Orkar inte vara farmor

Såna här inlägg är alltid lika intressanta. Så det är alltså fel på alla i din familj, utom dig? Du erkänner att sonen var hos sina morföräldrar varje lov, varför tog du inte hand om honom själv då? Kanske dags att rannsaka dig själv lite, felet kanske inte ligger hos resten av världen utan hos dig!

Vet inte riktigt vad det var med det här som gjorde folk arga. Jag har fyra barn mellan 2 månader och 18 år och äldre barn är oftast mycket lättare att göra saker med än småbarn så vet inte vad det var för fel med att föreslå att hon kan göra mer saker med barnbarnen när de är äldre. Om hon vill alltså , det är inte heller ett måste. 

Sen ska man komma ihåg att det inte automatiskt blir en nära relation bara för att man träffas oftare. Mina barn har bättre och närmare relation till sina far- och morföräldrar än jag hade till mina trots att de nog faktiskt träffas mer sällan (pga avstånd). 

Men jag tror att det är viktigt för relationen att ibland ses utan att föräldrarna är med. Det behöver inte vara i form av passning utan kan räcka med att farmor när hon är på besök tex spelar spel, läser bok eller leker affär eller nåt med sitt barnbarn utan att föräldern är i samma rum. Man behöver möjlighet att skapa en egen relation utan föräldrarnas inblandning. 

När våra föräldrar passat barnen har de så gott som alltid varit hemma hos oss. Det är ju här alla leksaker, spel, barnstolar mm finns. 

Min mamma jobbade fortfarande när vi fick barn och bodde 8 mil bort. Hon var inte barnvakt en enda gång innan sonen var 12 och erbjöd aldrig avlastning eller visade sig intresserad när man nämnde att vi skulle göra något borta i den staden eller så. Det blev jag ledsen av för det kändes väldigt oengagerat, men tyvärr hade hon en karl med problem att ta hand om istället så det kan väl bli så då.

Sen hade jag en överengagerad svärmor som i princip trampade ner dörren på BB för att börja ta hand om barnbarn. Det blev inte riktigt bra alltid heller men hon fick hämta på förskolan 1-2 eftermiddagar i veckan och avlasta (jag pendlade buss-tåg-buss till annan stad för att jobba och hade stress med att hinna hämta) och då kände hon sig nyttig och tyckte det var roligt.

Svärfar blev helt uppäten av min mans syster, som utnyttjade honom som barnvakt helt hämningslöst. Kanske 3 ggr på 12 år att han hade vårt barn också.

Så nog är det olika med både intresse och behov av att träffa barnbarn.

I efterhand var det bra att svärmor fick de åren då hon ju var äldre, och när hon lämnade jorden tog min yngre mamma över och då fick hon faktiskt en fin kontakt med sitt stora barnbarn.

Men om båda mammorna hade ställt sådana krav på att ha hand om barnbarn som svärmor gjorde så hade det blivit en jättekonflikt, och det blev det ofta p.g.a. henne när det var storhelger.

TS, jag tycker du ska vara tydlig med att du behöver en andningspaus först utan krav på att passa småbarn. Min mamma bara vilade sig 8 månader ca när hon gick i pension. Sen tyckte hon att det var nog med sovmorgnar, kände sig pigg och började jobba deltid igen och gå på olika aktiviteter. 

Sen tycker jag du kan fråga hur mycket övriga mor/farföräldrar passar i din sons konstellation. Har de redan någon som är barnvakt ibland så har de ju avlastning, och om övriga vägrar, varför ska du förväntas dra hela lasset?
Du kan också vara tydlig med att du faktiskt vill lära känna ditt barnbarn på egen hand ibland, och inte vill att hennes båda barn springer ner ditt hem.

Minimum tycker jag är att man ställer upp om det är kris= en förälder hamnar på sjukhus och den andre måste med, eller en ska på tjänsteresa och den andre är halvsjuk och oroar sig för att inte orka med hemmet under veckan eller bli mer sjuk igen om den måste ut i dåligt väder. Utöver det hade jag inte förväntat mig något, det är vi som har skaffat barn som ska ta hand om dem.

De borde kunna se att du är trött och sliten efter många års hårt arbete.

Min mamma hade många barn själv och jobbade också ca 20 år på dagis innan hon bytte jobb de sista 15-20 åren av sitt arbetsliv. Hon fick senare en stroke och det var tufft för henne. Jag krävde absolut ingenting av henne som mormor. Hon hämtade på förskolan ibland, men jag har aldrig bett henne att passa mitt barn. 

