Enda gången jag inte gapar och skriker är i sömnen!! Han driver mej till vansinne

här är en tråd om en som pratar belöningssystem till 5åring just

www.familjeliv.se/Forum-3-25/m51466923.html

Jag brukar normalt inte klanka ner på hur folk skriver, men jag förstår inte många av strecksatserna, ledsen. Dock tror jag att jag förstår andemeningen. Det handlar väl mest om vad som passar en själv och hur man själv blev uppfostrad. Båda metoderna funkar säkert men kanske inte lika bra på olika barn. Det vi har gjort funkar på våran grabb och han
- lägger sig utan gnäll (läggningen tar fem minuter en bra kväll, femton om han trilskas)
- äter all mat vi lagar (utom paj av nån anledning)
- är nästan alltid glad och livlig till humöret
- är mycket social men kan även leka för sig själv
- kommer gärna och gosar eller gör något bara för att var snäll

Det du förespråkar är nog en lika korrekt metod som den vi har använt och kanske hade resultatet blivit densamma. Som du sa "Vad hade skillnden blivit om vi istället sa...". Ja, inte den blekaste men kanske samma.

Och varför får ett barn inte misslyckas? Det är ju också en del av livet, att kunna ta ett misslyckande på ett sunt sätt. Jobbade med en tjej för några år sen som aldrig hade misslyckats med nåt (ni vet, den där typen med högsta betyg, många vänner, omtyckt). Nu hamnade hon i en situation hon inte alls behärskade och det gick inget vidare. Hon tog det väldigt hårt, trots att vissa kamrater runt henne lyckades sämre. Det måste ju få finnas utrymme för misslyckanden i ett barns liv och att de får förstå att det är ingen katastrof.

Det var inte meningen att kanka ner.. utan att ge en tankeställare.. vilket uppebarnligen det gjorde med.

Jag håller med att om barn ska få misslyckas.
Däremot så anser jag att  det ska gå till som så att... man ska se det positiva i allt istället.
OM jag lyckas så FÅR jag.....där man ser något lyckat som standrad och utgångspunk.
istället för att alltid se ett misslyckande som standard och utgångspunk.

Tänk om du fick välja att genom livet så har du olika utångspunkter, välj den ena eller den andra. att se plus eller minus.

"En vanlig frågeställning illustrerar Optimism vs. Pessimism via frågan, betraktar man ett vattenglas, som till hälften är fyllt, som halvfullt eller halvtomt? Sedvanlig visdom förmodar att optimister svarar 'Halvfullt', och pessimister 'halvtomt' (förutsättande att fullt betraktas som bra, och tomt betraktas som dåligt)."

http://sv.wikipedia.org/wiki/Pessimism

OM man har likadana tankar ang misslyckande och att lyckas.
Att om man hela tiden utgår från att ett misslyckandae är standarspunk.. vad får man då för värderingar i livet?
JÄmfört mot att om man utgår från att man ska lyckas.. vad får man då för värderingar?

Så om situationen hade varit istället..
-om du går med mig i butiken så FÅR du vara med...

så hade barnet likväl fått lära sig att hantera ett misslyckande när det inte följs så kommer en konsekvens dvs barnet får inte vara inne i butiken och man leder det ut som du gjorde till bilen.

SÅ barn som blir bemötta med positiv (optimistisk) anda lär sig misslyckanden precis lika bra som med ditt sätt.
bara det att jag anser att barn som bilr bemötta med positivitet och har inställningen att de kan få allt de vill om de bara anstänger sig.. faktiskt lyckas bättre.

Vem vill plugga på högskola med inställningen att misslyckas man så får man inget bra jobb? 

givetvis så vill man plugga med inställnigen att man kommer attt lyckas, få ett bra jobb som man vill ha mm..

Ditt sätt fungerar säkert lika bra mot trots.. fast det kanske tar längre tid.
jag föredrar det sättet som samtidigt bygger upp barnets självkänsla och förtroende genom att de levde upp till förväntningarna.

Klankar inte ner på dig alls.
utan som jag skrev.. det var en tanke bara...

bonnieloveskim: Nu menade jag att det var JAG som klankade ner på ditt sätt att skriva. Det var många språkliga fel. Ett litet missförstånd.

