Anonym (Farmor)

Thu 24 Apr 2025 16:36

84 svar

Orkar inte vara farmor

Efter ett långt arbetsliv som förskollärare, de sista åren med de allra yngsta barnen i en krävande alldeles för stor grupp gick jag i pension 63 år gammal. Jag var utarbetad och såg framför mig ett lugnt liv. Helt ärligt också väldigt trött på barn i förskoleåldern.

Några månader senare träffade min son en kvinna med två yngre barn och de har även nu ett gemensamt.
Jag känner att jag inte kan leva upp till deras förväntningar på mig och är rädd för att förstöra relationen. De bor nära och vill umgås och ha barnvakt. Jag är ju proffs enligt dem. Jag åker ofta hemifrån för att få lugn och ro.
Jag har varit ärlig och sagt som det är att jag behöver egentid och att jag inte vill vara förälder utan nu är det deras tid att vara det.
Hur tydlig måste jag vara?
Vad kräver andra av sina föräldrar?
Är det jag som är konstig som tröttnat på barn?

Spucks

Fri 25 Apr 2025 11:16

#41

Anonym (Farmor) skrev 2025-04-25 10:45:41 följande:

De behöver hjälp med att lämna och hämta på förskolan.
Passa alla barnen eller ett/ett par barn när de ska göra ärenden.
Det kan röra sig om något de vill ha hjälp med 4-5 dagar per vecka.

Detta låter väldigt extremt! De är två föräldrar och uppenbarligen är en av dem tom föräldrarledig, så de ska väl kunna fixa hämtning och lämning själv och kunna göra ärenden utan att behöva en barnvakt.

Jag tycker det är rimligt att vara barnvakt 1-2 gånger i månaden, så att föräldrarna kan ha en kväll ute tillsammans, och så när det verkligen behövs, tex. när den som lämnar/hämtar är sjuk. Men som du beskriver det. förväntar de sig att du ska vara en tredje förälder med lika mycket ansvar som dem. Jag tycker deras förväntningar är helt orimliga.

Bestäm dig hur oftast det är okej för dig att passa barnen och hur oftast du vill träffas och så får du vara tydligt med det gentemot din son. Du får också klargöra att om de vill träffas, får de fråga dig om det passar dig att de kommer på besök eller bjuda in dig. De kan inte bara dyka upp hemma hos dig när de vill. Du ska inte behöva fly ditt eget hem för att få vara ifred någon gång.

Anonym (Alexandra)

Fri 25 Apr 2025 12:03

#42

Anonym (Farmor) skrev 2025-04-25 10:45:41 följande:

Tack för alla svar och tankar.

Många undrar om vad som krävs av mig och om att jag ska dela ansvaret med mor- och andra farföräldrar.

Min sons sambo har inte sina föräldrar eller de två äldre barnens föräldrar i Sverige. De ses mycket sällan.
Min fd man har dålig eller ingen kontakt med vår son.
De har alltså bara mig.
Jag förstår att det är svårt för dem att få ihop småbarnslivet. De två äldsta går på förskola och den minsta har ännu inte börjat.

De behöver hjälp med att lämna och hämta på förskolan.
Passa alla barnen eller ett/ett par barn när de ska göra ärenden.
Det kan röra sig om något de vill ha hjälp med 4-5 dagar per vecka.
De äldre barnen är livliga och kräver mer än att bara vara hos mig, det är mycket aktivering som jag kanske klarar bättre än föräldrarna om jag är ärlig. Jag har gjort mitt där känner jag. Ju mer de äldre barnen träffar mig desto mer testar de mig och mina gränser.

Självklart vill jag vara en känd person för barnen men inte ta föräldraansvar. Jag vill träffa dem och se dem utvecklas men det betyder inte att jag vill det varje dag.

Nu får jag dåligt samvete när jag flyr hemmet för att slippa.
De bor relativt nära så de kan lätt kontrollera om jag är hemma.

Det där låter extremt stressigt! Speciellt att de liksom kan kontrollera om du är hemma eller inte. Du ska ju liksom kunna slappna av i ditt eget hem.