Man kan inte förvänta sig att någon annan än en själv ska ta hand om ens barn. Att åka hem till mamma och ta med sig barnet är en helt annan grej, då är man ju åtminstone 2 vuxna på 1 barn och det blir mindre krävande.

Samt att du självklart inte ska passa de två stora barnen nu när du är så sliten. Det får deras egna far- och morföräldrar göra i så fall. 

Tack för alla svar och tankar.

Många undrar om vad som krävs av mig och om att jag ska dela ansvaret med mor- och andra farföräldrar. 

Min sons sambo har inte sina föräldrar eller de två äldre barnens föräldrar i Sverige. De ses mycket sällan. 
Min fd man har dålig eller ingen kontakt med vår son. 
De har alltså bara mig.
Jag förstår att det är svårt för dem att få ihop småbarnslivet. De två äldsta går på förskola och den minsta har ännu inte börjat. 

De behöver hjälp med att lämna och hämta på förskolan.
Passa alla barnen eller ett/ett par barn när de ska göra ärenden. 
Det kan röra sig om något de vill ha hjälp med 4-5 dagar per vecka. 
De äldre barnen är livliga och kräver mer än att bara vara hos mig, det är mycket aktivering som jag kanske klarar bättre än föräldrarna om jag är ärlig. Jag har gjort mitt där känner jag. Ju mer de äldre barnen träffar mig desto mer testar de mig och mina gränser.  

Självklart vill jag vara en känd person för barnen men inte ta föräldraansvar. Jag vill träffa dem och se dem utvecklas men det betyder inte att jag vill det varje dag. 

Nu får jag dåligt samvete när jag flyr hemmet för att slippa. 
De bor relativt nära så de kan lätt kontrollera om jag är hemma. 

Vet du vad, du har all rätt att bara vara farmor på dina villkor. Mina föräldrar drog aldrig onödig nytta av sina föräldrar när de fick mig och mina syskon. Istället besökte vi dem på deras premisser när det passade och de hade tid och ork att vara roliga/mysiga mor och farföräldrar. Vilket gjorde allt roligare för oss barn, vi kunde vara en vecka hos dem på sommarlovet för att de ville det. eller tex Besöka dem en lördag sova över ha det fint. En helt annan grej än att ha någon som barnvaktar hela tiden i vardagen. 

Nu gör vi alla syskon exakt samma med våra föräldrar gällande deras barnbarn. 
Sen är det klart att det uppstår en ?panik? situation ibland, men de är sällan eftersom alla har samma tankesätt. Å då är de dem första som räcker upp handen och rycker in.

Man kan faktiskt ta hjälp av andra än sina föräldrar också! 

tillägg: min mamma har också arbetat inom barnomsorgen i hela sitt liv och är nu pensionär. 

Det där låter för mycket, du ska ju vara en viktig person, men inte en medförälder. Att göra ärenden utan att ha med barnen är en lyx man inte har som förälder, samma sak med hämta och lämna på förskola, det gör man själv som regel. 

Du kanske kan föreslå ett upplägg som du själv tycker är lagom?
Som går ut på att du umgås och lär känna barnen och är ett stöd i viss mån, men inte tar över nåt föräldraansvar.

Om ni bor nära varandra så kanske du orkar träffa dem en gång varje eller varannan vecka? Då komma och träffa dem eller att de kommer till dig, leka och mysa. Ibland kanske på egen hand som barnpassning, men annars med hela familjen?

Kära nån, det går ju inte. Du får ju inte känna dig tvingad att viga hela din tillvaro åt att rodda deras barn!

De får i så fall gå ner i arbetstid och jobba omlott så en lämnar och en hämtar, och sen får en vara med barnen och den andra handla/göra ärende, så gör alla vi som inte har någon barnpassning i närheten (vi flyttade 5 mil bort när barnet var 3 så efter det hade vi ingen barnvakt i veckorna).

Jag hade nästan övervägt att flytta en bit bort om jag vore du, eller hyra mig ett billigt sommarboende en bit iväg så att jag kunde freda mina sommarmånader i alla fall. Gör dina egna planer så att du har svaret redo när de vill ha passning hela sommaren sen.

Och går det ändå inte så ska du ha betalt 150 kr/h för allt över 1 hämtning/v tycker jag. Då kommer de att fatta vad de ber om och tänka sig för. 

Argument: Om jag ändå ska ha hand om barn som inte är min egen släkt så kan jag ju lika gärna jobba deltid på min gamla förskola och bättra på pensionen?