• Flisan83

    felsydd i underlivet

    Jag är så trött. Trött på att ha ständigt ont!!!! Min äldsta son (född -01) kom till världen ganska fort, jag sprack mycket och blev sydd i ca 45 min. Jag kunde nästan inte gå på 3 veckor, men som förstföderska trodde man att det var normalt.

    På efterkontrollen hittade dom ingenting onormalt, så jag skickades vidare till ungdomsmottagningen(var bara 18 år), därifrån skickades jag vidare till en gynläkare på vårdcentralen, hon skickade mig vidare till gyn som sedan skickade mig vidare igen..efter 1½ år kom jag till en underbar specialist som hittade felet.

    JAg hade då haft smärta hela tiden. Jag kunde/KAN inte ha ett fullt fungerande sexliv, gå på toa ordentligt- varken kissa eller bajsa, träna, sitta på huk, lyfta tungt M.M. Det visade sig iallafall att jag blivit felsydd. Dom hade sytt ihop för stramt och för mycket och lämnat slemhinnor hängande utanför. Jag hade därför fått en kraftig ärrbildning i mellangården p.g.a detta.

    Det har nu gått 5 år sedan detta hände och jag har knappt fått någon hjälp. Jag har fått ett till barn i mellan( född -04) och är gravid igen. Vi valde att skaffa våra barn tätt så jag kan genomgå den "stora operationen" när vi är färdiga med bebisgörandet =)....

    Jag ska så fort jag slutat amma, öppnas upp *?* allt som är felsytt, både uppåt i slidgången och i mellangården för att sedan sys ihop igen. Det är en stor operation med både plastikkirurger och gynläkare inblandade. Efter denna operation så vägrar jag att skaffa fler barn. Jag skulle aldrig aldrig överväga att förstöra mitt då nya underliv!!!!(och kejsarsnitt är inget val för mig)

    Livet känns ganska trist ibland när man har så fruktansvärt ont att man inte vet vart man ska ta vägen.

    Men som barnmorskan sa: Om ni vill försöka ha ett helt samlag så smörj in med bedövningssalva och ta 4 alvedon så kanske det känns bättre.....???????

    Finns det någon som har varit med om liknande??? Det pratas nästan aldrig om förlossningsskador på modern. Det skulle vara så skönt att ha någon med liknande problem att prata med.

    Massa kramar/en liten lessen Lina

  • Svar på tråden felsydd i underlivet
  • skruttis77

    Flisan: ska du föda vaginalt den här gången oxå? kunde de inte sy rätt efter andra förlossningen eller blev det fel då med?

    Vad gör de om du brister en gång till syr de bara "hjälpligt "ihop det då eller?

    Du är jättemodig som vågar föda vaginalt igen, mig får de hellre avliva än att jag gör om det.

  • Helle04

    Oh, stackare. *kram* Hoppas så att det blir bra med din operation.
    Fick också en total sfinkter ruptur o det har varit kämpigt mellan varven. Är inte 100 procent men mycket bättre. Hade en väldig tur med att läkaren som sydde även bad en annan kirurg dubbelkolla allt då jag spruckit i tarmen...så det blev ordentligt gjort. Det skrämmer mig att höra att jag uppenbarligen har haft tur...och att de inte verkar vara så nogräknade om hur de skönter "reparationerna" av ens ädlare delar. HUA!

  • Flisan83

    Jag födde vaginalt igen efter många om och men. Vi var in och diskuterade kejsarsnitt men till saken hör att jag är mycket rädd för sjukhus och sprutor... Men jag KRÄVDE att bli igångsatt och att jag fick en äldre van barnmoska. Hon som sydde mig fel var ung och ny *hua*

    Det som var så lustigt var att dom hoppades på att jag kulle spricka upp allting igen så de kunde åtgärda allting på en gång efter förlossningen, men jag sprack ingenting.Konstigt med tanke på att Elias (1:a) vägde 3650g och Elliot (nr 2) vägde 4120g..

    Den här gången är jag mycket mer osäker...jag har så fruktansvärt ont just nu och de kan göra operationen under tiden när jag är gravid...men då blir det ju kejsarsnitt.. Så många tankar maler kring i huvudet. Därför ska jag in till specialisten och samtala om hur/vad man kan göra och hur jag vill ha det...

    Jag är så orolig att känna att jag går miste om förlossningen om man tar kejsarsnitt...kände lite så när jag blev igångsatt oxå. Det var inte det här mysiga ":oj vad det där den första värken väntan"...det är så mycket att tänka på...

