Hälsoångest

Men fick du det kollat?

Jag har gjort en Mr hjärna samt träffat en neurolog för dom symtomen.
Enligt neurologen tydde det inte på neurologisk sjukdom. Däremot verkade han bombsäker på att jag skulle kunna ha fibromyalgi. Dock har jag inte utrett det vidare. 
Det som stör min vardag mest utav allting är egentligen min yrsel och den har jag lyft med min nuvarande läkare. 

Ah. 

Jag märker ju att mina saker kommer och går, ju mer jag tänker på dem desto mer känner jag dem liksom. Det är ju jättekämpigt. Får sån ångest.

Jag är läkare och har själv hälsoångest sedan ca 18 månader  tillbaka (tidigare var jag väl kanske nojig, men inte på den här nivån). För mig började det med just ALS-noja, vilken under några månaders tid blev mer och mer extrem. Det lustiga är att jag hela tiden visste intellektuellt att symptombilden inte stämde alls. Men på något sätt lyckades jag ändå övertyga mig själv om att ALS var den enda förklaringen på mina symptom. 

Just nu har jag en extrem rädsla för en annan dödlig och obotbar sjukdom, som dels är 200 gånger vanligare (!!) i min befolkningsgrupp och som dels ger en mer diffus symptombild vilket gör att jag intellektuellt inte kan utesluta att jag har den (och det är väl just därför min hjärna valt ut just detta. Av alla farliga sjukdomar som finns är detta den som är statistiskt mest sannolik för just mig). Just nu saknar jag faktiskt nästan min ALS-rädsla, för även om jag mådde lika dåligt då som nu så var det åtminstone en del av mig som fattade hur oerhört osannolik det var att jag skulle vara drabbad.

Mitt stora misstag är att jag inte sökte vård för min ångest efter ALS-episoden. Så det är mitt bästa tips: vänta inte på nästa hälsoångest-skov utan sök vård så tidigt som möjligt. Själv ska jag ta mig i kragen nu och ta mig iväg till vårdcentralen nästa vecka för provtagning och remiss till psykolog, trots att jag är fullkomligt livrädd för vad proverna kommer visa. 

Ett annat tips är att verkligen, verkligen undvika att försöka hantera oron genom att läsa på om sjukdomen. Det leder i princip alltid till ökad oro, även om man är som jag och kan förstå det man läser. Hjärnan väljer liksom att ta till sig de små, små bitar som man upplever passar in, och bortser från allt det som talar mot att man har sjukdomen. 

Sedan har träning hjälpt mig personligen väldigt mycket. Även nu när det är som värst så mår jag mycket bättre psykiskt de veckor jag tränar varannan dag. 

Men det är lite samma för mig. Mitt kommer och går också, och i olika styrkor. 
Men ju mer fokus jag har på det, desto värre blir symtomen.
Hjärnan är kraftfull!! 

Tack för att du delar med dig.
Hur går det att arbeta som läkare när du har hälsoångest? 

Får jag fråga vad det är för sjukdom som du är rädd för att du kanske har?

Jag vet ju hur mycket det psykiska kan ställa till det med fysiska symtom, har haft hälsoångest från och till hela mitt liv. Och idag orkar jag inte längre jaga diagnos, utan försöka jobba med den psykiska biten att leva med det.

Och som du säger, ska man aldrig googla! Vansinnigt.

Vad inte rädd för proverna! Tänk om det inte alls är vad du tror? 

Vad tränar du för något? Har själv tänkt ta tag i träning då jag verkligen tror det kan hjälpa för kropp och knopp. 
Problemet i min situation har snarare varit rädsla för träning då jag ofta lider av yrsel och ostadighets känsla. Men kanske det också lättar om jag bara vågar. 

Bara vi som lider av hälsoångest kan förstå hur svårt är denna syndrom. Att säga ?sluta tramsa? till en person med hälsoångest är som att säga ?sluta vara ledsen? till en person med depression. Det jag skulle önska mest av allt är att sluta oroa mig för alla symtom och hälsoproblem, men det är otroligt svårt.
jag har lidit av hälsoångest i stort sätt hela min vuxen liv och allt började när min syster dog väldig ung med en ovanlig cancerform som drabbar mest äldre människor. Jag har testat allt jag har hitttat för hantering av hälsoångest: olika psykologiska terapi-metoder, träning, meditation, andningsövningar, antidepressiva, etc men har fortfarande problem. I mitt fall, hjälpte antidepressiva mycket, för många av symtomen försvann, däremot fick jag biverkningar och kunde inte fortsätta ta dem. 

 

Har du problem med hög puls stående jämfört med pulsen liggande? Jag har många av de symtom som du beskriver, och har en ofarlig men besvärande sjukdom som heter POTS. 

Nja. Men jag har själv varit inne och läst om Pots. Har för mig min läkare nämnde den sjukdomen också på värt förra möte.
Min puls kan skena iväg då och då, men tycker inte pulsen höjs SÅ pass mycket ståendes för att passa in i "pots". Läste det ska vara en rejäl höjning.
Var dock ett tag sen jag satt ner, och när jag reste mig höll jag på att svimma och kräktes sedan. Vet i fan vad som hände där. Men sen var allt bra igen. Det var först då min läkare början mumla något om pots.

Hur gick du diagnosen? Baseras allt på hur mycket pulsen höjs från liggande till ståendes?

Ta tag i det som man gör med annan ångest. När du vill kolla upp mågot tex på nätet, så stå emot. Låt inte ångesten få dig att göra saker du egentligen vet är onödigt.  

Jobba med att lära dig ångesthantering så attdu kan rida ut den ångest som kommer när du inte googlar symptom.Det finns flera avslappnings- och andningstekniker som lindrar ångest. Kan man använda sig rätt av dem blir ångesten mindre skrämmande och du vågar gå emot det den uppmanar dig att göra. 

Regelbunden träning är också effektivt mot ångest (enligt forskning lika effektivt som medicinering, på gruppnivå). 

Fundera över om det finns någon orsak till din ångest som du kan göra något åt (stress, missnöje med livet etc). Ibland finns inget sånt bakomliggande, ibland vet man vad orsaken är men man kan inte göra något åt det. I de fallen får man fortsätta jobba med träning och tekniker för ångesthantering. Och framför allt: ge inte vika för ångesten genom att försöka lindra den genom att tex googla symptom. Om du verkligen ttor att du är sjuk - sök vård. Annars, hantera ångesten. Den är otäck, men inte farlig. 

Instämmer. Ångest är verkligen inte trams. Hoppas att du hittar något som kan hjälpa dig! 

Jag som har en väldigt besvärlig sjukdom som jag lider mycket av, skulle ge er följande ord. Lev medan ni är friska. Om ni skulle få sjukdom så får ni hantera det problemet då. Lev en nyttig livsstil för att förebygga, det är allt man kan göra.

Ångesten är inte trams, att tro att man har ALS är trams. Alltså söker man hjälp för ångesten, inte ALS.

Man gör en tilt-test och om pulsen höjs mer än 30 slag per minut från liggandes till stående någon gång under 20 minuter, så uppfyller man kriterierna för POTS. Man kan också göra en enkel ortostatisk test hos vårdcentralen som en första test. 

POTS ger många och diffusa symtom som varierar i stort sätt varje dag. Att få diagnosen har hjälpt mig att hantera min ångest, även om jag har fortfarande problem.