• Anonym (Hjälp)

    Kan jag älska min son efter detta?

    Min son som är under 18 har ertappats med barnpornografi i sin mobil. Polisen har beslagtagit den och en undersökning pågår och han kommer säkert få ett straff men hemma hos oss det nu kaos och kris. 


    jag vet inte hur jag ska hantera detta, jag kan inte ta avstånd då han är minderårig. Jag gråter och känner olika saker, sorg att jag har förlorat en son. den skam, ånger, har jag gjort nått, är det mitt fel, varför har jag inte  sett några tecken. Avsky men samtidigt tycker jag synd om honom eftersom att han mår så dåligt. Jag vet inte vad som är rätt eller fel. Ska jag hjälpa honom eller ta avstånd. Vilken relation kommer vi ha? Kan jag ha en relation till han? han mår mycket dåligt just nu, detta är en hemlighet han burit  på länge och han vill inte ha det så här. Han vill ha hjälp och har självmorsstankar .Han säger att han inte kan kontrollera det  och att han tror att han har en störning. Kan han vara pedofil? Jag förstår inte vad som gått snett. Jag har varit närvarande och jag fattar ingenting just nu. Såklart ska vi söka proffs hjälp men hur ska jag agera? Jag kan inte vara nära han nu men samtidigt inser jag att han behöver stöd. Kan jag ha en relation till han i framtiden eller är det fel? Förhjänar han att vara ensam utan sin familj? Just nu vill jag inte ens fira hans födelsedag eller  julafton. Men känns även fel att jag ger hans syskon presenter men inte till han? Jag är så förvirrad just nu. han är så gullig kille annars. Hade aldrig trott detta om han. Men han säger att han mår dåligt Och att han känner sig ensam och onormal. en del av mig vill kapa kontakten när han blir 18 men den andra delen i mig älskar han och vill att det ska vara som vanligt igen. 

  • Svar på tråden Kan jag älska min son efter detta?
  • Anonym (Bubblan)
    Anonym (Pedofili psykisk störning) skrev 2025-08-24 18:31:36 följande:

    Någon i tråden beskriver pedofili som en läggning, vilket är helt fel.
    Homosexualitet är en läggning, medan pedofili är en psykisk STÖRNING. Läggning och psykisk störning är alltså två helt skilda saker. 

    Jag känner verkligen med dig TS. Jag tycker inte att du ska klandra dig själv, det är ingens "fel" att det har blivit såhär.

    Det är antagligen som din son själv säger, att han har en psykisk störning (pedofili), och han kommer sannolikt att behöva jobba med detta livet ut.

    Pedofili går inte att bota, men symptomen kan behandlas med kontinuerlig samtalsterapi och kemisk kastrering. Man kan inte bota, men man vill undvika att den som lider av pedofili ska ägna sig åt aktiv utövning.

    Inom aktiv utövning ingår även att konsumera barnpornografi.

    Dessvärre har just denna psykiska störning stora inslag av bristande impulskontroll och för många pedofiler är det alltså helt omöjligt att inte befinna sig i aktiv utövning. Vissa "nöjer" sig med att konsumera barnpornografi, medan andra löper linan ut och förgriper sig på barn.

    Det du behöver göra är att stötta din son och jobba med hans empati. Han kommer som sagt att behöva jobba med detta livet ut och det är viktigt att traggla detta med empatin om och om igen, år efter år. Att han måste förstå vad sexuella övergrepp gör med barn som sedan växer upp och är traumatiserade för livet. Att dessa barn sedan växer upp och dras in i nya destruktiva mönster, och att många utav dem kommer att dö för tidigt i självmord. Din son måste förstå hur allvarligt detta är, vilken skada det gör. Och det är inte mindre allvarligt att konsumera barnpornografi eftersom det ju är riktiga barn som utsätts.

    Sen ska jag tillägga att pedofili är mer vanligt än vad folk tror. 
    Man beräknar att 3% av alla män lider av denna störning. Detta betyder att i en mellanstor svensk stad där det bor 30.000 män, så är ca 900 st av dessa pedofiler. Så din son är långt ifrån ensam.
    Men stötta honom, jobba med hans empati, uppmuntra honom att vara helt ärlig och transparant, hjälp honom att söka professionell hjälp.

    Kram 


    Nu vet vi ju inte om sonen är pedofil eller inte eftersom inte ens TS vet vilken åldersskillnad det rör sig om. 

