Delta i undersökning om förlossningsrädsla...? Tack

 Hej det är jag ifrån förra tråden

 Ålder: 22

Relationsstatus: gift

1.Vad var orsaken till att du berättade om din rädsla?

Mest för att få råd och tips ifrån andra i liknande situation. Det var skönt att kunna prata om det utan att skämmas, utan att känna att man måste hålla inne det.

2.Har du fått information om behandling av förlossningsrädsla? Om ja, beskriv i så fall hur.

Jag fick rådet att gå till aurora barnmorska och prata, men hon var så negativ angående mina förfrågningar om snitt pga av min lilla övervikt jag har. Hon gjorde allt för att få mig att föda vaginalt ändå,
jag TVINGADES föda vaginalt om dem fick bestämma, nu blev det lyckligen, tur i oturen snitt iaf.

3.Om du tänker kring din graviditet och kommande förlossning, kan du sätta ord på vad du är rädd för?

Min första graviditet/förlossning jag hade  med dottern (1.a barnet)  hade jag många tankar om förlossningen, samt att jag inte riktigt kännde mig betrodd eller respekterad av sjukvården,
dem var väldigt kritiska emot mig för dem tyckte jag var för ung för att ha barn ig..
Jag tycker inte att det var upp till dem att bestämma eller bestraffa mig för det.
Det känndes som därför så såg dem inte mina behov, vad jag behövde och vad jag behövde prata om.
Blev kontaktad av en spädbarnsexpert, det stärkte mitt självfötroende lite till en början,
Hon hjälpte mig med relationen och förstå att man skulle bli förälder, vad som behövs och hur man hanterar svåra situationer med släkten osv.

4.Vad tycker du att man gjort åt saken att många kvinnor är förlossningsrädda?

Jag tycker att dem flesta läkarna man talar med eller bm vill övertala förlossningsrädda att
föda vaginalt, i många fall kanske det är så att kvinnan ig mår bäst av det
men i det långa loppet ska ens egna övertygelse bestämma, faktiskt ens egna kropp,
bara man är medveten om nackdelar/fördelar med BÅDA förlossnings sätten..

5.Är du gravid? Om ja, är detta första barnet du ska föda?'

Nej

Ålder: 25
Relationsstatus: sambo

1.Vad var orsaken till att du berättade om din rädsla?

På grund av min övervikt fick jag träffa läkare som pratade om att man hade större risk att bli snittad om man vägde för mycket. Jag är otroligt obekväm i sjukhusmiljö och ville verkligen föda vaginalt för att slippa operation och det som följer med det. Är van att ha kontroll över situationer och kände att här kommer jag inte ha det och ville ha extra stöd inför forlossningen.

2.Har du fått information om behandling av förlossningsrädsla? Om ja, beskriv i så fall hur.

Blev informerad om att jag kunde få träffa en aurora-barnmorska för att prata om mina förväntningar och rädslor.

3.Om du tänker kring din graviditet och kommande förlossning, kan du sätta ord på vad du är rädd för?

Jag var rädd för att behöva göra kejsarsnitt, få EDA, tappa kontrollen över vad som hände och att beslut skullle tas över huvudet på mig.

4.Vad tycker du att man gjort åt saken att många kvinnor är förlossningsrädda?

För mig var det jättebra att få prata med aurora-BM, tycker det är guld värt att den möjligheten finns!

5.Är du gravid? Om ja, är detta första barnet du ska föda?
Ej gravid nu, fick mitt första barn i april i år.

Ålder: 25
Relationsstatus: Förlovad

1.Vad var orsaken till att du berättade om din rädsla?
Efterssom rädslan var så pass stor att jag övervägde abort även att barnet var planerat.

2.Har du fått information om behandling av förlossningsrädsla? Om ja, beskriv i så fall hur.
Väldigt lite, men har blivit hänvisad till Aurora, men fortfarande inte fått någon tid och bebis är färdiggräddad om 3 månader.

