Bortskämd unge??

Gremlin666 skrev 2009-01-02 07:53:31 följande:

Ja nu är det ju styvfamiljer av olika slag som diskuteras i denna tråd,och svårigheter att leva ihop med partnerns barn,då trodde jag att det var det du uttalade dej om.
Jag visste inte att det var din egen lilla kärnfamilj du menade,för där förutsätter jag att lyckan är fullständig.

Ber om ursäkt för att jag trodde att din sambos barn räknades till er familj. Jag borde ha förstått att så inte är fallet då jag sett i andra trådar att du kallar honom för kräk och en rest från det förgångna eller hur det nu var du uttryckte dig.

Kajsala skrev 2009-01-02 12:14:07 följande:

Det är okej, no hard feelings.

Dagg i gräset skrev 2009-01-02 09:27:33 följande:

Tack!

Och om det hade varit tvärtom, att flickvännen hade med pappans godkännande ockuperat hela badrumsskåpet med glest utplacerade toalettartiklar och barnen vid sin ankomst hittat sina tandborstar i en låda på sitt rum och barnen skrivit på fl hade ditt svar då varit:

"Rätt lustigt egentligen att en flickväns oskyldiga plockande med några stackars schampoflaskor kan väcka så mycket anstöt som det gjort i den här tråden. Det som ligger närmast till hands att anta, för mig i alla fall, är att flickvännen tyckte det var kul att plocka in sina grejer i skåpet, se det fyllas och boa in sig i det som snart skulle bli nya hemmet. Jag tror faktiskt inte att hon menar att inredningen är oantastlig och inte kan justeras i efterhand. Har ni inte varit nysambos själva?? Detta har fått till följd att en hoper människor sitter och grubblar på om hon försöker stänga ute pappans dotter, som hon pissar revir och som grädde på moset anser pappas charmiga dotter att flickvännen inte ska ha några som helst grejer i badrumsskåpet utan snällt flytta dem till en necessär och ha dem på sitt eget rum, för badrumsskåpet tillhör helt och hållet familjens ädlaste medlem. Barnet "behöver" ju badrumsskåpet för sig själv!(apropå revirpissande? ) Jag fattar inte att detta har blivit en sånt jätteproblem. Jag menar, ett trevligt barn skulle ju lite med huvudet på sned sådär säga till flickvännen att vi kan väl samsas om skåpet, jag flyttar lite på dina saker så att mina också får plats. Hur svårt kan det vara?"

Mitt svar är detsamma oavsett om det är flickvännen eller barnen som känner sig utanför för att deras saker skuffats in i en låda: jag förstår dig, ta upp det med pappan.

Det är ju pappan som har skapat situation och han som ska lösa den. Han har inte klarat av att fördela det utrymme som finns så alla han bjuder in ryms. Han är korttänkt och det är även de som anser att det är flickvännens uppgift att föreslå sin sambos dotter att de flyttar ihop hennes lypsyler så hennes saker får plats. Det är pappans uppgift att ta tillbaka utrymme han har delat ut och på lämpligt sätt ta upp detta med sin förstående dotter - om hon är det, och pappans uppgift att ta upp det med sin oförstående dotter om hon är det SAMT ta den konflikt som i så fall skulle följa. Det är inte en flickväns uppgift att på eget bevåg revidera en förälders beslut.

Vilket pysslande för att retuschera i mitt inlägg.
Jag ser inte riktigt vart du vill komma, för mig verkar det som att du till varje pris vill konstruera ett problem som inte nödvändigtvis existerar.
Som du beskriver din bild av pappan - "Det är pappans uppgift att ta tillbaka utrymme han har delat ut" - ger det bilden av en alfahanne som ska fixa ordning i flocken.
Som jag ser det är det att överdramatisera händelsen ganska så rejält. Du väljer att se det på det krångliga viset och visst, självklart är det upp till dig.

