Jag får panik!!

Åh! Jag får lite ont i magen av att läsa det inlägget! Du skriver att ni inte ligger, inte känner varandra och har ett maktspel mellan varandra och bråkar ofta. I mina öron låter det som att du lika gärna skulle kunna vara utan din man. Kanske skulle du till och med få det bättre? Det låter ju hemskt att vara "nära botten" av en massa bråk också! 

Jag har själv varit ihop med en man för barnens skull. Tänkt att man liksom inte får skilja sig som mamma och förälder. Stackars barnen och stackars mig. Men när jag väl tog steget så var det SÅ skönt! Så befriande att få rå sig själv och inte bråka och tvinga sig till sex för att han ska vara nöjd. Barnen var det såklart trist utan men samtidigt SKÖNT att vara själv varannan vecka. Den veckan de kom hade man ju fullt upp med att vara ensam förälder. Det var rätt skönt att kunna träffa kompisar och "ta igen" förlorade år i ett destriktivt förhållande med roliga saker

När jag träffade min nuvarande man så inser jag att jag borde skiljt mig från den förra tidigare. Det är på ett annat sätt nu. Ja, förutom att jag är kär i en tjej :-/ trots att jag "har allt" med min man. 

På det lilla jag läst om dig så tycker jag att det låter som att du är värd något bättre! Och dina barn är värda det också! De blir ju inte lyckligare/gladare av att deras mamma är ihop med bio-pappan för deras skull. De vill ju ha en mamma som blommar! Frågan är om du kan blomma med din man igen eller om ni sabbat allt redan och hamnat i ett läge där det är dags att gå vidare ensam?

Tack för ditt inlägg!

Vi har ju gått i parterapi i flera år och bråken har blivit färre men känslorna tycks inte komma tillbaka, det kanske beror på att det aldrig funnits några känslor mellan oss. Jag har också gått i terapi själv pga min barndom och börjar sakta hitta mig själv igen. Det är i denna veva som jag börjat låta mitt intresse för andra kvinnor bubbla upp till ytan. Jag har även insett att jag inte kan förändra min man, tro inte att jag inte försökt

Så nu funderar jag på om jag är gay eller inte. För om jag är det så är mitt äktenskap helt dödsdömt. Om jag inte är gay så måste jag komma fram till om jag är villig att leva med min man som han är.
Har räknat på hur ekonomin skulle bli efter en skilsmässa och jag borde kunna klara mig även om det blir knapert. Så jag antar att jag mentalt försöker förbereda mig för en skilsmässa. Även om jag rent känslomässigt inte är redo för det än.

Lite så var det för mig med... Nu efteråt kan jag ju se ett mönster med alla tidigare förhållanden o förstå varför det alltid slutade som det slutade. Jag är ju gay liksom. Killar är inte min grej punkt slut. Tog bara lite lång tid för mig att inse och fatta det men nu är jag fast :) Min fina fru, min allra bästa käraste vän och vi har fantastiskt 6liv som blomstrar, DET liknar inget annat förhållande som jag haft där allt bara avtagit allt mer efter att tiden gått. Nu är det tvärtom, allt blir bara vackrare och starkare. Fast sen är nog inte alla kvinnor lätta att leva/ ha förhållande med men jag är lycklig nog att hitta min själsfrände på första försöket, hehe. Känns bra att "bara" ha varit med henne, att hon tog min oskuld och att jag får dela allt för första gången med just henne. Vi kommer att bli gamla ihop, hon är underbar <3
Håller tummarna för alla andra som vågar ta steget om de har nått den punkten, jag vann precis allt! På riktigt!

Får jag vara nyfiken och fråga hur länge ni har varit ihop? Jag låter säkert råcynisk nu men sexlivet brukar ju blomstra de första åren i alla förhållanden Är väl när man varit ihop 10 år som man börjar få jobba lite på det, enligt min erfarenhet iaf! 

Var det svårt att ha sex för första gången med din fru? Ursäkta närgången fråga. Är bara nyfiken. Hur gör man liksom ? Eller föll det sig naturligt? 

Jag skulle garanterat försöka förföra kvinnan jag är kär i om jag inte hade min man. Leker med fantasin ofta. Vet inte riktigt hur man gör med tjejer bara (trots att jag själv är tjej...). 

Till kär o galen: Behöver det vara så att man är gay ELLER hetro? Kan man inte vara människa? Som blir kär i- lever med- har sex med andra människor? Måste allt vara uppdelat i KÖN? Kan du inte bara flyta med? Gillar du inte din man så gör slut! Hittar du en kvinna som du gillar- kör på det! Hittar du en ny man så kör på det! Det behöver kanske inte vara så komplicerat? 