3.Om du tänker kring din graviditet och kommande förlossning, kan du sätta ord på vad du är rädd för?
Jag är rädd för att det skall bli jobbigt psykiskt pga mitt förflutna. Jag är rädd att förlossningspersonalen inte skall se till mina behov utan bara se en som en i mängden. Att smärtlindringen inte hjälper och att jag skall brista allvarligt så jag får ännu mer fysiska problem.

4.Vad tycker du att man gjort åt saken att många kvinnor är förlossningsrädda?
Inte ett skit rent ut sagt. Tycker sjukvården är värdelös i Sverige och det finns inga resurser för att hjälpa kvinnor som av förståeliga skäl är rädda. Ingen hade tvingat en man att såga av ett ben eller två utan bedövning bara för att "det klarade man av förr i tiden när bedövning inte fanns". Det är enbart i förlossningsvården som det är allmännt accepterat att man låter kvinnor ligga och skrika och be någon ta livet av dom för att dom har så ont och istället bara badda lite på pannan och säga "såja, det går ju jättebra!".

5.Är du gravid? Om ja, är detta första barnet du ska föda?
Jag är gravid ja. Det är vårt första barn och jag mår skit rent ut sagt över att inte få någon hjälp angående detta. Kan tillägga att jag hör till den grupp som SKALL prioriteras pga min historik, men icke då....som sagt Sveriges vård är värdelös.

lder: 36
Relationsstatus: Gift

1.Vad var orsaken till att du berättade om din rädsla? 
För att få hjälp med att hantera rädslan och kunna se fram emot nästa förlossning

2.Har du fått information om behandling av förlossningsrädsla? Om ja, beskriv i så fall hur.
Ja. Jag har varit på förlossningssamtal på BB där jag födde. Vi gick igenom min förlossningsjournal och diskuterade hur allt skulle kunna bli bättre nästa gång och vad som skulle krävas för att jag skulle kunna känna mig trygg och lugn. 

3.Om du tänker kring din graviditet och kommande förlossning, kan du sätta ord på vad du är rädd för?
Ja. Smärta! När mitt första barn föddes så fick jag hela tiden höra att förstagångsföderskor har så långa förlossningar men min tog ca 3-4 timmar varav sista 2 var rent helvete då jag skrek konstant av ren smärta. Man upptäckte försent att jag redan var fullt öppen så jag hann inte få bedövning (ingen trodde att jag skulle öppna mig så snabbt).

4.Vad tycker du att man gjort åt saken att många kvinnor är förlossningsrädda?
Psykologhjälp finns + aurora, men det känns som det behövs mer hjälp.

5.Är du gravid? Om ja, är detta första barnet du ska föda?
Jag är gravid. Andra barnet 

Tack så hemskt myckaet för alla snälla medverkande och för svaren. Ni har hjälpt mig otroligt mycket.

Ålder: 29
Relationsstatus: Sambo/förlovad

1.Vad var orsaken till att du berättade om din rädsla?
Har bara berättat om rädsla för vänner och familj. Samt på efterkontrollen hos läkare och bm.

2.Har du fått information om behandling av förlossningsrädsla? Om ja, beskriv i så fall hur.
Bara att jag skall gå till auroramottagningen vid nästa graviditet. Att jag skall få EDA så fort förlossningen sätter igång.

3.Om du tänker kring din graviditet och kommande förlossning, kan du sätta ord på vad du är rädd för?
Vill ha ett andra barn, men vet inte riktigt om jag vågar.
Det jag är rädd för är i första hand smärtan. Min första förlossning slutade i ett akut snitt pga risk för syrebrist.

4.Vad tycker du att man gjort åt saken att många kvinnor är förlossningsrädda?
Ingenting faktiskt.

5.Är du gravid? Om ja, är detta första barnet du ska föda?
Nej. Har ett barn sedan tidigare.

Är genom min förlossning o det gick jättebra, kan jag ändå svara på enkäten?

Hej Spexig. Absolut kan du svara på enkäten. Jag är oerhört tacksam för alla som svarar på enkäten. Tack för er medverkan.

