Hur träffar man någon? (40+)

 Man behöver bli bekräftad av en vuxen, en partner, också.

Hoppas att du hittar din prins till slut! Någonstans bland grodorna sitter han nog och lurar... ;o)

Ja du, jag önskar att jag hade svar! Ensamstående 42-årig mamma med treårig dotter undrar samma sak som du! Skulle gärna träffa någon, men i mitt inrutade liv så har jag svårt att orka/hinna dejta. Och har man blivit bränd så tar det LÅNG tid innan man har läkt ihop själsligt.

Jag har svårt att lita på någon igen efter det jag gått igenom (handlade inte om otrohet dock).

Det är väl så att man måste röra sig bland människor i den mån det går och hoppas att man en dag träffar rätt. Tricket tror jag är att försöka vara nöjd med det man har, även om det ibland känns tomt och trist att "bara vara mamma". Man behöver bli bekräftad av en vuxen, en partner, också.

Om dina/era gamla vänner tror att att man måste umgås parvis så är det nog drags att lära känna nya människor! Såna korkade idéer skulle jag aldrig acceptera - då träffar jag hellr eandra!

Hoppas att du hittar din prins till slut! Någonstans bland grodorna sitter han nog och lurar... ;o)

Hejsan. Vet hur du känner dig. Jag skilde mig när jag var 36 och när jag ville skiljas sa exet till mig att jag skulle då minsann aldrig hitta nån för killarna vill inte ha över 35 så jag skulle nöja mig med honom .  Jag var dessutom arbetslös. Först skaffade jag mig ett jobb - kändes lite som steg ett.
Sedan struntade jag i män i ett år. Jag bestämde mig för att vara mycket kräsen.

Först testade jag nätdejtning helt enkelt för att det är enklare, nåt man kan styra själv och bara för att träna upp mig i att flörta. Men jag kände inte att det var så jag kunde träffa rätt. Träffade några män på dejt men kändes som de var på nätet för att de tappat orken att ansträgna sig och bara ville ha lätta ligg. Nej tack.

Efter skilsmässan (4 år sen) så är det som att leva i ett vakum. "Vänner" har valt att fortsätta träffa exet eftersom han kunde behålla huset och har träffat en ny kvinna. Jag har från flera  fått höra att "Det är ju så mycket lättare att träffas om man är jämna par!" som ursäkt för att de inte har "tid" att träffa mig längre. Andra vänner är mest gamla tjejkompisar.
Jag jobbar heltid och har hand om tre barn, vilket givetvis tar en hel del tid. Jag gillar inte att ränna på krogen och har hobbies som inte direkt innebär att man träffar nya människor. Jag har heller ingen lust att börja med en krystad hobby som inte intresserar mig. Inte heller är min ekonomi sån att jag kan lägga ut det jag har på en ny hobby - och tiden är trots allt begränsad.)
På dejtingsajter är det oerhört svårt att träffa någon som faktiskt vill fortsätta träffas.
Jag börjar nu blir rätt less på att inte ha någon speciell att träffa och att tänka på.

Jag har fått höra att jag ser bra ut, är social, trevlig, har humor, bra arbete och boende och och och...
Jag har dejtat en del sen skilsmässan så jag är inte rädd för att ge mig ut och träffa folk.
Många gånger så har jag fått frågan "Hur kommer det sig att du är singel fortfarande!?!"
Ja... hur kommer det sig? Hur bär man sig åt för att träffa någon ny?

Finns det någon som har några bra tips och gärna idéer om varför många 40+ karlar inbillar sig att de bara kan träffa tjejer som är max 30 år gamla. (Eller varför det verkar som att karlar tror att det ska vara blixt och dunder på första dejten, det räcker inte med att det var "trevligt" tydligen.)

(Föredrar svar från lite äldre och såna som har börjat om igen på senare år än från 20-åringar som fortfarande tror att ni allihopa kommer att förbli gifta för evigt. Om ni ursäktar.)