Eller? Ser jag för lättvindligt på det?

Jag önskar att det vore så enkelt som att bara vara människa. För mig handlar det nog mest om att hitta mig själv och stå för vem jag är och då behöver jag sätta en stämpel på mig själv. Viktigast är väl att inse att jag kan ändra min stämpel om det skulle behövas framöver.
Jag är en obotlig tänkare som bara måste göra livet super komplicerat :-\

Till jag med: Nää du låter inte råcynisk, jag förstår hur du tänker. Vi har varit tilsammans i över 3 år nu. Ingen evighet, inte alls. Med min man så hade ju han och jag varit ett par över 10 år MEN jag kan se tydliga skillnader.
Så här har det sett ut tidigare: träffat någon, haft mycket 6 i början där jag ställt upp på diverse önskningar o trott att det delvis varit min vilja med. Efter redan 3-6 månader, har jag tröttnat ut o 6 har klingat av till att till slut ebba ut helt. När jag sen fick barn så fick jag plötsligt en mer "legitim" anledning till att inte ha 6 typ, jag är gravid, jag ammar, jag är helt slut osv osv.
Så är det inte nu! Jag är så trygg, vi är så samspelta och det är såååå bra. Vi växer hela tiden ihop, jag har aldrig varit med eller känt något liknande. Det är mjukt, spännande, initiativrikt, stimulerande o passionerat! Jag vill bara ha mer :)

Tidigare tänkte jag så mycket, det var så himla mycket bendande med ben o regisserat, "kan du inte svanka mera" "det är sexigt om du gör så där" " osv. Jag har alltid fått höra att det tar så lång tid innan jag kommer, vilket gjort att jag tillslut inte brytt mig om det överhuvudtaget. Kommentarer när någon går ned på en typ "kommer du snart, det är så jobbigt/ jag får ont i tungan" är såååå onödiga. Och jag är så glad att slippa stånd i ryggen när man vill sova, danskandet med k*kar lite här och där, smetandet och sprutandet (ursäkta uttrycken!!!) . Det är liksom inte alls min grej...

Och så är det INTE nu, inte på något vis! Vi har 6 på samma villkor och för att vi vill ge och ta minst lika mycket, jag vill att hon ska njuta och hon vill att jag ska njuta.

Och ja det var lite typ nervöst/pirrigt i början. Dels hade hon ju haft långa förhållanden med kvinnor och jag hade ju aldrig varit med en tjej. Men det ger sig. Jag kan ju se idag att jag var ganska låst först och hade svårt att vara avslappnad även om jag försökte men det har ändå alltid varit bra. Och hon var så förstående och ledde mig rätt på ett fint sätt. Övning ger färdighet :) Det finns inget att vara orolig för, det är bara att göra sådant man själv tycker om och vara lyhörd för den andres signaler...

Sitter här och skrattar. Så här ser även mitt sexliv ut. Många gånger har jag känt mig som en madrass som min man vänt och vridit och bänt på, vid nåt tillfälle har jag även fått sagt till mig att det känns som att sätta på en madrass. Mitt självförtroende när det gäller sex är helt kört i botten.
Och det här jvla pockandet och juckandet i ryggen, hur kan de tro att det på nåt vis ska vara upphetsande!!!!! De senaste åren har jag bara känt sån avsky när jag ser en penis, men ibland har jag ställt upp ändå för att slippa känna den enorma pressen. För att överhuvudtaget bli minsta upphetsad måste jag låtsas att han är en kvinna, vilket inte är så lätt när han har skägg, håriga ben och nåt som sticker ut mellan benen

Jag har gått runt och intalat mig att min minskade lust kanske har att göra med att vi varit tillsammans så länge, att han inte är attraktiv, att jag varit deprimerad, utarbetad, trött, att jag varit gravid och ammat i flera år och att vi haft så stormigt förhållande. Men det har kanske bara varit dåliga ursäkter för att jag inte velat se sanningen.

Mmmm precis, ursäkterna haglar... Åååååh detta vridandet, vändandet och juckandet, sicket trist 6 det är!! Det finns en helt ny värld där ute :) Jag och mina tjejkompisar som också levt tidigare i heteroförhållanden brukar skratta gott åt våra liknande upplevelser och känslor gällande tidigare 6liv.

