Vadå "barn är kräsna" ?

Ja, det undrar jag med.
Blir man bjuden ska man förstås vara artig och smaka på maten men i hemmet måste man väl kunna få mat som man själv gillar. Jag som vuxen hade inte uppskattat att vara tvungen att äta otäck mat hemma hos mig själv och jag ser ingen anledning till att barnen ska behöva göra det. Sedan är det ju klart att man får kompromissa lite med måltiderna om man är många i en familj.

det här måste ju vara lätt för föräldrar som har barn som är lätta med maten men jag höll på och håller ju fortfarande på sedan sonen var 4-5 månader han är 13 månader nu, han får alltid olika saker på tallriken och det som jag lagar det serveras men det är sällan han äter t.ex. pastan,grönsakerna,potatisen han äter köttet oftast jag kan absolut inte tvinga i honom maten eller hur? så länge han ser att det ligger på tallriken så får han äta det han vill
jag säger ibland att mitt barn är kräset för vad ska jag annars säga att han är ?om han nu erbjuds allt men väljer att inte äta det även om jag försöker mata honom? 

Med en riktigt matvägrare så lovar jag dig att man lagar vad han än ber om i hopp att han åtminstone ska smaka en liten liten bit eller åtminstone stoppa nått i munnen!

Sedan har vi vår dotter som gärna smakar på allt och äter. Hon gillar gärna lite mer kryddstark mat men avskyr köttbullar och köttfärsås...ska man då tvinga i henne det bara för att man måste?

Jag tycker inte om allt och begär inte heller att mina barn ska äta allt som jag vill att de ska äta....     

Haha jaa för alla barn är inte olika och de gör alla exakt på samma sätt   Hmm jag har fyra barn och har uppfostrat dem lika när det gäller tex mat men av dessa barn så är det en som är extremt läjlig när det gäller mat och vad den äter och inte, de andra äter det som serveras...som sagt man kan tusan inte säga att en mall gäller alla barn, för de är olika individer

Jag kan delvis hålla med TS!

Exempel: I går var vi och hälsade på min bebis mormor. Mormor ville bjuda på macka med ost och hade tagit fram lite starkare ostar som vi vuxna åt. Min dotter brukar smaka prästost och liknande med lite mer smak. Mormor gick till kylen och tog fram den milda hushållsosten, under tiden skar jag en skiva av osten som stod framme och gav till lillan. Mormor tog bara för givet att sån ost kan inte hon äta...

Jag tycker i allmänhet att många vuxna gör så, dom ger barnen så kallad "barnmat" och tar för givet att barnet inte gillar vissa saker...

"Äter hon det"????? Får jag ofta höra. Och JA hon äter faktiskt lite kryddiga saker och inte bara smaklös burkmat..

 

Sen att barnen har preioder där dom inte vil äta osv, det säger jag inget om, det är väl bara naturligt! Men det är daltandet jag inte förstår! Och att man tar för givet, innan barnet ens har fått en chans att smaka, att dom inte kommer gilla maten..

Jag förstår inte heller intresset av vad alla andras barn äter. Vad har du med det att göra? Eller vile du bara berätta för oss andra på forumet att du är en fin och lyckad mamma som minsann får barnen att äta upp sina grönsaker?

Mitt barn är ganska kräsen. Han äter vad han önskar och jag lagar speciell mat till honom när det behövs. Däremot uppmuntrar jag honom att smaka på saker. Jag, min syster och våra kusiner var kräsna som barn och åt bara vissa saker. Idag älskar vi mat, äter av allt möjligt och smakar gärna på nya saker. Men det har fått växa fram genom upmuntran.

 

 

Ett sk kräset barn kan ha matallergi eller problem med konsistens eller vara trång i svalget och inte riktigt vågar äta annan mat än den det vet går bra. Press och stress vid matbordet är en faktor med. Och om någon av föräldrarna har svårt för något.

Jag vill helst att mina åtminstone ska smaka om det är nått nytt. Går det inte bra kan man försöka igen längre fram. Att "tvinga" någon att gilla en maträtt är inte ok för mig iaf.

Men vadå daltande? Vad vet man egentligen om vilka bekymmer andra har med sina barn. Ta vår lilla tjej som exempel. Hon har eventuellt stannat upp i tillväxten. Ska på extrakoll om det. Nog är det viktigare för mig att hon äter än att hon äter allt jag lagar?

Hur många tror ni vet om detta i vår omgivning? Inte många. Inte för att det är hemligt utan mer för att det inte blivit av att berätta. Så vad har andra för rätt att bestämma att jag daltar?

Håller med TS!

Förr i tiden fanns det inget val! Åt man inte den maten som serverades då svalt man.
Och så kan det mycket väl bli igen med tanke på hur världen ser ut. Då kan man inte välja!

Vi har också gett vår dotter allt, precis samma maträtter som vi äter, men nu har hon börjat föredra viss mat och rata en del i.a.f. Jag gör ingen extra mat utan hon får fortfarande likadant som vi vuxna, men hon äter inte allt längre.

