Orkar inte vara farmor

Hur ofta vill de ses eller att du hjälper till? Det låter lite som att de planerat sig ett liv där du ska ingå som barnpassare och det är inte ok, om inte du själv erbjudit dig. Att vara barnvakt så ofta som en gång i veckan, som någon föreslog, är ofta i mitt tycke. 

Jag fick barn när jag var 16 och bodde hemma tills jag var 19 , sen så flyttade jag och sonen hemifrån . Jag önskar innerligt att jag klippt all kontakt där och då med mina föräldrar .
Min son har varit hos mormor & morfar på alla lov etc , vad jag inte insåg var att de hjärntvättade honom att tycka illa om mig och smutskastade mig . Vilket slutade med att min och sonens relation gick åt helvette tillslut och idag vill han Inte ha kontakt , har inte sett han på ca 10 år och han är 29 år nu ....och han vägrar inse faktum att hans morföräldrar gjort fel .
Jag har sen flera år tillbaka klippt all kontakt med mina föräldrar samt min bror som är likadan som dom .

Att träffa sina barnbarn och umgås är på inga sätt samma sak som att vara barnvakt.

Det är inte konstigt att du vill vara i fred. Men om din sons förväntningar är rimliga eller inte går ju inte att säga, då du inte skriver vad de förväntar sig. Hur oftast vill de umgås och att du är barnvakt och hur oftast vill du?

Nej du är inte konstig alls. Jag hade haft förståelse, du har jobbat hårt och vill nu ta igen tid och vara mer för dig själv. Jag har själv två barn, ett i förskoleåldern. Är ensamstående. Min mamma avlastar mig mycket, men det är absolut ingenting jag kräver eller tar för givet på något sätt. Hon har själv valt att vara engagerad i mina barns liv. 

Alltså man kan ju inte kräva något. 

Men när jag växte upp kom min mormor och morfar och tog hand om oss barn en gång i veckan vilket jag upplevde att de gjorde för att de ville och inte av tvång.

När jag började skolan så hade jag ju först fritids de andra dagarna och sedan att jag var ensam, men de fortsatte att "barnvakta" till någon gång i gymnasiet. Och det gav ju såklart att jag hade en fantastisk relation med mina morföräldrar.

Min mamma gör samma sak, yngsta barnet är 13 och jag och min man har i flera år fått stanna på kontoret längre än vi vill för att ge henne möjligheten att få vara ensam med barnen. Och hon har genom det en fantastisk relation med sina barnbarn. De vuxna syskonbarn jag har åker och hälsar på med fika varje vecka efter min pappa dog och hon är mer ensam och de åker utomlands tillsammans och umgås som vuxna.

Jag räknar absolut med att så länge mina eventuella barnbarn bor i närheten att jag ägnar en dag i veckan per familj (dvs två dagar i veckan) åt att umgås med mina barnbarn.

Du kanske kan vara mer med barnen när de blir äldre? Min pappa till exempel har inte varit barnvakt mycket när mina barn är små , bara nån enstaka gång och då är det oftast inte så lång tid men har hittat på mycket med barnen när de är äldre , till och med resor och sånt (min äldsta är 18 nu och yngsta är bebis). Då finns du ju där som farmor och de kommer ändå minnas det mer men du slipper allt jobbigt med småbarn.

Var ärlig och säg att du är trött efter alla år när du jobbade på förskola och som nån annan skrev kan du ju sätta en gräns för hur ofta du orkar umgås och / eller vara barnvakt. Det är ju snällt att vara barnvakt ibland men det är inte alls så att man måste det. Och det finns väl andra mor-och farföräldrar också? Förstår om man inte vill göra för mycket skillnad på bonusbarnen och din sons egna barn men tänker att bonusbarnen har väl andra också? 

Förstår dig, det är inte lätt att ta hand om barnet vid den här åldern. Jag tänker alltid på människor som lämnar deras barn till mormor eller farmor jämt. Man blir ju så trött och vill vila eller ha något annat. 

Jag skulle inte kunna ge min ansvar för mina äldre föräldrar så många gånger. Ibland gör det inget men så många gånger ska det inte vara.

Jag känner en tjej som lämnar sitt barn väldigt oftast hos sin mormor och flickan vill hela dagen springa ute, då orkar mormor inte med det. Mamman till barnet klagar på mormor på att hon inte kunde passa på henne ute eller hålla henne inne vilket som är svårt att göra så ibland.
Så vems fel kan det vara då?

Jag tycker att det är mammans ansvar att ta hand om sitt barn som hon vill för mormor är så trött tidigare med sina vuxna barn och nu med barnbarn. När hon villa då?

Mormor kan absolut ställa upp sig några gånger som hjälp men inte uppfostra barnet nästan lika mycket som förälder.

Det är dubbelt det där, för samtidigt som jag kan förstå ditt behov av lugn och ro, så är du en mycket viktig person i din son och hans barns liv. Både som stöd och att skapa en egen relation med hans barn.

Jag var själv mycket hos min farmor när jag var liten, både som nöje och som avlastning för mina föräldrar. Jag älskade henne och älskade att vara med henne, vi hade en nära och personlig relation.

När jag sen fick barn så trodde jag att mina föräldrar skulle göra detsamma för mig och mina barn, men de har varit helt ointresserade, både av att ge stöd som barnvakt, men även att ens lära känna mina barn på ett personligt plan. De ville leva roligt pensionärsliv med vänner, vinresor, golf och annat. 

Nu är mina barn snart vuxna och mina föräldrar är som främlingar för dem, och barnen är som främlingar för mina föräldrar. Det känns så himla tråkigt, men jag hoppas att mina föräldrar är nöjda med sina val att lägga tiden på sig själva istället för att ens umgås med mig och mina barn.

De börjar bli gamla nu, orkar inte resa eller golfa nu, och kanske är det lite ensamt nu när de inte skapat relation med varken barn eller barnbarn under de senaste 20 åren.

Jag och barnens mamma lämnade ibland våra barn hos våra föräldrar. Men inte särskilt ofta. Har ett barnbarn på väg. 

men inget av våra barn bor kvar där vi bor. Vi bor i Halmstad. De bor i Helsingborg och Stockholm. 

vi lär inte passa våra barnbarn pga avståndet. Vi är 55 och 58 år. 

jag tycker att det hade varit kul att då och då passa dem. 

vi skilde oss efter 10 år. 

men jag förstår dig. Jag arbetar inom industrin skift så jag är ofta trött och sliten på helgen. Orkar knappt med alla sysslor  man ska göra. Barnens mamma arbetar i Norge. 

jjag bor i en två barnens mamma bor i en etta. Inte bästa förutsättningar att passa barnbarn särskilt ofta.