 
        
- 
                                    
    
    
    
    
 Sverige talar gärna om jämställdhet. Men när det gäller våld i nära relationer ser vi fortfarande bara halva verkligheten. Den andra halvan ? män som utsätts för psykiskt, ekonomiskt och socialt våld ? göms bakom tystnad, skam och politisk bekvämlighet.Siffrorna är entydiga: Enligt Jämställdhetsmyndighetens nya och historiska rapport Tystnadens pris (2025), Brå:s trygghetsundersökning (2024) och Caroline Hanséns forskning vid Linnéuniversitetet (2024) uppger 15 procent av kvinnorna och 12 procent av männen mellan 16 och 84 år att de utsatts för våld i en nära relation under det senaste året. Det motsvarar över en miljon människor i Sverige varje år ? varav runt 500 000 är män.Kvinnor utsätts oftare för upprepat fysiskt och sexuellt våld, medan män i högre grad drabbas av psykiskt, ekonomiskt och kontrollerande våld ? hot, förnedring, isolering och systematisk manipulering via barn eller myndigheter.Det är också här den mest tabubelagda formen av våld finns: grovt umgängessabotage, falska anklagelser och förtal i samband med separationer.Det tysta våldet ? när barnen blir verktyg: Många män berättar om hur de utestängs från sina barn efter separation, ofta utan rättslig grund. Umgängessabotage är när en förälder medvetet hindrar barnets kontakt med den andra föräldern ? ibland genom att vägra lämna ut barnet, ibland genom att plantera rädsla och falska berättelser.Detta är inte bara en familjetragedi, utan en form av psykiskt våld. Barnet förlorar en förälder, och den utestängda föräldern förlorar ofta sin psykiska hälsa, sitt arbete och sin framtidstro.Forskning från bland annat Högskolan i Gävle visar att män i dessa situationer utvecklar depression, ångest, PTSD-liknande symtom och självmordstankar. I vissa fall leder det till självmord. Det är den mörka baksidan av ett rättssystem som fortfarande inte erkänner föräldraalienation och umgängessabotage som de psykiska våldsformer de i praktiken är.Förtal och falska anklagelser ? en rättsosäkerhet i det tysta: I samband med vårdnadstvister och separationer har falska anklagelser om våld eller övergrepp blivit ett växande problem. Oskyldiga föräldrar dras in i åratal av rättsprocesser, förlorar umgänge och ryktet för alltid. Det finns inga exakta siffror, men forskning från både Brå och Göteborgs universitet visar att falska anklagelser förekommer i en icke obetydlig minoritet av fallen ? särskilt i konflikter där relationen brutit samman och maktbalansen skiftar.Samtidigt finns det ingen fungerande mekanism för att återupprätta den som friats. Den som en gång anklagats ? även utan bevis ? kan i praktiken aldrig rentvå sig i sociala medier, arbetslivet eller inför sina barn. Det är också en form av våld, bara mer subtilt.Våldets verkliga pris: Det dödliga våldet i relationer skördar varje år omkring 15 kvinnors och 3 mäns liv. Men det psykiska och sociala våldet dödar långt fler. Varje år tar omkring 1 400?1 500 personer sitt liv i Sverige ? nästan 1 000 av dem är män. Forskningen visar att separationer, psykiskt våld och förlust av barnkontakt är starka riskfaktorer för självmord. Om ens en liten del av dessa självmord är kopplade till umgängessabotage, falska anklagelser eller våld i relationer, talar vi om hundratals dolda dödsfall varje år.De samhällsekonomiska kostnaderna är enorma. Enligt EU-kommissionen, Socialstyrelsen och NCK kostar våld i nära relationer Sverige 45?60 miljarder kronor per år i