Kan jag älska min son efter detta?

TS skriver i trådstarten om sin son att:

"han mår mycket dåligt just nu, detta är en hemlighet han burit på länge och han vill inte ha det så här. Han vill ha hjälp och har självmorsstankar .Han säger att han inte kan kontrollera det och att han tror att han har en störning".

Man råkar inte konsumera barnpornografi "by chance" under en längre tid. Inte under en kortare tid heller för den delen. Sonen är 16 år. Tror du att polisen beslagtar hans telefon för att han har konsumerat porr där det förekommer en 14-åring..? Då får du nog tänka om.

Det som TS beskriver är faktiskt ganska typiskt när det kommer till de som lider av denna störning. Det är inget som de själva kan hjälpa och de kastas ofta mellan perioder av aktiv utövning varvat med perioder av stark ångest och självmordstankar. De som lider av pedofili har störningen kvar livet ut. Utmaningen ligger i att förhindra aktiv utövning. Det känns viktigt att TS är förberedd på detta. 

Du verkar vara dåligt påläst kring vad pedofili är för något och hur det kan yttra sig, samtidigt som jag uppfattar dig som oerhört naiv. Det är den här bristande slutledningsförmågan i kombination med naivitet som gör att många inte tar starka tecken på pedofili på allvar. Och uppfattningar som att pedofili går att bota bara man får behandling är också en vanlig missuppfattning.

Nu lämnar jag tråden. Tack för mig. 

Jag vet hur det känns!
Min son har dock återberättat att han blev i lurad in en sajt som var för pedofiler, de lurade honom med bilder på tjejer innan, när han kom med i gruppen så spred de länkar med barnpornografi, filmer han fick upp och såg. Han såg detta en gång, han blev hotad av andra pedofiler i forumet att de skulle hänga ut honom mm. Sonen levde med denna hemlighet i ett år tills polisen kallade in honom på förhör, då brast allt för honom. Och jag kände exakt som du gör! Ett hat, starkt obehag, stor sorg, besvikelse. Kunde inte fatta detta!! Kunde inte längre se min son på samma sätt. Detta var innan jag fått hela bilden klar för mig och jag visste inte om jag kunde lita på honom och det han berättade. Men polisen "frikände" honom helt och det verkar stämma helt det han sagt-att det var ett misstag som han skämdes för mkt över att ens berätta om.

Det tog tid innan jag fick tillbaka min vanliga bild av honom, kanske 2år. Och om det hade varit så att sonen sökt efter detta medvetet och faktiskt ville "se" detta så hade det varit ännu svårare. Jag tror att precis som du skrivit att du behöver träffa en psykolog för detta är en jättestor kris! ❤️

Ni kommer ta er igenom detta tsm. Bli stärkta. Ge det tid, kanske många år. Bry dig om dig själv och sonen. Tillåt dig att känna all besvikelse och sorg men säg det inte till honom. Till honom kan du komma med lösningar på hur ni går vidare med detta och att det finns en framtid efter detta.

Jag måste säga att ditt inlägg gör mig väldigt obekväm. Du beskriver din egen sorg, skam och chock ? men nästan hela texten handlar om dig och din relation till din son. Det du verkar missa är att det han gjort innebär att riktiga barn har blivit utnyttjade, våldtagna och traumatiserade. Barnpornografi är inte bara ?fel på nätet?, det är bilder på övergrepp mot barn. Det är offren som är de verkliga barnen att oroa sig för här, inte bara din son.

Det är också anmärkningsvärt att du funderar på saker som om du ska ge honom julklappar eller om ni kan ha en normal relation igen. De frågorna framstår nästan som bagatellisering när det han gjort är så allvarligt.

Att han är minderårig betyder inte att man ska sopa detta under mattan. Han behöver professionell hjälp och du behöver sätta gränser och inse att detta är ett beteende som aldrig får ursäktas eller romantiseras.

Så nej, just nu är inte frågan om du ?förtjänar? att fira födelsedagar ihop. Frågan är om du förstår allvaret i att ditt barn aktivt bidragit till efterfrågan på barnövergrepp. Din uppgift som förälder är att konfrontera honom med sanningen, inte skydda honom från konsekvenserna.

