• Rudbeckius

    Sluta blunda för halva verkligheten – våld i nära relation drabbar också män

    Sverige talar gärna om jämställdhet. Men när det gäller våld i nära relationer ser vi fortfarande bara halva verkligheten. Den andra halvan ? män som utsätts för psykiskt, ekonomiskt och socialt våld ? göms bakom tystnad, skam och politisk bekvämlighet.
    Siffrorna är entydiga: Enligt Jämställdhetsmyndighetens nya och historiska rapport Tystnadens pris (2025), Brå:s trygghetsundersökning (2024) och Caroline Hanséns forskning vid Linnéuniversitetet (2024) uppger 15 procent av kvinnorna och 12 procent av männen mellan 16 och 84 år att de utsatts för våld i en nära relation under det senaste året. Det motsvarar över en miljon människor i Sverige varje år ? varav runt 500 000 är män.
    Kvinnor utsätts oftare för upprepat fysiskt och sexuellt våld, medan män i högre grad drabbas av psykiskt, ekonomiskt och kontrollerande våld ? hot, förnedring, isolering och systematisk manipulering via barn eller myndigheter.
    Det är också här den mest tabubelagda formen av våld finns: grovt umgängessabotage, falska anklagelser och förtal i samband med separationer.
    Det tysta våldet ? när barnen blir verktyg: Många män berättar om hur de utestängs från sina barn efter separation, ofta utan rättslig grund. Umgängessabotage är när en förälder medvetet hindrar barnets kontakt med den andra föräldern ? ibland genom att vägra lämna ut barnet, ibland genom att plantera rädsla och falska berättelser.
    Detta är inte bara en familjetragedi, utan en form av psykiskt våld. Barnet förlorar en förälder, och den utestängda föräldern förlorar ofta sin psykiska hälsa, sitt arbete och sin framtidstro.
    Forskning från bland annat Högskolan i Gävle visar att män i dessa situationer utvecklar depression, ångest, PTSD-liknande symtom och självmordstankar. I vissa fall leder det till självmord. Det är den mörka baksidan av ett rättssystem som fortfarande inte erkänner föräldraalienation och umgängessabotage som de psykiska våldsformer de i praktiken är.
    Förtal och falska anklagelser ? en rättsosäkerhet i det tysta: I samband med vårdnadstvister och separationer har falska anklagelser om våld eller övergrepp blivit ett växande problem. Oskyldiga föräldrar dras in i åratal av rättsprocesser, förlorar umgänge och ryktet för alltid. Det finns inga exakta siffror, men forskning från både Brå och Göteborgs universitet visar att falska anklagelser förekommer i en icke obetydlig minoritet av fallen ? särskilt i konflikter där relationen brutit samman och maktbalansen skiftar.
    Samtidigt finns det ingen fungerande mekanism för att återupprätta den som friats. Den som en gång anklagats ? även utan bevis ? kan i praktiken aldrig rentvå sig i sociala medier, arbetslivet eller inför sina barn. Det är också en form av våld, bara mer subtilt.
    Våldets verkliga pris: Det dödliga våldet i relationer skördar varje år omkring 15 kvinnors och 3 mäns liv. Men det psykiska och sociala våldet dödar långt fler. Varje år tar omkring 1 400?1 500 personer sitt liv i Sverige ? nästan 1 000 av dem är män. Forskningen visar att separationer, psykiskt våld och förlust av barnkontakt är starka riskfaktorer för självmord. Om ens en liten del av dessa självmord är kopplade till umgängessabotage, falska anklagelser eller våld i relationer, talar vi om hundratals dolda dödsfall varje år.
    De samhällsekonomiska kostnaderna är enorma. Enligt EU-kommissionen, Socialstyrelsen och NCK kostar våld i nära relationer Sverige 45?60 miljarder kronor per år i vård, sjukskrivningar, rättsprocesser, produktionsbortfall och sociala insatser. När nästan hälften av offren är män betyder det att över 20 miljarder kronor i kostnader kommer från en grupp som i stort sett inte får någon hjälp alls.
    Vänsterns könsideologi har gått före rättvisan: I årtionden har svensk jämställdhetspolitik byggt på den felaktiga föreställningen att män nästan uteslutande är förövare. Det var en gång för länge sedan ett nödvändigt motperspektiv ? men idag är det en blind fläck som skapar orättvisor, lidande och rättsövergrepp.
    När statliga mångmiljonbidrag fortfarande uteslutande går till kvinnojourer, när mansjourer inte får en krona, och när polis och socialtjänst saknar utbildning i att känna igen våld mot män ? då handlar problemet inte om resurser, utan om modet att se verkligheten som den är.
    Vägen framåt
    1. Likvärdigt stöd. Inför könsneutral finansiering av stödverksamheter, där resurser följer behov ? inte ideologi.
    2. Rättssäkerhet i familjerätten. Gör umgängessabotage och falska anklagelser till prioriterade utredningsfrågor.
    3. Utbilda rättsväsendet. Polis, åklagare och socialtjänst måste lära sig känna igen psykiskt våld, kontroll, falska anklagelser och könsneutrala riskmönster.
    4. Synliggör stödlinjen för män. Den måste bli lika känd som kvinnojourernas, med nationell kampanj och långsiktig finansiering.
    5. Räkna allt våld. Inkludera även självmord, psykiskt våld och social exkludering i den officiella statistiken över våld i nära relationer.
    Våld i nära relationer är inte ett kvinnoproblem ? det är ett mänskligt problem.
    Och just nu betalar både män, kvinnor och barn priset för att vi låtsas något annat. Mot bättre vetande.
    Ett jämställt samhälle skyddar alla ? även de som inte passar in i den gamla bilden av ett offer.
    Det är inte radikalt. Det är bara rätt.
  • Svar på tråden Sluta blunda för halva verkligheten – våld i nära relation drabbar också män
  • Anonym (Alve)
    Anonym (Molly) skrev 2025-10-28 10:22:59 följande:
    Vilken lag?