Ålder: 31
Relation: Gift

1) Gissar att du menar för bm. För att få hjälp att hantera den.

2) Jag vet inte riktigt vad du är ute efter. Jag fick komma i kontakt med specialistmödravården o träffa en specialutbildad o väldigt duktig bm där. Hur jag visste att jag skulle be om att få träffa spec-mv? Hmm, det är väl från berättelser av andra på tex FL.

3) Jag var rädd för att min andra förlossning skulle bli som min första; utdragen, otroligt smärtsam, få mig att totalt tappa kontrollen o sluta i urakut snitt.

4) Kvinnor i allmänhet? Tycker det är upp till kvinnan i fråga att genom sin bm be att få den hjälp som finns. Det finns bra hjälp att få för den som söker den. Och handeln dräller av självhjälpsböcker, vissa väldigt bra som tex "Att möta förlossningssmärtan", andra säkert mindre bra.

5) Jag var förlossningsrädd med andra barnet, inte alls med första. 

Ålder: 30
Relationsstatus: Gift

1.Vad var orsaken till att du berättade om din rädsla?
Genom att prata så berarbetat jag samtidigt.

2.Har du fått information om behandling av förlossningsrädsla? Om ja, beskriv i så fall hur.
Ja, har även gått i auroraterapi.

3.Om du tänker kring din graviditet och kommande förlossning, kan du sätta ord på vad du är rädd för?
Egentligen är det en sjukhusrädsla. Jag vill inte passificeras till en patient samtidigt som sjukhuset mekaniserar vården mer och mer. Att det sen blev katastrofala förlossningar med många komplikationer gjorde ju inte bättre. När sista förlossningen var ett planerat snitt där bedövningen inte tog så är jag livrädd för att vad förlossningar heter och kommer heller aldig mer att skaffa fler barn.

4.Vad tycker du att man gjort åt saken att många kvinnor är förlossningsrädda?
Inte särksilt mycket. Grundproblemet tror jag beror på bisten på bra stöd. Om det fanns mer personal på förlossningen, personal som kunde vara hos mamman den tide det behövdes så skulle färre vara rädda. Nu tror man att man ska lösa ett grundläggande trygghetsproblem med terapi och maskiner.

5.Är du gravid? Om ja, är detta första barnet du ska föda?
Nej jag är inte gravid. Har fött fyra barn och har bara blivit mer rädd för varje gång. Kommer inte skaffa fler barn bla pga rädslan.

Ålder 38år
Relationsstatus: sambo, förlovad

1.Vad var orsaken till att du berättade om din rädsla?
Jag var livrädd för att dö, förra förlossningen var hemsk och jag hade fruktansvärd ångest inför nästa.

2.Har du fått information om behandling av förlossningsrädsla? Om ja, beskriv i så fall hur.
Jag fick prata med en psykolog, och det hjälpte. Jag gjorde upp en ordentlig förlossningsplan.

3.Om du tänker kring din graviditet och kommande förlossning, kan du sätta ord på vad du är rädd för?
Jag var rädd för att dö. Min andra förlossning startade med en störtblödning i v. 34. Jag kom inte fram till112, försökte fyra gånger. När jag väl kom fram så skickade de en ambulans och sedan skulle de koppla mig vidare för att prata med förlossningen, tyvärr kopplade de fel, jag hörde vad de sa i telefonen de hörde inte mig. Så de sa att hon har förmodligen mist medvetandet, inte kul att höra när man ligger och blöder som en gris. När ambulansen kom så hörde de inga hjärt ljud. Väl på förlossningen, fick jag inte gå ur sängen utan enbart ligga på rygg. Fick inte något smärtstillande för att jag låg på operationsberedskap. Allt var bara piss och jag hade jätte ont. Så vid min nya graviditet var jag livrädd för att känna mig lika hjälplös, och inte kunna få någon hjälp när jag hade så ont. Min sambo stöttade inte mig tyckte jag, han höll bara med barnmorskorna, jag hade velat ha honom på min sida så att säga!