    Att du sitter och skriver en hel roman om hur hans framtida liv kommer se ut som pedofil framöver... Lugna ner dig! 


     

  • HSL7510

    Tack för att du delar något så djupt smärtsamt och komplext. Det du går igenom är en kris som skakar om hela din bild av föräldraskap, kärlek och ansvar. Det är helt naturligt att känna förvirring, sorg, ilska, skuld och rädsla ? ibland allt på en gång. Du är inte ensam i detta, även om det kan kännas så.


    💔 Vad du känner är normalt



    Sorg och chock: Du har fått veta något som förändrar din bild av ditt barn. Det är som att förlora en del av den framtid du trodde ni skulle ha.




    Skuld och självreflektion: Många föräldrar frågar sig "Har jag missat något?" eller "Är det mitt fel?" ? men det är viktigt att förstå att barn är egna individer med egna inre världar. Du är inte ansvarig för varje tanke eller handling de har.




    Kärlek och avsky samtidigt: Det är möjligt att känna båda. Du älskar ditt barn, men du avskyr det han gjort. Det gör dig mänsklig, inte motsägelsefull.






    🧠 Vad händer med honom?

    Att han har självmordstankar och själv uttrycker att han behöver hjälp är ett tecken på att han är medveten om att något är fel. Det betyder inte att han är "ond" ? det betyder att han är i kris. Han kan ha en parafil störning, men det är något som måste utredas av professionella. Det är inte din uppgift att diagnostisera, men du kan vara en bro till hjälp.


    🛠️ Hur du kan agera nu



    Sök professionell hjälp omedelbart: Kontakta BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin), eller en psykolog som är van vid att arbeta med ungdomar och sexuella beteendeproblem.




    Skydda dig själv och andra barn: Det är okej att sätta gränser. Du kan älska honom och samtidigt säga: "Jag behöver avstånd just nu för att förstå vad som händer."




    Var tydlig med att kärlek inte betyder acceptans: Du kan säga: "Jag älskar dig, men jag accepterar inte det du gjort. Jag vill att du får hjälp."






    🧭 Framtiden ? relationen och familjen



    Det är inte fel att vilja ha en relation med ditt barn. Det är inte fel att känna att du inte kan just nu. Båda känslorna är giltiga.




    Att fira födelsedagar eller ge presenter är inte en belöning för beteende ? det är en del av att vara familj. Men om du inte orkar just nu, är det okej. Du kan vara ärlig: "Jag är fortfarande i chock, jag behöver tid."




    Syskonen behöver också stöd. De kan känna oro, skam eller förvirring. Prata med dem på en nivå som passar deras ålder.






    ❤️ Du får älska honom

    Kärlek till ett barn är inte alltid enkel. Den prövas, förändras, och ibland gör den ont. Men att du ens ställer frågan visar att du är en förälder som bryr sig, som vill göra rätt ? och det är en styrka.Och jag tror det är nu han behöver dig, er som mest.

  • Meddelande borttaget
  • Anonym (Pedofili psykisk störning)
    Anonym (Bubblan) skrev 2025-08-24 19:35:43 följande:

    Nu vet vi ju inte om sonen är pedofil eller inte eftersom inte ens TS vet vilken åldersskillnad det rör sig om. 

    Att du sitter och skriver en hel roman om hur hans framtida liv kommer se ut som pedofil framöver... Lugna ner dig! 


     


    TS skriver i trådstarten om sin son att:

    "han mår mycket dåligt just nu, detta är en hemlighet han burit på länge och han vill inte ha det så här. Han vill ha hjälp och har självmorsstankar .Han säger att han inte kan kontrollera det och att han tror att han har en störning".

    Man råkar inte konsumera barnpornografi "by chance" under en längre tid. Inte under en kortare tid heller för den delen. Sonen är 16 år. Tror du att polisen beslagtar hans telefon för att han har konsumerat porr där det förekommer en 14-åring..? Då får du nog tänka om.

    Det som TS beskriver är faktiskt ganska typiskt när det kommer till de som lider av denna störning. Det är inget som de själva kan hjälpa och de kastas ofta mellan perioder av aktiv utövning varvat med perioder av stark ångest och självmordstankar. De som lider av pedofili har störningen kvar livet ut. Utmaningen ligger i att förhindra aktiv utövning. Det känns viktigt att TS är förberedd på detta. 