vård, sjukskrivningar, rättsprocesser, produktionsbortfall och sociala insatser. När nästan hälften av offren är män betyder det att över 20 miljarder kronor i kostnader kommer från en grupp som i stort sett inte får någon hjälp alls.Vänsterns könsideologi har gått före rättvisan: I årtionden har svensk jämställdhetspolitik byggt på den felaktiga föreställningen att män nästan uteslutande är förövare. Det var en gång för länge sedan ett nödvändigt motperspektiv ? men idag är det en blind fläck som skapar orättvisor, lidande och rättsövergrepp.När statliga mångmiljonbidrag fortfarande uteslutande går till kvinnojourer, när mansjourer inte får en krona, och när polis och socialtjänst saknar utbildning i att känna igen våld mot män ? då handlar problemet inte om resurser, utan om modet att se verkligheten som den är.Vägen framåt1. Likvärdigt stöd. Inför könsneutral finansiering av stödverksamheter, där resurser följer behov ? inte ideologi.2. Rättssäkerhet i familjerätten. Gör umgängessabotage och falska anklagelser till prioriterade utredningsfrågor.3. Utbilda rättsväsendet. Polis, åklagare och socialtjänst måste lära sig känna igen psykiskt våld, kontroll, falska anklagelser och könsneutrala riskmönster.4. Synliggör stödlinjen för män. Den måste bli lika känd som kvinnojourernas, med nationell kampanj och långsiktig finansiering.5. Räkna allt våld. Inkludera även självmord, psykiskt våld och social exkludering i den officiella statistiken över våld i nära relationer.Våld i nära relationer är inte ett kvinnoproblem ? det är ett mänskligt problem.Och just nu betalar både män, kvinnor och barn priset för att vi låtsas något annat. Mot bättre vetande.Ett jämställt samhälle skyddar alla ? även de som inte passar in i den gamla bilden av ett offer.Det är inte radikalt. Det är bara rätt. Sverige talar gärna om jämställdhet. Men när det gäller våld i nära relationer ser vi fortfarande bara halva verkligheten. Den andra halvan ? män som utsätts för psykiskt, ekonomiskt och socialt våld ? göms bakom tystnad, skam och politisk bekvämlighet.Siffrorna är entydiga: Enligt Jämställdhetsmyndighetens nya och historiska rapport Tystnadens pris (2025), Brå:s trygghetsundersökning (2024) och Caroline Hanséns forskning vid Linnéuniversitetet (2024) uppger 15 procent av kvinnorna och 12 procent av männen mellan 16 och 84 år att de utsatts för våld i en nära relation under det senaste året. Det motsvarar över en miljon människor i Sverige varje år ? varav runt 500 000 är män.Kvinnor utsätts oftare för upprepat fysiskt och sexuellt våld, medan män i högre grad drabbas av psykiskt, ekonomiskt och kontrollerande våld ? hot, förnedring, isolering och systematisk manipulering via barn eller myndigheter.Det är också här den mest tabubelagda formen av våld finns: grovt umgängessabotage, falska anklagelser och förtal i samband med separationer.Det tysta våldet ? när barnen blir verktyg: Många män berättar om hur de utestängs från sina barn efter separation, ofta utan rättslig grund. Umgängessabotage är när en förälder medvetet hindrar barnets kontakt med den andra föräldern ? ibland genom att vägra lämna ut barnet, ibland genom att plantera rädsla och falska berättelser.Detta är inte bara en familjetragedi, utan en form av psykiskt våld. Barnet förlorar en förälder, och den utestängda föräldern förlorar ofta sin psykiska hälsa, sitt arbete och sin framtidstro.Forskning från bland annat Högskolan i Gävle visar att män i dessa situationer utvecklar depression, ångest, PTSD-liknande symtom och