen inte att nomineringsgrupperna i sig skulle påverka teologin ute i församlingarna.  Teologin måste var och en som arbetar inom kyrkan själva ta ställning till. Det är däremot en klar fördel i en församling, om de som arbetar där, är tydliga med vilken teologisk inriktning de står närmast då blir arbetet med den gemensamma värdegrunden och planeringen av verksamheten så mycket enklare. 

Vi har väl alla som på något sätt är engagerade i SvK någon form av teologi som vi känner oss hemma i men det innebär ju inte att vi förkastar alla andras. Respekten för andras kristna tro måste finnas, liksom respekten för andra kyrkor och religioner. Det är där respekten fallerar som konflikter uppstår, något som tyvärr händer ibland.

I vår nomineringsgrupp hade vi en diskussionsdag inför detta val, där en av punkterna var "Vem styr vem? Kyrkan eller politiken?"
Detta var väldigt givande, Föredragshållaren hade lång erfarenhet som skribent i kyrkliga frågor och hade därför historien med sig.

Han förklarade på ett mycket bra sätt hur Svenska Kyrkan genom tiderna varit en del av samhället för att sedan millennieskiftet bli en fristående kraft.  Det är denna kraft som teologer och politiker kämpar om. Men hur är det då egentligen? '

Men det vore naivt att tro att kyrkan är ett passivt offer.
Svenska kyrkan är inte bara mottagare av politisk påverkan ? den är också en aktör som aktivt försöker forma samhällsdebatten.

Så låt oss vara ärliga: det pågår en dragkamp. Politiken vill styra kyrkan. Kyrkan vill styra politiken. Och mitt i detta står medlemmarna ? både troende och icke-troende ? som söker andlig vägledning eller vill värna om samhällets värderingar. Alla måste få göra sin röst hörd, oavsett religiös övertygelse.

Frågan är inte om kyrkan ska vara samhällsengagerad. Det måste den vara. Men när tron blir ett verktyg för politisk makt, då har vi förlorat något avgörande. Kyrkan ska tala med profetisk kraft ? inte med partipolitiska undertoner.

Vi behöver en kyrka som vågar vara fri. Fri att tala sanning, även när den är obekväm. Fri att stå upp för människovärdet ? inte för maktens spel.

Genom uttalanden, kampanjer och påverkansarbete driver kyrkan frågor om klimat, migration, jämställdhet och mänskliga rättigheter. Det är en kyrka som vill höras ? och som vill påverka samhället. 

Det är exakt det jag skriver. Jag har slutat tänka i samfund för flera år sedan. DÄremot skulle jag inte säga att frälsning är bara en intern upplevelse - utan snarare att man då faktiskt kommer inom räckhåll för Kristi verk. Jag har aldrig haft en sådan frälsnngsupplevelse som kan knytas tille tt enda tillfälle en speciell dag, utan jag tror snarare att det växte fram, och jag tror jag är frälst (dvs med ett vanligare svenskt ord räddad..)

Jag kan hålla med om att bredden teologiskt är bra id en meningen att alla liksom kan hitta sina präster, sina diakoner och sina församlingar. "Liberalteologer" kan hitta sina och klassiskt troende kan hitta sina. Men bredden hotas idag av kyrkopolitiker och politiska partier. Tex det starka församlinmgslivet i en av de församlignar jag gillar bäst - där vi kan vara 2-300 en vanlig söndag- hotas av politiker på sikt.

I verklighten nöjer sig inte alls politikerna generellt med att administrera ekonomi, skog och annat. Det är stor skillnad mellan vackra ord på papperet och den faktiska verkligheten.

Ja, respekt för andra kristna är viktig och jag är  själv super-ekumén. Vår kyrkobyggnad delas av SVK, Syrisk-ortodoxa, Grekisk -Ortodoxa och en pingstliknande församling.

Vad gäller andra religioner ska vi naturligtvis kunna umgås vänskapligt med företrädare för dem, men det innebär inte att vi skall säga att det finns andra frälsnngsvägar än Kristi verk (lite som Åke Bonnier mer elelr mindre gjorde i en artikel 2016, Jags tror att alla frälsnkng i unuiversum är knuten till Kristi blod. Däremot är jag öppen för tanken (och där kan man ha många intressanta diskusioner, och Stanely Sjöberg tex tycks ju ha börjat luta åt det) att långt fler individer än bara formellt kristna kan tänkas vara frälsta i Kristi blod, och det hoippas jag absolut. Dvs im så fall, bara emn frälsningsväg Kristus, men kanske 100-tals vägar till Kristus även om ingen av dem går förbi honom

I verkligehten är inte SVk ännu en fristående kraft. Att vara en del av samhället, leva i världen är inte samma som att leva av världen.

För min del ser jag gärrna både att politiken försvinner ur SVk och att personer i SVK gör färre allmänpolitiska uttalanden om de in te gör det som rena privatpersoner. Det är itne säkert att en person för att den är präst eller diakon elelr biskop har ett bra helhetsperspektiv och kunskap nog att dra rä'tt slutsatser i alla de frågor du nämner på slutet. Det är inte självkalrt att man skall vara för en stror migration tex för att man är kristen. Jag menar själv att tex Finland fört en långt  kolkare politik påd et området än Sverige.

