Äldre föräldrar?
Är det egoistiskt/dåligt att skaffa barn vid 46 + 60? OM man kan bli naturligt gravid alltså.
Vad tycker du?
-
-
Svar på tråden Äldre föräldrar?
-
Varför uppmärksammas inte hur det är att födas av väldigt unga föräldrar?
Min mor var 17år när hon födde mig och jag uppfostrades av mina morföräldrar som då var i 50-års åldern.
Har alltså erfarenhet av båda sidorna. Jag anser att barn bör födas och få växa upp med att känna sig önskade och älskade. Vilken ålder de har är rätt oviktigt. -
Det är väldigt vanligt att få barn efter 35 idag särskilt bland högutbildade. Så beror nog på var man bor och i vilka kretsar man umgås om man tycker det är för gammalt.Tom Araya skrev 2025-10-16 12:35:54 följande:Min pappa var nog äldst bland mina klasskamraters kompisars föräldrar föräldrar... så jo, det är gammalt.
-
Jag vet hur det är att födas av väldigt unga föräldrar som känt varandra i mindre än ett år när de blev med barn. Hade jag fått välja hade jag valt föräldrar som åtminstone hunnit lära känna varandra och lärt sig att vara självständiga vuxna innan de skaffade barn. Ålder är mindre relevant.Anonym (Huldra) skrev 2025-10-16 14:58:49 följande:
Varför uppmärksammas inte hur det är att födas av väldigt unga föräldrar?
Min mor var 17år när hon födde mig och jag uppfostrades av mina morföräldrar som då var i 50-års åldern.
Har alltså erfarenhet av båda sidorna. Jag anser att barn bör födas och få växa upp med att känna sig önskade och älskade. Vilken ålder de har är rätt oviktigt.
-
Det har du rätt i. Min mamma var 16 när hon blev gravid första gången och 23 år när jag föddes. Jag tyckte inte att min mamma var så ung, även om hon alltid var yngsta mamman i klassen. För mig var hon bara "mamma".Anonym (Huldra) skrev 2025-10-16 14:58:49 följande:Varför uppmärksammas inte hur det är att födas av väldigt unga föräldrar?
Min mor var 17år när hon födde mig och jag uppfostrades av mina morföräldrar som då var i 50-års åldern.
Har alltså erfarenhet av båda sidorna. Jag anser att barn bör födas och få växa upp med att känna sig önskade och älskade. Vilken ålder de har är rätt oviktigt.
Hon var stark och ganska mogen för sin ålder så jag upplevde inte något negativt kring hennes ålder. Men precis som du säger handlar det om att vara önskad och älskad och ha föräldrar som är mogna uppgiften oavsett ålder. Någon som faktiskt gillar att vara förälder. -
Du kan ju starta en tråd om det!Anonym (Huldra) skrev 2025-10-16 14:58:49 följande:
Varför uppmärksammas inte hur det är att födas av väldigt unga föräldrar?
Min mor var 17år när hon födde mig och jag uppfostrades av mina morföräldrar som då var i 50-års åldern.
Har alltså erfarenhet av båda sidorna. Jag anser att barn bör födas och få växa upp med att känna sig önskade och älskade. Vilken ålder de har är rätt oviktigt.
-
Hur gammal är du? Ålder för barnafödande har ju ändrats över tid. Har en familjemedlem som är född -51 som själv tyckte att föräldrarna var gamla som gatstenar, mamman var 26 och pappan 34.Tom Araya skrev 2025-10-16 12:35:54 följande:Min pappa var nog äldst bland mina klasskamraters kompisars föräldrar föräldrar... så jo, det är gammalt.
On topic,46 och 60 är väldigt gammalt. Min pappa var 50 när jag föddes och nånstans där går min gräns. 46 ok men 60 inte alltså. -
Att alla barn förtjänar att växa upp och känna sig älskade och välkomna, är knappast något som behöver diskuterasAnonym (Över) skrev 2025-10-16 16:02:46 följande:Du kan ju starta en tråd om det!