5.Är du gravid? Om ja, är detta första barnet du ska föda?
Ja, jag är gravid, detta är det fjärde barnet. Jag känner mig inte specielt rädd, men det går i perioder!

4.Vad tycker du att man gjort åt saken att många kvinnor är förlossningsrädda?
Vet inte! Tycker att det hade varit bra om det funnits dulor på avdelningarna, som kan vara med under hela förlossningen. SOm det är nu så kan det ju bytas personal ett antal gånger under en förlossning, och det känns otryggt. Men jag förstår det tekniska problemet.

Ålder: 29
Relationsstatus: gift

1.Vad var orsaken till att du berättade om din rädsla?

För att jag fick panik så fort jag tänkte på förlossningen, och kände att jag behövde hjälp att hantera de känslorna

2.Har du fått information om behandling av förlossningsrädsla? Om ja, beskriv i så fall hur.

Ja jag gick i samtal i en Matildagrupp (samma som Aurora)

3.Om du tänker kring din graviditet och kommande förlossning, kan du sätta ord på vad du är rädd för?

Jag är rädd för smärtan, och jag kände inte under min förlossning att jag hade så mycket kontroll. Det tog två timmar för dem att sätta EDAn och jag hade så sjukt ont under den tiden, och jag är rädd för att det ska bli likadant eller att den inte hjälper.  Sedan är jag också rädd för sjukhus så jag behövde dem för att få hjälp med att få ett eget rum så att min man kunde helt säkert sova där, och så ville jag bli igångsatt så att jag kunde få lite kontroll...

4.Vad tycker du att man gjort åt saken att många kvinnor är förlossningsrädda?

Som tur är finns Matildagrupper, men i övrigt har jag inte hört mycket... Som tur var så fick jag en remiss av min MatildaBM till en läkare som verkligen lyssnade på mig och såg hur ont jag hade (foglossning), och förstod vad jag var rädd för, så han ordinerade en igångsättning.

5.Är du gravid? Om ja, är detta första barnet du ska föda?

Nej

Ålder: 28
Relationsstatus: särbo

1.Vad var orsaken till att du berättade om din rädsla? Jag väntade mitt andra barn. Jag upplevde den första förlossningen som katastrofal och vägrade göra om det.

2.Har du fått information om behandling av förlossningsrädsla? Om ja, beskriv i så fall hur. Nej, men jag fick träffa en aurorabarnmorska vid två tillfällen som försökte övertala mig till att föda vaginalt.

3.Om du tänker kring din graviditet och kommande förlossning, kan du sätta ord på vad du är rädd för? Nu väntar jag tredje barnet och vet inte hur jag kommer att göra med förlossningen. Jag litar inte tillräckligt på barnmorskan för att föda vaginalt känns det som. Barnmorskan från min första förlossning hånade och kränkte mig. Jag var ganska ung och hon patroniserade mig. Jag är inte rädd att just det ska hända igen, jag skulle köra ut henne nu när jag är äldre, aldrig ta sån skit.
Däremot har jag byggt upp så mycket andra negativa känslor och tankar kring förlossning. Nu är jag rädd för allt. För dålig och otrygg personal, för att jag ska spricka mycket, för att inte få föda på det sättet jag vill...

4.Vad tycker du att man gjort åt saken att många kvinnor är förlossningsrädda? Inget. De tjatar bara om hur natulrigt det är att föda och hur dåligt kejsarsnitt är. Vilket inte alls hjälper.

5.Är du gravid? Om ja, är detta första barnet du ska föda? Är gravid med tredje.

Hej. Tack så hemskt mycket alla underbara som varit med och deltagit i min undersökning. Utan er hade det inte blivit något. Jag vill önska er ett stort lycka till. Jag hoppas ni kämpar vidare i livet trots era omständigheter. Till er som ska ha barn: Lycka till med allt bästa blivande mammor. Till er som redan har barn: Lycka till med familjelivet och föräldraskapet. TACK.