• Anonym (Snälla hjälp)

    Jag orkar inte mer

    Tvåbarnsmamma här som inte orkar mer nu.

    Har två yngre barn som bara bråkar. Idag har den äldre slagit den yngre i huvudet med knytnäve och puttat så minsta ramlade. För att minsta inte ville leka precis som stora ville. 

    Jag har fått höra att jag är dum i huvudet och att jag borde kastas ut genom ett fönster så jag dör.

    Jag är så trött. Har de senaste veckorna roddat hela julen själv eftersom pappan är helt ointresserad av sånt, så jag har jonglerat heltidsjobb med att pynta, baka, fixa julgran, klappar, paketkalender, allt.

    Och jag är nu några dagar innan jul helt utmattad. Älsta barnet har så mycket trots i sig och jag kan aldrig släppa dem ensamma en sekund utan att de ryker ihop. 

    Allt i mig vill fly, rymma, sjukskriva mig och vara lägga mig ned och sova länge, länge, länge.

    Men det går ju inte
     Vad gör man? Jag orkar inte ha det såhär till barnen är vuxna. Jag drömmer om ett par dagar utan bråk, att kunna få slappna av en liten stund. Jag är så trött att kroppen skriker, det var varit såhär i över två år sen yngsta kom och jag är helt slutkörd nu. I mina mörkaste stunder önskar jag att jag kunde typ ramla  och bryta några ben eller nåt så jag kunde få ett par dagar paus på sjukhus. Men det berättar jag inte för nån.

    Jag älskar mitt stora barn men han är så arg och gör så elaka saker, jag förstår verkligen inte. Han säger saker vi aldrig säger hemma. Han slåss och vi slåss verkligen sldrig. Det är så mycket ilska i honom.

    Barnen är 4 och 2.

  • Svar på tråden Jag orkar inte mer
  • Anonym (?)

    Låt pappan ta hand om barnen, göra någon utflykt tex

    Eller dra iväg själv ett dygn, kompis, familj eller hotell. 

  • Anonym (Släpp allt)

    Släpp kraven och alla förväntningar på en magisk och perfekt jul. Strunta i att det ska vara pyntat m.m
    Vill inte maken hjälpa dig så sänk allting. Käka pasta och korv istället för ett fullt julbord.
    Strunta i paket, två per barn räcker.

    Barnen behöver separeras och vara i olika rum.
    Där måste pappan steppa upp och ta sitt ansvar. Ni är i en ond circkel och behöver hjälp att bryta den. 
    Säg till maken att han har två eller tre dagar i veckan där han står för städning och matlagning. Om han vägrar eller kommer med undanflykter så ser han dig som en huspiga och inget annat. 

    Hör med släktingar på båda sidor om de kan ta ett barn pp övernattning någon gång då och då.

  • Anonym (Snälla hjälp)
    Anonym (Släpp allt) skrev 2025-12-21 18:32:22 följande:

    Släpp kraven och alla förväntningar på en magisk och perfekt jul. Strunta i att det ska vara pyntat m.m
    Vill inte maken hjälpa dig så sänk allting. Käka pasta och korv istället för ett fullt julbord.
    Strunta i paket, två per barn räcker.

    Barnen behöver separeras och vara i olika rum.
    Där måste pappan steppa upp och ta sitt ansvar. Ni är i en ond circkel och behöver hjälp att bryta den. 
    Säg till maken att han har två eller tre dagar i veckan där han står för städning och matlagning. Om han vägrar eller kommer med undanflykter så ser han dig som en huspiga och inget annat. 

    Hör med släktingar på båda sidor om de kan ta ett barn pp övernattning någon gång då och då.


    Maken har lovst laga mat i två månader nu men det händer aldrig.

    Julen för mig är den högtid jag älskar mest, har dragit ned så mkt i år. Men idag fick vi inte ens till ett foto vilket jag tagit varje år för att ha som minnen. Barnen bara bråkade i h maken struntade i det då och tyckte jag är jobbig.

    Vi har inga släktingar som kan hjälpa.
  • Anonym (Tea)

    Största problemet här är ju att pappan till barnet inte verkar hjälpa till utan att allt ligger på dig. Märktes inte hans ovilja efter första barnet? Så du var beredd på att få ta det mesta med båda barnen. Det är kämpigt med två så pass små barn, det går nog aldrig att komma ifrån. Kan du prata med pappan? Ser han inte att du är trött och behöver stöd? Finns det mor och farföräldrar som kan ta barnen nån dag? 

    En klen tröst nu, mina barn är 15 och 18 år nu och det är ju rena semestern, mot när dom var små så det blir bättre. Men samtidigt, små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer. 

  • Anonym (Tea)

    *pappan till barnen 

  • Anonym (Snälla hjälp)
    Anonym (Tea) skrev 2025-12-21 18:38:21 följande:

    Största problemet här är ju att pappan till barnet inte verkar hjälpa till utan att allt ligger på dig. Märktes inte hans ovilja efter första barnet? Så du var beredd på att få ta det mesta med båda barnen. Det är kämpigt med två så pass små barn, det går nog aldrig att komma ifrån. Kan du prata med pappan? Ser han inte att du är trött och behöver stöd? Finns det mor och farföräldrar som kan ta barnen nån dag? 

    En klen tröst nu, mina barn är 15 och 18 år nu och det är ju rena semestern, mot när dom var små så det blir bättre. Men samtidigt, små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer. 


    Nej vi har ingen släkt som kan avlasta.

    Och nej, efter första barnet märktes det inte så, äldsta barnet var också inte så utåtagerande då.
  • Anonym (dis)

    Sänk kraven och ställ lite krav på karln. Jag förstår att det är lättare sagt än gjort, men så här kan du inte ha det.

