Otrohet

Det första du måste förstå är att så länge du ställer upp med sex så behöver han inte lämna. Det är du som möjliggör att han stannar kvar.

Om du stänger kranen däremot och han inte får nåt hemma heller, det är först då en man ser behovet att lämna.

Verkar meningslöst, man vill väl att personen ska välja en för att han vill och för att han bryr sig om en, och inte för han är "tvingad" för att kranen är stängd?

Han bryr sig inte om dig så mycket, TS, jag skulle avsluta av den anledningen. Helt meningslöst.

Avsluta och köp dig något fint som tröst, eller kanske en resa att distrahera dig med. Skaffa dig ett bra liv utan honom och glöm skitstöveln.

Inget säger ju att han inte får nåt hemma. 

Tack alla ni som svarat. Jag har bestämt datum så många gånger och satt ultimatum. Vi blir osams. Han menar på att han är påväg. Att han är gift på papper men inte mer. Men jag vill ha mer än det här. Jag vill somna tillsammans. Inte leva dolt. Vi är båda förbi skaffa barn och hans barn är vuxna och mina på god väg. Jag tycker han borde låta mig gå men försöker jag avsluta blir han arg på mig (upplever jag) och då är jag där och försöker lappa och laga. Det är som ett gift. Har försökt dejta. Han blev rasande när han fick reda på det. Han har gått till kuratorn på vårdcentralen för att få hjälp med sig själv och hans issues som gör att han inte lämnar men känns inte som det hjälper. Han har en tid nästa vecka. Just nu pratar vi inte om det jobbiga alls för han pallar inte och det är så inte jag. 

Lever du själv?

Been there , done that. Har du känslor så avsluta. Jag var så JÄVLA dum och naiv, skyller på min förhållandevis unga ålder och personliga mognad. 

Dock var det inte att jag avslöjade oss, och hade nog aldrig någonsin berättat för hans fru, om det inte stod mellan att mitt rykte skulle bli helt söndrat medan hans skulle förbli bra. Det var en annan som avslöjade oss, och för en stund visste hans fru inte mer än att jag var inblandad , men inte att han var det. Men då jag bor på liten ort så visste jag att saker skulle spridas om mig(det gjordes klart för mig där och då), och ville inte det skulle drabba en annan helt oskyldig som råkade heta samma sak som honom.. så kände jag mig tvungen. Han gjorde också det klart för mig att jag skulle stå ensam i smutsen, oavsett vad jag gjorde och det fixade jag inte. Dock borde jag avslutat oavsett då jag började få känslor. 

Men det jag ville komma fram till. En affär kan man ha om det är på samma premisser. Är det inte det, så avslutar man. Hade han tyckt att det bästa i hans situation hade varit att vara med dig hade han avslutat det redan. Om du inte står ut med tanken att det här kanske är det enda som ni kan vara någonsin, eller att du ska vänta på utflugna barn så avsluta. Livet är way too short att leva så. 

Utöver den shitstorm man kan få utstå för att man var älskarinnan ( du kommer alltid vara den värre parten även om det inte är rättvist) så är det ett lidande att ha känslor för någon man inte kan vara med. Det är bäst avsluta. 

Om man bortser från det moraliska i att gå bakom ryggen på någon annan eller bidra till det, så kräver en otrohetsaffär att 
1. Båda är överens om vad det är man kommer ha mellan varandra - bara sex och njutning
2. Hög personlig mognad där man kan väga in riskerna med det man gör, och förstå konsekvenserna om man blir upptäckt
3. Att man avslutar så fort den ena får känslor /behov gentemot den andra som inte kan besvaras

Hade jag gjort om det idag hade jag avslutat så fort en tanke/önskan om "mer" kom. Bättre för alla. Vissa otrohetsaffärer behöver inte drabba de som inte är med, så länge ingen vet. Hans brud hade nog helst velat leva med tanken om att han var världens bästa man då han var duktig på att dölja sina spår, medan jag inte var det. 

Nu slutade det för mig med ett söndrat rykte och ett krossat hjärta. Vilket kanske var det man förtjänade. Men rädda dig, medan du kan! 

Det är han som förstör sin familj. Faktiskt. Det är han som har lovat trohet.

Och det händer att folk skiljer sig. Även om det vanligen blir älskarinnan som blir lämnad.

Det där kan man ju diskutera hur länge som helst. Vi vet ju inte heller hur dom träffades eller vem av dem som tog det första initiativet. Eller om TS visste att mannen var gift när hon blev kär i honom. Eller om mannen är en i raden, eller om han är TS' första och enda och stora kärlek. Det finns många parametrar att ta hänsyn till, innan man mäter upp skulden i andelar till maken respektive älskarinnan. 

Dock brukar den allmänna uppfattningen i sådana här fall vara, att älskarinnan är en "homewrecker". Och det är ingen komplimang.

I dina kretsar kanske. 

Du vill gärna svärta ner kvinnan märker jag. Men i ett äktenskap eller ett samboskap finns det bara två personer och de har båda ansvar för sitt äktenskap/förhållande. Och de är bara de två som kan bryta lojaliteten och troheten. 

Sedan tycker inte jag att man ska springa efter gifta män eller kvinnor. Men människor kan bli förälskade t.ex.  Men det där är en annan fråga, som inte har med trohet att göra.