• Anonym (Anonym)

    Hjälp mig förstå min partners tystnad

    Hjälp mig förstå, är det jag som tänker fel?

    Hade en diskussion med min partner. Eller kanske mer att jag berättade att jag blir jättestressad när han ?springer före? i vår relation. Innan vi landat i en fas så är han flera år framme i tiden och planerar samboskap osv. När vi umgås med andra pratar han som att det här är nåt vi bestämt tillsammans. 


    han pratar för mig ibland också, ?nej hon vill inte göra det för hon ska flytta ihop med mig? tex
    När jag tar upp det med honom säger han att det inte är fel att drömma och att jag istället får lyssna med ena örat bara och inte tänka så mycket och överanalysera allt. 


    efter vårt samtal häromdagen där han gick i försvar först som vanligt men sen konstaterade Att han inte visste vad han skulle säga eller göra. Han är som han är. 
    sen dess har han inte nämnt vårt samtal med ett enda ord. Är kort och pratar väder och jobb när han ringer och går inte in på något annat. 
    det här gör mig sjuk av ångest och jag vet inte hur jag ska hantera det. Ligger bollen hos mig nu alltså? Och vad förväntas av mig? 


     

  • Svar på tråden Hjälp mig förstå min partners tystnad
  • Anonym (C)

    Hur länge har ni dejtat? 

  • Anonym (Anonym)

    2 år har vi träffats, och hunnit med att vara sambo i ett halvår,  separerade på grund av det inte fungerade med mina tonåringar, återförening och nu planerar han alltså samboskap igen när tonåringarna lämnar hemmet

  • Anonym (Ebbot Lindberg)

    Spring för livet! 

    Det där är inte sunt nånstans och att han dessutom kastar det tillbaka på dig som att DU har gjort fel.är så mycket röda flaggor som helst. 

    Gaslightnig och silent treatment kallas det.  

    Börjar du känna dig förvirrad och vill be om ursäkt för saker du inte ens gjort så har du börjat bli manipulerad och det kan bara sluta illa.

    Tänk inte ens tanken på att fortsätta med honom. Avsluta och gå åt andra hållet fort som attan. 

    Varför är hans känslor viktigare än dina?  Och varför nånstans börjar du själv tycka det? 

  • Anonym (C)
    Anonym (Anonym) skrev 2025-08-10 12:32:41 följande:

    2 år har vi träffats, och hunnit med att vara sambo i ett halvår,  separerade på grund av det inte fungerade med mina tonåringar, återförening och nu planerar han alltså samboskap igen när tonåringarna lämnar hemmet


    Är inte det ett ganska naturligt steg?
    När är de gamla nog att flytta hemifrån? Pushar han för flytt innan det?
  • Anonym (Anonym)

    Nej inte innan. Men det är flera år fram i tiden och jag kan inte sätta livet på paus nu för att det ska bli bättre sen. Dessutom förutsätter ett samboskap i min värld att mina barn ingår som en naturlig del även om de är vuxna och jag tycker inte de ska ses som ett problem vi behöver ta os igenom för att få ett bättre liv. 


    första gången vi flyttade ihop gick det alldeles för fort

  • Fjäril kär
    Anonym (Anonym) skrev 2025-08-10 13:05:35 följande:

    Nej inte innan. Men det är flera år fram i tiden och jag kan inte sätta livet på paus nu för att det ska bli bättre sen. Dessutom förutsätter ett samboskap i min värld att mina barn ingår som en naturlig del även om de är vuxna och jag tycker inte de ska ses som ett problem vi behöver ta os igenom för att få ett bättre liv. 


    första gången vi flyttade ihop gick det alldeles för fort


    Varför vill du ens vara ihop med honom? 

    Vad tillför han för något bra i ditt liv? 
  • Jemp

    Här verkar ni ju inte vilja samma sak och därmed kanske inte är kompatibla.


    Att drömma i en relation och om framtiden tycker jag är naturligt, och svårt om man inte skulle få göra. Däremot kanske man inte bör prata med andra om det som om det vore bestämt. 


     

  • Anonym (Anonym)

    Ärligt?.så vet jag inte. Vi har det fint och bra när det bara är vi. Han har många fina sidor också. Sen är jag mest feg och vill inte såra honom Tror jag. Och vågar inte ta steget att helt bryta. 


    men jag inser att det är nog det jag behöver göra

  • Fjäril kär
    Anonym (Anonym) skrev 2025-08-10 13:32:16 följande:

    Ärligt?.så vet jag inte. Vi har det fint och bra när det bara är vi. Han har många fina sidor också. Sen är jag mest feg och vill inte såra honom Tror jag. Och vågar inte ta steget att helt bryta. 


    men jag inser att det är nog det jag behöver göra


    Jag skulle nog säga att det är fint och bra för att det då är på hans villkor....
  • Anonym (Anonym)

    Problemet löst, han ringde precis och avslutade relationen. Tyckte mitt samtal häromdagen mest var ett sätt för mig att berätta vilken idiot han är. 


    Han tycker att han måste få drömma och prata om det hur han vill. Han tyckte inte ens att jag försökte få relationen att fungera, jag ville ju inte ens planera för framtiden. 


    allt handlade om honom och hans behov, precis Allt. Jag kastade bara skit på honom. och nu orkade han inte mer. 

    och kanske är det så. men det har Aldrig varit min tanke, jag försökte bara sätta en gräns för mig själv och vara tydlig med vad JAG kände. 

Svar på tråden Hjälp mig förstå min partners tystnad