När slår man ett barn?

Svårt att säga var gränsen går. När man avsiktligt slår barnet, kanske.

Min pappa daskade till mig hårt på låret en gång när jag var runt fem år gammal och totalt omöjlig. Jag blev såklart helt chockad och otröstligt ledsen då, men nu ser jag det inte som att pappa SLOG mig. Han tappade besinningen under bråkdelen av en sekund och klatschade till mig eftersom jag var en Väldigt Jobbig Unge. Sånt händer. Jag var nog mer förstummad och ledsen av den anledningen än jag var skadad.

Men ja... om man systematiskt slår sitt barn med avsikt anser jag att man Slår det. Då är det fel. Men om man efter långt tålamod helt enkelt får slut på det och klatschar till sitt barn en gång så ser jag det inte som liksom... misshandel. Utan det är sånt som händer.

Jag hoppas dock ändå att jag aldrig daskar till min son, för så dåligt samvete som jag såg på pappa att han fick den gången när han satt på sängen i mina föräldrars sovrum och grät så är det inget jag strävar efter direkt. Så... jag hoppas sonen inte är så jobbig när han blir äldre som jag var. :)

Ibland är man inte mer än människa.. och som du säger, så länge d inte är något som ständigt pågår, och man som förälder känner skuld och får dåligt samvete... då får man säga... inte mer än människa.

Jo jag har faktiskt barn och jag skulle aldrig behandla honom illa och ja jag blir väldigt arg när jag läser att andra anser sig ha rätt att göra illa sina barn.
Självklart förstår jag att man kan bli väldigt arg men att ha så dålig kontroll över sig att man nyper, slår eller daskar ett barn är fruktansvärt.

Så du tror inte en knäpp på munnen gör jätteont?

Självklart har jag rätt att yttra mig när jag du skriver att uppfostran av dottern går ut på att du  misshandlar henne.
Nej du, vill du ha förståelse för det får du vända dig direkt till någon annan som inte kan hålla händerna i styr när barnen gör något icke önskvärt.
Någon skrev att man gör sina barn fysiskt illa för att man är lat och orkar inte lägga ner tid på att lära sina barn vad som är rätt och fel utan vill fixa det smärtsamt snabbt och lätt att din dotter inte spottas.

Och gör man något som man känner skuld över och får dåligt samvete så lär man väl av det och ser till att inte upprepa det? Eller "ojdå nu knäppte jag till min lilla dotter på munnen" ånger, "ojdå nu råkade jag görá illa henne igen", ånger........

Jag är inte mer än människa heller men en människa som ALDRIG skulle utsätta min pojke det som du gör mot din dotter.

Tack för grattis.

När man SLÅR såklart. Men betyder inte att nypa, höja handen mm är okej för den delen.

Fastän jag förstår inte hur du kan säga att det är misshandel? Jag har knäppt på munnen en gång, och nej jag har inte ångrat det, för att jag har aldrig gjort henne illa. Det jag försöker få dig att fatta är att jag inte knäppte för att göra illa. För jag vill inte göra illa mitt barn eller orsaka henne smärta. Och har heller inte gjort det. Utan jag markerade, jag hade lika gärna kunnat ta krama henne. Det beror väl på hur barnet reagerar, och hade hon störtbölat, ja då kanske jag hade funderat på vad jag gjort... hon blev inte ens chockad, rädd eller ledsen... utan hon förstod att det hon gjorde var fel. Så nej, jag misshandlar inte mitt barn, NÅGONSTANS!
Jag har en förbannat trygg unge, begåvad och sysselsatt. Jag skäller sällan på henne, utan vi pratar väldigt bra, och har alltid en pratstund på kvällen om dagen som varit. Hon säger alltid när jag kommer hem från jobbet "åååhh min mamma!! Jag älskar dig mamma!" ....

Så näää... tack för dina ord, men de är nog riktade till någon annan.

Jag förstår ditt resonemang och visst vi är bara människor men det är ändå fel att knäppa någon på munnen och du måste kanske trots allt ta till dig att det finns människor som reagerar starkt på det. Vissa människor har häftigt humör och lägre gränser än andra och deras barn mår säkert inte dåligt för det (så vida det inte går till överdrift). Andra har enormt tålamod och skulle aldrig gå till handgripligheter och deras barn mår säkert också bra.