    VAd många det är som fått en total sfinkter ruptur...jag trodde att det var jätte ovanligt???!!?

  • skruttis77

    Det är nog inte jätteovanligt med sfinkterrupturer, tyvärr så har de ökat. Händer väl i ca 5 proc av fallen, alltså är det väldigt stor chans att ens förlossning går bra!

    Vissa faktorer ökar risken för stora bristningar, sugklocka och tång är väl de största riskfaktorer i kombination förstföderska ( rätta mig om jag har fel) och att det är bråttom att få ut barnet. Min BM som var med vid förlossningen sa att som personal så håller man lite andan när sugklockan kommer fram och tänker hoppas det går bra, oftast gör det det men inte alltid.

    Det är inge roligt kan jag säga att tillhöra den här skaran kvinnor som fått sfinkterskada.

    Det upplevs som vanligt eftersom detta är ett sådant forum där vi kan diskutera sådant här. Det är ingenting som man vill tala om med vem som helst. Jag är inte återställd efter min förlossning ( hoppas vid min gud att jag blir) men det är ingen som märker det i mitt vanliga liv, jag lägger otroligt mkt energi på att dölja det hela.

    Man pratar ju inte om sådana här saker, inte jag iallafall. Därför tycker jag att det är så skönt att kunna diskutera här och att man ser att det finns andra som går igenom samma saker.

    Flisan : hoppas du inte känner dig bestulen på din tråd?

  • Madja82

    Usch! Blir så vansinnigt arg när man läser sånthär...

    Under min förlossning sbrast jag bara lite, ett stygn här o ett där, typ. Blev totalt 6 stygn lite varstans (inuti om man säger så)

    "skönhetsoperation" kallade bm det så hurtigt för... IN MY AS (ursäkta uttrycket)

    Jag har en knuta som gör vansinnigt ont i mig. Gått hon bm som jag hade när jag var gravid, som sa att ett stygn kapslat in sig,, fick tid till gyn som inte såg stygnet. Jag skulle vänta ett halvår MINST! + att ena blygdläppen (inre) ser ut som de slippt ett "V" och det "hänger" en bit utanför, som gör ont konstant. Känner varje steg jag tar att det skaver,,,

    Gynläkaren (som var man) satt hela tiden o sa hur "fint" det var.. FINT (!) jag går inte till gyn för att höra att det ser fint ut, jag vil ha hjälp! Jag har ju ONT!

    Fick ett nr av bm att ringa till hennes gyn (min bm var privat)

    ska dit den 2a.
    Saken är den att i o med att mensen kommit är kroppen "färdigläkt"

    Jag hoppas på en operation. Så man slipper detta, har haft det såhär i 5 månader drygt. Så jag förstår dig ts till fullo.

    ang framtida barn så blir det inga fler för bm vid förlossningen ignorerade mig totalt, höll fast mig, gav mig ingen smärtlindring (bara lustgas) å efter nästan 15 timmars födsel, brustit, o sytt utan bedövning föder jag ALDRIG mer barn,
    Ska ha på papper INNAN jag ens blir gravid att jag SKA ha snitt,, får jag inget inga fler barn...
    6 är inte att tänka på,, kan inte få orgasm mer heller pga detta...

    Men nog om mig nu ts,, jag håller på dig, hoppas du får hjälp,, det e ju helt sjukt att man ska behöva ha det så, pga SLARV från deras sida..

    Många kramar

  • Flisan83

    Skruttis77: JAg tycker absolut inte att du stulit min tråd. Även om vi inte har samma problem så känns det så otroligt skönt att ha andra att prata med.

    Det är ingen jävel som under en föräldrautbildning nämner "men efter förlossningen då?" det är nog ingen som tänker på hur illa det igentligen kan gå...det säger sig självt att det ine är mänskligt att ett barn ska komma ut ur detta lilla hål..?!

    tjejen82: det är hemskt att inte bli trodd. Jag vet hur det känns. Det spelar ingen roll vad man säger...."det ser ju bra ut". Spelar det någon roll om hur det ser ut???? Man har ju ONT!!!
    Ge inte upp, var envis och kräv operation. Man får ingen hjälp nu för tiden om man inte är envis och bitchig.... Lycka till med allting!

    Kramar

  • Helle04

    JO, ligg på om att få operation/hjälp om det inte är bra.

