• Anonym (K)

    Växa upp i ett hem där föräldrarna inte har gäster

    Läser på threads att folk har växt upp i hem där föräldrarna aldrig har haft gäster eller vänner över. Jag tycker att det är mycket underligt. Är det inte en del av uppfostran att man får se hur man för sig och socialiserar? Jag tänker att det är något som man behöver ha med sig ut i livet när man själv ska bygga upp sitt nätverk? 
    Jag säger inte att man som barn nödvändigtvis tycker att det är superkul med gäster men att det är en del av livet. Jag säger ofta att barnen kan ha med någon kompis på middagen om det bara är vuxna gäster eller mindre barn. Så det inte blir en bortkastad kväll för dem. 

  • Svar på tråden Växa upp i ett hem där föräldrarna inte har gäster
  • Anonym (Mimmi)
    Goneril skrev 2025-09-23 17:03:02 följande:
    Det umgängesmönstret, eller rättare sagt brist på dito, känner jag inte till. För oss är kalasen verkliga höjdpunkter. Vi, partnern och jag, planerar i god tid, förrätten ska harmoniera med huvudrätten och efterrätten.  För det mesta blir det trerätters, men ibland kan det bli ost, 3 sorter på franskt manér, innan efterrätten serveras. Vinerna ska naturligtvis matcha. Middagarna inleds alltid med bubbel och tilltugg. Bjudningar ungefär en gång per månad och vi blir själva bortbjudna i samma takt.                                                                                                                                                            Numera, och i takt med stigande ålder har vi blivit rutinerade, men det är också roligt att upptäcka nya recept. På västkusten har vi all den goda fisken och skaldjuren, tänk torskrygg, räkor och havskräftor, och vi har även tillgång till inlandets delikatesser, en favoriträtt är stekt abborre med kantarellsås! Vi har vänner som jagar och då kan det bli goda rådjurs- eller älggrytor.                                                                                                             För oss betyder våra middagar mycket, planerandet är lika stimulerande som själva middagarna.  Vi kollar vinutsläpp eftersom vi har ett intresse av viner; med tiden har vi blivit rätt duktiga. Lite etikett kring bjudningarna är att vara punktlig, men inte "överpunktlig", vi ser gärna att gästerna har inneskor och inte hasar runt i strumplästen och givetvis att de är sociala och glada. De svåra samtalen får tas i annat sammanhang. Lunchbjudningar förekommer också, visst är det gott med stekt strömming och potatismos med lingon till! En god öl passar, gärna enligt ljus sort.
    Det blir ju väldigt OT här nu Goneril, det du skriver om har inget med TS frågeställning att göra. Men om du behöver ett svar från mig så trivs vi väldigt bra och våra helgkvällar vill vi helst hålla fria så vi kan återhämta oss efter arbetsveckan och vi vill helst vara själva, och det utesluter absolut inte varken skaldjur, gott vin eller goda samtal. Min man jagar dessutom, så vi lider ingen brist på viltkött heller, så det behöver du inte oroa dig för. 
  • Anonym

    I mitt föräldrahem hade vi sällan gäster, i stort sett aldrig med lagad mat. Om ens någonsin. Det dracks kaffe vid de sällsynta besöken.

    Vi var inte heller så mycket hos andra, mer än hos min faster. Det var enklast att vara hos henne av många anledningar, plus att hon var en riktig matlagningsälskare samt bakade hellre än gärna.

    Annars var vi mest hemma. Sedan när min pappa gick bort i mina tidiga tonår blev det ännu mindre och jag var mer och mer borta hos kompisar, sen träffade min mamma en "vän" som hon besökte varje lördagkväll.

    Det har fortsatt så för mig i vuxen ålder, jag är inte alls intresserad av besök här hemma. Trivs bäst själv eller med särbon. Mina barn är utflugna, ingen av dem är mer intresserade än jag.
    En av sönerna får dock foga sig för sin supersociala fru, så där är det besök lite då och då. Händer att vi (jag och särbon) hälsar på också men sällan på mer än en kaffe.

    Alla är inte så himla sociala av sig, jag gillar lugn och ro. Numera har jag ingen diskmaskin längre heller, gör det inte direkt mer lockande att ha en massa gäster och ett påföljande diskberg...

