Språkstörningstråden fortsätter

Hej!

Hoppas jag är välkommen att få dela erfarenheter i den här tråden. Jag har upplevt att man känner sig mycket ensam i att ha barn med funktionshinder. De som inte har det har ingen aning hur det är. Jag bor i Luleå och har en son på 4,5 år. När han var tre år fick han diagnosen grav språkstörning. Han pratade då enbart i ett ords meningar. Nu efter ett år pratar han i tre ords meningar. De har använt TAKK på förskolan (går på vanlig avdelning) för att förstärka språket. Vi föräldrar har inte använt av oss TAKK hemma, har bara gått en kurs på 4 tillfällen och det krävs träning för att bli bekväm i det. Det är inget fel på hans syn och hörsel. Han har besökt logoped på sjukhuset ca 10 ggr på ett år. Det lustiga är att han lärt sig alla bokstäver och siffror upp till 12, delvis via Ipad. Trots att han ännu ligger på en två årings nivå i talspråket (pratar inte i jag-du satser än). Däremot är han liten i annat, har t ex blöja. Han kan också reagera väldigt kraftigt med gråt (mycket känslig) vid vissa situationer. Har ingen annan diagnos i dagsläget men BVC psykologen misstänkte utvecklingsstörning. Jag hoppas att denna tråd kan göra att man känner sig mindre ensam i detta. Hälsningar Sara

Jepp, man är ensam i det. Speciellt "jag känner en mosters fasters kusin som inte sade ett ord förrän 5, sen pratade flytande så oroa er inte". känns ganska jobbigt.

Jag tycker absolut du ska vända dig till att få en ordentlig utredning av din son. Det kanske inte känns akut nu, men kön är ofta lång och det är bra att ha svårigheter svart på vitt inför skolstarten. Språkstörning är ju hårt kopplat till såväl utvecklingsförsening som diagnoser inom nfp.

Har du funderat åt autism-hållet?  Förmågan att lära sig bokstäver med inte ord gör att jag funderar ditåt.

hej! är det någon förälder här som har ett barn med språkstörning och dyxpraxi?

Min son som snart är 6 år har haft verbal dyspraxi och gått hos logoped 3 ggr i veckan. Han har faktiskt just blivit friskförklarad och avslutat behandlingen.

wow!!!! vad kul att höra!! :)

tyvärr har vår logoped inte tid mer än 1 gång varannan vecka. :( (har sagt till henne vad jag tycker om det)

hur gammal var din son när han fick diagnosen och hur länge gick ni 3 gånger i veckan?

hade din son problem med oral motoriken? om ja, hade han även problem med övrig fin och grov motorik?

Han fick remiss på 3 års kontrollen, började strax därefter. Vid 3,5 års ålder utreddes han på oralmotoriskt centrum och fick sin diagnos. Han utreddes även av psykolog men har inga andra problem, dock indicerat pga språkstörningen. Med verbal dyspraxi bör man gå 4 ggr i veckan så det var vad vi gjorde initialt. Sedan minskade vi till 3 ggr. Han gick så i knappt två år. I somras gjorde han alla tester med jättefint resultat och är nu klar. Men hon trodde initialt att han skulle få gå till 12 års ålder så det var ju en rejäl inhämtning.
Något problem med finmotoriken, viss klumpighet tex med pennfattning har det anmärkts på, också det borta nu.
Lycka till, ni måste få gå oftare.

tack för ditt svar!

det är glädjande att läsa att det gått så bra för din son! :)

vilken metod använde man?

......eller behandling. ...?

Jag undrar vad era barn i förskoleåldern får för träning?

Hur ofta träffar ni logoped, vad görs för speciellt på er förskola? (Resurs, övningar, tid till det etc).

Berätta gärna vad de har för diagnos/problematik.

Vår son har en språkstörning - framförallt expressiv. Han är 3 och är hemmabarn änsålänge. Jag undrar ovanstående för att veta vad vi skall kräva att han får hjälp med. Är det något annat barn som är hemmabarn så är det extra intressant!

Vi träffar logopeden tre tillfällen var tredje-fjärde månad ungefär.

På förskolan har de använt TAKK i hög utsträckning, men nu mindre eftersom han pratar mycket mer. Han har ingen extraresurs, men de får besök av en specialpedagog och har erbjudit oss att betala för att vi ska åka till specialpedagogen (som hyrs in från en annan kommun) med viss regelbundenhet. Enligt förskolan ska barn ha det extra stöd de behöver.

