TS, har du på allvar tagit reda på varför? Vad är de bakomliggande orsakerna?
Om du för din egen skull vill göra något åt problemet, om du vill få till en förändring, så är det ju bra att tänka på att det är omöjligt göra något åt problemet, omöjligt få till någon förändring, om man inte känner till varför det förhåller sig på ett visst vis.
OBS: Jag tar absolut INTE ställning för honom, jag tar inte ställning gällande rätt eller fel.
Jag tar ställning till om du för din egen skulle önskar en förändring.
På din beskrivning följer också mina funderingar, om din beskrivning stämmer, varför valde du honom? Varför valde du att skaffa barn med honom, varför valde du en man med dessa personliga egenskaper som far till dina barn?
För dig som kvinna, likväl som för de flesta kvinnor, kan det vara bra att förstå och för sin egen skull reflektera över olikheterna mellan könen.
Allra bäst, bäst för sin egen skull, är det ju att reflektera över detta innan man går in i en livsförändrande relation och framförallt INNAN man som kvinna fattar sitt beslut att skaffa barn.
Vad är de största olikheterna mellan könen?
Vad innebär det att vi faktiskt och helt naturligt är av MOTSATTA kön, vilka olikheter och motsättningar kommer detta att medföra i livet?
En berättigad fråga är ofta eller alltid; ville han ha barn?
Eller var det egentligen du som villa ha barn och han gick med på detta för att tillgodose din vilja?
Nästan alla kvinnor svarar reflexmässigt "det är klar att han ville ha barn...", men utan att på djupet reflektera över frågan.
Det är mest bekvämt att inte reflektera för det kan det leda till grubblerier eller ren skräck, tänk om han egentligen inte vill ha barn?
Sant är nämligen att de allra flesta män först och främst vill vara älskade av sin kvinna (och de vill ligga...), eller åtminstone är rädda för att bli ensamma (inte få ligga...), denna ösnakn och vilj aär oftast starkare än viljan att skaffa barn.
Men medvetet eller omedvetet går de då med på att skaffa barn, de intalar sig själva (oftast omedvetet övertalar sig själva) att de vill ha barn. Men i själva verket handlar det ofta, helt eller delvis, om att mannen upplever det som ett villkor att man ska skaffa barn, för att han ska få vara älskad av kvinnan och/eller för att han inte ska bli ensam.
När sedan verkligheten kommer i kapp, man har fått barn tillsammans, och kvinnan inte längre älskar honom på samma sätt (bl a att han inte får ligga på samma sätt som tidigare...) så rasar en del av världen samman för mannen.
En mycket tydlig sak brukar vara att motivationen blir mindre eller helt går bort, när kvinnan inte längre äskar honom på samma sätt som tidigare.
Detta är en del av bakgrunden till att jag undrar:
TS, har du på allvar tagit reda på varför? Vad är de bakomliggande orsakerna?
Sant är att människor klarar det allra mesta om bara rätt motivation finns.
I ditt fall, är det hans motivation som brister? I så fall varför brister den?
Om du önskar en förändring, vad kan du för din egen skull göra åt saken?
.
(Det är väl bäst att jag upprepar, även om det knappast är lönt:
OBS: Jag tar absolut INTE ställning för honom, jag tar inte ställning gällande rätt eller fel.)
