Trött på mansgrisen

Det här är ju klassikern, men när jag fick mitt tredje barn, liten sladdis och lite äldre så tänkte jag om, jag anser att det som är hemma är den som ansvarar för middagen, men med det sagt så kan det vara allt från inbakad oxfilé till frysta köttbullar och makaroner, det är även ok att säga till den andra föräldern att plocka upp något på vägen hem. Jag tror att många har för höga krav, det behöver inte vara undanplockat hela tiden, jag har tex skaffat en gigantisk kista till sonens rum, någon kvart, haltimme innan gubben kommer hem så plockar jag upp alla leksaker som ligger i vardagsrummet och slänger in där, under dagen har jag helt slutat plocka, ibland hinner jag bädda sängen efter att jag tvättat lakanen, ibland inte, och då säger jag bara att det inte är gjort så fattar han att han antingen får bädda eller ta barn, eller vänta tills barn är nöjd i babygymmet och vi har tid att göra det tillsammans, med de andra barnen så var jag alltid på g, städa, diska, tvättar etc, precis som innan så kan det göras när båda är hemma på helgen tex, självklart plockar ju undan efter sig själv allt eftersom, men allt extra jobb som blir gjort är bara bonus. Jag anser det däremot inte ok att lämna all disk efter lunchen, leriga skoavtryck i hallen osv, skärbräda i diskho efter förberedelse efter middagen är ok men det finns definitivt en kvart mellan lunch och middagstid att redan upp från föregående måltid

Hur skulle det funka att prata med honom om dina tankar om det här? Kan ju vara så att han inte förstår eller vill inse allvaret. Kan vara att du inte är där ännu men om han skulle få välja mellan att ni skiljer er och att han gör sin hälft så kan det ju tänkas att han väljer det senare.

Det är precis den känslan och önskan man går runt med. Man hoppas att bara man delar med sig av sina känslor och önskemål så ska det bli bättre. Så jag föestår dig helt och hållet.
Det tog väldigt lång tid innan jag "slängde ut" mina barns pappa. Men han ändrade aldrig sin inställning till "men jag jobbar ju hela dagen" och det blev bara mer stökigt när han var hemma och jag var som mest avslappnad och tillfreds när han var på resande fot för då kändes det som att jag bestämde själv på ett annat sätt.
Så som du sa fokusera på det du kan kontrollera så kommer du själv också känna att det funkar på ditt sätt. 

Att involvera lillen är ju också väldigt mysigt 🥰

En annan sak undrar jag, hur menar han att du ska sova när lillen sover när ni har en två-åring? 🤔

Nu har du ju facit så skaffa inte ett tredje barn iaf. Hade säkert gått att komma till den insikten efter första också men det är ju lite sent nu.

Han kanske tänkte när 2-åringen är på förskolan. Obs, försvarar inte honom , jag har själv fyra barn (inklusive en bebis och en 3-åring) och en partner som är ungefär som TS partner, jag vet hur jobbigt det är och vi är särbo på deltid nu för det blir faktiskt mindre jobb för mig när jag är själv. Men jag vilar ibland någon timme med bebisen när de andra barnen är i skola och förskola om jag inte har fått sova så mycket på natten. 

Ni har en bebis så är det inte hans tur nu att vara hemma några månader och pröva på det bekväma livet med tvååring och bebis?

Du har alltså delad vårdnad om din mansbebis med hans mamma?

LOL LOL LOL

Alltid spännande med män som inte själva inser att de tävlar i SM i förnedring.

Jo så kan det ju naturligtvis vara, men två-åringen är ju inte på förskolan hela tiden. Är väl som på de allra flesta ställen 15 h i veckan? 😊

boka tid på familjerådgivning

Att tjata kommer inte hjälpa. Du får säkra dina barn och lämna honom helt enkelt. Du pratar med honom han ändrar inte sig. Passar honom tid med dem på helger?