Anonym (Sofie87)

Thu 13 Nov 01:47

51 svar

Lämnad och dumpad

För ungefär 3 veckor sedan började jag märka att min pojkvän blev kall och drog sig undan mig, det var som att allt blev jobbigt och plötsligt gick ut över mig, var en laddare sönder var det mitt fel, fanns det ingen mat klar var det mitt fel, Var vi tillsammans vid tv:n var jag i vägen. Helt plötsligt bara dog allt ut och han skyllde på att jag var total förändrad, att jag inte är nog tillräcklig för honom. Igår hade vi ett snack, vi skulle försöka igen. Idag kom han hem från jobbet, det första han gör är att möta mig med en kall blick och en enkel hälsning. Jag frågar vad vi ska äta tillsammans ikväll, han svarar ?nu är det bra, du får Packa dina saker, jag är så trött på dig? jag får panik och börjar panik gråta, han säger att jag ska rycka upp mig och att mitt liv kommer bli bättre. Han tar nyckeln från mig, ser ut att fundera väldigt mycket och mina föräldrar kommer och hämtar mig. Han bara står och kollar på mig för att sedan ge mig en kram? Jag går, lämnar hans lägenhet, han drar ner alla gardiner och bara går och sover, skiter alltså totalt i mig, helt känslokallt.

jag kan inte sluta gråta, han har alltid varit min nummer 1, det kändes inte som att han ville detta egentligen. jag mår jätte dåligt. jag fick inte ens en ärlig chans, jag fick ingen rimlig anledning, jag fick bara gå, och där står han.

Anonym (Sofie87) Trådstartaren

Sun 16 Nov 11:40

#31

Anonym (C) skrev 2025-11-16 10:52:48 följande:

Sådär kan människor bli när de försöker bryta sig loss från ett förhållande. De vill bara kapa allt.

Egentligen är det bäst att du tar honom på orden. Hans känslor för dig har gått över. Det är bara att fortsätta sörja för din del. Det brukar ta ett par månader innan man känner sig bättre. Det hade varit smärtsamt för dig även om separationen hade gått till på ett "trevligare" sätt.

Jo precis men känslan när han bara kastade ut mig, jag vet inte, han var helt kall. vi var ändå ett par i nästan 4 år. Allt är förändrat och nu inser jag att jag blivit psykisk misshandlad ett bra tag och att detta kommer följa med mig nu, kommer aldrig hitta en kille igen, ingen kommer vilja ha mig.

Har även insett med Tiden att det bara varit jag som velat göra saker och utveckla detta, men nu står man helt själv.

Anonym (C)

Sun 16 Nov 11:50

#32

Anonym (Sofie87) skrev 2025-11-16 11:40:28 följande:

Jo precis men känslan när han bara kastade ut mig, jag vet inte, han var helt kall. vi var ändå ett par i nästan 4 år. Allt är förändrat och nu inser jag att jag blivit psykisk misshandlad ett bra tag och att detta kommer följa med mig nu, kommer aldrig hitta en kille igen, ingen kommer vilja ha mig.

Har även insett med Tiden att det bara varit jag som velat göra saker och utveckla detta, men nu står man helt själv.

Du kommer att läka och du kommer att lära dig något av detta.

Se till att du får samtalastöd någonstans. Kanske en diakon i kyrkan (du behöver inte vara religiös) eller en kurator på vårdcentralen. För att prata om den psykiska misshandel som du upplevde och känslan av att ingen kommer att vilja var tillsammans med dig i framtiden (typisk känsla för människor som har blivit illa behandlade).

Du har helt enkelt varit ihop med fel kille.

Anonym (Sofie87) Trådstartaren

Sun 16 Nov 12:10

#33

Anonym (C) skrev 2025-11-16 11:50:50 följande:

Du kommer att läka och du kommer att lära dig något av detta.

Se till att du får samtalastöd någonstans. Kanske en diakon i kyrkan (du behöver inte vara religiös) eller en kurator på vårdcentralen. För att prata om den psykiska misshandel som du upplevde och känslan av att ingen kommer att vilja var tillsammans med dig i framtiden (typisk känsla för människor som har blivit illa behandlade).

Du har helt enkelt varit ihop med fel kille.

Han lämnade mig ensam på en konsert mitt ute på en åker, han sa på slutet att jag var för seg för att följa med honom in och handla, han sa att jag var personlighets förändrad pågrund av vår relation, han sa att det var ett under att jag hade körkortet kvar för jag var så långsam, han kallade mig subba, blev ofta högljudd, tyckte att jag var krävande när jag ville umgås med honom, han tog ut mycket av hans humör på mig på slutet, hans problem blev mina problem helt enkelt. Så fort vi skulle försöka prata som människor så blev han istället stängd och kall.