självmordstankar. I vissa fall leder det till självmord. Det är den mörka baksidan av ett rättssystem som fortfarande inte erkänner föräldraalienation och umgängessabotage som de psykiska våldsformer de i praktiken är.Förtal och falska anklagelser ? en rättsosäkerhet i det tysta: I samband med vårdnadstvister och separationer har falska anklagelser om våld eller övergrepp blivit ett växande problem. Oskyldiga föräldrar dras in i åratal av rättsprocesser, förlorar umgänge och ryktet för alltid. Det finns inga exakta siffror, men forskning från både Brå och Göteborgs universitet visar att falska anklagelser förekommer i en icke obetydlig minoritet av fallen ? särskilt i konflikter där relationen brutit samman och maktbalansen skiftar.Samtidigt finns det ingen fungerande mekanism för att återupprätta den som friats. Den som en gång anklagats ? även utan bevis ? kan i praktiken aldrig rentvå sig i sociala medier, arbetslivet eller inför sina barn. Det är också en form av våld, bara mer subtilt.Våldets verkliga pris: Det dödliga våldet i relationer skördar varje år omkring 15 kvinnors och 3 mäns liv. Men det psykiska och sociala våldet dödar långt fler. Varje år tar omkring 1 400?1 500 personer sitt liv i Sverige ? nästan 1 000 av dem är män. Forskningen visar att separationer, psykiskt våld och förlust av barnkontakt är starka riskfaktorer för självmord. Om ens en liten del av dessa självmord är kopplade till umgängessabotage, falska anklagelser eller våld i relationer, talar vi om hundratals dolda dödsfall varje år.De samhällsekonomiska kostnaderna är enorma. Enligt EU-kommissionen, Socialstyrelsen och NCK kostar våld i nära relationer Sverige 45?60 miljarder kronor per år i vård, sjukskrivningar, rättsprocesser, produktionsbortfall och sociala insatser. När nästan hälften av offren är män betyder det att över 20 miljarder kronor i kostnader kommer från en grupp som i stort sett inte får någon hjälp alls.Vänsterns könsideologi har gått före rättvisan: I årtionden har svensk jämställdhetspolitik byggt på den felaktiga föreställningen att män nästan uteslutande är förövare. Det var en gång för länge sedan ett nödvändigt motperspektiv ? men idag är det en blind fläck som skapar orättvisor, lidande och rättsövergrepp.När statliga mångmiljonbidrag fortfarande uteslutande går till kvinnojourer, när mansjourer inte får en krona, och när polis och socialtjänst saknar utbildning i att känna igen våld mot män ? då handlar problemet inte om resurser, utan om modet att se verkligheten som den är.Vägen framåt1. Likvärdigt stöd. Inför könsneutral finansiering av stödverksamheter, där resurser följer behov ? inte ideologi.2. Rättssäkerhet i familjerätten. Gör umgängessabotage och falska anklagelser till prioriterade utredningsfrågor.3. Utbilda rättsväsendet. Polis, åklagare och socialtjänst måste lära sig känna igen psykiskt våld, kontroll, falska anklagelser och könsneutrala riskmönster.4. Synliggör stödlinjen för män. Den måste bli lika känd som kvinnojourernas, med nationell kampanj och långsiktig finansiering.5. Räkna allt våld. Inkludera även självmord, psykiskt våld och social exkludering i den officiella statistiken över våld i nära relationer.Våld i nära relationer är inte ett kvinnoproblem ? det är ett mänskligt problem.Och just nu betalar både män, kvinnor och barn priset för att vi låtsas något annat. Mot bättre vetande.Ett jämställt samhälle skyddar alla ? även de som inte passar in i den gamla bilden av ett offer.Det är inte radikalt. Det är bara rätt.
- 
    
