Utmattad småbarnsförälder

Har du ingen runt dig som avlastar? Ingen alls?

Vilka måsten gör du om dagarna? De enda viktiga  måsten var dag är mat och disk. Resterande hushållsgöromål behöver man inte göra var dag.
Vill man gå till gymmet så finns det på väldigt många ställen barnpassning. Sen kan man ju också när vädret tillåter gå ut på promenader eller ta en cykeltur om man har cykel. 
Vill man så finns lite tid och man får prioritera bort det som är mindre viktigt. 

Är man ensamstående behöver man skaffa ett avlastande nätverk. (Det är så klart bra att ha även om man är två.) 
Ibland finns grupper på facebook och liknande där ensamstående kan få kontakt och hjälpa varandra. Sveriges makalösa föräldrar är en förening som ordnar aktiviteter för ensamstående för att man ska hitta folk i samma situation. 

Finns kanske någon granne du kan be om hjälp? 

Jag känner igen mig från mitt första barn. Jag blev utbränd och kunde knappt gå upp ur sängen efter ett tag. 
Då var jag ensamstående

Nu min dotter som är 1,5 år så har vi det helt fantastiskt. Jag kan träna, min sambo kan träna och båda två kan träffa vänner.  För att vi hjälper varandra och det är så mycket roligare att ta hand om våran dotter. 

När jag levde själv med mitt första barn så kontaktade jag socialen och blev tilldelad en kontaktperson till min dotter. Vi fick en jättebra kontakt och jag fick avlastning. Det gjorde så otroligt mycket 

Hyr in en barnvakt ibland. Det det kostar kan du spara in i matkostnad om du tröstäter nu. Har du ingen kompis eller släkting som kan ställa upp ibland?

Jag var mycket själv med barnen och dessutom utomlands.
Vad jag lärt mig under tiden.
Du behöver inte vara perfekt.
Städa, handa och laga mat tillsamans.
Jobba 80 procent om det underlättar för er.
Börja någon aktivitet för familjen, idrottsklubb, via kyrkan, 4H-gård eller vad som ni gillar.

Här är en till som är helt slut, och då är vi ändå två föräldrar. Har ett barn som behöver mycket stimulans, tex när man avslutat något så vill barnet direkt göra något nytt. Och när det inte blir eller går som barnet vill så blir det väldigt mycket skrik. 

Har inget bra förslag på hur man orkar. För det gör man inte. 

Men måste du bekräfta du bekräfta och leka hela tiden? att ha tråkigt eller behöva roa sig själv är inte farligt. uppmanar Du ditt barn till det ibland? 

En klen tröst men så här är det. Du verkar vara ensamstående? Skulle råda dig att investera i en barnvakt, livet med barn är stunsvis tungt och utan möjlighet till återhämtning även när man är två som aktivt delar på ansvar och tillsyn. Ensamstående som jag träffar upplever jag som väldigt utmattade - just för att de aldrig kan fokusera på sig själv. 

1. Är du ensamstående?
2.har du inga mor- farföräldrar som kan avlasta någon helgdag?
3. Aktiva barn mår mycket bra utomhus där det finns mycket att fokusera, utforska och väcka nyfiken på, finns även ( kanske) andra barn ? Ut flera ggr varje dag är bra rutin för barn, redan i tidig ålder.
4. Hitta ngn öppen förskola där det finns andra barn OCH vuxna, skönt att kunna ventilera med andra i samma situation. Många hittar nya vänner för livet på öppna förskolan och vardagen blir så mycket lättare att hantera när man har någon om dagarna att umgås och ventilera med, även barnen aktiverar sig själva.
5. ta barnet i vagn och ta power promenader varje dag, undvik inte dåligt väder, små barn somnar och sover gott i vagnen och i den friska luften, gör det till en vana.

Såg nu att du jobbar och inte trivs längre , tror det har mkt med allt annat att göra också, så prova allt ovan och se om det sker en förändring även på jobbet, när man mår dåligt kan ALLT kännas  tungt och tråkigt.

 Hur gammalt är barnet?

Tack för era tips och råd. 
Jag önskar ibland bara att få sitta och läsa nyheterna en stund utan att bli avbruten men då ska det klättras på mig eller något spills ut eller barnet börjar busa för att hen inte får konstant uppmärksamhet. Jag försöker jobba "förebyggande" och vara närvarande direkt hen vaknar och leka med hen. Visst kan hen sitta några minuter och titta på något barnprogram men om jag försöker plocka undan något under tiden ropar hen på mig och vill att jag ska titta på samma som hen. Tyvärr är jag väldigt isolerad och har ingen släkt som kan avlasta. Ekonomiskt går det precis runt så utrymme för barnvakt finns inte direkt. Vi är ute mycket för där känner jag att jag på ett annat sätt kan "andas", inomhus är det full fart och hoppas runt i soffan och benen och armarna viftas överallt så saker ramlar ner. Känner mig matt och less och drömmer om att kunna göra något jag tycker om eller om att ta hand om mig själv. Men barnet blir ju äldre så det kanske bara är några år bort. Tyvärr är jag inte heller social och har inga vänner med barn.

Kanske lär dig säga nej till ditt ban som ropar. Och använd din jobblunch till att läsa nyheter och varva ner lite (istället för att kanske tillbringa den med att tillfredställa arbetskamraters behov). 

låter som du borde jobba på att skapa ettnätverk. Finns någon på jobbet med barn i liknande ålder? Kanske börja där.