Rädsla inför förlossningen, tips?

Mitt tips är att läsa boken "Föda utan rädsla" av Susanna Heli. Den ger många praktiskt tips på både förberedelser och hur man underlättar förlossningen. Den innehåller också många nyttiga tips på hur partnern kan vara ett bra stöd och hjälpa sin kvinna på bästa sätt! 

Ett tips är att inventera dina rädslor! Vad är du rädd för? Fundera sedan på vad du själv eller din partner (eller din barnmorska) kan göra för att dämpa din rädsla! Orosmoment som du själv kan påverka kan du, efter att ha tittat på dem, lägga sidan och på så vis slipper de stjäla energi och fokus under förlossningen.

Har du funderat på att ha med en doula? På www.doula.nu kan du läsa om hur det fungerar och hitta en doula nära dig!

Är du väldigt orolig och rädd kan du prata med din bm om att få träffa en Aurorabarnmorska.

Lycka till!

*lägga åt sidan

Jag blev rätt panikslagen inför förlossningen när den började närma sig och jag läste på mycket om det som händer under förlossningen och det hjälpte mig mycket.
Föda utan rädsla var favoritboken då så den rekomenderar jag.

Jag har inte fött ännu men är inte så många veckor ifrån. Jag är inte det minsta rädd för förlossningen utan ser fram emot det. Ska bli så himla spännande. Mitt mantra är att det kommer gå över. Visst, det kommer göra ont, men inte för alltid. Det är bara en begränsad period och klockan kommer ticka och tillslut så är det över. Sen hoppas jag att jag ska kunna använda mig av dykmetoden (finns lite trådar om det här om du söker) och sen jag började läsa om den så har jag blivit helt kolugn inför hela grejen att klämma fram en unge. =)

Jag har också tittat mycket på typ förlossningkliniken och andra katastrofprogram. Kanske lite udda, men jag blir lugn av att veta så mycket som möjligt om vad som kan hända så att jag ska ha koll på vad de säger till mig och veta att jag inte kommer ligga där och drabbas av något som jag aldrig hört talas om. DET skulle ge mig panik. Och som tur är så går förlossningarna i sånna där program nästan alltid bra. =)

Tack för era svar! Ut ska bebisen, det är väl det enda som är säkert :) Resten får bli som det blir. Ska läsa lagom och förbereda mig .. på att allting kan bli precis hur so helst :)

HEj!
Jag hade mycket rädsla inför min första förlossning, jag var nog den i föräldragruppen som uttryckte mest oro och ångest.
Jag läste Att föda av Gudrun Abascal, den läste jag om flera gånger särskilt vissa avsnitt.
Jag tog även kontakt med en yogalärare jag hade förtroende för och hon lärde mig profylaxandning samt andra avslappningövningar som jag tränade varje dag periodvis och sen några gånger i veckan (började dock med detta senare i grav).
jag tror på det här att faktiskt ta reda på så mycket som möjligt innan förlossningen och förbereda sig så mycket man kan och orkar. Precis som man förbereder sig för allt annat i livet. Man åker ju inte bara och håller en föreläsning eller presentation utan att förbereda sig.
Sen kan man ju aldrig veta utgången exakt ändå, men man har nog mycket vunnet på att vara fysiskt och psykist förberedd.
Jag tog mot slutet av grav beslutet för mig själv att jag ville i första hand ha en naturlig förlossning och så blev det. Jag andades mig igenom hela förlossningen och det var en så positiv upplevelse! det mest utmanande var det mentala tycker jag att bara följa med och inte låsa sig för att man inte kan bestämma takten själv.
Så, tillåt dig att gå in i dina rädslor och din oro nu, bättre nu än att få panik under förlossningen! Och känn efter vad du tror passar just DIG bäst kring förlossning; anding, olika bedövningsmetoder mm.
Stort lycka till!

jag vill inte heller ploppa ut den..detta trots att jag pratat med en aoura Bm som säger att allt kommer gå jätte bra..och allt låter så bra när man sitter hos henne..men nu när jag har ca 7 dagar kvar till BF så har jag total panik..jag är livrädd! JAg vill verkligen inte föda ut den..detta trots en super bra aoura..