Kände först att varför sätta etikett på folks sexualitet, man blir ju kär i personen men i mitt fall stämmer det inte alls. Jag är såååå himla gay :) Sen kan nog andra tycka att det inte "kan" vara så: jag var ju alltid den som hade så mycket killar, strulade osv nog måste jag väl tycka om killar. Nästan som att det är provocerande för andra. Killar kan komma och säga att det är en sådan förlust att jag är gay?! Eller så tror man inte att det är äkta och oftast fokuserar folk på det sexuella. Det är så uttjatat, vi är monogama, vill inte ha 3kant med varken tjej eller kille, vi vill inte tillfredsträlla någon som drömmer att uppleva tjej6 varken singeltjej eller någon i ett heteroförhållande... Vår kärlek är på riktigt, våra känslor är äkta som vilka andra heteros känslor...  Och nej vi saknar INTE någon k*k och nej vi behöver inte ha en man för att ha 6 "på riktigt" :D

Jag liksom många andra har fördomar om homosexuella. Har en bekant som är gay och som berättat att de är ett ganska stort gäng homosexuella som alla varit med alla. På gayklubbarna kan man träffa någon på dansgolvet och sedan gå in på toaletten och ha sex och sen gå åt varsitt håll utan att ens veta vad människan man nyss haft sex med heter.
Jag kan verkligen inte identifiera mig med detta. Kan absolut inte tänka mig ha sex med en massa tjejer bara för sexets skull. Jag vill heller inte att andra människor ska ha en massa fördomar om mig om det skulle visa sig att jag är gay på riktigt.

Jag har aldrig tyckt om att synas, så att komma ut ur garderoben kan jag likställa med att gå runt naken på stan. Det är bland det värsta jag kan tänka mig att göra!
Samtidigt längtar jag så otroligt mycket efter den sanna kärleken, ett förhållande där jag kan vara mig själv och verkligen till fullo älska den jag är tillsammans med. Jag vill längta efter att få vara nära min partner och göra denne lycklig.

Jag vill inte försvara de män som behandlat er illa i sängen, som bara sett till sin egen njutning och som uppenbarligen tyckt att det var jobbigt att tillfredsställa er. Inte alls.

Men jag vill säga att man faktiskt har ett eget ansvar också! Som människa. Mot sig själv och mot sin partner. Jag tycker att det är taskigt att inte berätta för sin partner vad man tänder på och inte. Om man inte vill ha sprut här och där, vända och bända på sig eller om man vill ha en massa oralsex för att komma så måste man ju säga det!

Man måste säga det för att vara juste och sann mot sig själv och man måste säga det för att förhållandet till ens parter ska fungera. Jag skulle bli så otroligt ledsen om min partner tyckte att det jag gjorde i sängen inte var skönt eller om han till och med blev avtänd av det jag gjorde. Man måste ju kommunicera om det där med sex, som man kommunicerar om allt annat. Och om man inte berättar vad man vill- hur fasiken ska då ens partner veta?

Jag tycker att ni verkar ha stött på riktiga rötägg, eller så har ni varit väldigt dåliga på att berätta hur ni vill ha det. Jag kan säga att mitt (hetro) sexliv inte alls ser ut som ni beskriver! Det är ett givande och tagande och min man ger (oftast) mer än han får (om man nu kan säga så). Så. Alla män är inte asholes. Och jag hoppas verkligen inte att alla flator är ett resultat av dåligt sexliv med män utan att ni/vi som "kommer ut" gör det för att vi är förälskade i någon av samma kön! 

Vi och dom resonemang är sällan konstruktiva!  

Kan hända att du har rätt i det du skriver. Och ja, nog hade jag min del i det "dåliga" sex som jag haft tidigare. Och självklart är jag idag inte gay pga tidigare "dåligt" sex. (Inte heller blir jag vegetarian ifall mitt kött är för blodigt för min smak någon gång, inte ateist när min familj drabbas av stor olycka och sorg... osv).  Och klart att alla män inte är asholes (eller våldtäcksmän eller kvinnomisshandlare heller såklart). Jag är absolut ingen manshatare.
Fast så tänker jag så här. Kanske har du bara haft tur med din man och i dina tidigare upplevelser? Det innebär ju inte nödvändigtvis att de är representativa för den svenske mannen? Eller så är du bra på att "ta för" dig, vilket kanske inte heller är representativt för den svenska kvinnan? Men nu handlar inte detta om vem som har rätt eller fel och jag tänker inte ta ställning. Jag resonerar som så att det finns bra eller dåliga människor. Det handlar vare sig om hudfärg, ålder, etnicitet, läggning eller dylikt. Det handlar om att vissa är bra, andra inte. Jag berättade bara hur mitt liv sett ut, om mina upplevelser och om mina slutsaser med facit i hand.
Skulle inte heller kalla de män jag haft längre förhållanden med för asholes, de har varit vanliga, fina svenssons men sexet har inte jag funnit som bra. Kanske pga att jag är gay? Jag vet inte. Men jag har pratat 6 med mina partners men det har ändå inte gått fram. Kanske var jag otydlig eller kanske var de dåliga på att lyssna/ ta till sig vad jag ville och tyckte om? Gav jag upp för lätt? Nää jag tycker inte det, har en förmåga att älta i tid o otid. Men hur som haver kom inte lusten tillbaka efter att den svalnat, oavsett.