Jag anser ändå att vi måste ha nolltolerans för all form av fysiskt (och psykiskt) våld för det är enbart av ondo. Du säger själv att du blir oerhört störd och provocerad av att dina barn använder våld mot varandra. Vissa här blir oerhört störda och provocerade av att du knäppt din dotter på munnen och då går du i försvar. Jag tror inte att du hade fått så mycket reaktioner om du sagt att du inser att det är fel och att det var en handling i ren desperation och du ångrade dig efteråt, men du säger tvärt om att du INTE ångrar dig vilket även får mig att reagera....Jag dömer absolut inte dig eller säger att du är en dålig mamma men du kanske bara får acceptera att det väcker många känslor när man berättar en sådan sak.....

Jo det är faktiskt misshandel att knäppa någon på munnen (all form av fysisk bestraffning klassas som misshandel i lagens ögon) om än ringa sådan och ingen hade tagit ifrån dig ditt barn eller satt dig i fängelse p.g.a. det.

Jag tycker dock att en tråd där vi ägnar oss åt att sitta och klappa varandra på ryggen och visa förståelse för att vi då och då använder våld mot våra barn....det är inget som gynnar någon, allra minst barnen.

Jag förstår inte heller vad du menar med att det är sådana som vi som fördröjer hjälpen till barn i nöd. Jag antar att du menar att om soc ska ta hand om alla ringa fall av misshandel så blir dessa barn lidande. Låt oss hoppas att soc liksom andra myndigheter klarar av att prioritera på egen hand. Det är inget som någon här ska ta på sig att göra.

Mycket bra skrivet!!!!

Barn som bits eller spottar kanske också gör det i ren frustration över något som hänt. Lär vi dem då att det är okej att uttrycka sin frustration fysiskt, vilket vi gör när vi knips, knäpper eller drar i örat när vi blir frustrerade. Lär de bara fortsätta uttrycka sig på samma sätt.

Jätte bra skrivet! Tack..

Men uppenbarligen så blir man fortfarande efter 3 år väldigt väldigt missförstådd och dömd här inne.. och kag kan inte säga mer än att, jag har aldrig skadat mitt barn, hur jag gjorde och vad jag gjorde är det bara jag, min dotter och min väninna som vet. Ingen har tagit skada av det. Ni var så klart inte där, och ni verkar måla upp någon form av misshandel ala extra... aldrig! SKulle aldrig skada mitt barn. Och har aldrig gjort!

Och vad gäller barnen här hemma, så ja deras BRÅK är jobbiga... finns inget våld här hemma.... ibland kan det bli nån putt, men absolut inget onormalt eller överdramatiserat våld. Utan vanliga kärleksfulla syskonbråk.

Jag blir häpen över hur vissa här inne ska framstå som supermorsor...

Man slår ALDRIG sitt barn ! Däremot kan man höja rösten men säga snällt o bestämt att det där du håller på med accepterar inte jag !! Lycka till !

Jag har så svårt för det här med lätt aga (alltså att knäppa på munnen eller daska på fingrarna), för det är i mina ögon inte logiskt.

De flesta som gör det anger att de vill avskräcka barnet från ett visst beteende, men samtidigt bedyrar de att det inte gör ont. HUR kan det då fungera avskräckande? Antingen gör det ont och är då avskräckande, men då är det också att tillfoga fysisk smärta i uppfostringssyfte, därmed aga och därmed olagligt, ELLER så gör det inte ont och då har det väl inget syfte öht?

Om jag daskar min son på fingrarna när han försöker stoppa dem i en elkontakt och det inte gör ont så kan han ju inte lära sig ett smack av det. (Nu visar iofs forskning att han inte lär sig av det även om det gör ont, för så små barn har svårt att koppla ihop smärtan med handlingen som föregick) Då måste det vara oerhört mycket effektivare att hugga tag i hans hand innan han stoppar fingrarna i eluttaget och ta handen därifrån - och säga till och visa på något annat att göra. Det tar antagligen lite längre tid och är lite jobbigare, men i långa loppet effektivare och därmed mindre jobbigt.

Så: antingen gör det ont och då är det olagligt, eller så gör det inte ont och då är det ju meningslöst på alla fronter.

