Borde jag ge bort en stor del av huset till honom?

Vill börja med att säga att jag håller med de flesta övriga i tråden. 

Petar in ett förslag som jag inte sett tidigare, han köper/lånar in sig på den % han har råd med. 

I samband med det gör ni såklart en värdering i huset.
Sen delar ni kostnaden lika på alla renoveringar inköp ni gör ihop och sedan vid en ev försäljning/ uppbrutet förhållande så gör ni en ny värdering och delar på vinsten/förlusten ni gjort sedan den första värderingen.
Han har lika mycket bestämmanderätt som dig När det gäller inköp så att han känner sig som ägare till huset och ?förlorar? inte heller något på att investera i huset. Det blir mer likvärdiga förutsättningar. 

Detta så länge du inte kommer fram till att han nog bara gärna vill ta del av dina pengar. 

Ja, mannens förslag är helt orimligt! Hur kan du ens överväga det? Huset är ditt och dina barns, och du är beredd att skänka bort en del av det, 7 miljoner?

Jag kan bara se två orsaker till att han är så envis och vägrar att kompromissa. Antingen är han en solochvårare som är ute efter dina pengar. Eller så är han en kompromsslös typ (han ska absolut äga 50% av huset), och då kommer det att bli svårt att leva med honom, han kommer att vara lika envis om andra saker.

Inget av dina förslag duger. Nå, då får ni fortsätta som särbor (eller göra slut). Prioritera dina barn framför denne man som du bara känt i några månader. Förslag nr 1, 4 eller att han hyr ut sitt eget hus är lämpliga kompromisser. Men inte något förslag som gör att du snuvar dina egna barn på arvet eller att de tvingas flytta långt ifrån sin far.

"- Det är ju mer rimligt att du får köpa den del av huset som du kan betala för
- Det är alltså bättre om vi bor billigare/sämre bara vi äger samma del?
- Tänk om det skulle skita sig, då kan jag inte bo kvar i huset med mina egna barn?
- Vi kan ju renovera och ändra möbler och inredning så att du känner dig helt hemma?
- Du kan få ha kvar ditt egna hus tomt (eller uthyrt) och bo gratis hos mig i flera år."

Den tanken slog mig också... främst eftersom den potentiellt blivande sambon verkar väldigt upptagen med att man skall "äga" 50/50 när man bor tillsammans...

Det nämndes lite belopp initialt. Han kan ju lägga in 3msek som en "kontantinsats" resterande "70%" blir ju ett "lån" (skuld till TS, upprätta skuldebrev). Då kan han och ni säga att ni "äger 50/50"...

Det går givetvis att skriva ett sådant avtal. Men det görs med fördel av en jurist/advokat. Det går även att inkludera TS barn (i händelse av bortfall av TS) så de har "skydd"...

Värdering. Ingångsvärden. TS belåning i dagsläget. "Sambons" inköp och premisserna kring det.

Sen "i händelse av xyz". Ny värdering. Nya fördelningar...

Men fortfarande... TS du skall inte skänka bort några 7msek eller "70%"... aldrig.

Efter att ha varit tillsammans med en psykopat som verkade vara drömmannen under ett års tid innan de första tecknen dök upp (och hade han varit smartare hade han kunnat lurat mig betydligt längre) så kan jag bara säga gör det inte. Jag skulle heller aldrig begärt det av någon annan om man träffas senare i livet och den personen hunnit bygga upp ett eget liv och har egna barn (även om de är vuxna). Nej, inget bra tecken om han begär det.

Min partners yngsta är 9, övriga barn är 12, 12, 13 och 14. Jag är utan mina varannan helg, han har sina varannan vecka. Vi har ett avstånd på ca en timmes resväg. Även om det skulle vara mysigt att bo ihop känner båda, iaf just nu, att det inte är aktuellt förrän efter alla barn gått ut gymnasiet. 

Varför är det så viktigt att sätta ihop två familjer för dig? Speciellt innan ni ens känner varandra ordentligt. 

NEJ, nej och åter nej. Gå inte på den lätta, det är ett helt orimligt resonemang från hans sida att du ska ge honom 7 miljoner för att han vill äga halva huset.

Det är dina barns framtida ekonomiska trygghet du skulle ge bort. Jag hade ALDRIG gjort det.

För mig skulle det vara en dealbreaker att han ens tänkte tanken att han skulle vara berättigad till en så stor del av den förmögenhet du tillskansat dig genom hårt arbete.

Det vore en sak om förslaget kom från dig. Men att han föreslår det och vägrar vara konstruktiv kring andra rimliga lösningar är en stor varningsflagga. Det luktar golddigger lång väg tycker jag.

Hell no, flytta inte ihop med honom. Han är helt ologisk nu när ni är nykära, tänk då hur han blir när ni separerar.

träffsäa en man med mer pengar 

Jag skulle lagt benen på ryggen och sprungit direkt. Du ska absolut inte gå med på detta. Red flag 

Det känns helt befängt för att det är helt befängt.

Han vill att du ska betala miljoner för nöjet att få bo tillsammans med honom. Och tröttnar någon av er på förhållandet så kan han ta pengarna du gett honom och dra.

Du måste inte förhandla. Du har rätt att bara säga nej.

Att sälja nåt värt 10 mil för 3 mil är bara tokigt,  det går bra att äga olika stor del, klarar han inte av det då är han nog inget att ha skulle jag säga!
 Jag förstår känslorna, men skulle du lika lättvinnligt föra över 7 mil till honom om du hade dom tillgångarna?

Varför ska gubben ha halva ? är han en gold digger ?? spring andra hållet

Självklart ska inte ts skänka 7 miljoner av sina barns framtida arv till någon man. Men hennes blivande sambo kan ju inte heller flytta in med sina barn  hos ts med de förutsättningarna heller. Han behöver ju också en trygghet för sog och sina barn om det tar slut. Samt att man nog vill ha en hyggsat jämställd känsla med den man bor ihop med.

Är det vanligt vid samboförhållanden med särkullsbarn att båda äger en halv eller en hel bostad var, med tanke på att det kanske tar slut? Säkert, men långt ifrån alla har det så. Bor inte många ihop i hyresbostäder eller i en bostad som bara ägs av en? Tror att många sambos inte har en fast back-up plan.

TS man äger ju dessutom ett hus som han skulle kunna hyra ut eller sälja och investera i fritidsboende eller fonder. 

Kan man inte ha en jämställd känsla om man äger 25% av en bostad, eller äger en helt annan bostad? Är det bara en känsla utan konsekvenser eller får man ingen talan om färgen på tapeterna? 

Vad menar du den trygga och jämnställda känslan ska uppnås? Det är ju där skon klämmer.

Flyttar man ihop med flera barn som äldre med olika ekonomiskt bagage måste man jämka sig, på ett sätt som bägge parter är ok med. Lyckas men inte med det låter man bli, barnen bor bättre där de är. Särbolivet är underskattat.

Han kommer ju inte att förlora sitt kapital på 3 miljoner bara för att han inte står som ägare på huset de bor i. Sannolikt kommer han också att få lägre boendekostnad som sambo, vilket kommer att ge större möjligheter att spara.

Så länge man har nog med pengar för att kunna skaffa nytt boende om förhållandet tar slut, så borde man känna sig trygg.