Jag avskyr mina styvbarn

nu va det inte mamman hon ska skaffa barn med. Och pappan uppmúntrar ju barnen o säga dumma saker till TS...

"Nej, han tar knappast hand om dem. Han spelar dator... det är hans största och enda intresse. Hans barn sitter oftast i soffan och tittar på tv och berättar att "min mamma har sagt att du är en slyna. Jag håller med"

Barnen i detta fall är gamla nog att förstå precis vad de säger och gör och de har orsakat mig ett missfall. Jag står för vad jag säger och jag avskyr barnen. Man väljer partner för den han ÄR, inte den han VAR... Barnen är en dålig bonus. Jag hatar inte barn i allmänhet, men man kan inte tvinga någon att bli mamma, inte ens extramamma!! "

det va det jag menade med att misslyckas som pappa.

Nej, men man har alltid ett val....... man kan välja en man UTAN barn istället. Vet din man om att du avskyr hans barn?
Jag skulle personligen aldrig kunna ha ett förhållande med en man som avskyr mitt barn....

Är det missfallet som gör att du avskyr dem? Det krävs väldigt mkt sparkar för att orsaka ett missfall. Men det kanske är barnen som har orsakat missfallet....... var det medvetet isåfall? Visste de att du var gravid och ville döda barnet? (lika illa vilket som.... bara undrar)

Vill du bli mamma nr 3 med denna man? Tänk dig för.....

Kom tonåringen in och sparkade dig flera gånger i magen när du sov?
Står det sen dessutom i din journal att sparkarna utlöste missfallet så förstår jag inte varför du inte anmält honom/henne för misshandel, du har ju inget att förlora på att göra det.

Även om ni flyttar 100 mil så kommer du aldrig att bli kvitt barnen, så känner du ett riktigt hat mot dem så kanske du ska tänka igenom saken en gång till. Att man inte är så förtjust i dem är en sak, men hat förtär en inneifrån.

jag förstår dig är själv styvmamma och har problem med min mans två tidigare ex som han har barn med, dom gör ALLT för att förstöra och lägga sig i. är nog ialla att man måste veta av hans förra flickvänner utan man ska behöva ha kontakt med dom också det handlar inte om barnen utan om exen!!!

Om jag och maken var skilda, jag hade träffat en ny man - som då INNERLIGT avskydde mina barn och har lust att dra ner gardinerna och låtsas att han inte är hemma när barnen ringer på - så skulle jag lämna honom - OAVSETT hur mycket jag älskade honom.

Du behöver inte älska barnen, men AVSKYR du dem och helst vill undvika dem och bara försvinna när de kommer så tycker jag att det kanske är det bästa - att du försvinner ur deras och mannens liv.

Tro mig - barnen känner av att du avskyr dem och det ska inga oskydliga små barn behöva känna i sin uppväxt.

Men fy katten vad jag mår dåligt att läsa detta. Du hulkar av vämjelse när barnen kryper ner för att få värme och trygghet. De förtjänar något bättre i sina liv.

Tjusig lösning att dra iväg deras pappa 100 mil bort från dem. Då lär de ju känna sig ännu tryggare. Snyggt jobbat!

Håller med!!!

TS, det kan kännas för jävligt, men du verkar så oerhört fast vid att det är så här det alltid kommer vara. Hur ska du då kunna leva med din man? Du måste nog tänka om hur förskräckligt det än känns, hur ska DU annars orka?! Jag kan tycka att det är skönt när bonusarna lägger sig på kvällen och vi har en stund för oss själva, och känna en lättnad när de åker hem till sin mamma, så har man så klart rätt att känna. Då tycker jag ändå om mina bonusar så jag kan förstå att du känner dig tokig. Du behöver inte ta ansvar för barnen, men respektera dem och framförallt får du inte glömma vad viktigt det är för dem att ha sin pappa. Gör ni någonsin något tillsammans? Ge dessa barn en chans. Du kanske ser deras mammor i dem, men att mammorna beter sig för jävligt har inte barnen del av. Var rädd om dig och din relation. Ger ER en chans. Skriv på familjeliv om konkreta problem och få stöd och råd. Skriv till mig om du behöver.

Jag har läst i genom alla inläggen nu, HJÄLP!!

Hur vill du leva kvar i ett sådant förhållande??
jag håller med föregående personer att du skall tänka dig för innan NI skaffar barn.

Får verkligen hoppas att du ts har "tagit dig i kragen" och lämnat detta förhållande???

Du kanske tänker dig för en extra gång innan du träffar en man som har barn nästa gång?

Önskar dig all lycka i framtiden.

Jag klandrar/dömer inte dig för dina känslor, men jag hoppas du tar ansvar för dem. (alltså att du lämnar pappan)
Ett förhållande där styv-parten avskyr barnen är ohållbart, och känner man så efter 2 år så finns det inget att göra längre än att göra slut på förhållandet.

Jag kan erkänna att jag har svårt för mitt bonusbarn, men det beror mycket på att hennes biomamma snackar skit om hennes pappa (min man). Detta gör dottern mer svårhanterlig och avvaktade då hon är här. Ibland vill man dra täcket över huvudet och stanna där tlls hon åkt hem- men hans och mitt gemensamma barn behöver sin mamma.
Det är jobbigt och jag trodde det skulle vara lättare att vara bonusmamma än det är. Ni som klarar det ska verkligen ha en eloge för det, likaväl som jag har full förståelse för oss som tycker det är jobbigt.

Jag har bara en självklar sak att säga, nämligen att ni inte har en framtid tillsammans. Barnen är en del utav honom även om han är skild från deras mamma. Han kommer alltid att ha dem i sitt hjärta och om han skulle tvingas välja så skulle han välja barnen. OM han inte skulle det, ja då är han verkligen ingen man att ha iallafall. Sorry....

Jag förstår dig .. Miss Rawhide

Stor eloge till Ts som vågar skriva vad du känner och inte gömma dig bakom en anonym nick!!