Anonym (Jess)

Thu 10 Apr 10:10

33 svar

Min väns son

Min bästa vän har 2 söner. (Precis som jag själv). Hennes yngsta är 10 år och har adhd. Han får mediciner MEN han har noll ramar från hemmet och det är extremt jobbigt att umgås, vilket är så tråkigt.

Var gång dom kommer på besök så vänder han upp och ner på min ena sons rum. Allt han tar i går sönder. Sist nu i trädgården såg det ut som ett slagfält. Han har rivit fram saker ur cykelskjulet och lyckats få upp massa gamla löv ur våran lilla trädgårdsdamm. Detta ligger runt hela dammen ihop med hinkar, cyklar mm. Sen dundrar han till fika bodet och tar kladdkaka och ALL grädde som finns. Ett berg. Min vän sitter bara och ler och säger att han inte behöver ta allt. Men inget mer. Jag säger jaha då finns det ingen grädde till dom andra nu då.
Min kompis bara ler emot honom.

När Min son är hos honom och leker sä tar det ofta bara 20 minuter innan detta barn står och gapar på sin mamma att han vill åka och fiska. Hon säger nej men får alltid ge med sig då han skriker att hon är sämst. Min son vill inte fiska utan då får vi åka hem.

Han springer alltid runt som ett jehu. Allt ska alltid vara på hans vilkor. Vill han åka hem när vi är iväg på något så är det bara att åka hem. Han är självisk och delar aldrig med sig till min son. Har han en radiostyrd bil tex. Så för min son inte prova. Är dom hos honom och leker så får min son inte bestämma nått eller låna nått. Detta har gjort att vi tagit avstånd mer och mer. Nu sist va det bio i stan och hon skulle dit med sina barn och jag med mina. Vi hade inte bestämt att gå ihop vilket jag kände som en lättnad då hennes yngsta inte klarar att sitta still utan springer runt och tjatar på min son. Hon ringer mig innan bion börjar och frågar om vi ska sitta ihop. Jag säger då nej. Vi sitter själva. Tror det blir lugnast. Hon blir då sur. Vilket jag fattar.

Jag vill igentligen bara skriva av mig, dels gärna med er om ni har likande erfarenheter och hur man markerar vänligt men bestämt i olika situationer. Vi vill gärna umgås lite ibland om det går, men kanske bättre ta avstånd helt?

Anonym (Jess) Trådstartaren

Thu 10 Apr 20:24

#11

Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-04-10 18:16:35 följande:

Precis som du skriver TS, är problemet inte pojken, utan hans mamma.

Pojken har svårigheter, man får göra vissa anpassningar, men det du beskriver är inte okej. Det hade inte heller behövt hända om mamman hade förebyggt samt satt gränser. Då hade han inte kunnat ta all grädde, för hans mamma hade lagt upp till honom. Han hade inte tillåtits härja fritt, för hon hade gått in och brutit eller avlett eller - om inget annat hjälpte - gått hem med sonen. Biobesöket hade inte blivit förstört, för ni hade inte suttit bredvid varandra om det inte fungerade. Osv.

Det är så man som förälder MÅSTE göra med dessa barn. Av någon anledning tar hon inte det ansvaret. Då blir det svårt att umgås när barnen är med. Du kan inte övervaka allt eller sätta gränser om inte mamman gör det.

Du gör alltså rätt som backar. Ni får träffas utan barnen. Kanske träffas ibland med barnen på någon "neutral" plats där du kan ha överblick och det inte finns lika stor risk för kaos eller att saker förstörs, men bara om du orkar och din son vill.

Du har försökt förebygga, säga ifrån samt prata med mamman. Det verkar inte hjälpa. Förhoppningsvis behöver du inte ta avstånd helt, men det är delvis upp till din kompis.

Vet du hur det fungerar med andra vänner och deras barn? Om de umgås med andra? Du lär ju inte vara den enda som är less på situationen.

Tack för ditt inlägg. Hon är väl antagligen helt avtrubbad i detta. Hennes son är ytterst krävande och den andra sonen har blivit världens lydigaste i hemmet men bråkig i skolan. Dom har problem med bägge sönerna där. Men hemma är den äldsta alltid lugn och väldigt snäll.