Jag förstår vad du säger och i slutändan tolkar jag det som att vi egentligen bara säger olika saker till barnet men resultatet och konsekvenserna blir det samma.

jasså.. haha...
jo 5 minuter till lunch på jobbet så skriver man inte så bra..
inte heller med dem som drar i armen hemma.. hihi.. men iblnad går ju budskpaet fram i alla fall.

hej alla kloka förldrar!
här är en till mor till trotsig son. våran son är 3 1/2 med ett jädrans temperament , vilja, och humör. 3 saker som inte alltid funkar ihop.

vad hade ni gjrt om detta hände- lördag eftermiddag och vi ska äta god och mysig middag ihop hela familjen. innan maten förklarar vi för honmom att OM han äter sin mat kommer han få glassen han valde ut i affären och även lite lördags godis.
våran måltid slutade i katastrof som VANLIGT! ungen vägrar att smaka sitter bara och leker med maten efetr minst 20 tillsägningar och hot tar vi tillslut bort hans mat och han får gå därifrån. jag och pappan bestämmer oss för att faktiskt vara så hårda att VI äter glass till efterrätt medans sonen ser på! för att verkligen visa VAD han missar.
GJORDE VI FEL?? vi fick så ont i hjärtat båda två när han satt med sina hund ögon ocg tittade när vi åt. dock talade vi om då med att Om han äter sin mat får han ochså glass....vilket han inte gjorde.
så nu några timmar senare är sonen såklart hungrig och vill ha smörgås! detta dilemmat har vi nästan varje dag, han äter aldrig när han SKA äta. vad tusan gör man???!!!

jag ser det så här...ni sa till han att om han äter upp maten så får han glass efteråt.
bra.

sen  uppmärksammade ni hans dåliga beteende 20 ggr genom tillsägelse och hot??

vad fick han för varje tugga han verkligen tog?
du skriver.. att det slutar som katastrof som vanligt.
Alltså så här ser er vardag ut.. alltid strul kring matbordet.
då måste man sätte fokus på just detta.

igronera allt dåligt beteende.
och då menar jag ALLT!!

om han leker.. titta bort, prata med varandra titta inte på han låta han inte ens tro att ni ens märker att han är vid bordet.

men..

får fort han tar en tugga vänder ni er till han och berömer, klappar, kramar, ja tom lite stående ovationer.

Han söker just nu negativ uppmärksamhet, dvs ni lägger märke till han då han gör dåliga saker.. han får uppärksahet får det dåliga han gör.. det duger liak bra som att få beröm för det bra man gör.
men så långe ni ger tillsägeler och hot då han gör nåt dåligt så kommer han att fortsätta.
alltså är enda sättat att bli av med detta att totalt igornera det.

han kommer att märka att enda sättet att få er uppmärksamhet är att göra bra ifrån sig. dvs gör det som ni förväntar er av han, äta maten.. då han gör det då får han all er uppmärksahet.. ni blir gladar, kramar klappar.. vill se igen, klappar händerna och kramar igen...

bråkar han.. så låtsas som om han inte finns där.. prata enbart med varandra.. börja städa i köket istället... gör nåt annat.

Vad ni ska se till.. är inte att såra han så han måste se på er när ni äter glass.
utan ni får de det som var bra han gjorde.. ge så pass lite mat att det är lätt att äta det.. typ 3 skedar klart.. han får glassen solklart!

och så sitter det... han blir medveten om att han kan lyckas.. och att den där belöninge inte är så svår att nå trots allt.

sen undrar jag hur mycket ni serverar.. blir det för mycket.. kanske det ser mycket ut för ögonen och allt blir jobbigt.. kan ni ge mindre portion och låta han ta om, ha lite extra köttbullar bredvid om han ätit upp sina tex..

