Varför barnfritt bröllop?

Man kan ju diskutera sig blå i frågan barfritt bröllop eller ej o saken är ju rätt enkel, det finns inga "rätt eller fel"

Personligen tycker jag dock att formuleringar som "Barn är livets stora gåva men den här gången får de vara hemma och sova" odyl. är rätt fåniga, som om brudparet redan i inbjudan vill "försvara" sitt val av barnfritt....

Jag tycker inte bröllop ska vara barnförbjudna. Sen kan man välja själv om man ska dricka att inte ta med sig barnen, och självklart gå ut ur kyrkan med dem om de skriker.. barn är barn, men ett bröllop är ju en riktig fest där hela byar förr har deltagit.

Annars är detta ett ypperligt tillfälle att visa barn att man kan ha kul utan alkohol.

Hej MrsArvid!

Ja, jag menar allvar. Jag känner mig kränkt å mina barns vägnar också om de uttryckligen INTE är välkomna. "Hundar, judar och barn äga ej tillträde", liksom. Som sagt så brukar inte så många barn komma ändå om de inte uttryckligen välkomnas, det hör väl till god ton det också att inte ringa och fråga: "Hej du, jag blev bjuden till ditt bröllop, och jag tänkte bara meddela att jag tar med mina 8 barn, farfar, mamma och svärmor också, det går du väl med på!"

"Barnfritt" är så onödigt och kränkande.

Vi hade barnfritt bröllop och vi har inte fått något annat än positiva kommentarer om det. De föräldrar som kom till vårt bröllop såg det som en chans att få äta och dricka gott, dansa så sulorna glödde och umgås med alla vänner o släktingar utan att behöva springa efter sina barn hela kvällen. En del tog faktiskt in på slottet och hade en romantisk weekend i samband med bröllopet. Inte något fel med det väl? Förstår inte varför man inte kan koppla av en endaste kväll utan barnen och vara glad och nöjd med det och se det positiva i det. Är dessa föräldrar ALDRIG iväg från sina barn, jag menar går man aldrig ut och äter tillsammans med sin man/sambo eller på bio eller något annat trevligt vuxet annars heller?

Måste tillägga att vi själva varit på hela två bröllop utan vår dotter som idag är 13 månader. Var hur trevligt som helst

Håller med Bree!

Jag skulle acceptera en inbjudan där det framgår att det är barnfritt. Tycker dessutom att det lät jätte bra det LillaBus skrev, där har man på ett fint sätt visat att barn är ok, men nu är det föräldrarnas tur att släppa loss. Skulle också se det om en chans att få en kväll tillsammans, då båda får sitta i lugn och ro och äta osv.

Men sedan tycker jag också att bröllop är en sådan fest som barn gärna borde få vara med på. På alla bröllop jag varit på har det varit barn med. Vissa barn har mor-eller farföräldrar hämtat då det blivit sovdags och föräldrarna har kunnat stanna och ha kul hela natten lång. Mindre barn har man lagt att sova i vagnen osv. På ett bröllop hade brudparet fiffigt hittat på en lekhörna för barnen var det också fanns tv och dvd (mycket uppskattat). Ingen har på ett enda bröllop tyckt att det varit opassande om barnen gått bort från bordet. Alla bröllop förutom ett har det varit buffé och det har fungerat utmärkt. Lite barnarop, gråt, lek i kyrkan är ok, tycker jag.

Som inbjuden är man tvungen att acceptera brudparets önskan, det är deras dag!

Vi bjöd in med namnen på dem vi bjöd in och ändå ringde ett par och tackade ja för sig och sina två barn. De avböjde då helt och sa att de inte fick någon barnvakt- två månader innan!
Vi hade som sagt *barnfritt* helt enkelt för att vi ville att ceremonin i kyrkan skulle vara vår stund och en ostörd stund, samt att vi visste att en 3-4-timmarsmiddag är mer än vad barn klarar av. Ville inte ha föräldrar som jagade runt efter trött barn heller. Vårt bröllop var en fest för vuxna helt enkelt- det ordnas en massa fester med barnen annars. Tycker med andra ord inte alls det är konstigt att en del vill ha bröllop enbart för vuxna

Jag blir kränkt av orden:

"Bara att välja ordet "barnfritt" visar ju vad det är för slags människor: Fritt från lekfullhet, glädje och välkomnande. Bara vuxna kan fås att spela stela, exklusiva och högfärdiga på det sättet de har tänkt sig sitt bröllop.""

