Klassfråga att ha barn

Känns som det blivit en liten hönan och ägget-diskussion. 

Innan jag själv fick barn med diagnos (som inte är utåtagerande utan som fått allt kaos på insidan) så var jag också övertygad om att allt som krävdes var disciplin och uppfostran. 

Nu när jag har ett barn med diagnos så inser jag att det finns typ ingen uppfostran i världen som kan få bort det kaos som uppstår i det skolsystem som är idag. Och då menar jag inte kaoset som kommer från utåtagerande barn utan kaoset som kommer från pedagogiken i sig. 

En stor del i skolan är samarbete. Man ska samarbete i grupparbeten och man ska samarbeta med att man hjälper sin bänkkamrat. Allt detta samarbete skapar en ständig ljudström som i sin tur skapar kaos hos de barn som har diagnoser. 

För sådana som mitt barn kommer kaoset på insidan och han blir typ apatisk, faller ihop en i hög på golvet och gråter när han kommer hem och klarar till sist inte av att gå i skolan. 

För barn med utåtagerande adhd så gör kaoset att de inte kan sitta stilla, inte vara tysta och i värsta fall får utbrott och detta leder till ännu mer kaos. Så man kan väl säga att det systemskapade kaoset skapar ett ännu värre "barnskapat" kaos. 

Visst finns det barn som bara är ouppfostrade, men skulle tro det är förvånansvärt få och de problem som finns har absolut inte sin grund i det. 

Det är knappast en slump att diagnoserna ökade lavinartat i samband med att lgr11 kom. Det är en läroplan som i princip är utformad för att slå ut barn med diagnoser. 

Då får männen steppa upp. Kvinnor idag vill i regel inte vara ekonomiskt beroende av en man. 

Ja, fast de flesta får inte ens två barn. Och att säga att man inte vill ha barn som kvinna är idag inget konstigt eller onormalt. 

Har som sagt själv två barn. Men många av mina vänner är frivilligt barnlösa. Jag är 40 år och kompisarna jämngamla så gissningsvis blir det inga barn och de kommer inte att tänka om. De flesta frivilligt barnlösa jag känner pratar absolut inte om att de skulle tänka sig att få barn om skolorna blev bättre. De vill inte ha barn eftersom de hellre vill resa, kunna vara spontana och nörda in sig i sina intressen. De är inte intresserade av att binda upp sig och ha ansvar för barn hur mycket än samhället skulle underlätta detta.

Jag tror att det är hela barnomsorgen som är fel upplagd och underfinansierad. Underfinansierad i det att man skapar alldeles för stora grupper.

Jag gick på fritids i början av 80-talet, vi var ca 15 barn med två fröknar. Det var jättekul och inte alls tröttande. Många gick hos dagmamma efter skolan och en del hade mamma hemma och gick hem efter skolan. 

Även min skolklass i lågstadiet hade bara 15-18 barn under de åren. Idag är nästan alla klasser minst 25 barn på den skolan. När min son började skolan 2011 så var maxantalet 25 barn i varje klass (och det var av brandskyddskäl, inte för barnens skull!), men så tog de in 2-3 övertal i nästan alla klasser, för annars hade man fått skapa fler klasser och det rymdes inte i ekonomin. 

Idag är grupperna enorma och stökiga från förskolan och framåt. Och det är ju för att spara pegar man gör så, eftersom små grupper kräver mer personal och lokaler. Alla kanske inte ska vara hemmamammor när barnen växer upp, men att kunna ha en lugn barnomsorg med lagom stora grupper borde gå att ordna om man lägger resurser på det. 

Vad som är vanligt är ju inte alltid detsamma som vad som är bra. 

Ja och nej. Jag hoppas, fler föräldrar idag faktiskt tänker igenom och planerar om de ska skaffa barn, inte minst ur en ekonomisk aspekt. Jag förstår inte riktigt de föräldrar som båda sitter hos kronofogden, de äger knappt kläderna de har på kroppen, skulder över taknocken, och tycker att skaffa ett barn är bra idé. Prata om att föda ett barn till utsatthet, och i vart fall i Sverige verkar studier säga att barn som föds i ekonomisk utsatthet också fortsätter att växa upp så till vuxen ålder. Jag vet inte om jag tycker att det är så rimligt att barn ska behöva ha det så. Och det är knappast bidrag som är lösningen från den situationen.

Men sen tror jag förklaringen idag, är att människor generellt VILL annat än bara hamna i klassiskt familjeliv och alstra barn för att de SKA göra det. Livet ser inte ut så. Möjligheterna av idag är så otroligt många fler. Och det är knappast så heller, att vi internationellt sett lider av barnbrist, befolkningen som sådan ökar - det är bara att de fn bor på fel ställen. Det kommer att förr eller senare jämna ut sig, dels i arbetskraftsinvandring, men också i takt med deras ekonomiska utveckling - ingen kommer VILJA bo i lerhyddor med stampade jordgolv, när det kommer finnas andra alternativ. Och där kommer våran arbetskraftsinvandring tex in, och man får justera för det inhemska låga barnafödandet - så jag tror knappast att det är någon katastrof som väntar runt hörnet, bara att vi måste fylla på vår demografi på annat sätt än vi hitintills gjort. Världen ändras.

Ja och nej. Jag hoppas, fler föräldrar idag faktiskt tänker igenom och planerar om de ska skaffa barn, inte minst ur en ekonomisk aspekt. Jag förstår inte riktigt de föräldrar som båda sitter hos kronofogden, de äger knappt kläderna de har på kroppen, skulder över taknocken, och tycker att skaffa ett barn är bra idé. Prata om att föda ett barn till utsatthet, och i vart fall i Sverige verkar studier säga att barn som föds i ekonomisk utsatthet också fortsätter att växa upp så till vuxen ålder. Jag vet inte om jag tycker att det är så rimligt att barn ska behöva ha det så. Och det är knappast bidrag som är lösningen från den situationen.

Men sen tror jag förklaringen idag, är att människor generellt VILL annat än bara hamna i klassiskt familjeliv och alstra barn för att de SKA göra det. Livet ser inte ut så. Möjligheterna av idag är så otroligt många fler. Och det är knappast så heller, att vi internationellt sett lider av barnbrist, befolkningen som sådan ökar - det är bara att de fn bor på fel ställen. Det kommer att förr eller senare jämna ut sig, dels i arbetskraftsinvandring, men också i takt med deras ekonomiska utveckling - ingen kommer VILJA bo i lerhyddor med stampade jordgolv, när det kommer finnas andra alternativ. Och där kommer våran arbetskraftsinvandring tex in, och man får justera för det inhemska låga barnafödandet - så jag tror knappast att det är någon katastrof som väntar runt hörnet, bara att vi måste fylla på vår demografi på annat sätt än vi hitintills gjort. Världen ändras.

Självklart! Att ge alla möjligheten att skaffa barn är den största gåva man kan ge befolkningen.

Barnbidraget är det enda bidrag som borde höjas.

Risken med för högt barnbidrag är att det påverkar arbetsviljan inom invandrargruppen. Höjt tak för föräldrapenning tror jag dock på!