Otrohet

Det du beskriver är inte tillräckligt för en skilsmässa. Jag tror att du egentligen inte vill såra henne och att det är inte bra om du skulle ta honom från henne. När du ringer honom eller träffas, skulle du då kunna fråga honom om han kan föreställa sig att du är hans syster? Säg till honom att du verkligen önskar att han tänker på dig och älskar dig som om du vore hans syster! Kan du klara att fråga honom det? Jag tror att det är för svårt att släppa honom direkt så vi måste hitta ett sätt där ni inte föder förälskelse känslor med mer energi. Men börja med att säga detta eller något liknande. På längre sikt ska vi hitta någon annan att fira jul med. Men inte än.

Du menar att vi ska fortsätta ha en relation men som vänner. Det har vi försökt. Vi faller tillbaka. 

Nej inte vänner. Syskon. Kan du föreställa dig att han är din bror?

Det går ju inte. Man kan inte föreställa sig att någon man legat med är ens bror! Vilket konstigt förslag.

Innebär det att du egentligen vill att han skiljer sig och att ni två gifter er?

Jag är inte TS.

Förlåt. Men ditt svar stämmer väldigt väl in på tankemönstret. Den grundläggande frågan är om TS verkligen innerst inne vill ta honom och splittra det gifta paret. Han är inte bror. Han är inte hennes man. Men kan hon tänka sig det ena eller andra?

Det som ligger närmast till hands är väl i så fall att se honom som en vän, inte en blodssläkting. Men det är också svårt i min erfarenhet, så länge som hormonerna sprutar. Det måste lugna sig först, så att man tappar lusten för personen, och det brukar ju också lugna sig med tiden. Lite beroende på hur ofta man kan träffas - kan man träffas ofta så går känslorna ned fortare. SEDAN kan man bli vän, om det finns tillräckligt mycket annat som drar när det fysiska inte lockar längre. Typ att han är trevlig och man har gemensamma intressen. 

...fast i ett sådant här fall med otrohet, så blir det också konstigt. Som vän skulle hon väl någon gång bli presenterad för hans fru, och då måste både hon och mannen ha pokeransikte. Har de det? En annan sak som lätt händer i min erfarenhet när man har varit intim med någon (även om man inte är det längre), är att man uppför sig för intimt fortfarande, med kroppskontakt och vad man säger till varandra. De vanliga hämningarna finns ju inte.

Därför är det jobbigt om ens man envisas med att umgås med ett ex också, även om hon var ett ex när man träffades och man inte är orolig SÅ. Men det märks liksom på deras kommunikation och blickar och sätt att ta på varandra, att de har varit ett par. Det finns ingen blyghet mellan dem, ingen konventionell hövlighet. 

Nej jag kan inte tänka mig honom som min bror. Självklart inte. Och ja det harju varit min önskan i snart tre år att han ska välja att skilja sig så att han och jag kan ha en riktig relation