Vill jag ha en trea eller inte?!
Jag skulle verkligen uppskatta om någon som befunnit sig, eller befinner sig, i samma situation som mig kan dela med sig av sina tankar, känslor och erfarenheter kring vad som känns som mitt livs största dilemma!Jag själv har 3 syskon, en av dem finns tyvärr inte längre i livet. Som familj har vi alltid varit oerhört nära varandra, och blev säkert ännu tajtare av den tragedi som drabbade oss.
Jag har så länge jag kan minnas önskat mig 3 barn, det har varit målbilden.
Idag har jag 2 barn, den äldsta är 7 år och den yngsta är 3. Båda två år friska, helt underbara individer som är så OTROLIGT viljestarka.
Det har varit galet mycket svårare att bli förälder och framför allt 2 barns förälder än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Och det gör mig ledsen, för jag undrar nu om jag verkligen är gjord för att ha tre barn?
Vissa stunder så känns det som en omöjlighet och i andra stunder känns det som att längtan efter det tredje barnet helt enkelt inte går att kompromissa med!
Det kommer ju inte alltid vara så här tufft som det är i småbarnsåren försöker jag intala mig, och tänk vilken glädje de kommer ha av varandra!
Jag tror alldeles säkert att förlusten av ett syskon påverkar mig starkt i frågan. Om något skulle hända ett av barnen, då kommer den andra bli ensam kvar. Ensam utan syskon och ensam efter det att vi föräldrar dör. Den tanken är outhärdlig och samtidigt så vet jag att sannolikheten är liten?
Vill någon vara snäll att komma med input? Jag är i mitten av 30 års ålder så jag känner inte att jag har all tid i världen att fundera. Dessutom är min man nöjd med 2, men inte helt stängd för min längtan efter en 3a.