  • fornminne
    Goneril skrev 2025-09-23 17:03:02 följande:
    Det umgängesmönstret, eller rättare sagt brist på dito, känner jag inte till. För oss är kalasen verkliga höjdpunkter. Vi, partnern och jag, planerar i god tid, förrätten ska harmoniera med huvudrätten och efterrätten.  För det mesta blir det trerätters, men ibland kan det bli ost, 3 sorter på franskt manér, innan efterrätten serveras. Vinerna ska naturligtvis matcha. Middagarna inleds alltid med bubbel och tilltugg. Bjudningar ungefär en gång per månad och vi blir själva bortbjudna i samma takt.                                                                                                                                                            Numera, och i takt med stigande ålder har vi blivit rutinerade, men det är också roligt att upptäcka nya recept. På västkusten har vi all den goda fisken och skaldjuren, tänk torskrygg, räkor och havskräftor, och vi har även tillgång till inlandets delikatesser, en favoriträtt är stekt abborre med kantarellsås! Vi har vänner som jagar och då kan det bli goda rådjurs- eller älggrytor.                                                                                                             För oss betyder våra middagar mycket, planerandet är lika stimulerande som själva middagarna.  Vi kollar vinutsläpp eftersom vi har ett intresse av viner; med tiden har vi blivit rätt duktiga. Lite etikett kring bjudningarna är att vara punktlig, men inte "överpunktlig", vi ser gärna att gästerna har inneskor och inte hasar runt i strumplästen och givetvis att de är sociala och glada. De svåra samtalen får tas i annat sammanhang. Lunchbjudningar förekommer också, visst är det gott med stekt strömming och potatismos med lingon till! En god öl passar, gärna enligt ljus sort.
    Tack för den långa och detaljerade utläggningen, men vad har detta med trådstarten att göra? Den handlar om att bjuda eller inte bjuda hem folk, inte vad man bjuder på.
  • Anonym (ABC321)
    Anonym (på spåren) skrev 2025-09-23 16:19:58 följande:

    Något är TS ändå på spåren. Förvisso bjöd mina föräldrar hem gäster när jag var barn, men då fick vi barn inte vara i närheten. Vi skickades ut, till mormor/farmor när vi var små, till en gammal stuga när vi var stora nog att "klara oss själva". Stugan låg en halvtimme ungefär bort med bil, så vi dumpades där med lite mat och sen kom mamma eller pappa och hämtade oss två dagar senare. Jag antar att de behövde sova av sig efter festen.


    Anledningen att ni inte fick vara hemma kanske var för att de hade sex fester?
  • Anonym (på spåren)
    Anonym (ABC321) skrev 2025-09-23 19:09:29 följande:
    Anledningen att ni inte fick vara hemma kanske var för att de hade sex fester?
    Möjligt, vem vet. 
  • Anonym (sköldmö)
    Anonym (på spåren) skrev 2025-09-23 19:26:55 följande:
    Möjligt, vem vet. 
    Eller för att det söps hejdlöst och de behövde sova ruset av sig efteråt. Detta är troligare än sexpartyn, även om båda förstås kan ha förekommit.

    Märkligt och ansvarslöst beteende oavsett, att köra iväg sina ungar till en stuga? Och lämna dem där i flera dagar? Hur gamla var ni? Hur ofta hände detta? 

    Det är helt ok att vilja ha barnfritt ibland, det har vi också haft, men aldrig på det sättet. Och inte varje gång man har gäster eller är bortbjuden. Våra barn är en del av familjen och får självklart vara med, utom kanske vid vissa tillfällen.
  • Just Precis

    Jag tycker inte att man ska behöva ha folk hemma för att socialisera barnen. Det är säkert nyttigt men verkligen inte ett måste. Du får mer dig så olika förmågor hemifrån beroende på dina föräldrars förmågor och personligheter, vilka kompisar du har, din roll i syskonskaran och baserat på diverse utmaningar och möjligheter som livet slänger på dig, du behöver inte få med dig allt hemifrån - det är det ingen som gör. Det finns många olika sätt att rusta barn för framtiden.

  • Goneril
    fornminne skrev 2025-09-23 19:01:02 följande:
    Tack för den långa och detaljerade utläggningen, men vad har detta med trådstarten att göra? Den handlar om att bjuda eller inte bjuda hem folk, inte vad man bjuder på.
    Trodde jag framgick, själva mönstret, det vill säga  frekvensen avseende bjudningar. Finns barn med I bilden lär de sig de sociala koderna.
  • fornminne
    Goneril skrev 2025-09-23 19:42:59 följande:
    Trodde jag framgick, själva mönstret, det vill säga  frekvensen avseende bjudningar. Finns barn med I bilden lär de sig de sociala koderna.

    Frekvensen ja, eller att du tycker att middagsbjudningar är viktiga.

    Det har framgått. 

    Vad resten av inlägget har för relevans, framgår inte.

    Vissa har ofta gäster, andra sällan eller aldrig. 

    Vissa bjuder på trerätters middagar, andra på fika eller filmkväll med snacks.

    Barn kan dock lära sig sociala koder även utan ovanstående.

  • Goneril
    Anonym (O) skrev 2025-09-23 17:12:22 följande:
    Blir det inte svårt att umgås när du inte kan svara på frågor på ett vettigt sätt?
    Blir det inte tungt vid middagsbordet när gästerna ska besvara burdust framställda frågor? Om du läser mitt inlägg framgår bjudningsfrekvensen. Dessutom har jag poängterat att våra kalas är viktiga, var det något mer? När gästerna har barn, inte alltför små, hänger de med förstås. Alla vi känner ordnar kalas och barnen hänger med från ung ålder. Barn som inte lär sig de sociala koderna har en uppförsbacke, men i vuxen ålder har de förhoppningsvis kommit i kapp.
Svar på tråden Växa upp i ett hem där föräldrarna inte har gäster