Kan jag älska min son efter detta?

Min son är dömd för sexuellt övergrepp mot barn 
Han var 15 år fyllda och hon skulle fylla 15 några månader senare
De hade en relation 

Polisförhör väntan på rättegång väntan på dom och sedan samhällets straff

Det har slagit sönder våran familj och min son kommer aldrig bli sig själv 
Han har försökt att ta sitt liv 2 ggr efter domen
Pga mår dåligt över att tjejen i efterhand upplevt som övergrepp 
Jag tycker också väldigt synd om flickan som initialt var med på det, men ångrade sig i efterhand och då började må dåligt över det.

Jag hade många tankar som du från början 
Jag/vi fick bra stöttning av sonens försvarare och ffa av SOC 
De kommer blandas in även för er och finns både för barnet och föräldern

TS skriver i trådstarten om sin son att:

"han mår mycket dåligt just nu, detta är en hemlighet han burit på länge och han vill inte ha det så här. Han vill ha hjälp och har självmorsstankar .Han säger att han inte kan kontrollera det och att han tror att han har en störning".

Man råkar inte konsumera barnpornografi "by chance" under en längre tid. Inte under en kortare tid heller för den delen. Sonen är 16 år. Tror du att polisen beslagtar hans telefon för att han har konsumerat porr där det förekommer en 14-åring..? Då får du nog tänka om.

Det som TS beskriver är faktiskt ganska typiskt när det kommer till de som lider av denna störning. Det är inget som de själva kan hjälpa och de kastas ofta mellan perioder av aktiv utövning varvat med perioder av stark ångest och självmordstankar. De som lider av pedofili har störningen kvar livet ut. Utmaningen ligger i att förhindra aktiv utövning. Det känns viktigt att TS är förberedd på detta. 

Du verkar vara dåligt påläst kring vad pedofili är för något och hur det kan yttra sig, samtidigt som jag uppfattar dig som oerhört naiv. Det är den här bristande slutledningsförmågan i kombination med naivitet som gör att många inte tar starka tecken på pedofili på allvar. Och uppfattningar som att pedofili går att bota bara man får behandling är också en vanlig missuppfattning.

Nu lämnar jag tråden. Tack för mig. 

Han är ju bara 16 år och gjorde en jävligt dum grej. Han är ju inte mogen. Det hade ju varit en annan sak om han var vuxen och kollade på barnporr, då kan man snacka om pedofili. Men nu är han ju bara ett barn själv typ. Det är inte säkert att han tänder på barn när han blir lite äldre och mognare.

Kan jag älska min son efter detta?

Jag vet hur det känns!
Min son har dock återberättat att han blev i lurad in en sajt som var för pedofiler, de lurade honom med bilder på tjejer innan, när han kom med i gruppen så spred de länkar med barnpornografi, filmer han fick upp och såg. Han såg detta en gång, han blev hotad av andra pedofiler i forumet att de skulle hänga ut honom mm. Sonen levde med denna hemlighet i ett år tills polisen kallade in honom på förhör, då brast allt för honom. Och jag kände exakt som du gör! Ett hat, starkt obehag, stor sorg, besvikelse. Kunde inte fatta detta!! Kunde inte längre se min son på samma sätt. Detta var innan jag fått hela bilden klar för mig och jag visste inte om jag kunde lita på honom och det han berättade. Men polisen "frikände" honom helt och det verkar stämma helt det han sagt-att det var ett misstag som han skämdes för mkt över att ens berätta om.

Det tog tid innan jag fick tillbaka min vanliga bild av honom, kanske 2år. Och om det hade varit så att sonen sökt efter detta medvetet och faktiskt ville "se" detta så hade det varit ännu svårare. Jag tror att precis som du skrivit att du behöver träffa en psykolog för detta är en jättestor kris! ❤️

Ni kommer ta er igenom detta tsm. Bli stärkta. Ge det tid, kanske många år. Bry dig om dig själv och sonen. Tillåt dig att känna all besvikelse och sorg men säg det inte till honom. Till honom kan du komma med lösningar på hur ni går vidare med detta och att det finns en framtid efter detta.

Självklart att polisen skulle ta porr med 14-åringar i beslag då det är OLAGLIGT.

Men vad skulle dessa människor tjäna på det? Klarade de sig inte utan honom? Låter mest som en konstig ursäkt men vad vet jag.

Det har ju inte framkommit hur gamla de på bilderna har varit. Rent lagligt är alltså en bild på en sexuell pose med en 17½åring barnporr. Skulle sonen ha bilder på sig själv så är också det barnporr.

Det kan vara ett sätt att pressa personen att själv dela bilder på sig själv, eller pressa att hen själv ska ordna bilder för att dela. 
Det är ju betydligt lättare för en ungdom att få andra att skicka bilder till sig än det är för en gammal pervogubbe. Som ung har man en helt annan tillgång till sånt, så tyvärr är jag faktiskt inte förvånad att pedofilnätverk utnyttjar unga på såna sätt.

 

Ja det vet jag väl? personen jag svarade på påstod att polisen inte skulle göra något om det handlade om porr med en 14-åring?

Det gör det ju även med sånt där personen är under 18. 

Det kan nog aldrig bli som vanligt igen. Bra att ni söker proffessionell hjälp!

Tänk så här:: I katolska kyrkan har.prästerna lovat att vara i celibat. Detsamma gäller alla munkar och nunnor.

Det klart.att några av dem har brutit sina löften. Men det är fullt möjligt att avhålla sig från att utöva sin sexualitet med andra. Så om sonen inte i framtiden utövar sin sexualitet, om han skulle ha den läggnimgen, så skadar han ingen.

Dessutom är det inte säkert att han har den läggningen.

Egentligen är det tur att man upptäckte detta nu, så att sonen, om han skulle ha den läggningen, inte har hunnit göra något i verkliga livet!

Man kan älska en människa men hata det personen har.gjort. Själva handlingen.

Så stöd sonen i att söka hjälp för detta!

Tala om att.du verkligen hatar pedofili men att du kommer att stötta honom i att hitta ett värdigt sätt att.leva utan att skada andra. 

Förstår att du har en frultansvärd kris just nu. Lev en dag i sänder. Det blir bättre.med tiden.

Sonen kan aldrig arbeta med barn och unga i.framtoden om han blir dömd. Det är väl det som han får bereda sig på, förutom en evemtuell rättegång. 

Så om han inser att det är fel att inneha sådan pornografi, stötta honom till att avstå från allt sådant!

Tar du upp katolska präster som ett bra exempel ...?