Klassfråga att ha barn

Tror du att pengar är allt som ger kvalitet till en verksamhet?

Nedmonteringen handlar ju främst om att man avreglerat både läroplanen och betygssystemet samt gett fri lejd för vinstdrivande friskolor att mjölka skolpengen till vinstuttag. Sverige lägger mest pengar i EU, kanske världen, till vinstdrivande skolkoncerner, och genomför ingen som helst kontroll på att dessa pengar används till utbildning eller elever. 

Den nya grundlärarutbildningen är ju inte sjösatt ännu, vilket innebär att de lärare som arbetar nu inte gått den utbildningen. Under lång tid var kursen om hur man lär barn att läsa en valbar kurs på lärarutbildningen. Samt att det är valfritt vilken metod man vill använda för att lära barn att läsa, den som fungerar eller nån annan metod. Läraren själv får välja.  

Alltfler börjar ifrågasätta om det verkligen är så många barn som har NPF, eller om det egentligen handlar om bristerna i skolan som skapar problemen hos barnen och som sen tvingar barnen att medicinera för att orka hantera. Men med en sån tankemodell så måste man ju ändra på skolan istället för att skylla på barnen, och det verkar få politiker vara beredda att göra. 

Däremot kanske fler tänker efter och inte vill sätta barn till världen som ska gå i den undermåliga skolan, tvingas på en NPF-diagnos för att härda ut, medicinera bort sin barndom och sen ses som arbetskraft för att upprätthålla en alltmer fallerande välfärd. 

Ja, du skrev ju det i ditt tidigare inlägg. 

Och mitt svar på det är att pengarna inte spelar så stor roll om grundförutsättningarna är så förstörda som de är i den svenska skolan. Men det iddes du inte svara på, utan bara upprepade summan igen. 

Är inte bara summan utan andelen behöriga lärare som spelar roll, samt kvalitén på lärarutbildningen. Mycket att lärarens tid går åt till att hålla ordning då vi säyter bl a barn med svår adhd i vanliga klasser. Lärare och vuxna i allmänhet har också låg auktoritet i Sverige. Många barn lyssnar därför inte. 

Du upprepar bara summan, den är irrelevant om det man använder pengarna till är fel saker.

Om du läser mitt inlägg så skriver jag där vad som brister i skolan. 

Barnen blir stökiga för att skolan brister. 

Skolan brister i styrning både vad gäller klasstorlek och innehåll i läroplanen. Skolan brister i att lärare har en låg utbildning och låga krav för att få utbilda sig till lärare.
Skolan brister i att man inte lär ut läsning på ett effektivt och korrekt sätt, så att barn går ut lågstadiet utan att kunna läsa och skriva.
Skolan brister i att man inte undervisar om fakta, men sen kräver att barnen ska kunna analysera när de inte är mogna för det, samt inte har någon fakta att analysera.
Skolan brister i att man fokuserar på att testa av kunskaper genom prov, istället för at fokusera på att undervisa och se till att barnen tillägnar sig kunskaperna. 
Skolan brister i att man ersatt böcker, papper och pennor med digitala lösningar.

På 90-talet, strax efter kommunaliseringen av skolan så var det populärt att sätta barn med extra behov i särskola. Man gav dem lättvindligt en IF-diagnos så att man skulle bli av med barnen istället för att lägga mer resurser på att lära dem läsa och räkna. Nu är det istället NPF-diagnoser man ger ungarna för att få lösa problemen i klassrummen. Man sjukförklarar barnen istället för att se att det är systemet det är fel på. 

Man kan också fråga sig om varje barn verkligen ska ha samma skolpeng. Vissa barn kanske har större behov och behöver en större skolpeng? Eller vissa skolor, som har ett mer krävande elevunderlag ska kanske ha mer pengar än en annan skola med mindre krävande elever. 

Jag tycker inte att man ska skylla allt på lärarna. Läste en artikel från "Vi lärare" och de upplever oerhört mycket stress på grund av det kaos som det nu kan vara i klassrummen. Inte är det som på 60-70 talet, och tidigare, då eleverna satt stilla i sina bänkar och räckte upp handen om de ville fråga något. De har inte särskilt mycket respekt för sina lärare, och det är allmänt stökigt. Många blir sjukskrivna, och de tvingas att sätta in lärare som inte är utbildade. Och nu vill S att barn och tonåringar från utsatta områden ska börja i skolor i lugna områden. Så problemet ligger nog inte hos lärarna. 

Sanning med modifikation skulle jag säga. Skolorna förväntas att ge väldigt mycket stöd inom befintlig budget och behöver bevisa hur mycket "extra" som behövs för de enskilda eleverna för att få något tillskott. 

Det är i alla fall vad jag fick höra från kommunen när jag ringde dit för att fråga vilka möjligheter sonens skola hade att få extra pengar för att hantera hans hemmasittande i den vanliga skolan. 

Svaret var att det finns inga extra pengar för det. Om han är så utåtagerande att han behöver en egen resurs på heltid så skulle skolan kunna få det efter de uttömt alla andra möjligheter, men extrapengar för att få möjlighet att lägga extra tid på en elev som inte klarar av att gå i skolan men är lugn och skötsam de få gånger han ändå lyckas ta sig dit finns inte. 

Det är verkligen ingen sanning i alla lägen.

Och resten av bristerna i skolan som jag nämnde, dem vill du inte diskutera? 

Om man organiserade skolan så att den blev rimlig för både lärare och elever så skulle fler vilja bli lärare. Och om man höjer kraven för att bli lärare, och ser till att lärarutbildningen håller hög nivå, så kommer det även att bli fler duktiga lärare som fokuserar på rätt saker i sin undervisning. 

Vi måste inte börja med disciplin och ordning. Vi måste börja med att ha en rimlig miljö och läroplan i skolan  så att barnen har en chans att hålla sig lugna och fokuserade och kan lära sig det det behöver för livet.  

Känns som det blivit en liten hönan och ägget-diskussion. 

Innan jag själv fick barn med diagnos (som inte är utåtagerande utan som fått allt kaos på insidan) så var jag också övertygad om att allt som krävdes var disciplin och uppfostran. 

Nu när jag har ett barn med diagnos så inser jag att det finns typ ingen uppfostran i världen som kan få bort det kaos som uppstår i det skolsystem som är idag. Och då menar jag inte kaoset som kommer från utåtagerande barn utan kaoset som kommer från pedagogiken i sig. 

En stor del i skolan är samarbete. Man ska samarbete i grupparbeten och man ska samarbeta med att man hjälper sin bänkkamrat. Allt detta samarbete skapar en ständig ljudström som i sin tur skapar kaos hos de barn som har diagnoser. 

För sådana som mitt barn kommer kaoset på insidan och han blir typ apatisk, faller ihop en i hög på golvet och gråter när han kommer hem och klarar till sist inte av att gå i skolan. 

För barn med utåtagerande adhd så gör kaoset att de inte kan sitta stilla, inte vara tysta och i värsta fall får utbrott och detta leder till ännu mer kaos. Så man kan väl säga att det systemskapade kaoset skapar ett ännu värre "barnskapat" kaos. 

Visst finns det barn som bara är ouppfostrade, men skulle tro det är förvånansvärt få och de problem som finns har absolut inte sin grund i det. 

Det är knappast en slump att diagnoserna ökade lavinartat i samband med att lgr11 kom. Det är en läroplan som i princip är utformad för att slå ut barn med diagnoser.