    Menar du att om en man söker sjukvården för att han blivit misshandlad sågar han ingen hjälp? 
    Socialtjänstlagen, kap5. Kvinnor har rätt till mer stöd än män enligt svensk lag. Tycker du att det ska vara så?

    "Brottsoffer
    11 §   Till socialnämndens uppgifter hör att verka för att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och hjälp. Socialnämnden ska särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation."

    www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/socialtjanstlag-2001453_sfs-2001-453/
  • KillBill
    Anonym (Molly) skrev 2025-10-28 10:23:53 följande:
    Så får han ingen hjälp, ska det stå 

    Självklart får män samma stöd som kvinnor inom sjukvården. Det Alve reagerar på gäller däremot socialtjänstlagen, där det står att socialnämnden särskilt ska beakta kvinnor som utsatts för våld av närstående.


    Bakgrunden till denna formulering i socialtjänstlagen var att forskning och statistik visade att det överväldigande flertalet av dem som utsätts för våld i nära relationer är kvinnor, och att våldet ofta är upprepat, kontrollerande och av särskilt allvarlig karaktär. Regeringen och riksdagen bedömde därför att kvinnor i dessa situationer hade särskilda behov av skydd och stöd, och att socialtjänsten behövde ett tydligt uppdrag att prioritera dessa fall.


    Syftet var alltså inte att utesluta män eller andra grupper, utan att förtydliga ett strukturellt mönster där kvinnor i högre grad än män drabbades av allvarligt partnervåld.


     


    Reformen antogs av riksdagen med brett politiskt stöd, inklusive den del som betonade socialtjänstens särskilda ansvar för våldsutsatta kvinnor.


    Hellre Arga Andersson än Kassa Kristersson!
  • Anonym (Alve)
    KillBill skrev 2025-10-28 12:02:38 följande:

    Självklart får män samma stöd som kvinnor inom sjukvården. Det Alve reagerar på gäller däremot socialtjänstlagen, där det står att socialnämnden särskilt ska beakta kvinnor som utsatts för våld av närstående.


    Bakgrunden till denna formulering i socialtjänstlagen var att forskning och statistik visade att det överväldigande flertalet av dem som utsätts för våld i nära relationer är kvinnor, och att våldet ofta är upprepat, kontrollerande och av särskilt allvarlig karaktär. Regeringen och riksdagen bedömde därför att kvinnor i dessa situationer hade särskilda behov av skydd och stöd, och att socialtjänsten behövde ett tydligt uppdrag att prioritera dessa fall.


    Syftet var alltså inte att utesluta män eller andra grupper, utan att förtydliga ett strukturellt mönster där kvinnor i högre grad än män drabbades av allvarligt partnervåld.


     


    Reformen antogs av riksdagen med brett politiskt stöd, inklusive den del som betonade socialtjänstens särskilda ansvar för våldsutsatta kvinnor.


    Att det fanns brett politiskt stöd för de mansdiskriminerande lagtexterna är knappast en ursäkt. Det är dock ett bra exempel på hur det kan gå när man har en feministisk regering som pushar på för sina s.k. jämställda förslag. 
  • ClumsySmurf
    Rudbeckius skrev 2025-10-28 11:05:42 följande:
    Jag håller med om att vi behöver lära pojkar att prata om känslor och bygga nätverk så de inte står ensamma vid svåra separationer. Många män har faktiskt få nära vänner och stöd kvar när relationer tar slut, vilket ökar deras sårbarhet.