    Svar på tråden Sluta blunda för halva verkligheten – våld i nära relation drabbar också män
- 
                                    
    
    
    
                
  Fast majoriteten av förövarna är fortfarande män. Sedan är det ojämställt åt andra hållet vid t.ex. vårdnadstvister, där mamman nästan alltid (om hon inte har stora problem) ses som den lämpligaste vårdnadshavaren, och det bör förstås ändras på. Men vi lever fortfarande i ett utpräglat manssamhälle där män oftast drar det längsta strået och får fördelar främst i arbetslivet, det är fortfarande ofta olika lön för lika arbete beroende på om du är man eller kvinna, även om kompetensen är samma. Det är fortfarande manliga chefer som tar sig rätten att vara sexistiska och mästrande mot kvinnliga anställda. Det är fortfarande männen som står för det mesta våldet i samhället, och även om det är "populärt" numer att skylla allt på invandrarmän så begås de flesta våldtäkter i hemmet av män som kvinnor är tillsammans med, och där lär svenska män vara minst lika representerade som utländska. 
 
 Men för all del, bra att du tar upp detta.
 
 
- 
                                    
    
    
    
                
 Anonym (Majoriteten) skrev 2025-10-25 11:16:30 följande: Anonym (Majoriteten) skrev 2025-10-25 11:16:30 följande:Fast majoriteten av förövarna är fortfarande män. Sedan är det ojämställt åt andra hållet vid t.ex. vårdnadstvister, där mamman nästan alltid (om hon inte har stora problem) ses som den lämpligaste vårdnadshavaren, och det bör förstås ändras på. Men vi lever fortfarande i ett utpräglat manssamhälle där män oftast drar det längsta strået och får fördelar främst i arbetslivet, det är fortfarande ofta olika lön för lika arbete beroende på om du är man eller kvinna, även om kompetensen är samma. Det är fortfarande manliga chefer som tar sig rätten att vara sexistiska och mästrande mot kvinnliga anställda. Det är fortfarande männen som står för det mesta våldet i samhället, och även om det är "populärt" numer att skylla allt på invandrarmän så begås de flesta våldtäkter i hemmet av män som kvinnor är tillsammans med, och där lär svenska män vara minst lika representerade som utländska. 
 
 Men för all del, bra att du tar upp detta.
 Och hur vet du detta? Man gick nyligen ut med att män är tysta om att de utsätts för psykisk eller fysisk misshandel. Så tror jag också att det är. Räcker väl ofta att se hur tjejer bara behandlar sina kompisar, det snackas skit om både den ena och den andra och inte en käft vågar uttala sig direkt till personen istället. 
 Män är också utsatta. Och jag tror de är betydligt mer utsatta än vad som tyvärr syns. För de trycker ner sig själva , tänker att men det lilla var väl ingenting. 
 
 Sen absolut finns det taskiga killar. har själv blivit utsatt är flera.
 Men jag har själv gått över gränsen någon gång, där jag knuffat till en som drack för mycket om och om igen. Han knuffade även mig, först. Lovade saker han inte höll. Ljög mig i ansiktet. Men man har ändå ansvar över ens eget beteende. Att han söp ger liksom inte mig rätt att knuffas. Man ska dra istället alternativt att personen slutar supa, man får sluta ta sådana beteenden. Han har slutat supa nu och han är snäll nu. Vi båda hade problem. 
- 
                                    
    
    
    
                
  Fysisk eller psykisk misshandel är Aldrig okej. Och det finns inga ursäkter ?men han gjorde detta!? Nej, dra då! 
- 
                                    
    
    
    
                
  Man kan inte säga att majoriteten är att män är dumma. För jag tror att det är så väldigt många män som inte uttalat sig. Och hur vet man , om ingen berättar om det? Ingen vet vad som händer mellan fyra väggar, mer än personerna själva . Tyvärr 
- 
                                    
    
    
    
                
  Håller med om att det här behöver mer uppmärksamhet. Det handlar om könsroller och att män inte tillåts vara hjälpbehövande på samma sätt som kvinnor. Men också att många av dagens vuxna män inte fått lära sig att vårda nära relationer. Kvinnor faller vid en separation ofta i armarna på ett socialt nätverk hon vårdat under alla år, medan mannen står ensam. Har han dessutom jobbat mycket, aldrig tagit ut vab eller föräldraledighet kan mamman anses vara mer lämplig som boendeförälder. Är barnen äldre kanske de själva väljer att bo hos mamman eftersom de har närmare relation till henne. Pappan, som gjorde det han kände att samhället förväntade sig av honom, står ensam kvar. Många män saknar en nära vän. 
 Det är ett stort skithål av förväntningar på hur människor ska känna och bete sig som baseras på kön. Vi måste komma bort från det. Nu är det ganska tyst om det, men genuspedagogik i förskolorna handlar ju till stor del om att lära även pojkar att prata om känslor och vårda relationer. 
 Min uppfattning är att unga män idag har lättare att prata om känslor än äldre generationer, och psykisk ohälsa är inte längre riktigt lika tabubelagt. Men, som du skriver, när det kommer till våld i nära relationer har vi väldigt mycket att jobba med. Vi måste se att även kvinnor kan vara förrövare. 
- 
                                    
    
    
    
                
  Håller med TS. Men män måste också ta sitt ansvar och berätta och framförallt söka hjälp. Om fler män träder fram så kommer även samhället att haka på. Fler mansjourer, mer jämlikt vid vårdnadstvister osv. 
 