Hon umgås inte så mkt på detta sätt med så många. Lämna den yngsta själv hos en kompis gör hon inte. Hon har ingen mamma hon umgås med som har barn i samma ålder. Vet att Hennes släktingar helst undviker kusin träffar med dem p.g.a sonen (har hört av en vän till hennes syster).

Jag har haft ett avstånd, vi har åkt till dem och lekt några få gånger. Så var jag dum nog att bjuda hem dem och en annan kompis som vi umgås med och barn på påskafton. Nu när dom sen tittade förbi och vände upp o ner på mitt hem (har inte varit på lämge) så har jag så kalla fötter inför påsk. Jag kan ju inte ta tillbaka inbjudan för min vän och hennes son och låta den andra vännen komma med sina barn. Jag får skylla mig själv som inte ett naivt ögonblick inte tänkte längre...

Teresse7

Thu 10 Apr 20:39

#12

Vad är din väns inställning till problemen i skolan ? När hennes son är hemma hos er och härjar ich gör sänder saker, hur reagerar hon ? Vissa föräldrar kan förvåna rejält...

Anonym (Jess) Trådstartaren

Thu 10 Apr 20:47

#13

Teresse7 skrev 2025-04-10 20:39:00 följande:

Vad är din väns inställning till problemen i skolan ? När hennes son är hemma hos er och härjar ich gör sänder saker, hur reagerar hon ? Vissa föräldrar kan förvåna rejält...

Hon berättar ingående om problemen i skolan. Bägge sönerna har fått anmälningar
Men minsta mest. Hon blir inte arg utan suckar mest och tycker oftast inte hennes barn gjort fel. Hon släpper det bara. Försvarar sina barn och sen släpper Hon det.

Det är en specifik incident jag inte kan släppa. Hennes son stod med en tändare (en sån stor man har och tänder ljus med) och tryckte runt ramen på våran tv. Tändaren var lyckligtvis slut så inget hände men det visste ju inte han. Jag sa till honom direkt. Minns ej om hon var på toa eller vart hon var. Men jag tog upp detta med henne sen. Då sa hon bara "ja nej så får han inte göra" men sen sa hon inget mer. Detta var när vi började umgås så jag hade inte en tanke på att punktmarkera honom när hon är med. Vid ett annat tillfälle satt hon i köket. Han kommer ut i köket och öppnar skafferiet och äter av mina barns lördagsgodis (som låg i påsar). Jag sa att det där äter vi inte idag. Han flinar och hon säger inget. Han springer ut och leker och kommer tillbaka och tar mer godis. Tillslut säger jag ifrån att detta är till mina barn på lördag o h ställer undan påsarna. Hon säger bara ja det ska du inte äta upp. Detta var också precis i början. Listan över liknande saker är lååång

Grässtrå77

Fri 11 Apr 00:27

#14

Ändra inbjudan till påskafton och bestäm att ni ses på en lekpark eller i skogen. Du tar med lunch och fika.

Spucks

Fri 11 Apr 08:04

#15

Anonym (Jess) skrev 2025-04-10 20:24:43 följande:

Så var jag dum nog att bjuda hem dem och en annan kompis som vi umgås med och barn på påskafton. Nu när dom sen tittade förbi och vände upp o ner på mitt hem (har inte varit på lämge) så har jag så kalla fötter inför påsk. Jag kan ju inte ta tillbaka inbjudan för min vän och hennes son och låta den andra vännen komma med sina barn. Jag får skylla mig själv som inte ett naivt ögonblick inte tänkte längre...

Du kan dock kontakta henne och säga något i stil med "Det blev ju lite kaotisk förra gången ni var här. Förbered ditt barn gärna innan att det är mina regler som gäller i mitt hus, och se till att du stöttar mig när jag säger något."

Anonym (H)

Fri 11 Apr 09:17

#16

Jag hade inte kunnat vara vän med någon som förstör sitt barn så. Och dessutom för mina barn skull hade jag backat.

Anonym (Tvillingmorsan)

Fri 11 Apr 10:33

#17

Anonym (H) skrev 2025-04-11 09:17:45 följande:

Jag hade inte kunnat vara vän med någon som förstör sitt barn så. Och dessutom för mina barn skull hade jag backat.

Jag hade velat fortsätta vara vän om det gick. Inte bryta kontakten eller tappa kontakten helt.

Men jag hade inte fortsatt umgås med barnen. Jag hade inte utsatt mig själv och mitt barn (eller vårt hem) för det.

