Kan man bo i en etta med barn?

Ja det har du rätt i. Tänkte fel. Ett sovrum har vi ju. Skulle inte kunna bo i en lägenhet utan sovrum med ett barn. Känns inte snällt mot barnet när det blir större. 

Jag tänker att ni nog måste vara aktiva på bostadsmarknaden samtidigt som ni försöker bli  gravida för blir situationen ohållbar med ert barn  måste ni  ju kunna flytta snarast.  Är situationen akut har ni inte tiden att köa på perfekt boende, vänta på lånelöfte  , sälja till rätt pris etc då måste ni kunna flytta inom någon/några månader  och i så fall mellanlanda i en tillfällig lösning..

Det blir väl vad man gör det till tänker jag. 

Kan dra en parallell till min mamma, född på 40-talet. Hon och hennes bror sov i en kökssoffa modell lite större i köket och mormor och morfar i vardagsrummet. 

Visst, det var sk omodernt och de delade toa med grannen. Mamma minns det ändå. Med värme. De hade inte jättemycket saker (idag har vi ju ett överflöd) varje morgon fick de bädda ihop sin säng och varje kväll bädda upp den igen. 

Senare när de fick ytterligare ett syskon flyttade de till en modern tvåa (egen toalett). 

Bor ni i en etta kommer barnet somna till att de är ljud runt omkring. Det är rätt praktiskt eftersom  många första barn brukar ha föräldrar som smyger runt och tror att det ska vara tyst (tredje barnet och senare sover som bäst när tredje världskriget pågår hos syskonen). 

Barnet kommer också alltid ha er nära som en bra grundtrygghet. 

Men det krävs planerig för att få det att funka. Spanaa in compact living för bra idéer. Det finns de som valt att bo litet även om de haft råd med större. Läste ett reportage för många år sedan där ena barnet alltid hade fötterna in under skrivbordet. De barnen var ju vana vid det och tyckte inte det var något konstigt. 

Det blir vad man gör det till!

För er egen skull, utgå från worst case-scenario, ex ett kolikbarn. Fundera på hur ni funkar kring sömn och sömnbrist... Exempelvis är ni båda sådana att ni kan sova i hallen trots att barnet gallskriker i timmar i rummet bredvid?  Betänk att ni ska kunna jobba sen. Går det att göra sig iordning för jobb utan att störa partner och sovande barn?
Är ni lika kring ordning i hemmet?

Det är ju inte bara själva lägenheten utan även annat som ni kan behöva tänka kring. Är det lätt/svårt att ta sig ut ur trappuppgång med vagn och matkassar på egen hand? Finns det innergård/lekplats nära? Mataffär? Bra förskola?

Att få barn är fantastiskt men förändrar mycket i vardagen, alltifrån ork, ekonomi, egentid till samliv med sin partner. Mycket sätts på sin spets. Man upptäcker både likheter men även olikheter hos varandra...att dessutom ha en väldigt liten yta kan bidra till att vässa spetsen ytterligare.

Ni beskriver att ni har er familj nära och de kanske kan ge viss avlastning men mitt råd är att inte bygga in dem i systemet (dvs ert liv inte fungerar utan deras avlastning). Se hjälp som bonus men att er vardag ska fungera ändå. Det kan annars anstränga relationerna och om något händer (de blir sjuka, vill flytta eller saknar ork) så omkullkastas er vardag.

Jag tänker att det självklart går. Finns ju de som lever i ombyggda vans med sina barn men tror att det krävs ett mindset och en särskild karaktär..som båda måste ha, för att få det att fungera...

Etta med både sovrum och vardagsrum låter mer som en tvåa.

Hur ser ert sociala liv ut? Det är ju också något som påverkas drastiskt sv att både ha barn och i synnerhet av att bo trångt

. Bara att bjuda hem ett par kompisar på fika kan bli knepigt om samtidigt en bebis ska få ro.. eller bjuda hem nån en fredag på middag, lite vin och musik och nattligt stök  samtidigt som en bebis inte har nånstans att kunna stänga en dörr omkring sig 

Kanske är ni stillsamma hemmamänniskor men det ska ju ändå finnas möjlighet om ni villl  till middag, fira en jul , er födelsedag, eller hänga över ett glas vin med bästisen eller för all del en mormor som vill sova över . 

Hallå!
Det finns betydligt större familjer som bott i 34 kvm, det handlar bara om bekvämlighet. 

Ni kan säkert bo där hur länge som helst med detta barn. Har själv bort med ett barn på liten yta. Möjligen ser man själv behovet av större när barnet är 3-4 år, men som någon annans skrev är det först vid skolåldern behov av eget rum pockar.

Fast det är ju ett problem när folk bor så trångt. Det är svårt att städa, ingen får lugn och ro. Om en hostar om nätterna kan ingen sova osv. 

Håller helt med om att småbarn inte behöver eget rum, det har inget av mina barn haft som små. Men man behöver en plats där någon som är sjuk, ledsen eller inte kunnat sova på några nätter kan vila, Någonstans där man kan ha ett telefonsamtal utan att barnet lyssnar. 

Men då hade de två rum och ett kök där det fanns plats för en sovplats och de kunde flytta runt folk om någon var sjuk tex. I TS fall skulle alla vara i samma rum hela tiden och det finns ingenstans att gå undan och vila. Just att ha två rum istället för ett gör stor skillnad. Vet inte om du känner till boken Lortsverige? Den skrevs för ca 100 år sedan och en käpphäst författaren har (efter att ha besökt massor av hem) är just att familjerna behöver ett rum till, en liten kammare där det går att få lugn och ro för tex studier eller vila. 

Kan kan man väl, men jag skulle aldrig göra det.

Jag känner också spontant att man nog kanske inte har det andra på plats heller när man går i era tankar i er situation, nämligen en ekonomisk trygghet jag anser borde finnas där.