Otrohet

Det du beskriver är inte tillräckligt för en skilsmässa. Jag tror att du egentligen inte vill såra henne och att det är inte bra om du skulle ta honom från henne. När du ringer honom eller träffas, skulle du då kunna fråga honom om han kan föreställa sig att du är hans syster? Säg till honom att du verkligen önskar att han tänker på dig och älskar dig som om du vore hans syster! Kan du klara att fråga honom det? Jag tror att det är för svårt att släppa honom direkt så vi måste hitta ett sätt där ni inte föder förälskelse känslor med mer energi. Men börja med att säga detta eller något liknande. På längre sikt ska vi hitta någon annan att fira jul med. Men inte än.

Du menar att vi ska fortsätta ha en relation men som vänner. Det har vi försökt. Vi faller tillbaka. 

Nej inte vänner. Syskon. Kan du föreställa dig att han är din bror?

Det går ju inte. Man kan inte föreställa sig att någon man legat med är ens bror! Vilket konstigt förslag.

Innebär det att du egentligen vill att han skiljer sig och att ni två gifter er?

Jag är inte TS.

Kommer du kunna älska och lita 100% på denna man om ni har en egen relation i framtiden, bara du och han?

Förstår inte hur folk lyckas trassla runt sina liv och hänga upp sig på en som uppenbarligen inte lämnar sin första..
Vi är tillräckligt många för att kunna ha egna partner...

Förlåt. Men ditt svar stämmer väldigt väl in på tankemönstret. Den grundläggande frågan är om TS verkligen innerst inne vill ta honom och splittra det gifta paret. Han är inte bror. Han är inte hennes man. Men kan hon tänka sig det ena eller andra?

Det som ligger närmast till hands är väl i så fall att se honom som en vän, inte en blodssläkting. Men det är också svårt i min erfarenhet, så länge som hormonerna sprutar. Det måste lugna sig först, så att man tappar lusten för personen, och det brukar ju också lugna sig med tiden. Lite beroende på hur ofta man kan träffas - kan man träffas ofta så går känslorna ned fortare. SEDAN kan man bli vän, om det finns tillräckligt mycket annat som drar när det fysiska inte lockar längre. Typ att han är trevlig och man har gemensamma intressen. 

...fast i ett sådant här fall med otrohet, så blir det också konstigt. Som vän skulle hon väl någon gång bli presenterad för hans fru, och då måste både hon och mannen ha pokeransikte. Har de det? En annan sak som lätt händer i min erfarenhet när man har varit intim med någon (även om man inte är det längre), är att man uppför sig för intimt fortfarande, med kroppskontakt och vad man säger till varandra. De vanliga hämningarna finns ju inte.

Därför är det jobbigt om ens man envisas med att umgås med ett ex också, även om hon var ett ex när man träffades och man inte är orolig SÅ. Men det märks liksom på deras kommunikation och blickar och sätt att ta på varandra, att de har varit ett par. Det finns ingen blyghet mellan dem, ingen konventionell hövlighet. 

Nej jag kan inte tänka mig honom som min bror. Självklart inte. Och ja det harju varit min önskan i snart tre år att han ska välja att skilja sig så att han och jag kan ha en riktig relation

Hur långt har du kommit i tankarna att hitta en annan man?

De bör nog inte ha kontakt alls egentligen. För enkelt då att falla tillbaka på gamla vanor, och inte bli fri. Inte kunna gå vidare på riktigt, men någon utan bagage, utan drama. Någon som är villig att satsa 100% på ett riktigt förhållande.

Sen är det bara jävligt konstigt att föreslå att de ska se varandra som syskon, men whatever.

Klipp bandet helt.

Efter 3 år borde han lämnat sin fru. Jätretråkigt med skilsmässa och svårt - men vem vill leva med en man som varit otrogen i 3 år? Där han har känslor för en annan? Alltså nej. Man är inte otrogen om man älskar sin fru/man. Man kan få känslor som poppar upp för någon annan, men när man tagit steget och varit fysiskt otrogen också då har man ju klivit ut .

Eftersom han inte avslutat med sin fru så  får du avsluta med honom. Det kommer ta lång tid för dig att acceptera förstås men fundera ut hur du ska ta hand om dig själv. Till slut ser du det allt klarare allteftersom.

Börjar landa där mer o mer. Men så rädd för att klippa precis när han ska lämna. Som att falla på målsnöret typ. Nu helg och då hörs vi knappt. Fler helger i rad där han inte ringt mig. Han orkar inte. Mår dåligt. Men det är som hela jag skriker efter kontakt. Jag fattar att det bara är att ta sig igenom hjärtesorgen men otroligt svårt att fatta ett beslut som gör så ont nu Men för att bli bättre sen 

Du har inte ställt ultimatum. Du har kommit med tomma hot. Han vet det.

Hade han verkligen vilja skapa ett liv med dig hade han gjort det. Du är kul sidotjej.

Han kan lämnar. Sen tar det sexmånader och han har hittat en ny bra tjej att flytta ihop med. Eventuellt behåller han dig vid sidan. 

Men hade han verkligen velat lämna sin fru så hade han gjort det.
Nu har han inte gjort det utan är kvar med henne fortfarande efter 3 år.
Det är en klassiker bland otrogna män att säga att de är på väg att lämna sin fru,att deras sexliv är dåligt eller obefintligt osv.
Så även om det är svårt så måste du nog försöka förstå att han bara har dig vid sidan av som något spännande som han inte får av sin fru.

Tystnaden talar för sig självt. Jag trodde att du på allvar försökte att hitta en man att dela livet med men inte kunde hitta någon, jag trodde att du skämdes som åtrådde en man som tillhörde en annan kvinna, och eftersom du träffade denne man så ofta trodde jag att du tvingades träffa honom i jobbet eller föreningslivet ofrivilligt. Är det då tvärtom? Men kära nån! Att med berått mod sticka in en kil mellan man och hustru och försöka tillskansa sig något som inte alls tillhör dig är ju så fruktansvärt fel. Är det verkligen så att du är helt utan moralisk kompass? Du skrev i trådstarten att du visste om att ni uppförde er som svin, men anledningen till att du gjorde det var inte att du själv skämdes, det var mer för att dela med dig av det kollektiva ansvaret med mannen. Men du måste ju själv ansvara för dina egna handlingar. Om det är så att du inte behöver träffa denna man dagligen i ditt arbete eller föreningsliv så är det ju hur enkelt som helst. Det är ju för f.n bara att avbryta relationen nu med en gång. Det är ju hur lätt som helst. Det är bara att bryta. Nu. Och en sak skall jag säga dig och det är att även om du lyckas erövra denne man så kommer det aldrig någonsin att bli ett lyckligt förhållande. Det är ett förhållande som bygger på svek och brustna löften. Den mannen har en gång i livet lovat en kvinna att han skall älska henne i nöd och i lust till dess döden skiljer dem åt, men det blir Du och inte döden som skiljer dem åt. Jag kan referera till två fall av med mig nära relationer, och jag skäms för att jag inte ingrep och förhindrade dem, men i båda relationerna skämdes männen för deras gärningar så mycket att de fick sömnproblem och psykiska problem, vilket ledde till deltidssjukskrivningar i båda fallen. Och de problemen kommer efter skilsmässan. Inte under tiden de var otrogna. Så, ja i båda fallen fick kvinnorna var sin invalid till man som straff för det de hade gjort. Men, vem vet, det kanske går bra för er. Tycker du att det är värt risken?