DU skriver att han inte åt sin mat.
Hur mycket åt han.. åt han inget alls eller??

kan man inte belöna om man gjort lite bra.. ?
om man gör bra och dåliga saker under en dag.. ska man bara se till det som var dåligt och inte ge nåt beröm?
eller ska man se på helheten.. ja det var bra och dåligt.. och vi är ju glada för det som är bra.
kanske man ska belöna det som är bra även om det har blivit lite dåligt under dagen med.. så man inte hänger upp sig på det negativa utan på det positiva.

tack för svaret! måste bara tillägga att SJÄLVKLART berömmer vi våran son när han gör något BRA. jag skriver lite klumpigt jag menade att vi sa till han minst 20 gånger att om du äter....

du skriver ignorera allt dåligt beteende, så om han sitter och leker med maten, slänger ris på govet, häller saft i maten osv ska vi bara låtsas som ingenting? kan hända att det är RÄTT att ignarera men för mej känns det fel, alltså det är som om vi godkänner hans beteende vid matbordet då,jag blir så kluven.... jag vill ju att han ska lära sej bordsskikt och bete sej som man ska göra....

Han gör ju allt detta för att han får uppmärksamhet av det.
Man ska inte göra så stor grej av det.
Han kommer sluta när han märker att då han gör sådanna här saker så får han inte uppmärksamhet.

Negatvid uppmärksamhet innebär att barnet blir nöjd med uppmärksamhet i alla former och då även i den former där uppmärksaheten består i att skälla och tala tillrättavisa mm...

för att han ska förstå att han inte får någon uppmärksahet för det dåliga beteendet så måste man helt och hållet igronerat det.

man kan ju också undra om det är något att starta en stor fajt om.. barn kan mycket väl lära sig att...
aha.. om jag slänger mat på golvet och i glaset och häller dricka på maten så vänder de till sig och pratar med mig.. det gör mig ju så glad för jag vill ju att de pratar med mig..

nu säger inte jag att det så ni gjort.. men bara för att du ska förstå hur det går till p ett ungefär.

 Genom att inte ge han uppmärksamhet... det är det som alla barn vill ha.. de vill stå i centrum, de vill vara allt, ha allt och att  hela familjen ska se och lyssna på just dem, så kommer han att förstå att han inte längre får det där roliga som han trodde när han slänger maten på golvet.
att trycka på/av knappen har ingen effekt längre.. det finns ingen ström inget som kan få hans lampa att lysa.

men då han gör nåt bra.. då se ni han.. då är han sååå braaaaa och duuuuukti killla som får massor med beräm och handklappningar.
den knappen.. att äta maten, var rätt knapp till att tända hans lampa med. I den fanns det allt han ville ha.

hoppas du förståd vad jag menade.

bordskick det kommer han att lära sig.. han e ju inte så stor ännu utan en ganska liten kille.

Låter som ganska många gånger för mig...

jaghade nog gjort så här..

sagt en gång.. att när vi ätit maten så äter vi glass.

sen får han göra sitt.. låt han leka och fixa.. igronera helt.. invänta på att han ska börja äta... han kanske vill känna på maten, veta hur ris käns, hur är det att blanda dricka med maten.. kan man kladda med potatismos.
har han fått kladda med maten förut?
jag tror att det är ett stadium som alla barn måste gå igenom.

min 2åring äter köttfärsen med händerna ibland.. och majs med gaffel.
Sen klagar hon över att hon är kladdig.. och sen sitter hon och plockar flingorna ur yoghurten.
men jag tror det är bra att låta dem känna lite på maten.
väck nyfikenheten innan den ska in i munnen.

i alla fal.. låt han leka.. igronera allt sådant.. eller kanske om han har detta behov.. låt han hålla på då.
Det är svårt att säga så här i en tråd om han kanske behöver igorneras eller låta hålla på att undersöka.

men saken blir ju detsamma.. nästan.
häng inte upp er på det.

säg inget mer om det under måltidens gång att när vi ätit maten blir det glass.
utan låt han få göra sin takt...

så fort han tar en tugga.. så uppmärksamheten på.. klappa händer och krama.. 
man kan ju köra lite med skådespel.. får se en gång till att du kan ta en tugga så springer jag genast och tar fram glassen ur frysen.

då har du tryckt på hans knapp om hur man gör det bra och rätt.  

men jag hade kanske pratat lite om hur sugen jag var på glass efter maten.. som liten påminnelse om vad som komma skall.. utan att trycka på eller tjata om vad de ska göra för att få glass själva.

Att "gapa, skrika, hota, böna och be" leder väl bara till att barnet blir ännu mer oroligt.  

Får du någon avlastning?