Att du ska hjälpa dem 4-5 gånger i veckan känns väldigt mycket. Om jag var du skulle jag prata med din son om att det inte fungerar, och att du inte kan hjälpa till såpass mycket och ofta. Påpeka också hur viktig relationen med dem är och att du vill vara en del av barnens liv, men att du också måste få ha ditt eget liv och inte kan finnas där vad än de behöver hjälp med.

Anonym (T)

Fri 25 Apr 2025 12:58

#43

Anonym (Bella) skrev 2025-04-25 08:53:48 följande:

Vet inte riktigt vad det var med det här som gjorde folk arga. Jag har fyra barn mellan 2 månader och 18 år och äldre barn är oftast mycket lättare att göra saker med än småbarn så vet inte vad det var för fel med att föreslå att hon kan göra mer saker med barnbarnen när de är äldre. Om hon vill alltså , det är inte heller ett måste.

Då är det så dags, tror inte att barnbarnet vill börja umgås med sin farmor när han är tonåring om farmor inte varit närvarande tidigare. Nej, det känns rätt otroligt faktiskt.

olof 45

Fri 25 Apr 2025 13:57

#44

Herregud...

Jag skulle säga som det är, ensam med sonen. Svärdotter behöver inte vara närvarande.

Att du är glad över hans förhållande och alla tre barnen. Men du är 60+ och är utbränd från just förskolemiljö, och börjar igen få förvärrade symptom. Du är äldre och mycket mera trött än vad de verkar ha förstått?Du känner dig verkligen itne som ett proffs längre, utan just utbränd.

Berätta att du förstår att det är tungt att vara förälder, men att förväntningarna som läggs på dig inte är i linje med vad som faktiskt varit din förväntan, eller för vad som är hållbart för dig.

Säg att du värdesätter relationen med dem alla, men du måste ha lov att sätta ditt egna mående i första rummet. Att du hoppas att han visar förståelse för detta. Att du haft mycket ångest för att ha detta samtal, men känner att du tyvärr måste. Säg att en dag i veckan i ett par timmar kan du hjälpa, max.

Om han protesterar eller itne verkar vilja höra på dig (fokuserar på sig själv), så säg att du tror nog att det är rätt vanligt att man som föräldrar lyckas pussla ihop livspusslet, utan att en ensam farförälder behöver fylla i så många luckor...

olof 45

Fri 25 Apr 2025 13:59

#45

Anonym (T) skrev 2025-04-25 12:58:39 följande:

Då är det så dags, tror inte att barnbarnet vill börja umgås med sin farmor när han är tonåring om farmor inte varit närvarande tidigare. Nej, det känns rätt otroligt faktiskt.

Det är ju inte så att hon tänker försvinna? Inte vara närvarande?

Vi pratar om att trappa ner från var och varannan dag, till typ 1-4 ggr per månad. Vilket många skulle tänka är fullt tillräckligt för att bygga en riktigt nära relation med en far eller morförälder!

Anonym (Menu)

Fri 25 Apr 2025 14:16

#46

Anonym (blandade nötter) skrev 2025-04-25 11:13:31 följande:

Kära nån, det går ju inte. Du får ju inte känna dig tvingad att viga hela din tillvaro åt att rodda deras barn!

De får i så fall gå ner i arbetstid och jobba omlott så en lämnar och en hämtar, och sen får en vara med barnen och den andra handla/göra ärende, så gör alla vi som inte har någon barnpassning i närheten (vi flyttade 5 mil bort när barnet var 3 så efter det hade vi ingen barnvakt i veckorna).

Jag hade nästan övervägt att flytta en bit bort om jag vore du, eller hyra mig ett billigt sommarboende en bit iväg så att jag kunde freda mina sommarmånader i alla fall. Gör dina egna planer så att du har svaret redo när de vill ha passning hela sommaren sen.

Och går det ändå inte så ska du ha betalt 150 kr/h för allt över 1 hämtning/v tycker jag. Då kommer de att fatta vad de ber om och tänka sig för.

Argument: Om jag ändå ska ha hand om barn som inte är min egen släkt så kan jag ju lika gärna jobba deltid på min gamla förskola och bättra på pensionen?