    Genuspedagogik i förskolan som du nämner är en god idé: om pojkar uppmuntras att uttrycka sig och ta hand om relationer kan det minska problem senare.

    Samtidigt måste vi vara försiktiga med att inte fastna i schabloner. Att erkänna att kvinnor också kan utöva våld är klokt, men det behöver inte dras med i samma diskussion som våld mot kvinnor. I praktiken är våld som begås av kvinnor ofta annorlunda (oftast psykiskt) än det allvarligaste partnervåldet mot kvinnor. Det betyder inte att det är oviktigt - bara att vi ibland behöver fokusera på olika aspekter.

    Överlag kan vi hålla med om att det är "skithål" med rigida könsnormer som gör allt svårare för alla. Vi måste få bort den stereotypa bilden av mannen som alltid stark och kvinnan som alltid svag.
    "I praktiken är våld som begås av kvinnor ofta annorlunda (oftast psykiskt) än det allvarligaste partnervåldet mot kvinnor."

    Psykiskt våld och lindrigare fysiskt våld är mer lika.
    Det grövsta våldet skiljer och kvinnor blir utsatta för sexuellt våld, i heterosexuella relationer, bögar blir också utsatta för sexuellt våld.

    Det är också ganska vanligt att det är båda som misshandlar.

    elizabethbates.co.uk/uncategorized/why-we-need-to-investigate-experiences-of-bidirectional-intimate-partner-violence/

    Jag tycker det är bätre att prata om våld i nära relationer men man behöver lägga till de skillnader som finns.

    "Genuspedagogik i förskolan som du nämner är en god idé: om pojkar uppmuntras att uttrycka sig och ta hand om relationer kan det minska problem senare."

    Det är Jämställdhetsmyndigheten som bestämmer över detta så det blir samma ideologi

    "Överlag kan vi hålla med om att det är "skithål" med rigida könsnormer som gör allt svårare för alla. Vi måste få bort den stereotypa bilden av mannen som alltid stark och kvinnan som alltid svag."

    Vi kanske behöver lära oss att ifråga sätta den stereotypa bilderna vi har, 
    för ofta är det så, att det inte är något man själv tror på, det är ju bara alla andra.
    När de våldsutsatta männen har sökt hjälp har de ofta fått bättre bemötande än de förväntat sej.

    Sen tror jag vissa behöver lära sej att offra sej lite, hur stor roll spelar det egentligen om någon skulle tycka att man är omanlig/okvinnlig någon gång?

    Att feminister och genus"forskare" ofta går efter en överdriven maskulinitetsnorm som inte stämmer på män generellt gör det inte bättre.
  • Rudbeckius
    Tack för kloka inlägg. Du tar upp viktiga saker. Nej, psykisk eller fysisk misshandel är aldrig försvarbart - oavsett vem som utsätter vem. Det är bra att du insåg att du ansvarar för ditt eget beteende när du knuffade din partner, även om han provocerade dig genom att dricka och ljuga. Sådana situationer är jobbiga, men att slå tillbaka eskalerar bara konflikten.

    Samtidigt är det sant att många män är utsatta och tiger om det. Gamla konstiga normer om hur "en riktig man" ska bete sig (stark, icke-känslig) gör att män ofta inte söker stöd. Det är viktigt att bryta den tystnaden - samhället måste lyssna när män berättar om våld och ge stöd utan fördomar. Till exempel pekar Jämställdhetsmyndigheten på att stereotyper om manlighet ofta gör att utsatta män inte upptäcks eller vågar berätta.
    Anonym (Jessica) skrev 2025-10-25 11:27:12 följande:

    Och hur vet du detta? Man gick nyligen ut med att män är tysta om att de utsätts för psykisk eller fysisk misshandel. Så tror jag också att det är. Räcker väl ofta att se hur tjejer bara behandlar sina kompisar, det snackas skit om både den ena och den andra och inte en käft vågar uttala sig direkt till personen istället. 


    Män är också utsatta. Och jag tror de är betydligt mer utsatta än vad som tyvärr syns. För de trycker ner sig själva , tänker att men det lilla var väl ingenting.

    Sen absolut finns det taskiga killar. har själv blivit utsatt är flera.


    Men jag har själv gått över gränsen någon gång, där jag knuffat till en som drack för mycket om och om igen. Han knuffade även mig, först. Lovade saker han inte höll. Ljög mig i ansiktet. Men man har ändå ansvar över ens eget beteende. Att han söp ger liksom inte mig rätt att knuffas. Man ska dra istället alternativt att personen slutar supa, man får sluta ta sådana beteenden. Han har slutat supa nu och han är snäll nu. Vi båda hade problem. 