Min man är inte ond, han är bara en man. Annars hade jag inte stannat kvar så länge. Han har alltid varit mån om att jag ska få ut något av sexet, men han saknar taktkänsla och finlir och någon romantiker är han verkligen inte. Jag har varit dålig på att säga vad jag vill och inte, men när jag gjort det så har det ändå inte gått fram. Jag har aldrig varit tänd på honom, onanerar hellre än har sex och känner mig ledsen och äcklad efter att jag haft sex, så nåt är det ju som inte är bra. Är sexlivet dåligt för att jag kanske är gay eller tror jag att jag är gay för att förhållandet är dåligt?

Svårt att veta vem som var först: Hönan eller ägget? Jag tycker att du ska vara snäll mot dig själv och lämna din man. Om du blir så äcklad av honom att du hellre onanerar så är det inte just mot vare sig dig själv eller honom att ni är ihop. Ni är värda sex och kärlek av andra människor som kan ge er det ni vill ha!

Du kommer ju att kunna ta reda på om du är gay då också. Det är lättare att testa när du kan göra det fullt ut utan att behöva känna dig smutsig och taskig om du skulle vara otrogen. 

Testa att vara med en tjej! Vad har du att förlora? Vad är det värsta som kan hända? Att du upptäcker att du inte blir tänd av kvinnor... men då vet du ju det Men först måste du nog göra slut med din man- det låter alldeles för hemskt att ha det som du har det nu! Du är värd något annat!

 

Tänkte på det där med heterosex och sexuell läggning.. jag har haft otaliga manliga partners, som nästan alla har fallit under kategorin "prestationssex", där man (de) inte uppmärksammar den andra männsikan och tror att man ska liksom bara komma i mål. Jag kan väl anses medskyldig som trodde att det skulle gå till så, men grundproblemet handlade mest om deras inställning. Jag var aldrig särskilt madrass-aktig, men jag njöt inte av att instruera dom heller.. Sen har jag även upplevt några bra "kommunikationsinriktade" killar, som jag har haft härligt sex med.

Men trots allt.. även med de "bra" killarna så upplevde jag inte alls samma intensitet och intresse från min sida (som jag har gjort med de flesta tjejer). Nog var jag kåt - men jag kände mig självisk och hade inte så stor lust att bry mig om honom. Dessa killar var just inriktade på att tillfredställa mig och jag rörde knappt vid dem.. det blev lite som assisterad onani :)

De flesta sexuella relationer jag har haft med tjejer har varit bättre, men även där handlar det såklart om att kommunicera och våga uppmärksamma varandras impulser och behov. Det sker inte automatiskt bara för att man är två tjejer, men som tjej är man ofta mer "inlärd" i att ta hänsyn till andra osv. Då blir det inte heller lika komplicerat att berätta/visa vad man vill!

Men anledningen att jag i slutändan känner mig väldigt gay är ju att JAG tänder mer på kvinnor, och att det är i de relationerna som jag har upplevt uppriktig kärlek (i mig själv alltså). Inte för att männen generellt är "sämre" i sängen. Så man får nog gå till sig själv, sina sexuella beteenden/preferenser.. Man kan ju inte njuta av sexet om man avskyr tanken på kukar och sperma.. Men nästa fråga är om man blir kåt av fittor och lubrikation..? Svarar man ja på det så är det nog ganska mycket lesbiskhet i en ;)

Kolla in detta: http://www.fulheten.com/skonavibbar.html

Lite roligt med tanke på den senare "diskussionen". Verkar ju tyvärr inte bättre än att vi är en del tjejer som träffat på den här typen av man (såklart grovt generaliserat, men ändå)?!

Håller med! Man får gå på vad man tänder på, helt enkelt! 

Åååååh vad jag blir galen! Först blev jag glad över att för första gången i mitt liv vara kär, men nu står jag snart inte ut längre. Vill bara vara med henne hela tiden. Här om dagen fick jag en sån där "slowmotion"-upplevelse, hon kom gående mot mig i korridoren som i slowmotion och hennes blonda hår glänste som guld i lysrörens sken.

Och vad går jag i gång på? Jag tycker inte att det finns något vackert över vare sig kukar eller fittor. Men just nu känns det oerhört avlägset att ha sex med en man. Mina tankar kretsar enbart kring kvinnor. Jag är kanske inte så fixerad vid just könet, jag längtar bara efter att hitta min själsfrende och känna hur kärleken flödar mellan oss. 

Hur har det gått för dig "Förvirrad"?