Nja, visst begär sonen och hustrun horribelt för mycket, men förstöra kontakten behöver de väl inte göra genom absurditeter som lön och dylikt?
Två fel gör inte ett rätt.

Anonym (Farmor) Trådstartaren

Fri 25 Apr 2025 14:35

#47

Det är långt ifrån så att jag har för avsikt att överge dem. Jag vill bara inte ha det vardagliga ansvaret med att passa, mata mm mm

Jag har bjudit in dem till jul, påsk och midsommar de senaste två åren och då lagt fokus på att barnen ska få traditionella upplevelser. Mat, julklappar, äggjakt, bundit kransar osv
Det har jag gjort med glädje och hoppas kunna fortsätta med.
Att däremot hämta trötta, gnälliga barn på förskolan flera gånger i veckan ger inte samma motivation. Självklart gör jag det om det kör ihop sig helt för dem men inte som nu, för att det är smidigt.

Anonym (blandade nötter)

Fri 25 Apr 2025 14:48

#48

Anonym (Menu) skrev 2025-04-25 14:16:59 följande:

Nja, visst begär sonen och hustrun horribelt för mycket, men förstöra kontakten behöver de väl inte göra genom absurditeter som lön och dylikt?
Två fel gör inte ett rätt.

Vissa behöver nog höra det för att inse värdet av andras tid.

Om du blir så trött av att serva dina barn med barnomsorg att du inte orkar göra något roligt resten av den dagen, ska du då inte få något ut för all energi de tar ut av dig?

Men annars kan ju TS flytta ett par mil bort också, det sätter effektivt punkt för en hel del diskussioner om hjälp utan att man behöver gå i konflikt.

Anonym (Farmor) Trådstartaren

Fri 25 Apr 2025 14:53

#49

Att flytta till ny bostad känns inte lockande tyvärr, även om jag tänkt tanken.
Hem och trädgård är ett stort intresse och jag har nu som pensionär tänkt njuta av det jag har.

Anonym (Jadu)

Fri 25 Apr 2025 14:57

#50

Anonym (Farmor) skrev 2025-04-24 16:36:39 följande:

Orkar inte vara farmor

Efter ett långt arbetsliv som förskollärare, de sista åren med de allra yngsta barnen i en krävande alldeles för stor grupp gick jag i pension 63 år gammal. Jag var utarbetad och såg framför mig ett lugnt liv. Helt ärligt också väldigt trött på barn i förskoleåldern.

Några månader senare träffade min son en kvinna med två yngre barn och de har även nu ett gemensamt.
Jag känner att jag inte kan leva upp till deras förväntningar på mig och är rädd för att förstöra relationen. De bor nära och vill umgås och ha barnvakt. Jag är ju proffs enligt dem. Jag åker ofta hemifrån för att få lugn och ro.
Jag har varit ärlig och sagt som det är att jag behöver egentid och att jag inte vill vara förälder utan nu är det deras tid att vara det.
Hur tydlig måste jag vara?
Vad kräver andra av sina föräldrar?
Är det jag som är konstig som tröttnat på barn?

Jag tycker det ärligt låter som din son och svärdotter försöker få gratis arbetskraft i form av dig. Vadå du är proffs? Om du hade varit snickare, hade de förväntat sig gratis renovering då?

Det är fullt förståeligt att du efter ett långt arbetsliv med småbarn behöver en paus från omvårdnad. Sen kanske lusten kommer tillbaka att bara ha hand om ett eller två små barnbarn nån gång eller ge råd om olika tips som funkar hos er på er förskola- men inte gå in som oavlönad arbetskraft varje vecka. Det är ju fullt normalt att behöva en paus efter ett yrkesliv - få ifrågasätter ju 18-åringar som behöver en tid innan de pluggar vidare så de är skoltrötta efter många år - att man får nåt år bara för sig själv efter hela yrkeslivet är rimligt.

Kan du inte berätta det så för sonen och svärdottern, att du gärna träffar dem, följer med på utflykter eller äter lunch ihop men att ta ett ansvar som "pedagog" för barnet inte kommer funka just nu men att du får se hur framtiden blir när du landar lite i pensionen och återhämtat sig?

Orkar inte vara farmor

INNEHÅLL