    Måste ge en eloge till Södersjukhuset i Stockholm som tagit väldigt bra hand om mig efter sfinkter rupturen (var så förvånad så jag undrade om det var ett forskningsprojekt men de såg undrande ut och sa att det var väl självklart att de skulle hjälpa till för att jag skulle bli återställd...Har kompisar i andra landsting som inte fått den hjälpen utan fått bråka mycket!) Följande grejer hände utan att jag behövde be om det: uppföljning hos specialist (2 gånger), ultraljud av skadorna och 4 besök hos sjukgymnast för träning. Nu tycker jag att träningen hjälpt mycket men annars så erbjöd de operation.

    Tyvärr tycker jag att man hanterar skador i samband med förlossning nonchalant...när jag låg på sjukhuset (i en vecka) pga rupturen och en stor blodförlust så ville jag vara sjukskriven för den tiden då jag ju låg där för medicinsk behandling. Läkaren vägrade först med motivering att man aldrig sjukskriver för fölossningsskador, för då skulle man få sjukskriva så många! Jag blev asförbannad och sa att om det varit en karl som hade fått hela underlivet uppslitet o hade inre o yttre stygn plus förlorat 2,6 l blod på kuppen så skulle han ha blivit sjukskriven både för tiden på sjukhuset och en tid därefter. Tyckte att det luktade kvinnoförtryck lång väg och att de behandlade mig som en gnällig kärring...(BM log så jag tror hon var på min sida)...Ja, efter en halvtimme kom läkaren in o meddelade att jag var sjukskriven för när hon läst journalen så var det ju allvarliga skador (skitpinsamt för hon hade ju undersökt mig strax innan mitt anfall) och jag blev sjukskriven i 3 veckor. Guld värt då jag var så yr att jag inte kunde bära min baby.

    Vad jag försöker säga: Stå på er o bråka för er rätt...ja, det är skitjobbigt men jag tycker att det är en jämställdhetsfråga att vi blir tagna på allvar i vården...och varför inte berätta om den hjälp andra fått i andra landsting. De måste få lite press på sig! Lycka till!

  • skruttis77

    nej precis det är ingen som talar om efter förlossningen, jag kommer ihåg hur jag att på toaletten och tjöt av smärta och ångest ochtyckte attdethela var 100 ggr värre än förlossningen, men jag skulle stå ut med den smärtan det allra värsta är väl att man fått livet förstört.

    Helle04: Jag fick en total ruptur ( brast typ så mkt det som det går på den ledden)jag har inte fått göra UL, jag ringde och grät efter 4 v och undrade om ngn verkligen inte skulle titta på det hela, en BM som var skitirriterad men till slut så bokade hon in en läkartid. jag skulle egentligen bara ha 1 (!) återbesök. Sjukgymnast fick jag komma till 2 ggr, 1 ggr ringde jag själv. Nu ska jag på ett läkarbesök igen, är livrädd att hon ska säga att livet inte blir bättre än så här sorry!. Mig skickade de hem från BB med ett HB på 75, men jag ville iof hem, kunde lika gärna ligga hemma med alla smärta och rädsla, fick inte mer hjälp på BB.

  • Helle04

    Skruttis 77: Usch vad förbannad jag blir att de inte tar hand om dig! Tycker du att det blivit bättre av att du knipigt? När födde du? Fram till ett år så tyckte jag att det blev kontinuerligt bättre....o min sjukgymnast sa att man får ge det minst ett år innan man vet hur det blir...och att knip kan hjälpa mycket. Om det är så att man har stora problem så kan de operera om muskeln. Ett UL för att se hur muskeln ser ut är bra....kanske kan du fråga läkaren om detta? De måste ju ha en plan så att du får hjälp. Skickar lite styrkekramar så att du orkar stå på dig!

    Jo, även jag blev hemskickad med ett lågt HB (de gav mig för lite blod men fick sedan järntransfusion som nog hjälpte lite)...o så även min syrra. Verkar vara vanligt det där...förstår inte riktigt hur de tänker att man skall kunna ta hand om en liten baby om man är svimfärdig eller svimmar!

    Känns som om det behövs lite nytänk kring hur de behandlar en efter förlossningen...vi får väl uppmuntra de som gör det bra o skälla o vara envisa på de som inte gör ett bra jobb.

  • Helle04

    Skruttis 77....glömde säga att genom att göra UL kunde de se att det inte är läge att föda vaginalt om det blir någon annan gång. Tycker att det kan vara bra att veta. Har en kompis som också fått en ruptur (inte lika illa som min) och hon fick själv välja hur hon ville föda. Hon valde tillslut att föda vaginalt och tack och lov gick det bättre den här gången.