Jag läste en intressant artikel i DN en gång (det var några år sen och jag hittar tyvärr ingen länk) som handlade om förmågan att uppfatta smak. I alla fall hade man kommit fram till att ju bättre smaksinne man har desto färre sorters mat tycker man om. Tycker personligen att det är ganska roligt, och tänkvärt innan man gnäller på att andra är kräsna.

Åh vad jag är innerligt trött på TS typer som alltid ska klappa sig på ryggen och tycka att de är så otroligt duktiga och att det själklart är deras ypperliga föräldrarskap som har gjort deras barn till allätare! Hade de fått prova på att ha en liten matvägrare ett tag så hade det nog inte låtit likadant! Jag sa innan jag fick barn att jag verkligen inte ville ha en kräsen ätare, det stör mig otorligt med vuxna som aldrig vågar prova något nytt mm.

Det började jättebra och min son åt allt jag lagade tills han var 2.5 då han plötsligt vägrade ALLT, ett tag åt han en speciell pasta med tomatsås från burk...det var det ända han åt

Han är nu 4.5 och det har blivit bättre men han är fortfarande otroligt kräsen och provar väldigt sällan något nytt tyvärr

Jättebra att uppmuntra barn att prova nya saker och äta det de blir serverade men alla barn är tyvärr inte sådana

mitt barn åt precis allt jag serverade till för ca 6 månader sen. då slutade hon, vi lagar inte någon annan nåltid åt henne, utan om vi äter tex kött å potatis å en sallad, å hobn inte äter köttet, då får hon potatis å sallad. vi lagar aldrig nåt extra å tjatar heller inte att hon ska äta, men erbjuder å äter själv å talar om vad gott de är. bryr sej inte. å vi lagade all mat åt henne, olika sorters fisk, olika sorters köttgrytor mm mm mm. Ädå är de as lite som hon äter nu. men vi tänekr ,est att de är en fas, hon komemr komma ur de tillslut. 
. men stark mat har hpon alltid gillat innan, tacos å chili kyddor å starka smaker helt enkelt. 

Tack!
 

Så är det här med! Innan 2 års ålder åt vår pojk allt och sen var det stopp. Fr.a. såser, röror, gratänger, sånt han inte kunde se vad det var ratade han. När han kunde se vad han åt, åt han bara vissa saker. Ett tag var det enbart korv och pasta, ingenting annat. Successivt ökade han på det till att gälla 5-6 rätter. Inga grönsaker alls - jag har börjat blanda morotsjuice och apelsinjuice för att några gånger i veckan få i honom en grönsak. Han får aldrig nåt annat istället, utan får gå hungrig och vänta till nästa måltid. Men han är knappt 3 år och jag svälter honom inte, utan nästa "måltid" (som är mer mellanmål då och nåt jag vet att han äter) får han bara en eller ett par timmar senare helst.
Han kan vänta 6-8  timmar mellan måltiderna utan att "ge sig" och krafter och humör dalar. Då är det bättre att han får nåt han förmodligen äter innan han är helt utsvulten. Det är likadant på förskolan, men där finns fördelen med andra barn och det är ofta där han provar något nytt. Jag tror också att det är en fas som går över. Jag tvingar honom inte att äta och gör ingen historia av det. 
  Är helt övertygad om att det är olika barn, för min fick all möjlig mat när han var liten, men inte hjälpte det.  
Tack och lov för barngröt! 

Åh tack för tipset med morot och apelsin juice det ska jag prova, för här är det inte heller några grönsaker som går ner!!

Har hört föräldrar och mor-/far-föräldrar som säger "det där gillar nog inte du" när barnen vill smaka på något. Och sedan undrar man varför barnet inte äter vissa saker...???

Ah, låter ju skitenkelt när du beskriver det!

Min son som nu är fyra har varit lika svår att få i mat sedan han slutade med amning. All typ av mat åkte ut (och nu snackar vi 1.5 år så han kunde äta). Bitar var äckligt, sås var äckligt.....det var några enstaka saker han åt, som ris och makaroner t ex. Han provar alltid allting, men spottar ut.

Jag tycker inte att jag har hållit på att dalta, jag har försökt vara konsekvent men får han ingen annan mat så blir han ju trött och grinig, och när han till slut är överhungrig och stoppar i sig en tugga av vad det nu är, då kräks han. Sen är den maträtten KÖRD kan jag ju säga. Så det blir ris och makaroner, fortfarande, och en och annan köttbulle. Och pannkaka. Och äpplen och bananer. Det är typ allt han äter. Och så dricker han mjölk och alla sorts juicer, men det är ju bara massa socker i, även om man gör det själv..

Min dotter som är ett och ett halvt, äter precis allt. Finns inget hon inte äter, bokstavligen. Men jag inbillar mig inte att det är nåt jag har gjort som har gjort henne sån, för jag gjorde precis likadant med båda.

Men snälla du TS! Vad kul för dig och dina barn! Men alla är inte likadana!

Min son åt ALLT, stark kryddat och milt, stora portioner hemlagat osv.. Tills han blev ca. 13-14 mån. Så sa det stopp och han åt ingenting! Äter fortfarande väldigt få saker och vägrar prova nya saker (han är 3 år). Vi har t.o.m haft kontakt med en barnpsykolog då förskolan tyckte att han beter sig som om han har matfobi