Sluta blunda för halva verkligheten – våld i nära relation drabbar också män

Håller med om att det här behöver mer uppmärksamhet. Det handlar om könsroller och att män inte tillåts vara hjälpbehövande på samma sätt som kvinnor. Men också att många av dagens vuxna män inte fått lära sig att vårda nära relationer. Kvinnor faller vid en separation ofta i armarna på ett socialt nätverk hon vårdat under alla år, medan mannen står ensam. Har han dessutom jobbat mycket, aldrig tagit ut vab eller föräldraledighet kan mamman anses vara mer lämplig som boendeförälder. Är barnen äldre kanske de själva väljer att bo hos mamman eftersom de har närmare relation till henne. Pappan, som gjorde det han kände att samhället förväntade sig av honom, står ensam kvar. Många män saknar en nära vän. 

Det är ett stort skithål av förväntningar på hur människor ska känna och bete sig som baseras på kön. Vi måste komma bort från det. Nu är det ganska tyst om det, men genuspedagogik i förskolorna handlar ju till stor del om att lära även pojkar att prata om känslor och vårda relationer. 

Min uppfattning är att unga män idag har lättare att prata om känslor än äldre generationer, och psykisk ohälsa är inte längre riktigt lika tabubelagt. Men, som du skriver, när det kommer till våld i nära relationer har vi väldigt mycket att jobba med. Vi måste se att även kvinnor kan vara förrövare. 

Fast majoriteten av förövarna är fortfarande män. Sedan är det ojämställt åt andra hållet vid t.ex. vårdnadstvister, där mamman nästan alltid (om hon inte har stora problem) ses som den lämpligaste vårdnadshavaren, och det bör förstås ändras på. Men vi lever fortfarande i ett utpräglat manssamhälle där män oftast drar det längsta strået och får fördelar främst i arbetslivet, det är fortfarande ofta olika lön för lika arbete beroende på om du är man eller kvinna, även om kompetensen är samma. 

Det är jättebra att det kommer upp och självklart ska våld mot män tas lika mycket på allvar som våld mot kvinnor precis som mäns psykiska mående ska tas på lika stort allvar.

Men alla måste ta ansvar, en del verkar tycka att det är kvinnors fel att män inte får den hjälp dom borde få och det är ju att förenkla det hela, det är ju något både män och kvinnor ska försöka få att fungera, det är jun något som funnits i många år och i många kulturer runt om i världen att män ska vara starka och inte prata känslor eller våga visa sig svaga och det är ju både män och kvinnor som upprättar det, inte heller att det bara är vänsterns fel att det är så, dom är ju inte i majoritet världen över utan de flesta är inte det men har fortfarande den inställningen så att skylla på vänstern fungerar inte heller då resten skulle kunna stå emot dom.

Så det ligger långt tillbaka över hela världen hur män och kvinnor ska bete sig och vara, det är ju inte bara för kvinnor män inte vill verka "svaga" utan mycket även inför andra män.

Sen är det mycket som orättvist i samhället.

En del är till kvinnors fördel och en del till mäns fördel.

När det gäller våld och psykiskt mående får män mindre hjälp eftersom många inte söker hjälp av olika anledningar.
Det måste ändras och bra att det uppmärksammas.

Andra saker som  te x hjärtsjukdomar forskas mycket mer på män än kvinnor.

För att inte tala om npf, pojkar är överrepresenterade, man räknar med ca 75 % är pojkar och 25 % flickor men nu har men ändrat och förstår att andelen flickor är högre men dom får diagnos mycket senare och inte den hjälp dom behöver då hur man agerar är olika, flickor maskerar sin diagnos och sitter ofta tysta och anses bara blyga men mår dåligt medans pojkar får hjälp mycket tidigare då deras beteende ofta är annorlunda.

Man kan faktiskt jämföra just ovanstående, i vissa fall får kvinnor/flickor bättre hjälp men ibland får dom mindre hjälp, i vissa fall får män/pojkar bättre hjälp men i andra fall sämre hjälp. 

Samhället är inte rättvist men vi kan jobba med det framåt men inte anklaga vissa grupper att vara den skyldiga parten, visst kan man tycka att andra har fel åsikter men en grupp gör inte allt då resten av befolkningen är större och kan agera.

De flesta vill ju självklart att sina anhöriga och vänner ska få den hjälp dom behöver oberoende av kön. 
En mamma vänster eller ej vill ju förstås att hennes son ska få hjälp om han mår dåligt eller är utsatt för våld, precis som pappor höger eller vänster vill att sonen eller dottern ska få hjälp.

Fast majoriteten av förövarna är fortfarande män. Sedan är det ojämställt åt andra hållet vid t.ex. vårdnadstvister, där mamman nästan alltid (om hon inte har stora problem) ses som den lämpligaste vårdnadshavaren, och det bör förstås ändras på. Men vi lever fortfarande i ett utpräglat manssamhälle där män oftast drar det längsta strået och får fördelar främst i arbetslivet, det är fortfarande ofta olika lön för lika arbete beroende på om du är man eller kvinna, även om kompetensen är samma. Det är fortfarande manliga chefer som tar sig rätten att vara sexistiska och mästrande mot kvinnliga anställda. Det är fortfarande männen som står för det mesta våldet i samhället, och även om det är "populärt" numer att skylla allt på invandrarmän så begås de flesta våldtäkter i hemmet av män som kvinnor är tillsammans med, och där lär svenska män vara minst lika representerade som utländska.

Men för all del, bra att du tar upp detta.