  • nina80

    Oj, stå på er tjejer! Jag förvånas gång på gång när jag läser om andras förlossningar och hur de blir behandlade med t ex klipp och sydda utan bedövning.
    Jag är så otroligt glad att jag fick föda på BB Stockholm. De har en bra policy. Det är kvinnan som föder och det är hon som bestämmer. De är väldigt restriktiva med klipp och de skulle aldrig klippa eller sy utan bedövning. Bedövning är kvinnans rätt. Tack vare dem är jag jätte nöjd med min förlossning och jag klarade mig på enbart lustgas. Enligt dem är det aldrig för sent för en bedövning och det var det som gjorde att jag kunde vänta med EDA, eftersom jag visste att jag hade kraften att säga NU om jag ville ha den även om jag varit öppen 10 cm.
    Jag sprack en del också men klarade mig precis från sfinkter ruptur. Det hade jag mig själv att skylla, eftersom barnmorskan sa att jag inte skulle krysta precis när huvudet trängde ut, men jag kände att jag aldrig skulle hinna få ut hela huvudet under den värken om jag inte själv hjälpte till (det ville jag för det gjorde så ont) så jag tog i allt vad jag hade och fick ut huvudet...

    Ja, dessa bristningar ökar och det är för att vi använder mer bedövning och inte känner hur och när vi ska krysta, vi använder mer sugklocka och tång det också till följd att bedövningarna och dessutom krystar vi fel (vi trycker på som om vi skulle gå på toa istället för att låta kroppen sköta det själv). Vi är konstruerade för att vi ska klara av en förlossning utan att brista!

  • skruttis77

    Helle04:
    Det är 5mån sedan förlossningen
    Läkaren som jag var till kände och tittade på sfinkter och så fick jag knipa, hennes primära bedömning var att jag hade god knipförmåga. Jag tycker att det går väldigt långsamt, mina problem är att hålla gaser. Det har blivit succesivt lite bättre men det är inte bra! Jag känner mig jättetressad för jag har känt ngn slag deadline vid 6 mån, är jag inte bra då så blir jag aldrig bra, men jag vet flera som säger att det tar längre tid än så. Men det är svårt att inte oroa sig! Skönt att höra att du mår bra iallafall, kan tänka mig att vi fick samma typ av skada. Jag har skrivit ganska många inlägg om sfinkterrupturer för jag mår så himla dåligt av alltihop, så det skänker alltid hopp när det finns fler och att ni känner hyfsat återställda.

  • Helle04

    Skruttis 77...jag tror att det kommer att bli bättre...fes väldigt okontrollerat i början ...nu funkar det mycket bättre...kan inte säga när det vände men det var efter 6 mån fram till nu (16 mån efter)i alla fall. Kör dagliga knip o det har gjort att jag fått mer kontroll!

    Nina 80: Några tillägg till varför det blivit vanligare med större bristingar: Sjukgymnasten som specialiserade sig på sådana här skador sa att BM inte längre var lika aktiva i att förebygga skador då trenden är att de inte skall ta kontroll över förlossningen. Hon sa att ett annat skäl var att mammorna blivit äldre...och att man driver på förlossningarna mer med värkstimulerande dropp.

    Jo, blev förbannad när BM sa att jag skulle krysta som om jag skulle bajsa...snacka om att komma med felaktig information. Man skall ta i med övre magmusklerna...kanske var jag lite väl effektiv med mitt krystande då hon kom ut på en krystvärk m sugklocka ...det skulle ha gått på två så att hon skulle ha roterats men så blev det inte....o därav en stor bristning.

  • Helle04

    Flisan 83: sorry för en massa utläggningar om bristningar...Tycker jäkligt synd om dig o det är hemskt att du inte fått hjälp. Är lite förvånad över att det krävdes en specialist för att se vad som var fel...låter ju förfärligt illa sytt. Hoppas så att det blir bra av din operation!

  • Flisan83

    Helle04: Det är ingen fara...min skada låter som en liten flisa av en stock jämfört vad ni varit med om....att läcka avföring och gaser måste vara hemskt.

    Specialisten såg felet med hjälp av ultraljud. Först trodde de att dom sytt fast slidgången i tjocktarmen..*?!* Många gånger har man undrat om det verkligen är i Sverige man bor...

    Hur har det gått för er alla med skadestånd från försäkringsbolag? Har ni blivit nekade eller fått ut penagr för sveda och värk?!?!

Svar på tråden felsydd i underlivet