Mamman verkar leva i förnekelse TS. Och så länge det är så, finns det tyvärr inte mycket du kan göra.

Hur du ska krångla dig ur påskafton vet jag inte. Ja, det var ett svagt ögonblick, som dock inte lär hända igen.

Vill du ställa in eller träffas någon annanstans? Gör det i så fall. Ha inte dåligt samvete. Saker och ting kan hända / ändras. Det är ju en vecka kvar till påsk, så de borde hinna planera annat.

Lönnsirap

Fri 11 Apr 10:59

#18

I min värld är det inte helt ovanligt att man landar i att man inte vill umgås med föräldrar som man innan barnen gillade, utifrån att de har en helt annan inställning än en själv.

Det spelar ju ingen roll om man gillar en person, om man faktiskt inte har lust att umgås med dem tillsammans med barn... Utifrån att man i livet behöver prioritera.

Jag ser det som bristande respekt att inte försöka respektera någons hem. Min anpassning hade varit att just inte bjuda in och inte umgås en period.

Anonym (Jess) Trådstartaren

Fri 11 Apr 11:12

#19

Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-04-11 10:33:53 följande:

Jag hade velat fortsätta vara vän om det gick. Inte bryta kontakten eller tappa kontakten helt.

Men jag hade inte fortsatt umgås med barnen. Jag hade inte utsatt mig själv och mitt barn (eller vårt hem) för det.

Mamman verkar leva i förnekelse TS. Och så länge det är så, finns det tyvärr inte mycket du kan göra.

Hur du ska krångla dig ur påskafton vet jag inte. Ja, det var ett svagt ögonblick, som dock inte lär hända igen.

Vill du ställa in eller träffas någon annanstans? Gör det i så fall. Ha inte dåligt samvete. Saker och ting kan hända / ändras. Det är ju en vecka kvar till påsk, så de borde hinna planera annat.

Jag upptäckte idag på Youtube. Min son måste ha tittat på Youtube på min telefon. För min väns äldsta son har ett Youtube konto där han lägger ut filmer. Till min stora fasa ser jag att dom filmat in en film här sist. Dom har hittat en gammal docka i förrådet. Satt en kedja runt halsen på den hennes minsta son misshandlar denna docka. Kastar den i väggen och kallar den n ordet. Detta upptäckte jag idag. Min son syns som tur är inte på filmerna men han har ju varit delaktig så detta ska jag prata med honom om. Inte okej. Detta är en anledning att blåsa av påsken med dom. Jag vet att dom river fram och är galna med detta? Får ont i magen. Hade min son lagt ut detta så hade jag gråtit. Nu är han med så han ska få höra attdetta inte är okej. Han säger inget i filmen. Man ser han skor på en av filmerna. Annars är det hennes söner som slår och kallar dockan fula saker. Detta är absolut anledning att dom inte kommer i påsk. Jag tappar talförmågan. Har skickat 2 av dessa filmer till henne. Vad gör jag mer?

beli

Fri 11 Apr 11:43

#20

Anonym (Jess) skrev 2025-04-10 14:36:48 följande:

Förrådet sitter ihop med huset och det är en dörr i.ellan som går att låsa inifrån huset. Han han alltså låsa upp den och gå ut där. Jag kan inte byta lås.

Jag förväntar mig tråkigt nog att man som förälder uppfostrar sina barn och att det är hon som ska ha koll på sin son inte jag. Det är lite här det brister. Visst jag kan vara en hök när dom kommer men det ligger inte hos mig utan hos henne. Jag har sagt ifrån på alla tänkbara sätt. Har t.o.m ringt upp henne i efterhand ibland när något gått sönder osv. Det som krockar här är ju att hon har en slapp inställning till allt. Ligger knappast hos mig att styra upp så hennes son kan vara i möblerade rum. Det är därför jag känner att jag inte orkar umgås med henne ihop med barnen längre. Jag hjärter att hon inte tar till sig när jag säger "Nej dom går inte vara i förrådet. Punkt" jag jag på toa eller nått så är han ute och hon tillåter.

Då fattar jag. Jag har nu också läst dina senaste inlägg och det låter ju helt hårresande. Det känns som om mamman behöver bli omruskad ordentligt, av nån, vet inte vem. Prata med hennes släktingar? De där barnen blir ju förstörda av hennes nonchalans!

Min väns son

INNEHÅLL