Han har en expressiv språkstörning och fyllde fyra i slutet av november.

Ungefär som oss.

Har träffat logopeden mer sällan än er, men tror att det kommer att öka nu i vår.

I vår kommun finns ej språkförskola, annars hade det varit första valet, men de kommer att erbjuda oss plats på en vanlig avdelning. Antar att de kommer att arbeta på samma sätt som för er.

Tycker du att det har fungerat bra för din grabb? Skulle du vilja haft mer hjälp eller är du nöjd?

Jag har två grabbar med grav dyspraxi. Den äldre av dem går nu i förskoleklass och tränar dels dagligen mån-fre i skolan med olika övningar och hemma tränar han dagligen med en gomplatta.
Innan han började förskoleklass var han hemmabarn precis som hans bror, 4 år, fortfarande är och då hade vi ett besök i veckan hos logoped för båda och däremellan daglig träning i hemmet bestående av olika övningar. I höstas drogs besöken för 4-åringen hos logopeden ner till varannan vecka. Vid jul och på sommaren kan det bli lite längre mellan besöken men även då tränar vi hemma.
När de var yngre var besöken inte lika många, framförallt pga att det var ont om tider hos logopeden. Vi blev pga våra pojkars problematik erbjudna att byta till en annan logopedmottagning för att kunna få komma på tätare besök.

Vi har också blivit erbjudna plats för båda på språkförskola men valde att tacka nej. Om inte skolan hade varit beredda att erbjuda 6-åringen den hjälp han behöver hade han förmodligen kunnat få en plats på språkskola och fortfarande kan det bli så att vi flyttar honom till den skolan även om vi hoppas på att skolan även fortsättningsvis ska kunna ge honom tillräcklig hjälp.

Vi har också gått kurs i TAKK för några år sedan.

Jag har två grabbar med dyspraxi, 4 och 6 år gamla.

vill du snälla berätta hur det yttrar sig på ditt barn som är 4 (då mitt barn fyller 4 i mars)?!

känner ni att hjälpen ni får hos logoped hjälper? har någon av dina barn haft problem med grovmotoriken också?

Ingen av sönerna har eller haft några grovmotoriska problem.
De har inte heller några problem med förståelse. 4-åringen kan i stortsätt alla språkljuden var för själv men när de ska sättas ihop i ord så blir det för svårt och vissa ljud försvinner eller byts ut till andra, ibland läggs det även till extra ljud. Det sker dessutom inkonsekvent, samma ord kan uttalas olika gång från gång. Han har lättare att få med vokalerna. Han pratar i långa meningar. När han tränar kan han ofta till slut få rätt ljud på rätt plats men har svårare när det ska ske i vanligt tal.
Talet blir svårförstått, vi i familjen förstår honom långt ifrån alltid och för utomstående är det såklart ännu svårare. Om han säger t.ex. -Jag vill hålla nya bebisen. Låter det mer såhär nånting, - A ij åja yja bebijen.

Det går framåt med hans tal men långsamt. Ibland känns det som att det inte händer framsteg på flera månader  men de som inte träffar honom så ofta brukar påpeka att de märker förbättringar i hans tal från gång till gång och logopeden tester visar att det går framåt men ibland är det svårt att själv märka det. Men visst märker vi ändå att det hjälper honom att gå hos logopeden. 
De har en jättego logoped som känns engagerad i grabbarna och hela tiden försöker finna fler och bra sätt att träna med dem. Snart ska 4-åringen t.ex. få en gomplatta precis som 6-åringen redan har för att se om det verkar vara bra för utvecklingen av hans tal.

Båda våra grabbar har grav dyspraxi och logopeden kan inte säga hur lång tid det kommer ta tills deras tal är helt bra men att vi ska vara inställda på flera år till..

Det har funkat bra för honom, mycket tack vare att han går på en liten (privat) förskola där det inte är så mycket barn ute samtidigt. Dessutom har han en fröken som jobbat med döva och som alltså kunnat kommunicera väldigt väl med honom på den tiden han bara pratade med tecken. 

Jag är frustrerad över att logopedbesöken är så få, faktiskt. Jag önskar att vi hade fått åka dit oftare.

Fick ni något från länsförsäkringen?? hade ni tilläggförsäkring?