Hej, alltså jag förstår verkligen hur du menar och det är inte helt ifrån mina egna tankar.. Men vad gäller detta med att jag knäppte min dotter på munnen var fakiskt inte för att avskräcka eller orsaka smärta. Hon är 2 år, snart tre i november och vet mycket väl att spottas får man inte göra. När hon då gjorde detta på mig i ansiktet så hade vi redan en dispyt då hon målat på väggen. Och i allt prat om att du får inte göra si eller så så spottar hon mig i ansiktet. Och jag säger lugnt men bestämt att man får absolut inte spottas, vilket hon gör igen. Detta var alltså en testgrej, testa min gräns. Och när hon spottar på mig andra gången duttar jag till med pekfingret och säger NEJ, du får inte spottas. Jag trodde innerligt att detta va knäppa på munnen tills folk hysteriskt börja gapa här och jag frågade andra mammor vad knäppa på munnen var, och då visade de med tumme och långfinger och så knäpp.. Och detta har aldrig skett.
Så därför har försvarat min handling hjärteligt, eftersom jag aldrig knäppt på munnen. tydligen.

Och vad gäller att ta i örat, JA jag hade kunnat hantera helt annorlunda.. men jag var så jävla rädd och när jag väl hitta henne tänkte jag bara "slå inte, man får inte slå barn"... och då blev min taktik att ta i örat för att snabbt lyfta upp henne och sätta henne i vagnen och gå raka vägen hem och få sitta på stolen. Kanske va helt opedagogiskt av mig, men jag gör säkert hundra fel varje dag me min dotter. Men jag älskar henne mer än livet och min taktik går inte alls ihop med aga eller orsaka smärta.

Jag tror ingen vill skada sitt barn medvetet. Men ibland kan det ske, av olika anledningar.
Och jag tror att så länge man kan prata med andra och bolla om ideer, så kommer det inte ske igen.
Jag försöker bara säga att man ska inte döma andra så länge man aldrig gått i deras skor, försök förstå istället, då kanske du räddar ett barn från att bli slaget igen och en mamma från att slå igen.

Det är bara det jag försöker säga.. men flk tolkar det som klappa på axeln.. vilket jag helt motsäger mig.

Det är inte tillåtet att slå eller kränka ett barn ...... men jag tror att börjar man skrapa på ytan så är det nog fler än man tror som gör något av detta med sitt barn.....

Tycker att man ska sätta gränser för sig själv som man aldrig får överträda, att smiska, dra i hår, öron eller göra blåmärken eller andra märken på sitt barn är aga!! Dvs misshandel. Att ta tag i armen och säga NEJ bestämt eller leda i armen till rummet är helt ok om det är befogat. men som sagt aldrig ta tag så hårt att man gör märken. om man är konsekvent med sitt barn behöver man sällan bli så arg.

Kan bara instämma i det du skriver!

Jaså nu kallar du det "dutta med pekfingret"? Jag tror mer på det du skrev förut innan jag och andra skrev vad vi tycker om att göra illa sina barn:

"Och att jag knäppt henne på munnen, står jag för... jag skulle som sagt aldrig göra illa mitt barn, utan spottas man då lär man få ont, och då ser jag hellre att en liten knäpp på munnen för att hon inte ska göra om det än att någon äldre dagis kompis puttar eller slår henne... vilket har hänt..."

Och nej, jag kommer aldrig att förstå föräldrar som gör illa sina barn och vill inte förstå det heller. Man räddar inga barn från att bli slagna genom att normalisera misshandel, däremot känns det säkert bättre för föräldrarna om många gör det, då slipper de få dåligt samvete "alla andra gör ju så" och inte behöver sluta för "man är ju bara människa och blir man pressad så gör man illa sitt barn"

Känns lite som att du är ute och cyklar.. och menar du att jag skulle tona ner mitt sätt mot mitt barn för att du som jag inte har en aning om vem du är ska skriva nåt annat.
Ja, jag dutta till med fingret, jag knäppte inte.

Nikolina vart vill du komma??? Vill du höra att du är en bra mamma??

Du är en jättebra mamma. Och det är nog alla här inne också.
Vi älskar våra barn lika mycket som du älskar ditt... Men det kanske är lite smått obegripligt för dig??