Usch, jag blir så arg..

Mmm, ändå finns det adoptivföräldrar som tycker att det bästa är att släta över folks kommentarer om våra a-barn....det är sorgligt....(läs en annan tråd i forumet)....

Man hittar konstiga kommentarer och åsikter på alla möjliga konstiga ställen och jag måste berätta vad vår adoptionshandläggare har skrivit i vår utredning.

Jag har 3 äldre syskon som min adoptivpappa hade från ett tidigare äktenskap och jag har aldrig sett dom som något annat än syskon (kommer ju inte ens ihåg en tid utan dom!). I utredningen har handläggaren skrivit "syskon" om dom... är det bara jag som tycker att citationstecken ger en association till att dom liksom inte är lika mycket värda som om dom hade varit biologiska syskon?!

Min man och jag håller på att försöka skriva om hela utredningen för den är verkligen så otroligt taffligt skriven att jag blir rädd.

Nämen, Luscinia, jag hade fått spunk! I er hemutredningen inför adoption och det står "syskon"?! Man kan ju undra hur hon tänkte då... Kommer ni att få ett "barn" också, eller? *muttrar* Sitter hon verkligen på rätt plats och har rätt jobb? Man kan ju undra...

Jag har fem syskon och det står också i hemutredningen. Fyra av dem är så kallade halvsyskon om man ska vara petig, och det är ju det som dina syskon är med eftersom ni bara har samma pappa. Men det står inte, de står rätt och slätt bara som syskon i vår hemutredning! För mig var det viktigt och jag är tacksam för att hemutredaren såg det så också. De är ju inte halva... Hur knasigt hade det inte sett ut med halva barn?! Syskon inom citationstecken... Hur knasigt är inte det då?

Klart ni ska reagera på det! Fråga utredaren hur hon tänkt där och om ni väntar "barn" också. Det kan ju vara bra att det står att det är er adoptivpappa för att framhäva att det finns erfarenheter i familjen kring adoption men annars gillar jag inte att man säger adoptiv framför familjemedlemmar om det inte ska framhävas på något sätt eftersom min adoptivpappa är min pappa och inget annat

Kan säga att vår utredning genomgående handlade om att vi ville adoptera för att det inte var medicinskt lämpligt att skaffa fler "egna barn". Att vi hade ett eget barn, men nu ville adoptera. Att vi ville ha ett adoptivsyskon till vårt eget barn. Att vi sörjt förlusten över att inte kunna ge vårt eget barn ett eget syskon osv ...osv...osv.

Ja.. vi skickade in många nya formmuleringar.. lite trist om givarlandet skulle tro att vi inte kommer att se det barnet de ska lämna i vår vård som vårt eget menar jag!

Det här med formulering kring mina syskon har varit en debatt med vår handläggare hela tiden. Jag har alltid sagt mina syskon och hon har då sagt "du menar dina styvsyskon", vilket har varit fruktansvärt irriterande.

Hon vill självklart också skriva styvfar om min pappa, vilket jag tycker är absurt när han faktiskt adopterade mig som liten!

Men, jag kan ju inte säga att mitt förtroende för henne någonsin har varit särskilt stort... är bara glad över att det hela snart är över!

Det låter ju närmast som tjänstefel! Den som ska avgöra om ni är lämpade att adoptera tror alltså själv egentligen inte på adoption som familjebildning? Menar att adopterade barn är ett tröstpris för den som inte kan få "egna"? Jag skulle ha fått tokspel, börjat skälla ut människan och antagligen till sist blivit utan medgivande för att jag verkade allmänt obalanserad. Tur att du verkar vara mer tålmodig!

Om en person som inte kan något om adoption och inte kommit i kontakt med adopterade eller adoptivfamiljer tidigare säger något obetänksamt så kan jag acceptera det. Visst brukar jag rätta, men jag gör det med ett leende. Men en människa som jobbar med adoptionsutredningar FÅR bara inte uttrycka sig så dumt! Då finns inget utrymme för leenden.

Även detta hade gjort mig galen. OK om din pappa först _länge_ varit din styvpappa och sedan adopterat dig när du blev myndig eller så, då kan jag kanske begripa att människan skulle ha varit lite förvirrad kring vad hon skulle kalla honom och dina syskon på hans sida. Men om han adopterade dig när du var liten så är han verkligen inget annat än din pappa!

Jag kan ärligt säga att innan dom kom undrade jag hur jag skulle känna men när vi stog där på Arlanda och dom kom ut genom dörrarna med tösen på armen så forsade bara tårarna och idag ser jag ingen som helst skillnad på dom och mina "riktiga" kusiner! Jag är bara så glad för min morbror och hans fru som efter så många år fick sina två efterlängtade barn :)

Tyvärr har jag fortfarande inte fått min svärfar att sluta använda ord som rismage men jag jobbar vidare. Jag avsyr verkligen hans sätt att nedvärdera alla människor på. Inte bara dom som inte är svenska heller utan ALLA som inte gör som dom och det irreterar mig till max!

Jag kan verkligen inte förstå varför det ska vara mer värt att få ett biologiskt barn än ett adopterat barn? Barn som barn, det är kärlek vilket som :)

Bedrövligt! Vad hjälper det med ny handbok till socialnämnder etc när sådana STOLPSKOTT gör utredningarna? *Upprörd*

Om man säger så här: Jag är INTE den som är tålmodig! Just därför kunde jag inte ens prata med personen när vi fick hem utredningen. Jag skrev istället ett nätt litet brev på nio a-4 sidor . Jag formulerade om varannan mening, och delgav en förklaring till mina "förslag". Dessa förklaringar kanske inte var helt utan irritation och sarkasm, men jag var fly förbannad. Nu kan man säga att jag har skrivit hela utredningen själv!

TS: nu har jag iofs bara läst din trådstart så vet inte om du skrivit det redan. Men var jobbar du? ...dvs. var jobbar din kollega? Tycker för övrigt att det var vidriga uttalanden från henne, förstår att du blev arg!!

VAR vi jobbar vill jag inte berätta. Jobbar på sätt och vis inom vården, fast ej med patientkontakt....

Ja, uttalandena är hemska, och tyvärr ganska frekventa...

OK, jag menade inte att du skulle skriva exakt var du jobbar... mest om det just var inom vården, tjänsteställning, osv...

Okej!