Mitt ex barn berättade om hennes nya

Visst skojar du?

Du får ta tag i ditt mående och söka hjälp så du orkar fokusera på barnens mående som säkert mår sämre än dig efter en separation och att en ny man blivit involverade på väldigt kort tid Barnen är ju prio ett vilket du som deras förälder borde förstå! Det är inte riktigt läge att känna sig sviken och gå ner sig när man skaffat barn.

TS, i rubriken skriver du att det var ditt ex barn som berättade.
I texten skriver du att det var ditt barn som berättade.
Så.....vems barn var det?

Fy vilken käftsmäll! Tror jag det att du mår piss. 

Det är fullt tillåtet att göra slut och träffa en ny. Att hämnas på exet är faktiskt bara fjantigt. I synnerhet som att du tänkte offra barnen på köpet. Skärp dig! Nu är det så här och det är så klart bedrövligt för dig. Första steget är kanske att acceptera situationen utan att känna hämndbegär åt något håll? 

Hur liten är orten du bor på? Är typ en pizzeria och en fotbollsplan de enda ställena som finns att träffa folk? Ta dig i så fall till en lite större ort i närheten på barnfria veckor. Där finns kanske nån idrottsklubb eller kurs att gå eller så. Jag tror att du behöver göra något aktivt för att förbättra din situation. Även om det tar tid att vända skutan är det viktigt att inte sitta passiv och bara tycka synd om sig själv. Det är jävligt synd om dig just nu, och samtidigt är det bara du som kan förbättra ditt liv. Man kan inse att man är ett offer för en situation utan att för den skull lägga skuld på en viss person eller bara sitta still i självömkan. 

En annan bra källa till socialt liv är barnen. Bjud in deras kompis + förälder på grillning eller utflykt eller så. Ni blir kanske inte bästisar, men det kan vara starten på en bekantskapskrets. Man måste börja någonstans. 

Du måste skämta.

Du får väl ta lika mycket ansvar som hon gjort. Bryt upp o flytta vart du vill, får du långt att åka får hon lika långt att åka hon ochså. Du får ha dina vänner där du är, hon får ha sina där du är.

Som jag förstår så var valet hennes, så får hon väl dela på konsekvenserna.

Gör vad som du känner är bäst för dej, och dela ansvaret 50/50.

Ursäkta språkvalet nu men vad fan är det ni inte fattar som föreslår en sån sak? Det är ju ett jävla fokus på vad som är rättvist föräldrarna emellan. Det är för F-N varken han eller hon som får ta konsekvenserna av att flytta en evighet ifrån varandra. Det är BARNEN och de kan inte göra ett skit åt saken. Möjligt att jag är orättvist hård nu men jag ser den här skiten så förbannat ofta i mitt jobb så jag kan spy på det när jag läser sånt här.....vuxna som har sånt fokus på SINA kränkta känslor och någon fjantig jävla millimeterrättvisa hit och dit och under tiden får barnen all skiten av att deras vuxna är mer omogna än deras barn och inte kan skärpa sig, bita ihop och se till att lösa det.

Så låt det inte gå ut över dem. Givetvis ska du inte överge barnen. Punkt. Hon hanterade det inte så
snyggt när hon träffade nån, men det är ju inget att göra nåt åt nu. 

Sök terapi. Ge dig ut och lär känna folk. 

Och om ts är allvarlig är delmål plats att påpeka att det här är ett uselt och verklighetsfrånvänt råd. Det är helt enkelt inte så det fungerar att separera med barn.

Det tror jag faktiskt inte att han gör. Han är för omogen för att se på saken om en ansvarsfull pappa. Enligt hans ego är han snarare offret i dramat. Hans ständiga liksom hit och liksom dit ger mig inte en bild av en vuxen man precis.....

Du har ALL rätt att må dåligt men du MÅSTE söka hjälp för att ta sig ur detta svek och finnas för dina barn. Flytta är inte aktuellt tycker jag. Du måste försöka göra det bästa av situationen och försöka vända allt negativ, jag vet att detta låter som ett omöjligt uppdrag men med rätt psykolog så kommer det gå bra!

Bara våga ta hjälp för dig själv och för dina barns skulle barnen behöver sin pappa så är det bara. Du kommer lyckas i livet igen träffa någon och bli så där härligt kör igen.

kontakta mig på PM så skall du få tips på en grym psykolog som hjälpte mig i en jätte svår situation hela mig liv rasade och jag var rädd att bli lämnad ensam och barn VV men denna psykologen va helt under bar. Stärkte mig och gjorde mig beredd på det värsta.
Henne har jag mycket att tacka för

Ni är inte tillsammans längre så det är väl fritt fram att flytta om du vill

Hon visade dåligt omdöme. Hon hade en man hemma så snart efter separationen, och lät barnen se det. Och hon hindrade barnen att få träffa sin pappa för att han mår dåligt. Man kan faktiskt bli gladare av att få träffa sina barn, eller åtminstone rycka upp sig när de är hemma. 

Hon verkar inte vara någon att hänga upp livet på. Du kan säkert träffa någon som är bättre för dig.

Jag tycker inte att du ska flytta ifrån dina barn. Det bästa för dem är varannan vecka. När du kommit över chocken och sorgen efter separationen så kan du börja söka dig ut, träffa nya människor, gå in i någon förening eller politiken. Det skingrar tankarna och ger träffyta för nya kontakter, både för vänskap och möjlig kärlek.

Sök stöd och tröst där du kan finna den. Ett tips kan vara kommunens familjerådgivning. Det är mycket billigare än privat terapi, och de är experter på relationsproblem och hänger inte upp allt i samtalen på dina eventuella gamla trauman.

Han har väl inte gjort slut med sina barn? Självklart kan han inte flytta ifrån dem. 

Vi har en snubbe på jobbet som bodde 19 år på en liten ort där han egentligen inte trivdes. Men det var där dottern fanns och då fick det bli så. SÅ beter sig en fungerande förälder.

Gud vad jag hoppas att du skojar nu?!!

Jahapp! Då plussar vi väl på antalet vuxna i kategorin ego så stort att man inte kan se barns behov före jagets.