Jag var ganska nervös inför förlossningen men det gick lätt som en plätt :P
Jag blev igångsatt v 42 +2 med hinnsvepning och grejer men jag måste säga att själva förlossningen var en positiv upplevelse! Jag tog epidural och är fortfarande kär i den och känslan den gav mig :P Helt underbart att få den efter att ha haft rätt ont ett tag.
Jag fick typ minnesförlust efter förlossningen och tycker nu när jag tänker tillbaka på den att det var fin och att det knappt gjorde ont alls!
Lycka till TS (och alla andra!) det kommer gå superbra!
Snart sitter ni där och dricker saft och äter en ostmacka med din lilla bebis på bröstet :)

Jag va inte rädd mewn mest nervös när jag skulle få mitt första barn nu i augusti. har hela tiden tänkt at tut ska han på ett eller annat sätt och ont komme rdet göra MEN det finns så mycket smärtstillande och hjälp som man kan få om man vill....Jag tänkte hela tiden på de stackars kvinnor som föder typ i djunglen utan bedövning och utan hjäölp.Fixar dom det så fixar jag det och om det är så hemskt så skulle folk int eha mer än 1 barn=)..

Jag gick med kraftiga förvärkar i 2,5 dygn innan jag kom in på förlossningen.......låg 11 timmar innan han kom ut. MEN det va den underbaraste och häftigaste upplevelsen någonsin! Visst i mellan åt tror man att man ska dö, MEN det går så snabbt över....man kan inte styra ett skit kroppen gör allt jobb..känns som om man står sidan om och tittar på. Dagen efter sa jag att jag hade kunnat föda igen...fast jag sprack mycket osv.... Längtar tills man ska föda nästa barn.Det va en sådan häftig upplevelse!!!!"

Du har något coolt att se fram emot !! Tänk så istället, det är värt all smärta

Jag klarade mig på bara lustgas och det kommer jag köra på nästa gång också.......

lycka till snart har du din lilla bebis i famnen och konstigt nog när barnet är ute har man glömt hur allt va

Tänk på att det bara är värkarna som gör ont, däremellan känner man inget! Och framför allt i början så är det ju ganska långt mellan värkarna.
När vi gick profylax-kurs så sa kursledaren att "man vilar sig igenom en förlossning", tidsmässigt räknat!

Hmm....jag hade ingen paus imellan när det inte gjorde ont?! det blev snabbt väldigt intensivt för mig så allt sånt där är ju olika.

Mitt råd är att läs så mkt du själv vill, känn efter hur du själv vill ha det med smärtstillande etc (vi ville bara ha lustgas) och acceptera sen att du inte kan styra över det utan att kroppen och bebben har sin egen vilja:)

Ut kommer den ju så är det bara, försök att bara följa med!
Min första förlossning gick jättesnabt men slutade med op då jag blödde så mkt, min andra tog beydligt längre tid och var mkt jobbigare men jag sprack ingenting och det var det underbaraste jag varit med om. Det går inte att förstå i förväg hur något som gör så vanvete ont kan var underbart men det är det. Jag skulle mer än gärna genomgå flera förlossningar till bara jag slapp graividiteterna:))

Det jag tänkte på angående smärtan var att ställa mig in på att det kommer att göra ont men att smärtan inte är farlig, det är en naturlig del av förlossningen och det kommer man inte ifrån. Att försöka vara så avslappnad som möjligt och fokusera på andningen.
Lycka till, det kommer att gå bra!

Jag har ej läst alla andra svar men... inför första förlossningen läste jag att föda av gudrun abascal - jättebra! försökte sen inte läsa massa "skräckhistorier". Försökte tvinga mig själv att tänka på att kvinnor fött barn i alla tider + att sverige har världens bästa mödra/förlossningsvård + att de flesta vill föda fler barn vilket innebär att det inte borde vara omöjligt för mig heller. Jag LOVAR dig att man får en kraft man inte trodde man hade och DU kommer också klara det!!! Naturen har gjort så vi ska fortplanta oss. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte gör ont men jag har nu två underbara barn och trots smärta så är jag redan sugen på en tredje (minsta är 7 månader).
Lycka till!

Kom just ihåg att vi hade en tjej på jobbet som jag upplevde som väldigt vek, känsligt och svag. Hon hade ett barn och jag tänkte att klarar HON det så vore det väl fan om inte jag skulle klaradet:))

Tack för fler "bra" svar :) Rädslan försvann *poff* för ett tag sedan och nu känner jag mig mer laddad än rädd!

Jag var rätt orolig innan min men fick en kanonförlossning! Läs gärna min berättelse:
http://www.familjeliv.se/Forlossningsberattelser/forlossningen-dar-allt-gick-battre-an-jag-trodde-696
Lycka Till

Bra, att föda barn är världens grej. Du har något stort att se fram emot.
Såklart det känns läskigt/skrämmande osv när man inte vet vad man skall gå igenom. Ha en uppfattning om hur du vill att ditt barn ska födas fram,  men var öppen på att det kanske inte blir så...
Stort lycka till, och behåll den laddade känslan ända in i mål, även under de tuffaste värkarna!