Vårat bröllop var varken fritt från lekfullhet, glädje eller välkomnande, var ej heller på något vis stelt, exklusivt och högfärdigt. Jag älskar barn, är nog en av dom barnkäraste personer som finns men jag och min man tyckte, som så många andra, att små barn inte har så stort utbyte av att vara på bröllop. Vi ville dessutom kunna fira våran stund tillsammans när vi blev man och hustru utan att behöva oroa oss för ledsna och kinkiga bebisar/barn och stressade föräldrar.

Vi ska ha barn i September, blir vi bjudna på barnfritt bröllop efter det så har jag STÖRSTA förståelse för föräldrarna.

En sak till, hur kul är det för barn och sitta på ett slott med en tre timmars middag med det ena talet efter det andra och inte få säg ett knyst knappt. Nä, de har nog roligare hemma med mormor eller vilken barnvakt de nu får.

Och som någon annan sa tidigare i tråden, en fest med ganska mycket alkohol är inget för barn tycker jag.

Men man väljer hur man ser det... Man kan ju sura för det mesta om man vill.

Men är man nu en sån som inte kan vara iväg från barnen är det väl trevligare att kunna komma än att inte göra det alls, för att man hellre vill vara hemma med barnen. Om brudparet bestämmer att barn inte får vara med, och tycker att föräldrarna borde slappna av, ha romantisk weekend o s v, så har de ju liksom bestämt hur de tycker att en förälder skall vara. Alla är inte så.

Jag ber om ursäkt för att du känner dig kränk, MrsArvid. Gör inte det! Jag tror inte att du är stel och livlös och avskyr barn, men det finns vuxna som är sådana, och de är klart otrevligare än barn. Man kanske skulle föreslå ett "barnhatarfritt" bröllop istället!

Min mening: Tycker att barn är välkomna i kyrkan, men inte på festen efter. Därför att ofta dricker man alkohol på efterfesten och jag tycker inte att alkohol och barn är en bra kombination. Har man ett alkoholfritt bröllop tycker jag att det är fritt fram för barn. Sen så var jag på ett bröllop för ett år sedan, där barn som ammas och barn från 16 år var välkomna, det tycker jag också är ett bra alternativ.

Tack för mig

Jag tycker att brudparet själva måste få bestämma hur de vill ha sin stora dag. Vi gifte oss i somras och för oss var det självklart att bjuda alla våra vänner, även de små. Det blev ett stort, härligt och smått kaotiskt bröllop, precis som vi ville ha det ! Men visst hände det saker som jag kan förstå om man inte vill vara med om, som att kompisarnas ungar körde över fållen på min kjol med en cykelkärra tex. Och visst blev talen avbrutna och visst var många föräldrar tvungna att gå från bordet hela tiden osv. Så det blir ju mycket rörigare med barn, speciellt om man känner många. Så jag har full förståelse för att man kan vilja ha barnfritt också!

Hej!

Har läst lite i tråden och tycker väl som de flesta att naturligtvis är det brudparet som ska få bestämma över sin stora dag. Jag har varit både på barnfritt bröllop och bröllop med massor av barn och de har varit lika trevliga

Läste att det var några som ifrågasatte varför brudparet själva + de närmaste fått ha med sig barnen på festen? Det är väl ganska självklart för antagligen är barnens mor och farföräldrar med på festen + de närmaste vännerna. Småbarn vill man ju inte gärna lämna hos någon de inte känner..? Eller?

Jag tycker att ett bröllop ska vara en familjefest och ingen vuxenfest!

Rent principiellt tycker jag att det är upp till brudparet.

MEN, när vi gifte oss hade jag inte en tanke på att skriva något om barn i inbjudan. Jag kan ju säga att INGA av våra vänner som har barn tog med dem och de enda barnen som var med var mina släktingars. Inte EN ENDA gång märktes eller störde barnen. Vi hade satt de med barn på lämpliga ställen så att det var enkelt för dem att gå ifrån om de behövde. Mina små kusiner som var blomflicka och ringbärare satt nära mig och min man (närmst oss i mittenraden av E:et ut från honörsbordet) och som jag minns det så sprand de omkring och lekte med de andra barnen och satt vi borde i omgångar. Jag tyckte inte det var ett dugg provocerande att de inte satt igenom en flera timmar lång middag!

Nej, sitta still i flera timmar är inte alltid kul för vuxna heller. Då kan ju barnen vara en ursäkt att gå ifrån!