-
Menar du allvarligt att du tror att jag åsyftade det, trots att du ställde en fråga?Anonym (Huldra) skrev 2025-10-16 16:49:42 följande:Att alla barn förtjänar att växa upp och känna sig älskade och välkomna, är knappast något som behöver diskuteras
Ja, var det så svårt att fatta, ska jag förtydliga: starta en tråd om unga föräldrar, då det ju var detta du själv efterfrågade.
On topic: i äldsta laget för båda föräldrarna, men framförallt för den som är 60. -
Tom Araya skrev 2025-10-16 12:35:54 följande:Min pappa var nog äldst bland mina klasskamraters kompisars föräldrar föräldrar... så jo, det är gammalt.
Det beror väl helt på var man bor och vilka man umgås med. När jag fick första barnet bodde jag i en småstad där de flesta inte utbildade sig. Jag var 21 och flera vänner fick barn i samma ålder. Efter tredje barnet flyttade vi till Stockholm och utbildade oss och ingen i vår ålder hade ens börjat tänka tanken på barn än. Alla föräldrar på skolan och förskolan var äldre och hade det bra ställt. NU börjar mina jämnåriga vänner i Stockholm skaffa barn och vi ska få en sladdis samtidigt. Jag tror inte vår lill* kommer reagera så mycket på det eftersom alla våra vänner som får barn samtidigt är jämnåriga, misstänker vi inte kommer vara ensamma om att vara i vår ålder på kommande skola och förskola (grannar i vår ålder har också antingen små barn eller får första barnet nu). Vi är betydligt yngre än våra stora barns kompisars föräldrar. Vi hade heller inte hunnit skaffa hus och bygga ekonomin när de stora var små. Vilket var helt normalt för jag kommer ifrån, men inte där vi hamnade.
-
Jag känner igen mycket av det där, jag är snart 50 och har två barn i yngre tonår. En del jämnåriga har vuxna barn och kan nu göra allt det där de inte kunde göra när de var yngre.Anonym (50-åring) skrev 2025-10-16 14:58:09 följande:
Det bero helt på vem du är skulle jag säga. Jag har aldrig känt mig som en bättre människa än nu. jag är trygg, har massor av tid till mina barn, har pengar, bra boende, aldrig varit starkare psykiskt och fysiskt. jag upplever att jag har en bra relation med mina barn och än så länge skäms inte tonåringarna. Att det skulle förändras innan alla flyttat ut och jag är runt 60 tror inte jag. Jag tror inte att mina barn skulle haft en bättre förälder än vad de har i mig i dag. För min egen skull så kanske det är synd att inte barnen är äldre. Nu när jag är så pass trygg och har kapital, men det är inget jag själv ångrar. Jag älskar mitt liv som det är nu och för mig var det väldigt bra och roligt att vara utan barn mellan 20 och 30. Det är även roligt att kunna dela med mig av så mycket av livet till mina barn, som jag inte skulle kunnat gjort om jag fick barn när jag var yngre. Både av livserfarenhet och att det kostar.
Jag hade i stället den perioden mellan 20 och 30. Både jobbade och pluggade, reste runt i världen, bodde utomlands ett tag. Då kände jag ibland att jag borde stadga mig eller vara mer målinriktad, men i efterhand är jag väldigt glad att jag fick de där vagabond-åren. Det gav mig många upplevelser och erfarenheter som jag inte hade fått annars.
När jag träffade min man kände jag mig färdig med det livet. När vi fick barn hade vi bra ekonomi, bra boende och var mer än redo för familjelivet. Det hade jag inte varit på samma sätt när jag var yngre. Jag tror (hoppas) att jag ändå hade blivit en bra förälder, men inte lika bra. Plus att jag ännu inte hade hittat rätt partner.
För andra är det tvärtom. De bildar familj tidigare och är nöjda med det. Efter 40 har de tid för sådant jag hade före 30, då jag var fri som fågeln medan de hade fullt upp med småbarn.