    Du verkar vara dåligt påläst kring vad pedofili är för något och hur det kan yttra sig, samtidigt som jag uppfattar dig som oerhört naiv. Det är den här bristande slutledningsförmågan i kombination med naivitet som gör att många inte tar starka tecken på pedofili på allvar. Och uppfattningar som att pedofili går att bota bara man får behandling är också en vanlig missuppfattning.

    Nu lämnar jag tråden. Tack för mig. 
  • Anonym (Pedofili psykisk störning)
    Anonym (En förälder) skrev 2025-08-24 20:19:18 följande:
    Eftersom det kommit fram att åldern på barnen i övergreppsmaterialet inte är känd, är det här kanske inte relevant för TS. Men du har rätt i att pedofili, eller sexuellt intresse för barn, inte är en sexuell läggning. Det kan dock i en bredare definition av begreppet ses som en del av den sexuella läggningen, kanske bäst beskriven som sexuell preferens.

    Pedofili som diagnos är en sexuell störning. I kriterierna ingår förutom sexuellt intresse för barn även ett uttalat lidande för personen, alternativt att man utför sexuella handlingar mot barn. Beroende på vilka diagnoskriterier man utgår från kan konsumtion av övergreppsmaterial uppfylla detta kriterium. Det sexuella intresset i sig är alltså inte tillräckligt för diagnos.

    För TS är det här som sagt irrelevant i nuläget. Om det kommer fram att barnen som sonen sett inte kommit i puberteten, då är det förstås högst relevant att läsa sig in på vad det innebär. Och då kan en diagnos mycket väl vara aktuell. Just nu känns det som att det är rätt onödigt att spekulera kring det.
    Pedofili är en PSYKIATRISK STÖRNING. Och självklart kan man lida utav denna störning utan att befinna sig i aktiv utövning. Det räcker alltså med det sexuella intresset för att uppfylla kriteriet för pedofili. 
  • Anonym (Hej)
    Anonym (Pedofili psykisk störning) skrev 2025-08-24 20:40:22 följande:
    Pedofili är en PSYKIATRISK STÖRNING. Och självklart kan man lida utav denna störning utan att befinna sig i aktiv utövning. Det räcker alltså med det sexuella intresset för att uppfylla kriteriet för pedofili. 
    Han är ju bara 16 år och gjorde en jävligt dum grej. Han är ju inte mogen. Det hade ju varit en annan sak om han var vuxen och kollade på barnporr, då kan man snacka om pedofili. Men nu är han ju bara ett barn själv typ. Det är inte säkert att han tänder på barn när han blir lite äldre och mognare.
  • Meddelande borttaget
  • Meddelande borttaget
  • Anonym (Tyke)

    Jag beklagar. Jag är kluven. Samtidigt som man ser pedofiler som det absoluta bottenskrapet av samhället så måste man ju kunna hålla 2 tankar i huvudet samtidigt. 

    Man kan inte styra över vad man tänder på. Pedofiler råkar ha haft oturen att ha blivit programmerade att tända på något som resten av samhället ser som förkastligt och stiftat lagar kring. 

    Vart skall man vända sig? Jag är övertygad om att det finns godsinnade pedofiler därute som aldrig rört ett barn och dom måste få stöd. Sexualiteten är en av de absolut starkaste drivkrafterna vi har och har man ingenstans att vända sig så kommer det till slut att hända något.

    Försvarar dock inte pedofiler, missförstå mig rätt. Jag har små barn  själv.

    En pedofil som Har rört eller chattat med ett barn i syfte att träffas etc etc bör ej visas någon som helst nåd. 

  • Anonym (C)

    Han ska ha sitt straff. Han har begått en olaglig handling. Däremot behöver han utredas och få terapi. Om det visar sig att han är pedofil finns inget bot eftersom det trots allt är en sexuell läggning. Den är icke botbar. Däremot kan han lära sig att inte agera på sina impulser och förstå att hans lust och tankar är fel. Har han innehaft barnpornografi utan att fysiskt utsatt barn för övergrepp lär det bli finkan. Har han våldfört sig borde han sitta på rättspsyk med särskild prövning om utskrivning. 


    Skilj på två viktiga delar. Du älskar ditt barn men inte dennes handlingar. Skilj på det. 

Svar på tråden Kan jag älska min son efter detta?