Tack för ditt svar. Jag förstår att jag måste hjälpa han och stötta han i detta. Han säger att han blev länkad till dessa sidor av någon och sen kunde han inte kontrollera det. Jag vet inte hela bilden så han inte vill berätta allt. Jag kommer ta kontakt med psykolog. jag vill bara att han ska bli bättre och ha  ett normalt tonårsliv. Han säger oxå att han känner sig ensam, han har inte så många kompisar och det är svårt i skolan. Nu börjar det krypa fram en massa saker som jag inte kände till. Jag har ju märkt att han mått lite dåligt i perioder men inte förstått allt detta. Detta är svårt men lever på hoppet att han ska bli bättre och kunna leva ett normalt liv. 

Jag måste säga att ditt inlägg gör mig väldigt obekväm. Du beskriver din egen sorg, skam och chock ? men nästan hela texten handlar om dig och din relation till din son. Det du verkar missa är att det han gjort innebär att riktiga barn har blivit utnyttjade, våldtagna och traumatiserade. Barnpornografi är inte bara ?fel på nätet?, det är bilder på övergrepp mot barn. Det är offren som är de verkliga barnen att oroa sig för här, inte bara din son.

Det är också anmärkningsvärt att du funderar på saker som om du ska ge honom julklappar eller om ni kan ha en normal relation igen. De frågorna framstår nästan som bagatellisering när det han gjort är så allvarligt.

Att han är minderårig betyder inte att man ska sopa detta under mattan. Han behöver professionell hjälp och du behöver sätta gränser och inse att detta är ett beteende som aldrig får ursäktas eller romantiseras.

Så nej, just nu är inte frågan om du ?förtjänar? att fira födelsedagar ihop. Frågan är om du förstår allvaret i att ditt barn aktivt bidragit till efterfrågan på barnövergrepp. Din uppgift som förälder är att konfrontera honom med sanningen, inte skydda honom från konsekvenserna.

 

DU är rätt osmaklig som person, som sparkar på någon som redan mår dåligt och ligger ner.

självklart är pedofili vidrigt men det skriver ju också TS att hen tycker. Föreställ dig själv om denna situation drabbat dig och villa tankar som snurrat i ditt huvud.

Kan jag älska min son efter detta?

Min son som är under 18 har ertappats med barnpornografi i sin mobil. Polisen har beslagtagit den och en undersökning pågår och han kommer säkert få ett straff men hemma hos oss det nu kaos och kris. 

jag vet inte hur jag ska hantera detta, jag kan inte ta avstånd då han är minderårig. Jag gråter och känner olika saker, sorg att jag har förlorat en son. den skam, ånger, har jag gjort nått, är det mitt fel, varför har jag inte  sett några tecken. Avsky men samtidigt tycker jag synd om honom eftersom att han mår så dåligt. Jag vet inte vad som är rätt eller fel. Ska jag hjälpa honom eller ta avstånd. Vilken relation kommer vi ha? Kan jag ha en relation till han? han mår mycket dåligt just nu, detta är en hemlighet han burit  på länge och han vill inte ha det så här. Han vill ha hjälp och har självmorsstankar .Han säger att han inte kan kontrollera det  och att han tror att han har en störning. Kan han vara pedofil? Jag förstår inte vad som gått snett. Jag har varit närvarande och jag fattar ingenting just nu. Såklart ska vi söka proffs hjälp men hur ska jag agera? Jag kan inte vara nära han nu men samtidigt inser jag att han behöver stöd. Kan jag ha en relation till han i framtiden eller är det fel? Förhjänar han att vara ensam utan sin familj? Just nu vill jag inte ens fira hans födelsedag eller  julafton. Men känns även fel att jag ger hans syskon presenter men inte till han? Jag är så förvirrad just nu. han är så gullig kille annars. Hade aldrig trott detta om han. Men han säger att han mår dåligt Och att han känner sig ensam och onormal. en del av mig vill kapa kontakten när han blir 18 men den andra delen i mig älskar han och vill att det ska vara som vanligt igen.