Sedan kan även jag tycka att klimatfrågan är viktig i sig, och jag stöder tex den vegopolicy som vår församling ofta har vid matservering, tex kyrklunchen.. Dock stöder jag den policyn mest av helt andra skäl än klimatet, nämligen för att jag samtidigt som jag är kristen är för veganism och är radikal djurrättsaktivist och inspirerad av prodessorn och prästen Andrew Linzey i England: "Vegan and christian" har ökat i den anglosaxiska världen men inte riktigt slagit igenom i Sverige - även om Föreningen Vildåsnan finns. Djurrätt är idag helt bortglömt när alla bara talar om klimatet, men p å 90-talet, inann kliamtfrågan var känd, fanns djurrätt och jag vill "återuppliva" den.

 

Ja, du nu tror ju jag att det är omöjligt att hitta en helt opolitisk människa så politiken kommer nog alltid följa med in i kyrkan, än fast nomineringsgrupperna inte är bundna till något parti. Det kommer ändå alltid vara samma typ av människor som nomineras, engagerade personer som brukar vara engagerade i flera olika sammanhang.

Och teologin kommer alltid att tillhöra teologerna. Vi som är valda i kyrkliga församlingar kommer alltid att få ansvara för de värdsliga värdena medan prästerskapet ansvarar för de andliga värdena. 

Därför upplever jag att det mer är ett problem för dem som via kyrkan vill påverka politiken i vårt land.  

Det är också ett problem när kyrkan inte kan göra sin röst hör i samhällsdebatten, Kyrkans röst är inte en politisk röst utan en profetisk och grundar sig på det kristna budskapet.  SvK måste få mera självförtroende i detta och inte huka sig så fort någon avfärdar deras budskap med att det är ett politiskt ställningstagande.

Håller med, de få opolitiska personer som finns är inte intresserade av att engagera sig. Huvudsaken är att de valda vill något och är beredda att arbeta för det.
Nästan alla frågor är på något sätt politiska men det gäller att stå över partipolitiken och se till kyrkans bästa. Jag läste en sammanställning av de olika grupperingarnas syn på kyrkans skogsbruk och skillnaden är inte jättestor. Alla nämner miljö och mångfald och att kyrkan inte bara ska se till ekonomin.

Inte fel att kyrkan engagerar sig i samhällsfrågor men visst är det svårt utan att hamna närmare vissa partier än andra. Men att inta en högkyrklig attityd och anse sig stå över alla frågor som kan uppfattas som politiska innebär en resa rakt ut i öknen.

Ja, du nu tror ju jag att det är omöjligt att hitta en helt opolitisk människa så politiken kommer nog alltid följa med in i kyrkan, än fast nomineringsgrupperna inte är bundna till något parti. Det kommer ändå alltid vara samma typ av människor som nomineras, engagerade personer som brukar vara engagerade i flera olika sammanhang.

Och teologin kommer alltid att tillhöra teologerna. Vi som är valda i kyrkliga församlingar kommer alltid att få ansvara för de värdsliga värdena medan prästerskapet ansvarar för de andliga värdena. 

Därför upplever jag att det mer är ett problem för dem som via kyrkan vill påverka politiken i vårt land.  

Det är också ett problem när kyrkan inte kan göra sin röst hör i samhällsdebatten, Kyrkans röst är inte en politisk röst utan en profetisk och grundar sig på det kristna budskapet.  SvK måste få mera självförtroende i detta och inte huka sig så fort någon avfärdar deras budskap med att det är ett politiskt ställningstagande.

Det är inte politik att  man får frälsning till delaktighet i Guds rike i evig gemenskap med Gud i kraften av Kristi blod, varken vänster eller höger utan det är mera andligt. Att lära känna Jesus, bli ledd av Anden, komma till personlig omvändelse och att få  ny inriktning på livet och få ett levande böneliv är inte politik. Kyrkans mål skall som jag vill vara att vara en miljö där människor får hjälp att erfara,  möta det och leva så.

Jag röstar i vanliga val och har åsikter där, men kyrkans uppgift som kyrka är inte at bedriva tex energipolitik eller utbildningspolitik. Dessutom har troende olika åsikter i politiska frågor.

Jag står fast vid min kandidatur till kyrkofullmäktige. Jag drar inte tillbaka den.I verkligheten får inte teologerna vara i fred för politiken och politiker är ju även med och väljer teologer. Den dubbla ansvarslinjen fungerar inte i praktiken , trots vackra ord.

Dessutom kan ett samfund aldrig tala med en samlad röst i en politisk fråga då de troende  tycker olika i sådana. Jag vill inte att någon biskop ska tala som om biskopen representerade mig när så inte är fallet,

Det är en fullständigt absurd anklagelse mot oss icke partipolitiska att vi inte vill engagera oss, en grov anklagelse . Jag håller inte med om att nästan alla frågor är partipolitiska. Jag har själv suttit i kyrkofullmäktige i ca 8 år. Dessutom måste det vara tillåtet att ha en annan åsikt i en fråga än ett av de politiska partierna. 

Vet du vad ord som högkyrklig, lågkyrklig, gammalkyrklig o andra betyder? Det har inget med detta att göra utan betecknar andra saker. Sedan handlar det inte om att stå ?över? som du skriver med ett värdeladdat ord utan det handlar om att ett trossamfund vill arbeta för mycket som interinstitutionella i ett sekulärpolitiskt partis program.

Sedan skall naturligtvis ibland även samhällsfrågor beröras, men då får man också minnas att personer med samma tro kan vara djupt oeniga i såna frågor. Ett samfund kan inte tala med en enda röst i frågor där de troende inte är eniga.