Kompromissar bort egentid

Eh ja. Jag har samma intressen som du har. Väldigt märkligt.

hade aldrig gett upp dem för en jävla snubbe alltså!

Solklar narcissist in i minsta detalj du skriver 

I kommer förintas i relationen. Det har bara gått ett år. Du har hela livet framför dig. Sätt ner foten, gör det du vill, låt honom göra slut och LEV igen!

Det du beskriver har ingenting med kärlek att göra!

Kärlek tillför energi och får dig att må bra. Den här mannen begränsar dig, vilket du själv skriver, och vill förstöra och kväva allt som är du.

Han vill bryta ner dig så att du blir lättare att kontrollera när du inte längre har några vänner eller intressen kvar. Han vill att du enbart finns till för honom och hans behov. 

Det är inte kärlek på något sätt. 

När man är förälskad i någon så är det i allt som personen är. Man vill inte kontrollera och förändra personen för det är ju personligheten man har blivit förälskad i. Man vill att personen ska må bra, man intresserar sig för personens hobbys och vänner för de säger något om vem personen är. 

Skulle du bete dig som han gör mot personer i ditt liv som du bryr dig om? Antagligen inte för det är ett fruktansvärt, destruktivt beteende. 

Varför har du gått med på hans krav? Jag tror att du behöver prata med någon om det för det tyder på att du har svårt att ta hand om dig själv och stå upp för den du är. 

Precis som alla andra i tråden är mitt råd: SPRING! Det finns inget att diskutera. Den här mannen är skadlig och med största sannolikhet farlig för dig. 

Sedan återknyter du kontakten med dina vänner och ger dig ut och vandrar och njuter av livet. En dag träffar du förhoppningsvis en man som ser dig och tänker att du är bäst precis som du är. 

Det du ska ta fasta på nu är hur du känner och din instinkt.
Du beskriver i detta forum hur du var, vad du uppskattar, hur han är och hur det påverkat vad du har för svängrum idag.
HÅLL KVAR I DET!
För så länge du förstår att ställa dessa frågor så har du också något inom dig som ifrågasätter om det här verkligen är rätt!

Låter du det gå ett halvår till så kommer han ha "bearbetat" dig så till den grad att du inte längre kommer känna så. Då har det helt och hållet normaliserats för dig och du kommer ha mycket svårare att ta dig ur det.
Du kommer inte heller vara lika mottaglig för stöd utifrån (om någon god vän som känner dig börjar närma sig det här och fråga hur du mår till exempel).

Så jag säger som ovan, släng benen på ryggen och spring.
Den här personen kommer inte acceptera kompromisser eller helt abrupt sluta bete sig så här. Det är hans M.O.

Jag har en nära anhörig som varit i samma sits. Henne fick vi loss exakt i den här fasen där du är nu, där hon faktiskt ställde liknande frågor. Som till exempel:

När du skilde dig, tyckte din nya kille att du skulle slänga alla bröllopsbilder och bilder på dig och NN då?
- Absolut inte, jag har varit gift, det är inga hemligheter. Och även om jag är skild idag så är det minnen som är väldigt värdefulla för mig. YY (min nya kille) har aldrig sagt något om det.

Brukar NN sitta och vänta utanför ditt jobb? YY gör det nästan varje dag och jag tycker det är lite gulligt.
- Det har han inte tid med, han har ett eget jobb. Och det är inte gulligt, har du funderat på varför?
Nej inte riktigt, jag cyklar ju ofta till jobbet så det känns bara konstigt, jag kan ju ändå inte åka med honom hem.
-Okej, så vad är då anledningen till att han sitter där, har han inget bättre för sig?

Jag vet inte, bra fråga. 
Trodde bådas var lika viktiga.

Har han själv sociala medier? Och vad gör han på fritiden?

Och det här är också typiskt. Att han får dig att tvivla.
Tro mig,jag har själv levt i en destruktiv relation och det kommer inte att bli bättre.
I mitt fall så försökte han få mig att sluta träffa både vänner och familj och bara vara med honom.
Var jag någon gång ute med vänner så anklagade han mig för att vara otrogen.
Det hela slutade med att han slog och försökte strypa mig när han fått för sig att jag hade varit otrogen.
Jag fick dessutom veta att den som var otrogen var han själv.
Så mitt råd är att springa medans du kan.
Det här är inte kärlek.

I det här fallet så är dina viktigare. 
Han har inga äkta känslor. Bara kontrollbehov.
Det låter kanske hårt,men det är så det är.

Jag börjar tvivla på mig själv eftersom jag enbart har levt i destruktiva förhållanden och jag är den gemensamma nämnaren för alla. 

Så det jag undrar är vaför jag alltid hamnar här, det måste betyda att jag är problemet och att jag måste ändra mig. 

Jag är ingen ängel och har sönder saker när jag inte kan kontrollera mig. jag har haft sönder mina glasögon och min dator när jag varit som mest frustrerard i detta förhållande. 

Jag vet att jag är svartsjuk, jag har svårt att uttrycka mig. 
Men jag vet oxå att jag vill allas bästa och sätter andras behov före mina egna. 
Hur länge ska det  vara kämpigt, jag  vet att alla förhållanden har upp och ner gångar..