Vilket pysslande för att retuschera i mitt inlägg. Jag ser inte riktigt vart du vill komma, för mig verkar det som att du till varje pris vill konstruera ett problem som inte nödvändigtvis existerar. Som du beskriver din bild av pappan - "Det är pappans uppgift att ta tillbaka utrymme han har delat ut" - ger det bilden av en alfahanne som ska fixa ordning i flocken. Som jag ser det är det att överdramatisera händelsen ganska så rejält. Du väljer att se det på det krångliga viset och visst, självklart är det upp till dig.Nästan inget pyssel alls. Ändrade bara en handfull ord. Vart jag vill komma? TS skrev här för att hon tyckte hon hade ett problem så det är definitivt inte jag som har konstruerat det, men väl försökt att se det ur hennes perspektiv. Jag tror att fler kan se det som ett verkligt problem när det handlar om att en man tillåter att en vuxen breder ut sig på bekostnad av ett barn, än att en man låter ett barn breda ut sig på bekostnad av en vuxen. Därav retuscheringen.

"Alfahane som ska fixa ordning i flocken." Nej, vilka dumheter. Han ska bara ta ansvar för det han påbörjat och inte överlämna det till andra att rätta till, såtillvida att han inte ger sin flickvän full mandat att agera i hans ställe och sedan backar upp henne. Det kan fungera om partnern kommer in när barnen är väldigt små eller om man har levt tillsammans länge.

Det handlar om ett synsätt snarare än om lypsyl. Om pappan om 8 år ger sin dotter lov att parkera på tvären över 2 parkeringsplatser i garaget så övriga är hänvisade till att parkera på gatan är det också pappans uppgift att rätta till sina korttänkta löften. Om man vill lägga grunden för goda relationer redan innan man flyttar ihop får föräldern redan då vara tydlig i sin föräldraroll och ta sitt föräldraansvar i litet och stort.

Att lämna över ansvaret för tråkiga besked och beslut till sin partner är i längden ett av de mest effektiva sätt att haverera relationen mellan barnen och sin partner. Kanske är incidenten med badrumsskåpet som dottern "hade fått" av pappan en atypiskt engångsföreteelse och inte alls representativ för hur han räknar in alla som kommer och bor där, men den kan lika gärna vara en i raden av små subtila pappan-låter-barnen-bestämma-och-få-som-de-villsituationer när de endast ska ha med ett ord i laget och att TS nu reagerar över detta. Jag utgår lite från att man inte gnäller över inget.

Men jag hoppas att det är en engångsföreteelse. Hursomhelst tycker jag det är bra att TS markerar när hon känner att något är fel, tar upp det här och sedan förhoppningsvis med pappan så de inte glider in på ett spår som slutar där de absolut inte vill hamna. Det finns så många vita fläckar på kartan när man flyttar ihop när det redan finns barn. Ju fler man tar upp innan det är skarpt läge, desto större chans att man diskuterat ihop sig nog för att klara de kommande prövningarna.

Jag betraktar inte situationen på exakt samma sätt som du gjort.
Men jag kan bättre förstå hur du resonerar.

Jag betraktar inte situationen på exakt samma sätt som du gjort. Men jag kan bättre förstå hur du resonerar.Man ser inte allt med samma ögon. Jag tycker det är bra att det kommer fram så många infallsvinklar som möjligt och att man inte försöker bestämma sig för vad som är rätt eller fel i det enskilda fallet utifrån generaliseringar. Det är lättare för både TS och kanske andra med liknande problem att finna på råd då.

En sådan reaktion som TS kan säkert vara överdriven. I en del styvfamiljer med inarbetade fungerande roller skulle det bara vara att ta ett litet snack så är det hela löst på 2 minuter.

Jag är absolut av åsikten att man som partner till någon med barn ska ta egna diskussioner med barnen men det är något man måste bygga upp till. Ibland är alla bara på samma våglängd och det går relativt fort att komma dithän men för de flesta tror jag det är en lång och guppig väg att vandra.

Problemet kan vara man har ett behov rent praktiskt av att redan ha jobbat sig fram till det läget, utan att man faktiskt har gjort det och det är då det är lätt att det blir krockar ibland för skitsaker.

Det där inlägget är klockrent. Vettigt resonerat!

Gremlin666 skrev 2009-01-02 07:53:31 följande:

:o Men förstår du inte att ditt barn är syskon med din sambos barn, alltså är de familj. Kanske är du inte villig att acceptera barnet i din familj, men han hör hemma i ert lilla barns familj, hur du är vänder på det. Då har inte du samma familj som ditt barn.

h8him skrev 2009-01-06 19:09:58 följande:

Må så vara, precis som det är för mig och min sambo.
Inga konstigheter med det.
Och visst har barnen samma pappa, jag vet att de är halvsyskon.
Men min sambos barn kommer ALDRIG tillhöra min familj.