    Har pappan aldrig barnen själv? Du behöver avlastning. Om båda jobbar heltid måste man dela på ansvaret för hem och barn. 

  • Anonym (Gb)
    Anonym (Snälla hjälp) skrev 2025-12-21 18:20:55 följande:
    Jag orkar inte mer

    Tvåbarnsmamma här som inte orkar mer nu.

    Har två yngre barn som bara bråkar. Idag har den äldre slagit den yngre i huvudet med knytnäve och puttat så minsta ramlade. För att minsta inte ville leka precis som stora ville. 

    Jag har fått höra att jag är dum i huvudet och att jag borde kastas ut genom ett fönster så jag dör.

    Jag är så trött. Har de senaste veckorna roddat hela julen själv eftersom pappan är helt ointresserad av sånt, så jag har jonglerat heltidsjobb med att pynta, baka, fixa julgran, klappar, paketkalender, allt.

    Och jag är nu några dagar innan jul helt utmattad. Älsta barnet har så mycket trots i sig och jag kan aldrig släppa dem ensamma en sekund utan att de ryker ihop. 

    Allt i mig vill fly, rymma, sjukskriva mig och vara lägga mig ned och sova länge, länge, länge.

    Men det går ju inte
     Vad gör man? Jag orkar inte ha det såhär till barnen är vuxna. Jag drömmer om ett par dagar utan bråk, att kunna få slappna av en liten stund. Jag är så trött att kroppen skriker, det var varit såhär i över två år sen yngsta kom och jag är helt slutkörd nu. I mina mörkaste stunder önskar jag att jag kunde typ ramla  och bryta några ben eller nåt så jag kunde få ett par dagar paus på sjukhus. Men det berättar jag inte för nån.

    Jag älskar mitt stora barn men han är så arg och gör så elaka saker, jag förstår verkligen inte. Han säger saker vi aldrig säger hemma. Han slåss och vi slåss verkligen sldrig. Det är så mycket ilska i honom.

    Barnen är 4 och 2.


    En del barn blir våldsamt svartsjuka på sitt yngre syskon. Har sett det på nära håll. Fick rädda den yngre, 1,5 år,  från att få en järncykel i huvudet när jag var på besök i en sådan familj.

    Det blir lättare så när det är mindre än 4 år mellan barnen. 

    Kan inte din partner ta med sig den store eller den lille och göra något på egen hand med det barnet ibland? Så att du får andas.

    Paketadventskalendrar är ett djävulens påfund. Kan ni inte ha en vanlig kalender och istället sjunga en ny barnsång varje lucköppning? Eller tända ett adventslkus med 24 dagar varje dag.
  • Anonym (Hmmm)
    Anonym (Snälla hjälp) skrev 2025-12-21 18:37:05 följande:
    Maken har lovst laga mat i två månader nu men det händer aldrig.

    Julen för mig är den högtid jag älskar mest, har dragit ned så mkt i år. Men idag fick vi inte ens till ett foto vilket jag tagit varje år för att ha som minnen. Barnen bara bråkade i h maken struntade i det då och tyckte jag är jobbig.

    Vi har inga släktingar som kan hjälpa.
    Maken har lovat  men.
    Min nuvarande kvinnas ex kom hem från jobbet och gick direkt till garaget,l kom in och lagade mat till SIG SJÄLV, inte till sin kärring och inte ens till sina barn!!!
    Jag har tyvärr insett hur många trasiga människor det finns. Älskar jag någon så är det helt ok , men jag vill verkligen inte vara någons "mjuklandning"
    Tyvärr har det gjort mig hårdare med åren. Är särbo med en fantastisk kvinna sedan 11 år men ....har svårt att släppa in henne i mitt liv.
    Varför är det så svårt att släppa in någon som bara vill väl?
  • Anonym (Molly)

    Känner så igen den där outhärdliga tröttheten och sedan alla krav man lägger på sig själv, som nu, man vill ge barnen fina minnen av julen.
    Kan bara trösta dig med att du är inte ensam, oavsett om du lever ihop med någon eller.
    Nen man retar sig mer på en partner som inte bryr sig!! 
    Tråkigt att din man inte bryr sig om julen, vet du anledningen? Kanske han inte är uppvuxen med julfirande i sin familj? 
    Förstår att det är där det krockar när ni inte delar samma känsla för julen, tråkigt.
    Har han alltid varit så kring julen? 
    Om han ändå är med på allt och glädjs av julen och det du fixar men ej lyfter ett finger så får han steppa upp och åtminstone vara med barnen och vara ute med dem då du går lugn och ro, han får fixa med maten till barnen och det vardagliga helt enkelt .
    Någon måtta får det ju vara och jag antar att han ändå äter av julmaten och glädjer sig av barnens klappar mm ?
    Ska ni fira jul på egen hand eller ?
    Om ni är hemma själva skulle jag köpa ALLT färdigt!!
    Skulle inte slita ut mig och känna att det ändå inte uppskattas.
    Barnen märker av din stress och är skett också väldigt trötta vid denna årstid dom varit mörk med tidiga uppvak till förskolan. Ändrade rutiner på det och kanske med vuxna som ej hinner med dem nu gör ju klart sitt.
    Har inga ttt ty letande ord få vi är många som varit i fin situation men det blir lättare när barnen blir äldre, partner som hjälper till och avlastar oavsett om hen gillar julen eller ej, man ställer upp för dem man älskar! 


    Är det vanligt att din man tar dig för givet och det du hör gör barnens skull dvs skapar fina minnen ?

Svar på tråden Jag orkar inte mer