Anonym (Emy)

Sun 16 Nov 12:27

#34

Anonym (Sofie87) skrev 2025-11-14 22:19:48 följande:

Tack! Nu har jag försökt prata med honom Över telefon, bor just nu på hotell men han är bara genuint arg på mig.

Jag frågade om vi kunde ses imorgon för att diskutera som vuxna människor, han svarade att det inte finns något att diskutera, att han skiter i mig totalt, han hade även berättat för han föräldrar att allt är avslutat. Han ser heller ingen anledning att vi ska hålla kontakten.

Hans anledning till det hela är att han är trött på mig och har tappat känslorna. Jag försöker fråga varför han är så arg på mig, han blir då argare och menar att jag kan flytta så långt bort från honom som det går. Han säger sedan: ?vi hörs, hejdå? sedan får jag på SMS Att jag är trög som inte kan fatta och inse hans beslut.

efter det här samtalet så var jag så chockad, jag vet så många som har avslutat och kunnat diskutera bådas sidor, kanske kan man även tillsammans komma överens.

Och ja, jag har lite tappat mig själv, men han har ju aldrig velat göra saker med mig och har satsat mycket på att jag kan ?fika själv, resa själv, försöka liva ut mitt liv och festa loss? jag har ändå försökt med allt med honom generellt men han är bara ARG.

alltså hörni jag fattar ingenting? han har aldrig någonsin varit såhär förbannad, igår fick han även en parkeringsböter och det var tydligen mitt fel.

Kan inte sluta gråta heller på kvällarna över att han helt plötsligt blev såhär?

Det är fel tidpunkt att försöka diskutera om sånt. Det bästa är att låta honom ta initiativet om han vill prata. Ju mer du försöker desto mer kommer han stöta bort dig och tycka att han gjort rätt.

Eftrsom han är bestämd nu och allt är färskt har han inte fått tid att verkligen känna efter. Nu är hans enda agenda att få dig så långt bort från honom som möjligt.

Ett ex till mig gjorde likadant och var så säker på att han aldrig ville se mig igen (då). Efter en månad hörde han av sig, och det slutade med att vi efter några månader försökte igen. Men det som var problematiskt fanns naturligtvis kvar, och efter det var det jag som besultade att det fick vara över.

Det är väldigt vanligt att människor inte alls är så säkra som de påstår sig vara. Det är ofta i ensamhet tankarna kommer om man gjort rätt. I de fall som det inte är stora saker som avgjort ett uppbrott. Du vet " man saknar inte kon förrän båset står tomt"

Låt honom vara och ägna din tid åt att ta hand om dig själv. Jag lovar att det är det bästa alldeles oavsett om man vill ha tillbaka någon eller inte. Det brukar faktiskt sluta med att man inser att man inte vill ha personen i sitt liv ändå.

Anonym (Emy)

Sun 16 Nov 12:31

#35

Anonym (Sofie87) skrev 2025-11-16 12:10:09 följande:

Han lämnade mig ensam på en konsert mitt ute på en åker, han sa på slutet att jag var för seg för att följa med honom in och handla, han sa att jag var personlighets förändrad pågrund av vår relation, han sa att det var ett under att jag hade körkortet kvar för jag var så långsam, han kallade mig subba, blev ofta högljudd, tyckte att jag var krävande när jag ville umgås med honom, han tog ut mycket av hans humör på mig på slutet, hans problem blev mina problem helt enkelt. Så fort vi skulle försöka prata som människor så blev han istället stängd och kall.

Efter att ha läst detta så bör du bara hålla dig ifrån honom. Du måste inse att ännu mer tid med den personen kommer att bara få dig att tappa all livslust och självkänsla.

Var glad att bli av med honom. Nu kan du bygga upp dig själv igen. Han gjorde dig en tjänst!

Lynx123

Sun 16 Nov 13:35

#36

Anonym (Sofie87) skrev 2025-11-16 12:10:09 följande:

Han lämnade mig ensam på en konsert mitt ute på en åker, han sa på slutet att jag var för seg för att följa med honom in och handla, han sa att jag var personlighets förändrad pågrund av vår relation, han sa att det var ett under att jag hade körkortet kvar för jag var så långsam, han kallade mig subba, blev ofta högljudd, tyckte att jag var krävande när jag ville umgås med honom, han tog ut mycket av hans humör på mig på slutet, hans problem blev mina problem helt enkelt. Så fort vi skulle försöka prata som människor så blev han istället stängd och kall.

Och honom gråter du över? Varför fortsatte du att vara tillsammans med honom under en minut till efter detta?

