Jag väntar mitt första barn med BF den 31 dec. Jag är otroligt rädd för epiduralbedövning. Kan inte ni som fått denna berätta om era upplevelser kring den. Gjorde det ont att få den? Drog den ut på förlossningen? Berätta allt! Kanske kan bota min räddsla något...eller så kanske jag rentav får bekräftat för mig att det inte är ett alternativ för mig och jag slipper fundera. Tackar
Epiduralen var det bästa i hela förlossningen, hamnade direkt i sjunde himlen efter 52 timmar värkar! Gjorde inte alls ont att få det, effekten kom inom 10 minuter. Fick sedan påfyllning varannan timme samt värkstimulerande vilket är standard. Efter 5 timmar började krystvärkarna så det drog absolut inte ut på tiden. Krystade stående o sittande på en pall o det gick hyfsat fort. Sprack knappt nåt trots stor bebis. (Eda har dock ingen effekt vid krystander).
Inga biverkningar av eda, inga problem med att kissa heller. Så jag rekommenderar eda varmt. Lycka till!
Det är väldigt olika hur man upplever epidural.Får många är det en välsignelse,men för mig var den bara ett hinder.Det gjorde ont att få tycker jag,man fick ha en slang+ elektroder för kontroll av barnets puls och den fördröjde värkarbetet så jag fick få dropp med värkstimulerande dropp=smärtsammare värkar.Under utdrivningen har den ingen effekt alls.
vad har den för bivärkningar? kan man må illa och kräkas av den?
Jag mådde åtminstone inte illa(det tror jag inte att man brukar göra av den),men hade ibland ilande smärta i ryggen under några veckor efteråt.Nu är det snart 9 år sen jag använde den(under min första förlossning),men jag har för mig jag repade mig snabbt efteråt,bortsett från att förlossningen blev,tycker jag,onödigt långdragen.
kan starkt rekommendera eda:n... den gjorde inte ett dugg ont.. kändes lite obehagligt... som att sticka genom brosk.. 
men det kändes bara liiite..
men titta inte på nålen innan.. det gjorde inte jag i varje fall
Jag fick en EDA som först tog rätt bra men som efter en timme slutade verka i ena kroppshalvan, tydligen något som händer ibland. Jag blev även bedövad i ena benet så det kunde jag inte röra ordentligt och jag kunde inte kissa. Jag kände inte några krystningsvärkar och kunde inte krysta. Min dotter föddes sedan med kejsarsnitt, något som inte berodde på EDA:n utan på att jag har ett för trångt bäcken (fick veta i efterhand) men jag tror att mycket gick dåligt under min förlossning pga EDA:n. Jag skulle inte ta EDA igen om jag skulle föda normalt igen (blir nu planerat snittad nästa gång).
Ni som tagit EDA har ni kunnat kissa efteråt? Det e en av mina stora rädslor med att ta den att jag ska behöva ha kateter, gör inte det ont?? har också hört att det e större risk att spricka, tror ni det stämmer?
(föråt att jag lånar din tråd för mina orosfrågor...)
Utan EDA så trodde jag att jag skulle dö på förlossningen. Sticket kändes inte allt jämfört med värkarna jag hade. Jobbigt att ligga stilla när man har så ont bara. Bedövningen gjorde så jag slappnade av och en timma senare var min dotter ute! Snabb förlossning o ingen sugklocka!!
Så att TS redan fått sitt barn... Hur gick det? blev det Epidural?
Höll på att få panik innan jag fick EDA. De spräckte fosterhinnan, så värkarna blev snabbt starka utan att jag riktigt hann med.
Det fungerade helt perfekt för mig. De gav också medicin för att värkarna inte skulle avta, så förlossningen förlöpte i normal takt för en förstföderska, jag fick äntligen sova en stund efter dygn av värkar som inte ledde nånstans. Jag kände inte av några värkar med EDA, bara att trycket neråt ökade. De fick sätta kateter åt mig, men det kändes inte alls (edan satt i ännu). Ingen värk någonstans efteråt heller. Skicklig läkare! 
Jag skulle ta EDA igen.
var med på en förlossning där hon hade mycket ont, fick en Spinalbedövning i ryggen och förlossningen blev nästintill smärtfri, krystade bra och sprutan var inte så hemsk att lägga.
jag som har lite av förlossningsskräck hade tillochmed kunnat tänka mig att föda igen om jag fick samma barnmorska ochbedövning.
menar du efte förlossningen att det ska var svårt att kissa?? jag har inte haft några problem i varje fall...
jag sprack inte ett dugg men klippt blev jag.. men det berodde inte på EDA:n jag fick den lagom så bedövningen gick ur till krystvärkarna... så jag kände dom, krystvärkarna.. ville inte det men det gjorde jag..!
Haha... ts har ju fått sitt barn.. men var e hon... och tog hon eda???? 
Har tagit EDA två ggr och varit jättenöjd båda gångerna. Det känns inte alls och man får den ju först när man har etablerat värkarbete = ganska ont, och jag andades lustgas under tiden. Hade inga biverkningar alls och kunde kissa.
Jag ska strax föda igen, andra gången. Och jag kommer begära EDA direkt. Utan den kan jag inte klara smärtan. Jag var uppe och gick typ 5-10 minuter efter förlossningen, gjorde både nr ett och två kort därefter. Hihi...
Jag vet inte vad jag ska svara på detta....
Jag är TOKRÄDD för sprutor och allt sånt där!
Men med mitt första barn så tog jag den,mot alla odds,alla hade sagt till mig att jag inte skulle märka av den,efterssom man är så fokuserad i nått annat...
Psst vilket skitsnack....jag kunde inte tänka på något annan än det jag hade i ryggden...sååååå obehagligt.
Kan inte säga att den gjirde ont,men det va obehagligt....
Sen hann den inte ta,för det gick för fort!
Denna gång ska jag lära mig fullt ut att andas....
Halloj alla goa folk! Sitter nu med min lilla sovande guldklimp i famnen och läser igenom tråden. Ett tag sen jag var här nu. Edan togs och det med glädje! När jag var inne på mitt fjärde dygn av värkar hade jag inte så mycket kraft kvar. Dessutom mådde jag dåligt av lustgasen. Kände inte överhuvudtaget när dom satte den, fick den mitt i en värk. Efter några dagar fick jag reda på av sambon att man fick fyra bedövningssprutor först...det hade jag ingen anning om. Var så ljuvligt när den började hjälpa, en liten stunds välförtjänt vila innan krystvärkarna kom. Nu vet jag att det verkligen inte var något att oroa sig för. Det enda negativa var att jag inte kunde kissa efteråt, så jag blev tappad två ggr. Men det känndes heller ingenting. Stor kram på er alla
Jag var precis som du livrädd för epidural så under min första förlossning bara vägrade jag, fast jag verkligen skulle behövt. 11 år senare så tänkte jag att jag ändå skulle ge den en chans om det blev en långdragen och jobbig förlossning igen. Det blev det, och fast jag var så rädd innan så tänkte jag inte på det när jag väl låg där med mina hemska värkar. Den kändes knapp att få och det var underbart när den började verka! Det var mest obehagligt att tänka på att den satt där i ryggen men det var så mycket annat att tänka på så det glömde jag snart bort och sen tänkte jag inte på den över huvudtaget. Så det var inte alls så farligt som jag hade trott.
Lycka till och ha det så bra.
Undrar du nå't är det bara att skriva några rader i min gästbok!
Kram