  • Rudbeckius
    Varmt tack. Du har helt rätt att fler män måste våga träda fram och söka hjälp. Våldsutsatta män behöver stöd precis som kvinnor, och samhället blir bättre på att hjälpa när vi vågar berätta. Sjukvården, polisen och socialtjänsten ska ta emot alla offer oavsett kön - det finns inga lagar som säger att kvinnor automatiskt ska prioriteras framför män.

    Om en man kommer till vården efter att ha blivit misshandlad har han rätt till vård och stöd. I praktiken kan det hända att män inte får samma uppmärksamhet (dels för att de sällan söker hjälp) men formellt är stödet könsneutralt. Ju fler män som anmäler övergrepp och våld - och ju mer vi pratar om det - desto snabbare kommer samhället att anpassa sig. Bara att gnälla på nätet gör ingen förändring; aktiv handling (som att anmäla eller söka samtal) är det som krävs.
    Anonym (Molly) skrev 2025-10-25 12:03:21 följande:

    Håller med TS. Men män måste också ta sitt ansvar och berätta och framförallt söka hjälp. Om fler män träder fram så kommer även samhället att haka på. Fler mansjourer, mer jämlikt vid vårdnadstvister osv. 


     


  • Anonym (Alve)
    Rudbeckius skrev 2025-10-28 14:45:31 följande:
    Tack för kloka inlägg. Du tar upp viktiga saker. Nej, psykisk eller fysisk misshandel är aldrig försvarbart - oavsett vem som utsätter vem. Det är bra att du insåg att du ansvarar för ditt eget beteende när du knuffade din partner, även om han provocerade dig genom att dricka och ljuga. Sådana situationer är jobbiga, men att slå tillbaka eskalerar bara konflikten.

    Samtidigt är det sant att många män är utsatta och tiger om det. Gamla konstiga normer om hur "en riktig man" ska bete sig (stark, icke-känslig) gör att män ofta inte söker stöd. Det är viktigt att bryta den tystnaden - samhället måste lyssna när män berättar om våld och ge stöd utan fördomar. Till exempel pekar Jämställdhetsmyndigheten på att stereotyper om manlighet ofta gör att utsatta män inte upptäcks eller vågar berätta.
    Jämställdhetsmyndigheten är ett skämt.

    De kan ju fråga sig hur benägen en man är att anmäla att han blivit slagen av en kvinna när jämställdhetsmyndigheten valt att lägga det under "mäns våld mot kvinnor".

    Eller mäns benägenhet att anmäla när män är diskriminerade i lagtexten och får sämre stöd än motsvarande kvinna.
  • Anonym (Osmakligt)
    Rudbeckius skrev 2025-10-28 14:48:05 följande:
    Varmt tack. Du har helt rätt att fler män måste våga träda fram och söka hjälp. Våldsutsatta män behöver stöd precis som kvinnor, och samhället blir bättre på att hjälpa när vi vågar berätta. Sjukvården, polisen och socialtjänsten ska ta emot alla offer oavsett kön - det finns inga lagar som säger att kvinnor automatiskt ska prioriteras framför män.

    Om en man kommer till vården efter att ha blivit misshandlad har han rätt till vård och stöd. I praktiken kan det hända att män inte får samma uppmärksamhet (dels för att de sällan söker hjälp) men formellt är stödet könsneutralt. Ju fler män som anmäler övergrepp och våld - och ju mer vi pratar om det - desto snabbare kommer samhället att anpassa sig. Bara att gnälla på nätet gör ingen förändring; aktiv handling (som att anmäla eller söka samtal) är det som krävs.
    Med tanke på att studier visar att män får bättre vård än kvinnor så är din text ganska missvisande. Kvinnovården är kraftigt eftersatt.
  • Anonym (Molly)
    Anonym (Alve) skrev 2025-10-28 14:57:24 följande:
    Jämställdhetsmyndigheten är ett skämt.

    De kan ju fråga sig hur benägen en man är att anmäla att han blivit slagen av en kvinna när jämställdhetsmyndigheten valt att lägga det under "mäns våld mot kvinnor".

    Eller mäns benägenhet att anmäla när män är diskriminerade i lagtexten och får sämre stöd än motsvarande kvinna.
    Självklart är det viktigt att anmäla ändå. Annars sker ingen förändring. Att ha på sig en stor offerkofta hjälper föga. 
Svar på tråden Sluta blunda för halva verkligheten – våld i nära relation drabbar också män