UngGubbeinorr

Sun 16 Nov 14:57

#37

Som Lynx123 skrev här ovan, efter allt du skrivit, vad gråter du för? Inse, ni var inte rätt för varann. Initialt var det säkert underbart, men romansen är en form av tillfällig sinnesförvirring. Jag är snart 60 år och minns mina far och morföräldrars ord; mister man en finns tusen åter. Försök att se saken ur hans synvinkel, skriv ned all dynga han skulle skriva om dig, om det var han som var TS i denna tråd (inte publikt dock). Du är inte ett oskyldigt offer, något har gnagt hos honom, säkert en längre tid. Kärleken borta, bara irritiation kvar. Troligen ville han vara effektiv i uppbrottet, riva av plåstret. Du har det bra jämfört med killar som inte fixar det och skall ha kvar förhållandet med våld. Tänk motsatsen, att du skulle ha problemet med att köra ut en kille.. Då hade du inte varit ladsen, mer troligt mycket värre, rädd.

Anonym (C)

Sun 16 Nov 23:19

#38

UngGubbeinorr skrev 2025-11-16 14:57:28 följande:

Som Lynx123 skrev här ovan, efter allt du skrivit, vad gråter du för? Inse, ni var inte rätt för varann. Initialt var det säkert underbart, men romansen är en form av tillfällig sinnesförvirring. Jag är snart 60 år och minns mina far och morföräldrars ord; mister man en finns tusen åter. Försök att se saken ur hans synvinkel, skriv ned all dynga han skulle skriva om dig, om det var han som var TS i denna tråd (inte publikt dock). Du är inte ett oskyldigt offer, något har gnagt hos honom, säkert en längre tid. Kärleken borta, bara irritiation kvar. Troligen ville han vara effektiv i uppbrottet, riva av plåstret. Du har det bra jämfört med killar som inte fixar det och skall ha kvar förhållandet med våld. Tänk motsatsen, att du skulle ha problemet med att köra ut en kille.. Då hade du inte varit ladsen, mer troligt mycket värre, rädd.

Att uppmana någon att inte vara ledsen för att en kärleksrelation har tagit slut är meningslöst. Ledsenheten måste få ta sitt utrymme och sin tid. Än är vi inte datoriserade i huvudet med av och på-knappar.

Kärleken tog slut för honom, så är det. Det kan bero på många saker och det är funderingar på hur relationen var, som ingår i att bearbeta att den har upphört.

Att skuldbelägga någon för att den känner vissa saker leder ingenstans. Däremot kan man ju inte agera ut känslorna hur som helst. Som att slåss eller förtala, som förekommer ibland.

Men det gör ju inte TS, hon vill däremot gärna ha en förklaring på varför det tog slut. Men det kan inte ex-pojkvännen leverera. Antingen så vet han inte det eller också så vill han inte berätta.

TS måste acceptera det och stoppa alla försök till kontakter med honom. Hon kan sörja och avsluta sina band till honom på egen hand.

Anonym (Jaha?)

Sun 16 Nov 23:32

#39

Inte orkat läsa hela tråden men, jag har blivit dumpad och har dumpat. Blivit dumpad av mitt livs kärlek och har också ghostat ett antal kvinnor (är inte stolt över detta) Men - har funnit min kvinna på Happy Pancake sedan 11år tillbaka.
Trodde fan inte der skulle funka och hon var såå nära att ge upp på mig inna vi träffades på riktigt.
Idag är vi fortfarande särbo och t.o.m morfar/mormor. Vi båda undrar om vi egentligen kommer att bo ihop.
Vi trivs och det är faktiskt det som är viktigt!

Lynx123

Mon 17 Nov 08:24

#40

Anonym (C) skrev 2025-11-16 23:19:51 följande:

Att uppmana någon att inte vara ledsen för att en kärleksrelation har tagit slut är meningslöst. Ledsenheten måste få ta sitt utrymme och sin tid. Än är vi inte datoriserade i huvudet med av och på-knappar.

Kärleken tog slut för honom, så är det. Det kan bero på många saker och det är funderingar på hur relationen var, som ingår i att bearbeta att den har upphört.

Att skuldbelägga någon för att den känner vissa saker leder ingenstans. Däremot kan man ju inte agera ut känslorna hur som helst. Som att slåss eller förtala, som förekommer ibland.

Men det gör ju inte TS, hon vill däremot gärna ha en förklaring på varför det tog slut. Men det kan inte ex-pojkvännen leverera. Antingen så vet han inte det eller också så vill han inte berätta.

TS måste acceptera det och stoppa alla försök till kontakter med honom. Hon kan sörja och avsluta sina band till honom på egen hand.

Handlar inte om att skuldbelägga. Handlar om att aldrig gå med på att bli behandlad som skit. Den här killen verkar onekligen inte ha känt kärlek för TS alls så som han behandlade henne. Jag kan förstå att hon blir ledsen för det, men man måste också inse sitt eget värde och inte tillåta någon att bete sig så illa mot en.

Lämnad och dumpad

INNEHÅLL