- 
                                    
    
    
    
                
  Självklart kan kvinnor också vara förövare men den diskussionen måste tas separat på egen hand utan att komma med något bemästrande på bekostnad av kvinnovåld. 
 
 
- 
                                    
    
    
    
                
 Att majoriteten av förövarna är män betyder inte att det är ett mindre problem för män som blir utsatta. Att barn dessutom används som ett vapen i vårdnadstvister skapar trauman för barnen.Anonym (Majoriteten) skrev 2025-10-25 11:16:30 följande: Att majoriteten av förövarna är män betyder inte att det är ett mindre problem för män som blir utsatta. Att barn dessutom används som ett vapen i vårdnadstvister skapar trauman för barnen.Anonym (Majoriteten) skrev 2025-10-25 11:16:30 följande:Fast majoriteten av förövarna är fortfarande män. Sedan är det ojämställt åt andra hållet vid t.ex. vårdnadstvister, där mamman nästan alltid (om hon inte har stora problem) ses som den lämpligaste vårdnadshavaren, och det bör förstås ändras på. Men vi lever fortfarande i ett utpräglat manssamhälle där män oftast drar det längsta strået och får fördelar främst i arbetslivet, det är fortfarande ofta olika lön för lika arbete beroende på om du är man eller kvinna, även om kompetensen är samma. Det är fortfarande manliga chefer som tar sig rätten att vara sexistiska och mästrande mot kvinnliga anställda. Det är fortfarande männen som står för det mesta våldet i samhället, och även om det är "populärt" numer att skylla allt på invandrarmän så begås de flesta våldtäkter i hemmet av män som kvinnor är tillsammans med, och där lär svenska män vara minst lika representerade som utländska. 
 
 Men för all del, bra att du tar upp detta.
 
 
 Det är män som är överrepresenterade inom missbruk, våldsbrott och framförallt självmord. Män löper mycket större risk att bli oprovocerat misshandlade av främlingar. Att dra upp floskler som "jamen män är ju de som misshandlar" kommer inte göra något för att göra samhället mer öppet för mäns problematik. Vi måste vara mer öppna och våga lyssna.
 
 Och om någon nu vill dra till med "kränkta män" så kan ni inte vänta er att män ska vara mer bekväma med att visa sig sårbara.
- 
                                    
    
    
    
                
  Tycker man ska införa faderskapstest i födsel på alla barn och båda ska bli vårdnadshavare efter det. Idag är det mamman som blir det och pappan får vänta. Man har ju hört skräckhistorier om att ena barnen inte är hans och hon har inte sagt något. Det är ju ett slags våld 
 
 Sen så har vi det ekonomiska våldet. Hur många är inte hop med sin man bara för han har pengar? skulle de veklingen varit ett par om han var industri arbetare?
 
 
- 
                                    
    
    
    
                
 Ja, och vi måste alla vara beredda att lyssna och ta de utsatta männen på allvar när de berättar. Annars tystnar de igen.Anonym (Molly) skrev 2025-10-25 12:03:21 följande: Ja, och vi måste alla vara beredda att lyssna och ta de utsatta männen på allvar när de berättar. Annars tystnar de igen.Anonym (Molly) skrev 2025-10-25 12:03:21 följande:Håller med TS. Men män måste också ta sitt ansvar och berätta och framförallt söka hjälp. Om fler män träder fram så kommer även samhället att haka på. Fler mansjourer, mer jämlikt vid vårdnadstvister osv.